Leilas "hus"

Följer :)

#2 Åh vad kul!

Hade värsta problemet med att skapa ett simpelt kollage så här kommer kläderna var och en för sig:

(Vardag: #0)

Badkläder:

Finkläder:

Pyjamas:

Idrottskläder:

Utekläder:

Leila hade under hela sin uppväxt haft väldigt bestämda åsikter. Det var ofta hon inte lyssnade på sina stackars föräldrar och hon ifrågasatt så fort hon hade chansen. Hon minns så väl när hon och hennes pappa satt och diskuterade i familjens bibliotek när han hade uppmanat henne att hålla hårt i sina åsikter och inte formas av någon annans.

Pga en sådan barndom så var det en självklarhet när Leila såg annonsen i tidningen om lediga jobb inom politik. Efter en kort men händelserik arbetsintervju så var jobbet hennes. Hon hade ingen makt som podiumpolerare men hon kände på sig att det inte skulle behöva dröja så lång tid innan nästa nivå inom politik var uppnåd. Hennes åsikter om saker och ting kunde inte rubbas av någon!

Trots att termometern inte visade över 20 grader så bestämde sig Leila att åka till stadens allmänna pool. Till sin stora förvåning så var ingen annan där än en äldre kvinna som iaktog Leila granskande. Leila hade blivit lite förnämad av den kvinnans blickar men hon visade sig vara väldigt trevlig och strax så tävlade de mot varandra i hålla-andan-tävling. Vita Alto var namnet på kvinnan som till Leilas förvåning vann! Hon kanske inte var så gammal ändå?

Bra skrivet :)

#11 Tack, vad kul att du tycker det! :)

**Viktigt!
**När arvingen i varje generation fyllt ungdom så kommer jag att starta en ny tråd, detta är för att det helt enkelt ska bli enklare att hänga med i vem som är "huvudpersonen". :)

Leila spenderade timme efter timme i Sunset Valley. Taxin fick köra ett flertal vändor om. Sunset Valley var ju ingen märkvärdigt livlig stad, men främmande som den var för Leila, så var den stor! Hon hälsade på så många hon kände för och tog ett dopp i det svala havet.

#14

#14

Tillägg till #0: Hon är av stjärntecknet Lejon!

----

Fler som följer?

Jag brukar kika in lite då och då och läsa .. (;

#18 Vad roligt! Särskilt eftersom jag tycker din är awesome 

Följer :)

#20 Vad kul 

Efter kvällsmaten så drog sig Leila mot biblioteket där hon läste om karisma till klockan var mycket och de flesta gått. Karisma var viktigt inom politiken, och dessutom rätt intressant.

När hon slutligen var i säng så var täcket dyngsurt. Det var kallt och tungt, och trots att hon älskar kylan så var detta allt annat än behagligt!

Tankarna om den första dagen yrde runt i huvudet men när hon blev så våt att kläderna klibbade så hade hon bara fem ord i huvudet: "Måste få ihop lite pengar". Inte ens tak över huvudet hade hon.

Nästa morgon så var Leila fylld med ny kraft och vilja. En poster utanför "huset" hade talat om att det var en sommarfestival på gång. Hon ville hemskt gärna gå då hon kände sig väldigt ensam. Men efter den jobbiga natten så var hon medveten om att jobbet behövde gå före- annars kunde hon glömma ett liv i sunset valley!

En man kom och plockade upp Leila en timme innan arbetspassets början. Han presenterade sig blygt. Resten av åkturen kunde de inte förmå sig att tala någon av de. Tack och lov så bröt bilens radio den pinsamma tystnaden.

Jag följer också! Gillar hur du skriver :)

Första jobbdagen var tung. Leila ville göra allt för att imponera på cheferna. Hon jobbade hårt så länge hon bara orkade. Efter det sprang hon med ärenden till ledarna och avslutade med att komma med förslag. Arbetskamraterna hade berättat att hon var ute på hal is men ledarna verkade gilla hennes förslag.

På slutet av jobbdagen så hade en ledare kommit fram till henne. Hon hade förväntat sig något som beröm för dagens insats, eller t.o.m. kanske löneförhöjning! Så var dessvärre inte fallet, en bok om att "vaxa till vaxet är slut" var inte riktigt det hon förväntat sig. Nåja, några dagar till så skulle det säkert gå bättre!

Hon bestämde sig för att besöka sommarfestivalen på slappardagen som skulle vara om bara några dagar! Innan hon gick och la sig (idag under ett torrt täcke) så läste hon ur boken. Tråkigare bok fanns nog inte, men allt för jobbet, för ett liv i sunset valley…

#25 Härligt! Roligt att höra, tack! :)

En eftermiddag efter en tuff arbetsdag och en dusch på gymmet så kunde inte Leila låta bli att besöka Sommarfestivalen lite i förväg. Hon hade inga vänner mer än sin chef (som visade sig vara VITA ALTO!) så anledningen till besöket var att få lite vänner. Hon lyckades inte så bra då det bara var hon och ett gammalt par där…

Men damen i det äldre paret visade sig vara ett piggt fruntimmer!
Hon ville mer än gärna delta i korvätar-tävlingen med Leila.

REDO:

KÖÖÖÖR!

(vem tror ni vann? Mer uppdatering kommer när minst 1 gissat!)

#30 Haha tanten! :D (Även om jag tror att Leila har störst chans)

Du är jättebra på att skriva! 

VINNAREN ÄR…. LEILA!

#31 Tack så mycket, vad glad jag blir!

Bilder på ett fyrverkeri Leila låg bakom

Hon tog även ett minneskort som hon satt upp i huset.

#34

Älskar hur du skriver :D

#36 TACK 

Mer uppdatering lovas antingen senare ikväll eller imorgon 

Btw… Fler som följer? <3

Följer 

#39 Vad roligt :D

Följer!

#41 

Slappardagen var kommen, men Leila kunde inte låta bli att känna sin en aning besviken. Det var inte alls mycket folk ute i staden och på sommarfestivalen så var det bara hon och paret Alto. Efter att ha fått avbryta korvätar-tävlingen mot Vita och efter att besökt nästan alla allmänna platser i Sunset Valley så gav hon nästintill upp. Fanns det ingen för henne…?
Skulle hon få leva resten av sitt liv ensam?

---

Förresten, ser ni vilken snygg solbränna hon fått? Det lönar sig att sova utan tak ;).

---

Leila pausade från Sommarfestivalen och åkte till biblioteket för att kolla på sin Onlinedejting profil. … Men precis som hon anade så fanns det ingen som ens intresserade henne.

Tillbaka vid Sommarfestivalen så rykte hon upp sig. Hon roade sig med olika aktiviteter och visade sig vara duktig på rullskridskor. När hon snörade upp rullskridskorna så smög en liten valp fram till henne och gnydde. Han var väldigt hungrig och pälsen var tufsig. Leila mådde dåligt av att se honom i ett sådant skick. Trots det hade Leila svårt att avgöra om han var herrelös eller inte. Hon klappade honom försiktigt innan han lekfullt började skälla. De lekte lite och Lassie ,som hon kallade honom, ledde henne närmare och närmare matståndet.
- Åh, är du hungrig? Jag kan köpa lite mat till dig, sa Leila. Men när hon reste sig upp så var det stängt och en man såg henne rakt i ögonen.

