Annons:
Etikettlegacy-och-historier
Läst 1236 ggr
Mitchika
2017-07-19 02:22

"Legacy" Stickler i Arcadia

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

För att… varför inte, jag behöver ingen anledning, jag är Mitchika! 😃😇

Alla som känner mig vet att jag älskar sci-fi, särskilt av den post-apokalyptiska sorten och jag älskar, älskar Fallout-serien. För länge sedan hittade jag en värld vid namn Arcadia som var extremt underbar på alla sätt och vis. Väldigt mycket Fallout-vibbar över den och jag blev kär direkt. Jag har haft den i evigheter och spelat i den till och från och jag tänkte den kunde vara perfekt för det här lilla projektet. 😃

Efter att Skymning skrev sin tråd om fattigdom kände jag att jag bara måste testa och om jag kan göra det i ett Fallout-universum med en ghoul som huvudkaraktär blir jag bara lyckligare. 😍

Så, en form av legacy där alla är totalförbjudna från att skaffa jobb eller ha hobbys eller göra aktiviteter som gör att dom tjänar pengar. Pengar får tjänas in vid behov (barnsaker eller räkningar) men inte med någon av ovanstående metoder. Familjen ska alltså vara fattig från början till slut! 

Jag väljer också att inte köra med en traditionell Legacybörjan utan jag placerade min grundare Philip i ett av skjulen/husen som fanns i kvarteret för att dom är så obeskrivligt fina och passar jättebra till planen. 😍

Min grundare då. Jag valde en karaktär jag skapat tidigare, förutom att jag ändrade hans efternamn. Här har vi min älskade lilla ghoul, Philip Stickler! 😍❤️

Philip utanför sitt lilla hus

Sötaste ghoulen i världen!

Jag var inte snäll mot Philip när jag gav honom hans egenskaper. Han är Ensamvarg, Grinig, har Inget sinne för humor, är Kleptoman men God innerst inne. High five för bra egenskaper, Philip! 👋

Som en ghoul i en stad fylld av människor, simbotar och cyborgs passar han inte riktigt in och befolkningen är skeptisk till honom. Vilket inte är så konstigt, jag menar, titta bara på honom. 

Såååååååååååååååååå söt!

Förhoppningsvis kommer Philip hitta ett sätt att passa in (jag tvivlar på det), få många vänner (knappast) och kanske även hitta sitt livs stora kärlek (inte ens chans)! Skrattar

Jag vet inte hur mycket jag kommer posta om den här eller hur seriöst jag kommer ta det, men det kändes som en kul och väldigt välbehövlig distraktion för mig i sommarvärmen! Plus att det blir extra aktivitet för sajten, vilket inte skadar! Skrattar

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Annons:
Mitchika
2017-07-19 02:56
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#1

**Kapitel 1
**En stad full av tjejer, men ingen för Philip

(Generation 1) 

Den kommunala poolen i Arcadia. Badsugen, någon?

**Dagens tips för att förlora pengar: 
**Köp blombuketter för 40 simdaler styck för att vinna enkla vänskapspoäng hos simmen du försöker uppvakta/bli vän med! 

Det var länge sedan Philip vandrade genom Mojaveöknen under sina resor. Flera årtionden hade passerat sen hans sista besök, mest för att inte mycket händer i en öken vilket gör det ganska ointressant och långtråkig att gå igenom den. För att inte tala om farlig! 

Den här gången hittade Philip dock något intressant. En liten stad hade dykt upp mitt i öken runt ett underjordiskt valv som han själv inte visste att det fanns där och han mötte snart gruppen med spännande och intressanta individer som grundat den. 

Till hans stora förvåning hade dom aldrig sett eller hört talas om ghouls förut och till skillnad från många andra här i världen verkade dom inte fientligt inställda till honom. Lite skeptiska och hälsosamt reserverade, ja, men inte fientliga. Efter en kort konversation med stadens ledare, en kvinna vid namn Gloria, blev han erbjuden att bo ett tag i ett av stadens tomma och oanvända skjul. 

Philip kände att han inte riktigt hade något att förlora på att stanna i Arcadia ett litet tag och ta en paus från sitt vandrande. Kanske han hittat hemmet han alltid letat efter och drömt om? 

Det första Philip valde att göra var att gå ett varv i staden för att lära känna sin nya omgivning och kanske få chansen att träffa några intressanta invånare. Knappt hade han lämnat sig hemtomt innan han sprang in i den första! 