Mannen hann knappt räcka fram handen för att hälsa innan Leila förstod en sak- hon var kär. Hon blev stum för ett tag men lyckades ändå presentera sig. Mannen hette Dustin och han såg på henne precis som hon såg på honom. De var tysta en liten stund innan Leila tyckte det blev pinsamt och började prata lite. Klockan var mycket när de sa adjö och Leila bar med sig Lassie mot taxin. Dock så stretade han emot så när hon släppte ner honom sprang han iväg. "Förhoppningsvis till ett hem" tänkte Leila . När taxin passerade Dustin så följde hon honom med blicken enda tills han inte syntes till med.

- Wow, viskade hon och lutade sig bak mot det mjuka sätet.

Samma kväll blev Leila besökt av en inbrottstjuv som hemskt gärna ville ha hennes supercoola stol för 40§! ;) Haha nej slut på fjant, med polisen fick iallafall inte tag i henne. Leila sov dåligt resten av natten men lyckades ändå bli befodrad till rösträknare. Hon kunde även bygga ut grunden lite, köpa en lampa, dusch, ett nattygsbord, och en spis/ugn. Hon ändrade dessutom färg på sängen men det är ju gratis ^^.

Nästa morgon så var det lördag och Leila var ledig. Hon längtade obeskrivligt till att träffa Dustin igen!

Följer! :D

#47 *tumme upp*

**Viktig info! Ni som följer, LÄS!
**Uppdateringen har varit ganska dålig som ni märkt men det beror på att spelet kraschat. Jag har kontaktat EA kundsupport och det visade sig att datorn inte klarade av sims 3, alltså så måste jag ju byta dator.

Jag kan kanske spara spelandet i Origin för att sedan fortsätta där jag var när jag sedan bytit dator. Går inte detta så måste jag helt enkelt göra om allt. Jag är ju fortfarande på generation 1, så att göra Leila, & göra hennes "hus" blir inte så svårt. Men hon kommer ju vara på botten av karriären inom Politik, och även om jag fuskar så kommer hon ha mer pengar än i innan, massa minnen kommer att gå förlorade + att hon inte kommer känna samma personer.

Men måste jag börja om så ska jag ändå göra mitt yttersta för att få det så likt som möjligt. När jag sen ungefär är där jag slutade så sätter jag igång med legacyn igen. Det kan ta någon till några veckor att fixa det, men jag vill fortsätta! Jag har ändå bara spelat i ca. 7 simsdagar pga alla kraschar och utan kraschar så är jag lätt tillbaka på några timmars spelande.

**Så för stunden säger jag hejdå, -och hoppas innerligt på att snart vara tillbaka! Vet ni något om backups eller hur man kan kopiera spelandet (eller liknande) så kommentera gärna då det underlättar om jag slipper göra om allt . 
**

/Johanna

Problem solved- _I hope?

_Japp, det tog inte så lång tid, men efter att ha lekt detektiv och undersökt processorerna på alla datorer i familjen så kom jag fram till att våra macbooks klarar det. Dock så är det macbook airs så de har ingen dvd-spelare. Så det gick jag och köpte idag, ^^. Med andra ord så tror jag att jag fortsätter på legacyn redan ikväll, så länge jag slipper att börja om allt, . Annars så får ni, precis som jag, ha tålamod. Men i'll brb with the results as soon as possible!

UPDATE IGEN! Spelet funkar som det ska, dock så hade ju allt försvunnit så jag håller på och försöker återskapa Leila och sen hennes hus, uppdateringen fortsätter normalt när hon är på nivå 2 inom politik i karriärstegen och när hon träffat Dustin. Tack o lov att jag inte kommit så långt ;). Något positivt är iallafall att de blir mer uppdatering eftersom jag slipper att spelet kraschar var 15e minut. Jag har dessutom fått jättemycket inspiration till både generation 2 & 3! Det var detta jag ville säga för stunden och jag lovar er att nästa gång det kommer ett nytt inlägg i denna tråden (från mig) så är det minsann inget tråkigt info inlägg, utan uppdatering! Kram och tack för ert tålamod!

(obs! eftersom jag fick börja om allt så är det fortfarande sommar!)

Dagarna gick. Ensamheten var som bortblåst och hon träffade nya människor varje dag. Sommarfestivalen var verkligen inget undantag och hon började känna sig som hemma i Sunset Valley. Men självklart varade inte lyckan allt för länge. Efter att ha halvt stått och drömt om Dustin vid spisen så hade hon glömt att slå på värmen ordentligt då den bara stod på 3an. Hon skulle precis vrida till 6an så att vattnet skulle börja koka när spisen small till och satt fyr direkt. Leila hade fått panik, skrikit, och ringt brandkåren säkert 10 gånger innan de äntligen dök upp och släckte elden.

En brandman hade lugnat henne och rekommenderat henne att köpa en ny, lite dyrare spis. …Om hon hade möjlighet, alltså. Hon gjorde sig av med sin spis omedelbart och efter betalningen dagen därpå så köpte hon en ny, dyr, gas-spis. Den hade tagit nästan alla hennes pengar, så nu var det dags att spara för en ny mjuk säng, och en dusch som iallafall kan ge någonlunda varmt vatten. Hon hade många drömmar om sitt framtida hus, hon kunde alla rummen utantill. Men att leva lyxliv, som hon drömde om, verkade just nu vara väldigt långt borta.

#52 Nya spisen/ugnen:

Du är ju super på att skriva!

Va roligt att du är tillbaka igen! 

Följer!

#54 Ååh tack! Tar det som att du följer? :) 

#55 Vad kul att du tycker det! 

#56 Super! 

Följer! Du skriver väldigt intressant!

Följer!

#58 Jätteroligt att höra, tack! 

#59 

Leila är befodrad till valarbetare! (tror det hette så?)
Morgonen därpå så vaknade hon upp av solens starka strålar. Täcket hade hon lyckats sparka ner, så hon hade solat i sömnen. Tack och lov så hade hon inte bränt sig, men brun var hon!

Hon var ledig och hade all tid i världen att spendera åt just ingenting. Men hon kunde ändå inte slita Dustin från tankarna. Men men, förälskad som hon var så kunde hon hans jobbschema utantill. Och han slutade inte förrän 21.00.

Nåja, hon bestämde sig istället att ägna lite tjej-tid med en kompis. Hon knappade in Zeldas nummer och de bestämde träff vid stranden.

Kvällen kom, och om bara någon timme så skulle Dustin sluta. Under tiden ringde Leila upp sina föräldrar första gången sen flytten. De ville veta allt, om staden, kompisar, jobb, hem, fritid, och romanser. Hon berättade så utförligt hon kunde men när klockan var 5 i 9 så sa hon bara ett hastigt hejdå innan hon kastade sig ut i närmsta taxi.

Dustin var lika vacker som vanligt, men han verkade trött och irriterad. Hon kände sig oönskad och var på väg att gå därifrån innan han ryckte tag i hennes arm och bad om ursäkt, han var bara trött efter en lång dag på festivalen. Också den sista, sista dagen på sommaren. Några arbetare bad de att lämna om de inte ville hjälpa till att plocka ihop allt.

De åkte hem till Leila där de pratade ut om allt och alla. Leila hade svårt att hålla tillbaka tårarna när hon berättade om den tidigare ensamheten och känslorna till Dustin. Kvällen avslutades med en romantisk kyss och innan Leila släckte lampan och sa hon:
-Som i en dröm…
Hon kunde inte vara lyckligare, hur jobbigt hon än hade haft det, så var hennes känslor besvarade. 
~ ~ ~ 
Bilden: Sista dagen på sommaren spenderades på rätt sätt!

Mycket har hänt de senaste dagarna, de mindre viktiga händelserna tar jag kort:

1. Leila har blivit träffad av blixten.

2. Hon har blivit befodrad!

3. Hon har besökt höstfestivalen (där hon såklart besökte spökhuset och åt pumpapaj!) och blivit ett par med Dustin.

#64

#64  (om ni undrar så vann Leila!)

Nu till det viktiga!

~~~
Leilas känslor för Dustin blev starkare och starkare för varje dag, att det ens var möjligt förvånade henne. Dustin hade gjort slut med sin gamla fru Angelica, men trots att han försäkrat henne om att de ändå var på väg att skiljas så hade Leila dåligt samvete.

Någon dag senare kände hon sig redo, hon bjöd hem Dustin och tog på sig sina finkläder. Han såg ut att ha gått upp ett par kilo, men det spelade ingen roll. Hon var störtsäker när hon romantiskt gick ner på knä och öppnade asken.

Dustin stod med öppen mun innan han pressade fram ett "Ja". De kramade om varandra innan Dustin harklade sig och skrattade lite.

-Är något fel? Hade Leila frågat.
- Nej nej! Absolut inte, det är bara… Han skrattade lite innan han fortsatt, …att jag hade tänkt att fria till dig! Så jag har faktiskt en ring redo!

Leila skrattade också.
- Vad sägs om att gifta oss nu direkt då?

Sagt och gjort, och redan samma kväll så flyttade Dustin in.

Dustin var arbetslös igen men hade ändå bidragit med en bil, 2 böcker, och pengar som räckte till en helt ok (men halvfärdig) renovering av huset. Bilen och böckerna såldes och trots att hemmet inte var nån vidare vackert, så var Leila tacksam att hon slapp skaka sig till sömns varje kväll pga att hon inte hade något tak eller väggar som gick runt hela huset.

Slappardagen var kommen (och även spökeridagen)! Dustin hade tagit order att söka jobb och att börja träna av Leila. Han inledde en karriär inom sjukvården och åkte sedan direkt bort till gymmet och tränade.

Leila däremot stannade hemma, hon var trött men ville vara vaken så att hon snabbt kunde besöka toaletten. Maginfluensa var vanligt den här tiden på året, hon hade säkert blivit smittad på höstfestivalen!…
… Eller?  

Följer

#70 Roligt :)

… Men självklart så var inte fallet så trots att hon spytt 5 gånger under samma dygn. Strax så kunde hon säkert konstatera att hon sluppit maginfluensan. Tankarna var vilda, var hon verkligen redo för det här? Hon var fortfarande väldigt ung och hade så mycket att uppleva kvar…

Dustin däremot var hur lycklig som helst och fick Leila på bättre tankar. Hon ringde upp familjen där hemma och berättade. Visst var de förvånade, men absolut glada över att de strax skulle få ett barnbarn.

Tiden gick, och Leila kände att hon stod närmare Dustin än någonsin. De hittade på mycket tillsammans och Leila offrade sig ofta för att Dustin skulle kunna träna. Då brukade hon ta ett bad, kolla på lite, och sova i solstolarna vid poolen. De var lyckliga tillsammans, och Leila kände en trygghet över att ha Dustin så nära.

Natten när hösten övergick till vinter så vaknade Leila av obeskrivliga verkar. Dustin var helt med på noterna och de ringde en taxi. Båda två var förvånadsvärt lugna, inga skrik här inte! Sen tog det inte mer än en halvtimme innan Leila och hennes make lämnade sjukhuset med en vacker son i famnen.

**Välkommen till världen Simon Rose!
**Simon blev namnet på sonen. Leila ångrade tankarna om att hon inte var redo när hon såg ner på den vackraste varelsen jorden någonsin skådat.
Dustin påstod att Simon och Leila var nästintill identiska, tjaa… kanske det kanske?

Simon fick egenskaperna: **Lättsovare, Virtous.
**Stjärntecken: **Jungfru.
**Favoritmusik: **Country.
**Favoritmat: **Kobbel.
**Favoritfärg: Havsskum.

Det ska bli spännande att följa Simon, arvinge eller ej, det får vi se! :)

Simon är väldigt lätt att ta hand om, han gråter inte ofta och barnvakten berömmer ständigt honom. Leila har tid till mycket annat och Dustin kan jobba så mycket som det behövs.

Eftersom Leila älskar kylan så blev hon överlycklig när vinterfestivalen anlände till Sunset Valley och gav sig genast ut. Hon kan till och med ta på sig ordentligt om kvällarna för att sen smyga ut och göra snöänglar. Hon känner sig som ett litet barn, men hon kan ändå inte undgå lyckan över att snöflingedagen bara är runt hörnet.

Än en gång så blir Leila illamående och spyr. Denna gången misstänker hon dock inte maginfluensan… och precis som hon trodde visade graviditetstestet positivt och det var dags igen. Simon hade bara någon dag kvar tills han skulle växa upp till småbarn och snöflingedagen var det inte heller långt till, hur skulle hon hinna med allt det här?

Dagen innan snöflingedagen var det dags för Simon att fylla år. Leila hade köpt en vacker födelsedagstårta på konditoriet och alla var redo. Leila var påväg att hämta Simon när vattnet går. Verkarna kommer från ingenstans och Dustin kallar in en taxi.

Hemma satt lilla Simon kvar med barnvakten växer upp. Tack och lov verkade han inte berörd alls, utan såg sig bara omkring.

(jag har inte bytat kläder eller frisyr än)

Efter 3 timmar på sjukhuset så kommer Leila ut med en liten flicka i famnen. När de kom hem så möttes de av Simon som faktiskt liknade Dustin mer än Leila. Dottern däremot, hon var som en mini-Leila! Det kunde Leila hålla med om, det var som att se sig själv ligga i famnen.

**Välkommen till världen Molly Rose!
**

Egenskaper: **Konstnärlig, God.
**Stjärntecken: Skorpion.
Favoritmusik: **Klassisk.
**Favoritmat: **Vegetarisk Din Sum.
**Favoritfärg: Svart.

Följer! :))

#79 vad roligt :DD

Snöflingedagen… ja Leila hade haft bättre år…
Det var rent ut sagt kaos men alla verkade ändå ha kul och sen var det dags för Leila att fylla år. Dustin med för den delen. 
(och dagen efter var det Mollys tur!)

Leila kände inte så mycket skillnad på sig själv, mer att hon ibland såg en rynka eller två i ansiktet. Det var inte så mycket skillnad på att vara ungdom eller vuxen. Däremot kände hon en viss ångest över att Dustin blivit åldring. Hon älskade honom lika mycket som vanligt, men hon var rädd… att… förlora honom.

Nåja, det fanns ingen anledning till att deppa! Leila var lycklig över sitt liv och på Mollys födelsedag kom. Innan det var dags att fira så roade sig hela familjen med varandra. 
--
Från att stå ensam i nya (då stora) Sunset Valley, med knappt några hustillgångar, utan vänner. Till att bo i en helt okej villa med en man, 2 barn, ett jobb, och underbara vänner, var en lång väg som Leila klarat ut på kort tid.
Hon såg sig om, lyxliv eller ej, hon var där hon trivdes som bäst- hemma med familjen.

Följer! :D Du skriver jättebra. Roligt att läsa :)

#84 vad roligt att höra, tack!

Såhär ser småttingarna ut till vardags:

Den bulliga näsan och den smala munnen (som sitter irriterande långt ner) är från Dustin. De stora blåa och bruna ögonen känner vi dock igen från Leila 