En vacker och intressant tjej dök upp framför honom på vägen och Philip blev alldeles stel. Det är så ovant för honom att folk inte flyr vid blotta åsynen av honom och han hälsade artigt. Till hans förvåning hälsade hon glatt tillbaka. 

"Försök att le varmt och charmigt, Philip. Kom igen, försök att le…!"

Hon verkade gilla Philips lite udda och unika charm. Hennes namn var Jonnie och Philip lade det genast på minnet. 

Socialt umgänge har aldrig varit Philips starka sida och han försökte desperat komma på bra och vettiga saker att göra och säga. Från ingenstans valde han att göra honnör från Jonnie. Jag vet ingenting alls om Philips förflutna, men jag antar att han har en militär bakgrund? 

Det är tur att Jonnie bara verkar tycka att Philip är kul och udda, på ett bra sätt. Om Philip bara var lite modigare så skulle han nog våga flörta lite, men… 

Vänta, vem är det där i bakgrunden? 

Philip blir omedelbart distraherad när den vackraste varelse han någonsin sett kommer emot honom. Hon går konstigt, udda och sticker ut en hel del och det dröjer inte länge förrän Philip inser att hon troligtvis är en form av cyborg eller en android som ser ut som en människa. 

En udda varelse, precis som han själv.

Jonnie ser att Philip har fått upp ögonen för den andra tjejen och hon bestämmer sig för att ursäkta sig och skynda sig därifrån. Det är inte konstigt att han reagerar på henne och Jonnie vill låta Philip själv ta reda på vem den där tjejen är. 

Philip står kvar och stirrar på den vackra, ljushåriga varelsen som närmar sig honom och när hon får syn på Philip så fryser hon också. Med hjärtat i halsgropen så sväljer han, livrädd för att hon ska vända sig om och fly i rädsla och avsky, men hon ser tillbaka på honom på samma sett som han ser på henne. 

Kan det verkligen vara sant? 

Hennes namn är Kate och Philip har aldrig hört ett namn låta så vackert innan. 

Den nu jättenervösa Philip gör allt i sin makt för att verka så trevlig, charmig och rolig som möjligt. Han överöser henne med komplimanger, uppmärksamhet och blombuketter och hon verkligen njuter av det. Philip njuter av att kunna göra någon glad och få henne att må så bra. 

I bakgrunden springer den enda vackra tjejen efter den andra förbi och Philip undrar om han dött därute i öknen och kommit till en form av paradis i efterlivet. 

Den där andra tjejen verkar väldigt nyfiken och intresserad av Philip…!

Tyvärr visade det sig vara för bra för att vara sant. När deras konversation fortgick så fick Philip reda på att Kate inte bara är i ett förhållande, hon är gift! Med en annan cyborg precis som henne. 

Naturligtvis… 

Det var för bra för att vara sant. Philip känner sig alldeles hjärtekrossad och när Kate inser vad Philip egentligen var ute efter får han genast kalla handen av henne. Hon vill inte fortsätta prata eller umgås med honom och passande nog till Philips humör och sinnesstämning så börjar det regna. 

Stackars Philip vände om och gick tillbaka till sitt skjul, så fruktansvärt nedslagen och ledsen. Vilken hemsk första dag…

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Vilsocka
2017-07-19 10:41
#2

Kom igen Philip!!! 🥳

Mitchika
2017-07-19 15:50
#3

#2 Vänta bara, saker tog en intressant vändning.. 😃

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Mitchika
2017-07-19 17:25
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#4

Liten insticksgrej mellan kapitlen. Medan Philip låg och sov kikade jag runt i resten av staden för att få mig en bild av invånarna och deras relationer till varandra. 

En simbot kom plötsligt vandrande och ringde på skjulet bredvid Philips och blev genast hälsad och välkommen av en intressant sötnos med glasögon. 

Jag älskar Sims 3 och jag älskar det här kvarteret. Jag tänkte bara visa vad för intressanta varelser som lever här. Skrattar

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Mitchika
2017-07-19 18:34
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#5

**Kapitel 2
**Från blyg och osäker till intensiv stalker

(Generation 1) 

Dyster middag för en ute i regnet…

**Dagens tips för att förlora pengar: 
**Köp en dyr hobbyaktivitet till din sim som antingen ger inget eller nästan ingenting i retur till din sim.
Exempel: En gitarr kan kosta ett par tusen simdaler, men det hänger på turen om andra simmar ger pengar till din sim när/om din sim uppträder med gitarren på allmänna tomter. 