Dustin och Leila spenderade som vanligt så mycket tid som möjligt med deras barn. Barnen leker och utforskar allt möjligt flera gånger om dagen. För varje dag som går så märker man också skillnaderna på de. Det blir ofta att Dustin lär Simon grejor medan Leila leker med Molly.

Leila ser så mycket likheter mellan henne och Molly. Molly vill alltid ha rätt, vara bäst, och lära sig saker. Blir hon trött så säger hon ifrån och blir hon sur för att hon inte får som hon vill så brukar hon lägga sig under sängen och skrika: "Jag är arg så kom inte hit!"…  Hon brukar dock uttala det lite mer såhär: "Ja e ajj så kom ente hit!"

Simon lär sig fort, han gråter inte mycket, och är alltid snäll mot sin syster. Molly är som hon är, men absolut minst lika underbar. Vem blir arvingen tro?

#87

_- Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva ut i hundrade år!…
_Simon låg i sin säng och lyssnade till de märkliga sången. Han hade nyss sovit middag och hans familj, Jack, Zelda, och halvsyskonen var alla där och strax plockade Dustin upp honom.
- Ha den äran min pojk, sa han och pussade honom i pannan innan alla begav sig ut i köket. Han såg med stora ögon på den godistäckta tårtan och allas glada miner. Snart började de blåsa i tutor och hurra, och Simon började glittra.
_- Hipp hipp hurra, hurra, hurra, HURRA!
_
Glädje tjut kom från alla håll och Simon hade nu blivit barn, han fick egenskapen modig och sprang fram för att krama alla som gratulerat honom.

Han var en stor pojke nu, åtminstone så tyckte han det själv, och hans födelsedag kunde inte ha blivit bättre.

Leila vaknade av spring fram och tillbaka och kollade på klockan. 6? Aja, då var det väl dags att gå upp.

Det var Simons första dag i skolan och han var minst sagt ivrig!
- Mammaaaaa!? Var är mitt nya pennskrin? Jag hittar inte det!

Leila suckade men log, hon minns också sin första dag i skolan. 
- Jag har stoppat ner det i skolväskan, så ta det lugnt så går jag och gör frukost, gå och lek med Molly så länge.

Simon lyssnade och sprang iväg, hans tjoande ekade i hela huset:
- Jag ska till skolan! Jag ska till skoooolaaaan!
Visst var hans tjut en aning irriterande men det var bara att bita ihop, ingen ville förstöra denna viktiga dagen.
- Simon gubben, vad ska bli roligast? Frågade Dustin engagerat.
- Eeh… jag vet inte men jag ska ha jättemånga kompisar och plugga varje dag! Dustin skrattade, Simon hade ingen aning vad han gav sig in på.
- Vaffö inte ja till skolan? Frågade Molly tjurigt.
- För att du är för liten, sa Simon.
- Dumma dig Simon, dumma dig!
- Hörru, det är faktiskt inte mitt fel, sa Simon. Men om du vill så kan du äta pannkakor med mig nu, pannkakor… Till frukost!
- Jaa! 
3 tut direkt efter varandra förvånade familjen ordentligt. Skulle inte skolbussen komma om en timme? Det blev inga pannkakor för Simon och Dustin beklagade sig för att ha läst fel på lappen.
- Hejdå! Simon vinkade, nu var det äntligen dags!

Simons skoldag var det roligaste han varit med om påstod han. Han tjatade om den hela kvällen. När det blev lördag så var det dags för Molly att fylla år. Samma gäster kom vid förmiddagen men denna gången sjöng de:
_- Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratulerar våran Molly idag!…

_Efter några hurranden så fick också Molly leka med glittret för andra gången i sitt liv. Ett lyckorus hann sprida sig igenom henne och hon kände sig som en raket när hon kastade sig upp i luften och landade på fötter utan problem.
Molly fick egenskapen opassande och hade lärt sig alla grejor från småbarnsstadiet.

- Molly?
-Ja mamma?
- Är allt okej?
- Jag tror det.
Molly suckade när hon såg sig i spegeln.
- Vad vacker du är älskling, sa Leila och pussade Molly på kinden.
- Nej.
Leila ryckte till, hörde hon rätt?
- Jag är tjock och ser ut som pappa, jag vill se ut som dig! Simon liknar dig mer än vad jag gör.
Leila kände sig omtumlad och ledsen över dotterns dåliga självförtroende.
- För det första så är du inte tjock kära du! Vem i alls världen gemför du dig med?
- Simon.
- Simon och du är precis lika vackra, och din pappa har väldigt vackra drag han med, du ska vara glad att du liknar honom. 
- Vi säger väl så då.
Molly lämnade rummet och gick och la sig.
- Mamma ljuger, mumlade hon till nallen Snöflinga som låg bredvid henne i sängen. Dustin och Leila sa godnatt till barnen.
- Godnatt min prinsessa, viskade Leila.

Följer! Bra skrivet! Du äger!

#92 Wow, tack! 

följer! :)

#94 

Nästa dag så fick Leila idéen om att de skulle ha en riktig utflyktsdag tillsammans. Först så besökte de Vårfestivalen vilket som barnen tyckte var superkul, det var ju deras första festivalbesök nånsin!

Efter det så åkte Simon på en gratismatch på arenan med några klasskompisar medan Leila, Dustin, och Molly åkte till konstgalleriet. Ingen förutom Leila hade en aning vad som pågick där hemma…

Ja och visst blev familjen glada när de kom hem! Leila hade ordnat en renovering av huset som dock tagit det mesta av familjens pengar. Någon jätterenovering var det ju inte men huset var större, det fanns väggar runt alla rummen, en korridor byggdes för att man ska slippa passera varandras rum hela tiden, och alla rummen fick tapeter!

Nästa steg var att fixa lite fler och snyggare möbler och fler rum, men det hade de inte råd till nu.

(jag vet att familjens hus är lite halvroligt och att deras smak på möbler etc. kanske inte är det snyggaste men jag själv har en väldigt klassisk smak och tycker bara det är kul att göra något annorlunda! Får se vart det här slutar)

- Ååh! Det var såå fint mamma! Och pappa visst var tavlan med girafferna jättesöt?
Leila, Dustin, och Molly satt tillsammans i taxin. Molly var obeskrivligt glad efter besöket på konstgalleriet och när Dustin köpte ett staffli, penslar, och färger så fann hon sin livslånga önskan… hon ville bli mästare inom konst!

Hon tjänade lite pengar på sina tavlor, de samlade hon i ett kuvert för att sen när hon tjänat ihop 100 § skänka de till välgörenhet.

_Musiken. Musiken spelades högt, skuggans skratt skar genom märg och ben.
_
Med ett ryck satt Leila käpprätt upp i sängen. Musiken ekade fortfarande. Bredvid henne saknades Dustin. Täcket var slarvigt uppvikt och utomhus kunde hon höra barnens gråt. Leila sprang ut och skrek innan det skulle bli försent.
- Nej! Dustin! NEEEJ!
Hon slet upp dörren på vid gavel och såg på sina barn, och Dustin som försökte trösta de. Va? Vad hade hänt?
- Stackars katten, snyftade Simon.
De märkte att Leila kommit ut och Molly sprang fram och kramade henne samtidigt som hon hulkade av gråt.
- Det är så sorgligt mamma, en katt har dött utanför vårt hus.
Leila såg i chock på liemannen som skrattade. När hon förstod att han visste vad hon först trott så rös hon.

Det tog någon timme innan Leila kunde samla sig igen. Hon hade verkligen förändrats sen hon fick en ny familj. Liemannen gled igenom väggen och in på toan som han tvättade åt de. Sen så bäddade han sängarna, och sen försvann han upp i rök. Han var verkligen märklig…

#99 Detta hände innan renoveringen, fick flytta runt med händelserna lite bara!

OBS! Pga av de nya reglerna om legacys så kommer jag alltså inte starta en ny tråd för varje generations arvinge.

Mollys första dag i skolan var helt underbar. De hade fått måla självporträtt, vilket Molly var riktigt duktig på, och så hade de lekt lärolekar och lärt känna varandra. Molly hade umgåts med nästan alla i klassen.
Dock så verkade inte alla glädjas åt sin första dag i skolan. En flicka som Molly inte kunde namnet på hamnade lätt lite utanför. Någon elak tjej hade kallat henne för kille bara för att hon ville ha blått hår och att hennes favoritfärg var svart. Molly hade därför bestämt sig för att vara lite extra med den tjejen som visade sig ha exakt samma humor som Molly och de blev strax goda vänner.

Följer! :)

Vad är de för nya legacyregler?

#102 Vad roligt 

#103 Det är inte nya regler som gäller generellt utan för de som skriver legacys här på iFokus :). Förlåt om jag skrev lite slarvigt där.

Simon vaknade mitt på natten och kände sig helt vimelkantig. Det var svårt för honom att avgöra om han var vaken eller ej. Han gnuggade sig i ögonen och gick ut i köket. På köksbänken så stod en födelsedagstårta framdukad, då förstod han, han fyllde år! Strax så började benen skaka och i panik så ropade han på resten av familjen. Han hörde att hans röst redan blivit mörkare. När han började glittra så kom glädjeruset igen och han växte upp till tonåring!

Grattis Simon som nu är tonåring och fick egenskapen "Fordonsentusiast".

(Jag vet att uppdateringen varit dålig, inlägget från när molly målade till detta spelades i söndag, jag ska iväg under nästa vecka med skolan så uppdatering sker nu i helgen och under nästa helg )

Nu har jag spelat ;)

~
Vardagen var… vardaglig! Eli ringde upp Leila ofta och försökte allt för att få med henne ut på en dejt, men svaret blev givetvis nej. Familjen besökte sommarfestivalen. Molly lyckades få MVG, men varje gång hon såg sig i spegeln så var det som att se på nån annan på andra sidan glaset. Hon ville ofta vara ute, i naturen, sitta och teckna för sig själv, och rita sig själv- som hon ville vara.

Simon stormtrivdes på gymnasiet och både Leila och Dustin blev befodrade på sina jobb. Simon fick i födelsedagspresent en gitarr som han började spela på direkt, och pga att han som liten också spelat instrument så fick han börja på nivå 2. Simon hittade snart också sin livslånga önskan "Gyllene fingrar 6 Honungstunga"…

Simon var respekterad av alla killar i klassen, han var en i gänget. Men tjejerna var svårare. De var svåra att tolka. Många flörtade med honom, men det var ingen som hade det lilla extra. Det var ingen som fick honom att le… mer änTindra ♥ ♥ ♥ ♥

Tindra var lite udda jämfört med de andra tjejerna. Hon bar bara lite smink och kläderna var… såna som hon gillade! Aldrig några överdrivet utmanande eller avslöjande kläder, bara avslappnade. Men Simon verkade inte vara ensam om att tycka såhär, nästan hälften av de andra killarna flörtade med henne.

Det blev fredag. Simon hade lagt märke till att Tindra pratade med honom lite extra under skoldagen, hade hon inte blinkat lite extra med ögonen? När skolan slutade och han var på väg hem så saknade han henne en aning. Skolbussen stannade och några klev av, innan han visste ordet av det så stod han på marken medan bussen åkte iväg. Han var tvungen att ta den här chansen!

Fingrarna var skakiga när han ringde upp henne, men hon ville tack och lov gärna träffas. De träffades borta vid några klippor, och efter de hängt i några timmar så kändes det som att han kunde henne utantill. Det kändes så rätt när han tog första steget. Och när han väl gjort det, så var det ingen av de ville sluta…❤

Mollys födelsedag kom den med. Hon var hoppfull, kanske så skulle hon äntligen likna Leila! När ljusen var utblåsta så tog det alldeles för lång tid innan glittret kom. När hon äntligen växt så sprang hon in på toan… och möttes av spegelbilden hon fruktat. Leila hörde snyftningarna från toan och smög dit för att se så att allt var okej, så fel hon hade.

Diskussionerna höll på länge, Leila gjorde allt hon kunde, men Molly ville inte lyssna. Det var fel person i spegeln, _igen! 
_- Skulle det bli bättre om du kanske bytte stil? Alltså någon stil som du gillar? Sa Leila försökande. Hon fortsatt: Du har ju fått pengar, för de så kanske du kan köpa lite nya kläder eller fixa dig hos frisören eller nåt? 
Då fick Molly en idé, hon vinkade in en taxi och begav sig ut i staden…

(grattis Molly som fyllde tonåring och fick egenskapen tankspridd!)

Näsoperationen var inte så smärtsam, men sprutan i läpparna sved ordentligt! Det rosa/lila håret var så Molly på något oförklarligt sätt, samma med kläderna. Molly kände sig vilsen i sin nya stil, men samtidigt inte. Känslan var konstig men ändå så rätt! När hon klev in genom dörren så hade hon varit borta hela natten. Hon möttes av sina 2 föräldrar som båda såg chockade ut.

- VAD I ALL SIN DAR HAR DU PÅ DIG!? Skrek Dustin. DU SER JU UT SOM EN…, han stoppade sig från att säga clown med tanke på Mollys dåliga självförtroende. Molly såg oförstående ut.
"Som om kläderna var det största problemet…" tänkte Leila innan hon allt blev svart och hon låg på det hårda golvet.

FRÅGA TILL ER: Nu har ni fått följa Molly och Simon sen födseln & nu så är de båda två tonåringar. Nästa gång så blir de ungdomar båda två och då är det 1 av de som för allt vidare…
Detta är den hittils VIKTIGASTE ställda frågan till er:

Vem vill DU se som arvinge? Simon eller Molly?

Molly hade varit intressant att följa med hennes förtroende :)

Tycker båda är roliga att följa, men jag "röstar" på Molly. 

När minst 5 totalt svarat på frågan (#111) så kommer mer uppdatering!

Följer! :) Jag tycker nog också att Molly skulle vara intressant att följa. :)

#115 Roligt :) :D

Bara 2 till innan mer uppdatering kommer  Just nu lutar det mot Molly ;)… tycker ni andra samma sak som inte kommenterat samma sak? Din åsikt är viktig :).

Jag röstar på Molly :)

Molly! :)

Bara för att jag ska iväg måndag-fredag med skolan så fortsätter jag nu eftersom det dröjer tills nästa gång! Arvingen är iallafall MOLLY och tack för era åsikter! :)

---

Leila låg i sängen för sig själv. Familjens prat var bara avlägset mummel. Varför gjorde Molly som hon gjorde? Hur kunde hon ändra sitt utseende? Det var obeskrivligt, ingenting som Leila någonsin kunnat gissa på trots att hon förbrett sig på det värsta. Hon borde stämma sjukhuset som plastikopererar 15 åringar utan föräldrarintyg eller något. Som om alla ungdomar gjorde det. Billigt hade det inte heller varit, och familjen som sparat så länge!