Det är otroligt vad en kvälls grubblande och en god natts sömn kan göra för en. Philip har börjat inse att simmarna häromkring inte kommer behandla honom illa eller annorlunda för att han är ghoul. Därav behöver han inte gå runt på tå och vara redo att fly för sitt liv vid minsta tecken på hot eller fara. 

Så, varför ska han då trippa runt och vara rädd eller osäker? Enkelt svarat: Det behöver han inte och det tänker han inte. 

Nu är det hans tur att ta det han vill ha och det han vill ha nu är den otroligt svårtydda Kate. Kate, som älskade uppmärksamheten och flörtandet från honom men som var gift utan att säga något. 

Vad är bästa sättet att ta itu med det här? Jo, skriva ett kärleksbrev till Kate där han öppnar sig själv och talar om hur han känner, både romantiskt och efter hur hon betett sig, givetvis! 

Philip är så skicklig att han kan skriva GENOM tangentbord!

Uttrycka sig i skrift är inte Philips starka sida, men han tror att han fick fram det han ville säga åtminstone hyfsat. Hans handstil är åtminstone läslig, även om den inte är snygg. 

Nästa problem dyker då upp omedelbart. Han vet inte var Kate bor någonstans. Däremot vet han vem som borde veta det! Borgmästaren Gloria, som bor bara en liten bit ifrån honom. Hon vet garanterat var alla bor och Philip skyndar sig över dit för att göra en snabbvisit. 

Esther Gloria, borgmästaren över Arcadia, släpper in honom och dom har en kort och trevlig konversation innan Philip frågar efter Kates adress. Gloria blir lite förbryllad över att Philip vill skriva ett brev till henne med tanke på den lilla staden dom bor i och ger honom istället Kates telefonnummer så att han kan ringa henne. 

Philip slösar ingen tid och ringer genast Kate, som svarar snabbt. När hon hör att det är Philip blir hon genast lite osäker och säger att hon inte har tid att prata just nu. Hon och hennes man jobbar nämligen båda två som brandmän och dom har jouren idag och ska jobba till tidiga morgontimmarna. 

Låter Philip det stoppa honom? Inte en chans! 

Han frågar genast Esther om vart brandstationen ligger och hon ger honom vägbeskrivningen dit. Philip skyndar iväg, förväntansfull och ivrig. 

Den glädjen blir kortlivad när han komnmer fram till brandstationen. Ute på brandstationens inhägnade gård står nämligen Kate tillsammans med sin man Jack och Jack… ja, han överöser henne med blommor, precis som Philip gjorde igår. 

Han hade hoppats att Kates äktenskap var dåligt eller på väg att rinna ut i sanden, men av det som han ser nu att döma verkar det vara raka motsatsen. Det är ett jättelyckligt par som står där framför honom och är kärleksfulla mot varandra. 

En bättre man än Philip hade vänt om, bitit i det sura äpplet, rivit kärleksbrevet itu,  släppt Kate och därefter gått hem. 

Det har dock inte Philip några som helst planer på att göra. Han går in i brandstationen och sedan ut på deras lilla inhägnade gård. Kate blir förvånad av att se honom och det blir även Jack. Nykomlingen i deras lilla stad bara klampar in på deras brandstation på det här viset, vilken intressant händelse. 

Philip känner sig lite nervös igen och försöker försiktigt förklara för Kate att han vill prata med henne och att han har något att ge henne. 

Kate känner sig sig nyfiken och ber sin man att ursäkta dom. Jack går med på det efter att ha hälsat glatt på Philip och presenterat sig. Därefter går han in i brandstationen för att ta itu med lite pappersarbete. 

Så fort dom är ensamma tar Philip fram brevet han skrev till Kate och ger det till henne. Överraskat tar Kate brevet, öppnar det och läser det. Hon börjar rodna och le blygt och säger sedan åt Philip att följa med henne. Philip gör som hon säger och hon leder in Philip till brandstationens lilla toaletthus. 

Därefter ber hon om ursäkt för platsvalet och lukten, men det finns ingen annan plats där dom kan prata privat och ostört. Som robot besväras hon inte av lukten och Philip förklarar att han har jättedåligt luktsinne själv. Han är bara glad över att få spendera lite tid med henne. 