Tankarna var vilda, det var nästan ett år sedan hon kände såhär. …Och vad hittar Molly på här näst? Vilka gener kommer hennes framtida barn få? Rosa hår? Fejkade ankläppar?

Trots att Leila var förkrossad så fanns det bara en grej att göra- prata med Molly. Vilken mamma vill inte ha ett lyckligt barn? Är Molly lycklig nu, så finns det ingenting Leila vill ändra på. Det är så lätt att bli förstört igen, skört som glas.

- …Och våra pengar? Tror du att vi är miljonerer eller nåt? Vi hade sparat länge för en utbyggnad men så kommer du och TAR 2500 spänn!?  

- Men det var ju bara för att pengarna bara räckte till kläder och frisörtid.

Molly försökte låta självsäker, men det var svårt. Hon ångrar inte det hon gjorde, men att hon tog familjens pengar och var borta hela natten utan förvarning kunde hon förstå och ångra.
Dustin var rosenrasande, på utsidan iallafall. Inuti kände han sig som Leila.

#121 snygg min ;)

Dags att bli stark. Rycka upp sig, borsta dammet från axeln och acceptera att det som hänt har hänt. Molly förstår, Dustin hade grälat med henne sen hon kom hem. Leila svimmade och missade tack och lov det mesta, men nu var det hon som behövde resa sig från sängen och vara mogen.

- Molly.

Molly vände sig om och kollade på Leila med rödsprängda ögon.

- Ja?
- Kom.
Leila höll om sin dotter och strök med handen över hennes rosa hår. Hon fortsatt: Det som har hänt har hänt. Och så länge du är lycklig nu så kommer jag och pappa alltid stå bakom det du gjort. Vi kommer alltid ta diskussionerna om det skulle bli något påhopp från något håll. Vi skulle alltid stå på din sida. Och trots att du var lika vacker i innan, så vill vi ha en lycklig dotter. Nu är det slut diskuterat, gjort är gjort.

Molly och Dustin brast båda i tårar. När Leila släppt taget om Molly så var det Dustins tur att hålla om sin dotter.
- Jag älskar er, sa Molly och torkade tårarna. Hon var sig själv nu, hon hade brutit sig ut från skalet, nu var det dags att visa Sunset Valley vem hon var. Hon var inte rädd, hon var stark. Hon var Molly Rose.

#122 Haha 

Skitbra, älskar't!

#125 Tusen tack! Blir jätteglad 

Nu är jag tillbaka! Kom hem igår kväll men idag så lovar jag att det blir bra uppdatering! Jag har massor av inspiration till generation 2 (Molly), 3, & 4 så det är bara att köra på :).

Följer ;-)

#128 Kul :D

Leila började känna sig gammal, det var inte lång tid kvar innan hon skulle fylla åldring. Det var dags att ta tag i allt hon ville hinna med, hon hade alltid vilja ha en hund. Hon älskade hundar, men var ändå lite nervös när hon höll luren mot örat för att ringa på pointervalpen hon tittat på. 
- …Ja vad roligt, vi åker snart och lämnar henne, sa kvinnan i andra sidan luren.
Strax anlände valpen Lizzie! 🐶 ❤ 
Egenskaper: Grisig, Stolt, Självständig.

I grundskolan så lärde Molly känna en tjej vid namn Edith (se #101). Edith var Mollys enda tjejkompis. Varför kunde hon snabbt lista ut, tjejerna tyckte hon var konstig. De var tillsammans i Ediths drömhus och skrattade åt varandra.

- Skulle inte du färga ditt hår blått? Sa Molly och tryckte in ett par vindruvor i munnen.
- Jo, men jag fick inte. Mamma och pappa tyckte att gränsen gick när jag gick runt i såna här kläder, sa Edith och svepte händerna över hennes kläder.
- Jag frågade inte, jag bara gjorde det.
- Varför opererade du dig? Sa Edith som inte lyssnat på vad Molly sagt.
- För jag var inte nöjd med mig själv.
- Varför?
Molly skakade på huvudet.
- Det var aldrig riktigt jag.
De var tysta innan de hastigt bytte samtalsämne till något mer lättsamt och skrattade vidare. Molly var lyckligt ovetande om vad som hände där hemma.

Musiken spelades igen, men denna gången visste Leila säkert vad som var dags. Hon skrek i panik och sprang ut på gården med Simon hack i häl. Dustin stod och pratade med Simons kompis när den obehagliga känslan spred sig igenom hans kropp. Många hade gått vidare den senaste tiden, men han var inte redo. Han hade en familj, han ville inte förlora de.
Leila skrek. Simon skrek. Liemannen beklagade sig och tog sedan i hand med Dustin.
- Tyvärr så är det din tur nu, sa han. Dustin var sorgsen, han mindes såväl när hans föräldrar och syskon gått bort. Var det kanske därför liemannen börjat med att säga "tyvärr"?

- Tack för att du väntade så länge, sa Dustin och lät några tårar falla.
Liemannen bara nickade, Dustin hade ju levt i 92 simdagar, alltså ovanligt länge.

Leila, samla dig. Du klarar detta. Jag vet det.
Men jag vet också att det är svårt. Lika svårt var det för mig att gå vidare.
Men allt har sin tid, och min tid var inne. Och tiden kan ingen styra.
Jag kommer alltid finnas här. Jag kommer alltid att vaka över er.
Jag säger det igen, det kommer inte vara lätt,
men försök gå vidare.
För barnens skull.
För min skull.
Och för dig egen.

Kvällen var dyster, till och med Lizzie mådde dåligt. Hon låg ihopkurad i sin säng och gnydde. Simon pratade med Tindra i telefon, hon skulle komma över så fort hon kunde för att trösta honom. Leila låg på sängen och pratade med sina föräldrar som lovade att resa dit så fort de kunde, men redan då kunde Leila räkna ut att det var hon som fick resa dit. Sunset Valley var inget för de, de trivdes bättre i deras herrgård i den lilla staden.

Molly däremot pratade inte med någon, hon var tom på ord och ställde sig för att måla. När tavlan nästan var klar så andades hon in, tog sats, och pratade, föreställde sig att Dustin kunde höra.

- Ser du tavlan pappa? Den är till dig. Ser du vad den föreställer? Ser du det? Det är paradiset pappa. Du ser väl fåglarna och de harmoniska färgerna, visst gör du det? Men vet du var paradiset är nånstans? Det ska jag förklara för dig. Paradiset är här, se dig omkring, detta är paradiset. Det är mamma, jag, Simon, Lizzie, huset, staden, och … du.

Leila, Molly, och Simon satt vid köksbordet och åt. Lizzie snusade sömnigt och huset var tyst. Familjen hade gråtit ut och gått vidare, trots det så var stämningen spänd och skör i familjen. Leila drog med fingrarna igenom håret innan hon hastigt reste sig upp.

- Nej, vet ni vad! Vi kan inte stanna hemma för alltid, det är inte det Dustin hade velat. Han hade velat att vi hittade på något, så vad säger ni?

- Vi kan väl åka till höstfestivalen? Frågade Molly.

- Nej jag har redan varit där, jag tycker vi ordnar en maskerad, det är ju faktiskt spökeridagen, sa Simon och lutade sig framåt över köksbordet. Han såg väldigt ivrig ut.

- Men först, sa Leila. Så tycker jag vi gör det fint runt pappas gravsten, efter renoveringen kanske vi kan bygga en minneslund?

Sagt och gjort, alla hjälptes åt och gjorde det riktigt fint, det kändes som en sten lättade från bröstkorgen när det blev klart. Efter renoveringen skulle de också ha en liten sjö och ett lusthus.

Maskeraden var igång och alla hade fruktansvärt roligt! Skratt och tjoanden ekade i hela stan. Alla skrattade tills de grät, det var så skönt att allt för en gångs skull inte behövde vara så seriöst! Alla såg ut som idioter i deras dräkter, men det spelade ingen roll, de har så roligt ändå!

Alla visste om Dustins bortgång men ingen sa ett knyst om det, det var skönt att få andas ut och skratta för första gången sen Dustin levde!

Lizzie vaknade mitt på natten. Regnet smattrade mot rutan och stämningen i huset var kuslig såhär dags, i alla fall enligt henne. Leila sov, och hon kände ingen annan tillräckligt bra för att våga smyga in till de. Var det inte lite kvavt också? 

Lizzie tassade ut i trädgården. Efter bara någon minut så var pälsen tung och våt. Gatulyktorna skrämde iväg alla monster, monstrerna var rädda för ljus. Hon letade upp en vattenpöl, den svalkade underbart och tassarna. Hon passade på att rulla runt i den några varv innan ljuset avslöjade en stor hund, den var på väg emot henne.

Hundens tassar lät mot den blöta asfalten. Lizzie tvekade inte en sekund när hon smög fram emot den. På närmare håll så såg hon att hunden var gammal och pälsen var blöt, smutsig, och upprufsad. Den vände blicken emot henne.

_- Vad gör du ute så här sent? 
_

- Inget särskilt, svarade Lizzie och försökte låta nonchalant. Regnet upphörde en aning och den gamla hunden la huvudet på sne.

- _Vad tycker dina ägare om att du rymmer hemifrån?
_

- _Jag rymmer inte hemifrån! Jag bor i huset på andra sidan gatan. Vad tycker dina ägare om att du rymmer då?
_

Den gamla hunden skrattade till på hundars vis.

_- Ägare? Det var åratal sen jag hade någon ägare.
_

- Varför? Frågade Lizzie. Hon mindes när inte hon hade någon ägare, då fick hon bo på härberget.

- En lång historia, jämrade sig hunden.

- Jag har tid, svarade Lizzie hastigt, hon var mer nyfiken än någonsin!
Hunden harklade sig.

- En gång i tiden, för länge, länge sen, så bodde jag hos en farbror och hans käraste. Farbröden var en märklig typ, han tog inte hand om mig nån vidare bra. Pengar hade han, men ha la de aldrig på riktig hundmat eller någoning jag kunde sova på. Nej, han la de på Henrietta, hans käraste alltså. Henrietta tröttnade mer och mer på farbröden , hon var trött på hans smicker och hur han behandlade mig. Du förstår, farbröden slog mig så fort han fick en anledning till att göra det. Det kunde t.ex. vara för att han tyckte jag såg tufsig ut eller för att Henrietta klappat på mig. En dag så lämnade Henrietta honom. Gubben blev deprimerad och tyckte det var mitt fel och hotade att slå ihjäl mig med en högaffel. Då rymde jag.Lizzes ögon var uppspärrade.
_- Stackars dig… ehh..
_- _Wilgot, sa hunden. Kalla mig Wilgot.
_- Wilgot. - Ja?
_- Gå till härberget, de kan ta hand om dig!
_Wilgot hann inte svara innan en bil körde förbi, han blev rädd och sprang iväg.

**Grattis Leila!
**Leila började glittra igen, denna gången var hon så säker som hon kunde bli. Lyckoruset kom, men hon kände sig kraftlös. Det blev inget hej-dundrandes hopp, bara en liten snurr. 
- Grattis mamma, ropade barnen i kör och applåderade.

Bara nån minut senare så växte Lizzie upp, GRATTIS LIZZIE!

Lizzie hade fått egenskapen destruktiv några simtimmar innan

Leila såg på sig själv i spegeln, och log milt. Tänk vilket liv hon fått leva, tänk vilket liv hon lever! Leila minns när hon inte ens var 19 år och sov utomhus. Hon hade inga vänner mer än sin chef, och det enda hon satsade på då var jobbet. Varje dag kämpade hon för att ha råd till att rama in huset. Det var tufft. En dag så ledde en valp fram henne till en man. Mannen hette Dustin Langö och Leila blev störtförälskad. När han flyttade in så tyckte Leila redan då att hon levde sitt drömliv. Om hon bara visste hur hennes framtid skulle se ut!
~ Snart är det Mollys tur att föra allt vidare, vi får väl se hur det går, I have big plans (främst om hennes barn och barnbarn) ~
Leila vill inte släppa ungdomen helt, så såhär ser hon ut:

Och visst blev Dustin glad när han för första gången sen döden hälsade på i Sunset Valley. Familjen hade kommit över den tragiska händelsen och gått vidare, precis som han bett om.

Nu kunde man ju faktiskt förvänta sig skrik, chock, och tårar från Leilas sida när Dustin väckte henne, men hon bara vände sig om i sängen och log. Dustin log tillbaka. Han hade haft en dålig dag, det hade regnat på hans grav hur länge som helst! De skrattade lite och Leila berättade lite om vad som hänt trots att Dustin redan visste allt.

Dagen därpå så var det helg och allt var en fröjd för familjen Rose. Simon gick på en 4:e lyckad dejt med Tindra och de är mer kära än någonsin!

Leila spenderar så mycket tid hon kan med lizzie, hon förstår att hon måste känt sig ensam eftersom hon kom samma kväll som dustin dog. Ingen hade lagt märke till henne mer än Leila lite då och då eftersom alla bara sörjde hela tiden.

Relationen som Lizzie och Leila byggt upp gick inte riktigt att beskriva. Men låt mig säga såhär: de umgås inte hela tiden, och de tänker inte på varandra hela tiden men de har alltid roligt när de är tillsammans och de ställer upp för varandra i vått och torrt ♥♥♥

- Du hittar alltid på något, varför kan du inte bara vara nöjd med dig själv!? Frågade Edith.

Molly hade som vanligt något fuffens på gång, denna gången ville hon börja träna. Molly suckade åt Ediths kommentar.

- Se på mig, sa Molly. Ser du den magen? Det gör du! Och vet du vart jag fått den ifrån?

- Nej?

- Nej just det! Det vet inte jag heller, mamma är smal, simon är smal, mina halvsyskon är smala, Dustin var nästan alltid smal, och jag blir tjock. Visst är det konstigt?

- Nej, och dessutom så är du ju inte tjock, bara lite kurvig.

- Äsch, det där har jag hört förut. Det är bara skitsnack. Så tyvärr Edith så har du fel.

- Varför kan man inte bara vara nöjd med sig själv? Mager eller fet, smal eller kraftig… vad spelar det för roll!?

- Det går inte att diskutera med dig, skrattade Molly. Edith var verkligen omtänksam. Hon var rätt tystlåten och tillbaka dragen, i många fall motsatsen till Molly.

Edith suckade.

- Aja gör vad du vill! Så länge du är nöjd så.

Båda 2 tog taxin mot centrum, de tog farväl vid bion där Edith skulle gå på sin teaterkurs, sen gick Molly iväg till gymmet.

Till en början gick det ingen vidare:

… Men efter några timmar var Molly väldigt nöjd med resultatet av träningen!

(ja Molly är utseende fixerad och klär sig fult, men det är faktiskt meningen😏… ni vet ju inte vad jag har på gång, och hennes personlighet har en stor betydelse i denna legacyns framtid 😏)

Vintern är nyss kommen till Sunset Valley! Än sä länge är det bara frostigt men hela familjen väntar spänt på snön, särskilt Leila som älskar kylan!

Söndags morgon, lugnet vilade över hela staden. Lizzie och Leila sov fortfarande, klockan var ju inte mer än fem. Molly satt och gjorde läxorna och Simon hö ll henne sällskap. Han kollade på henne en stund innan han harklade sig:

- Molly.

- Ja? Sa Molly utan att lyfta blicken.

Simon harklade sig igen, denna gången både onaturligt och övertydligt. Molly förstod vad han menade och lyfte halvt irriterat blicken från papprerna framför henne.

- Sen dagen du… förändrades… så har du gått igenom mycket. Ingen tyckte det du gjorde var rätt och, jag måste säga att jag beundrar dig. Du är extremt stark och du vågar visa vem du är med ditt rosa hår och dina konstiga kläder, även om det innebärt många elaka kommentarer. Du är stark, cool, älskvärd, och du har verkligen utvecklats.

Molly var rörd, aldrig hade Simon sagt något så fint till henne! Visst lät han lite som en pappa, men vad spelade det för nån roll!? 

- Åh, tack så mycket Simon. Verkligen, det var väldigt fint sagt, sa hon.

Sen återgick hon till skolarbetet och tystnaden tog än en gång över.

När skolarbetet var avklarat så övergick de till ett mer avslappnat samtal.

- Vad ska du göra idag då? Sa Molly.

- Jag ska på dejt med Tindra, svarade Simon och log brett.

- Du och Tindra alltså! Ska ni gifta er nu också va?

- Kanske det, sa Simon retsamt.

Molly skrattade.

- Love is in the air!

- Alltid, sa Simon i samma ton. Förresten så vet jag någon som jag tror är lite intresserad av dig.

Molly satt nästan sitt egna saliv i halsen men försökte dölja sin iver med ett kort "okej". Simon fortsatt:

- Vet du vem Emil Uddesson är? Han går i min klass.

Molly nickade stumt, i princip alla tjejer i hela 1:a & 2:a ring gillade honom. Han och hans gäng var tydligen drömkillarna.

Simon fortsatt igen:

- Jag hörde han diskutera med sina kompisar, han tyckte du var riktigt söt faktiskt.

Molly reste sig fort. 

- Eeeh… jag måste till gymmet nu, Sa hon och bytte om. 

Innan hon stängde ytterdörren ropade Simon:

- Du har ju hans nummer, varför inte ringa? 

Molly stängde dörren med en smäll. 

(bild på Emil nedan)

Molly klev upp på löpbandet och satt igång. Det var härligt på något vis, hon kände sig stark både fysiskt och psykiskt. Hon ökade hastigheten och spurtade på ordentligt. Det var fortfarande tidigt morgon och hon var nästintill ensam. Det var lätt hänt att tänka på det Simon sa, särskilt när det var första gången någonsin någon var intresserad av henne.

Efteråt var hon genomsvettig men hade blivit ännu starkare och smalare. Hon var nöjd med sin träningsinsats men hade fortfarande inte släppt Simons ord. Men nej, hon kunde inte bara stå där. 

Hon kilade upp mobilen och letade upp Emils nummer, nervöst la hon luren mot örat.

- Hej det är Emil.

- Ööhh… hej det är Molly.

- Molly?

- Molly Rose, syster till Simon Rose.

- Just det, hej molly. 

- Hej… jag undrade bara om du ville träffas idag? Hos mig?

- Visst, Sommartuna gård va?

- Japp, ska vi ses där om 5 minuter?

- Visst, men jaa då ses vi.

- Ja, hejdå.

- Hej.

Molly la på mobilen fort och andades ut. Möjligtvis världens mest fåniga konversation. Allt var stilla för en sekund innan hon förstod vad som hänt… Hon skulle på dejt med Emil Uddesson!

Duschen var den snabbaste någonsin, efteråt så ringde hon upp Edith och berättade om allt in i minsta detalj.

- Men vänta…, sa Edith.

- Vad? Molly lät orolig.

- Sa du "om 5 minuter"?

- Ja vadå då?

- Molly, bara vårt samtal har varat i 5 minuter, du måste vara super sen!

De slängde på luren fort och Molly kravlade sig i vinterkläderna, nu var hon verkligen illa ute! Kommer för sent på första dejten, pinsamt Molly, pinsamt…

" Du jag är ledsen, jag glömde tiden men jag är där om 2 min"

Smset har levererats för nästan en timme sen utan svar, molly skrev det i taxin. Hon hade varit hemma och länge. Leila hade försökt hjälpa till och vara till stöd men Molly ville inte ens ta av sig ytterkläderna. Simon var inte hemma. Än en gång försöker hon ringa Emil och äntligen så svarar han.

- Emil! Var är du? Jag har väntat jättelänge nu! Och ringt säkkert 15 gånger, hittar du inte?

- Asså du… jag kom på att jag hade lite annat att fixa så det får bli en annan gång.

- Molly, är allt okej? Leila var orolig, hennes dotter hade sett alldeles förrtvivlad ut när hon lagt på luren.

Molly som inte ville ljuga svarade inte. Hon låg på sängen och funderade. Så klart var det hela för bra för att vara sant. Hur kunde hon inbillat sig så? Jag menar… vem vill liksom ha Molly Rose? 

Med den tanken i huvudet så somnade hon.

- Och allt deras tonårssnack gör mig galen! Skrattade Leila, Dustin hade kommit för att hälsa på igen, och som vanligt så dyker han upp i hans gamla sovrum.

Följer! :)

#155 vad kul :D

följer

Följer :D

#157 & #158 Vad roligt! :))

Förlåt för dålig uppdatering men har haft väldigt mycket med skolan hela veckan! Bättre blir det nu när jag har lov,❤️

Händelsen med Emil togs hårt av Molly. Hon som alltid var sprudlande glad och och vänlig, nu var hon bara hård och fokuserad. Nästa dag var det skola och hon fruktade snacket som säkert redan spridits.

Mitt i korridoren blockerade Simon Mollys väg.

- Flytta på dig, jag har lektion, muttrade hon.

- Nej, sa Simon kort.

Molly suckade, det var ingen idé att bråka.

- Varför? 

- För att jag vill prata med dig.

- Vad vill du då!? Snäste Molly.

- Jag undrar om du vill att jag pratar med Emil, om det som hände.

- Prata med Emil!? Så min storebror pratar med killen som jag trodde gillade mig? Får jag aldrig vara något mer än din lillasyster!? Jag är en egen person och jag tänker inte prata med Emil.

- Varför ger du inte killen en chans att förklara? Bönade Simon.

- Hade han velat förklara hade han gjort det, sa Molly och knuffade in Simon i skåpen av metall. Han hade försökt hjälpa till iallafall…

När skoldagen nått sitt slut så var Molly snabb ut, men misslyckades med försöket till att undvika Emil. Han kom på bortförklaringar och pratade på om massa annat. Tillsist fick Molly nog, men Emil lyckades få med henne till parken där han tog ett djupt andetag och sa:

- 100% ärligt, jag fegade.

Molly såg upp på honom in i hans ögon och log brett.

- Gillar du mig?

Han skrattade till, lite nervöst.

- Ja.

Molly kände ett lyckorus som spred sig igenom kroppen. Det liknade känslan att fylla år, men den var ändå bättre! Hon samlade mod.

- Jag gillar dig med.

Emil var lite äldre, han var redan ungdom, men Molly hade trots allt bara 2 dagar kvar. De pratade en stund och blev goda vänner, men ingen av de var redo för något mer än så.

Följer! Du skriver jätte bra och så kul med många bilder! :D