Nu är det Kates tur att bli nervös. Hon berättar att hon är lyckligt gift med Jack, men att hon och Philip har en helt magisk kemi som hon kände direkt vid deras första möte och det skrämmer henne lite. Philip blir överlycklig och svarar att han känner samma sak. 

Någon har dock sett paret smita in på toaletten från brandstationens fönster och han är inte road. Det där såg alldeles för misstänkt ut. 

Jack kommer ut på gården igen och smyger försiktigt bort till toaletten. Det han hinner se innan Philip stänger dörren bakom dom är hur Kate och Philip står tätt, tätt intill varandra och viskar lågt till varandra. 

Innan han hunnit ställa in sin hörsel för att ta upp dom låga ljuden bättre har dörren stängts och han står ensam utanför. Det är dock inget hinder för Jack. Han höjer volymen på sin hörsel (det är smidigt att vara robot) och går närmare dörren för att lyssna. 

Philip och Kate diskuterar vad dom ska göra med sin enorma attraktion för varandra. Det är tydligt att Kate är kluven och osäker på vad hon vill och Philip passar på att använda det till sin fördel. Utan att säga något eller ge Kate en chans att gå igenom sina känslor ordentligt lutar han sig närmare och ger henne en kyss. 

Det är en chansning och Philip är fullständigt beredd på att bli nobbad eller bortknuffad, men det blir han inte. Kate är spänd till en början innan hon slappnar av och kysser honom tillbaka. 

Vilken upplevelse, vilken fantastisk vändning på något som kändes helt fruktansvärt bara ett dygn tidigare! Huruvida det är rätt eller snällt av Philip att agera på det här sättet är dock en annan fråga. Han håller på att förstöra ett äktenskap bara för att få sin vilja igenom. 

Vad är hans planer för honom och Kate? Har han ens några? Vill han leva med henne resten av livet eller är hon bara en snygg tjej han vill umgås med tills han tröttnar? 

Dessa frågor spelar mindre roll för stackars Jack, som står utanför toaletten och hör alltihop… 

Hur ska han konfrontera sin fru om det här? Vad ska han göra? Dom har varit lyckligt gifta så länge, är det här verkligen slutet? Är det Philip som utnyttjar hennes attraktion för henne och manipulerar henne eller finns det något mer under ytan? 

Bara framtiden kan utvisa…

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Mitchika
2017-07-19 18:47
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#6

Korthistoria:  Inbrottstjuvarna Hoppla och Hugo

Hoppla: "Hugo… du, Hugo." 

Hugo: "Tyst med dig! Nån kan höra oss!" 

Hoppla: "Ja, men… Hugo, ser du något därinne? Något vi kan sno?" 

Hugo: "Jag försöker, men det är mörkt. Håll utkik så ingen kommer och ser oss!" 

Hoppla: "Okej. Men du, Hugo… finns det något därinne? Vad ser du, Hugo?" 

Hugo: "Suck… Jag ser… såna där konstiga, breda träd med hål i. Fulla med dom där små fyrkantiga sakerna som tvåbeningarna brukar hålla i och titta på." 

Hoppla: "Menar du det, Hugo?! Det kan vi ju äta!" 

Hugo: "Ja. Det är inte det godaste i världen, men vi kan inte vara petiga." 

Hoppla: "Vad mer? Vad mer ser du, Hugo!?" 

Hugo: "Lugna ned dig! Jag försöker! Jag ser…" 

Hugo: "Mest såna där ihåliga träd och fyrkantiga munsbitar. Det ser lovande ut, Hoppla." 

Hoppla: "Åh, jag kan inte vänta! När bryter vi oss in, Hugo!?" 

Hugo: "Tålamod, Hoppla. Vi väntar tills månen står lite högre på himlen. Då är det dags!" 

Philip: "Jag ser ingenting, jag ser ingenting, jag ser ingenting…" 

Det är en hård värld här i den postapokalyptiska ödemarken. 

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Annons:
Mitchika
2017-07-19 19:00
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#7

Lite extra bilder på Philip och Kate utanför Kates och Jacks hus, som ligger väldigt nära brandstationen. 

Philip tog ett foto av honom och Kate när dom kysstes utan hennes vetskap eller tillåtelse. Nu har han en bild på dom två tillsammans, oavsett vad som händer i framtiden. Förhoppningsvis tog han bilden för att ha ett minne av tiden med Kate och inte för andra syften…

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Mitchika
2017-07-19 19:12
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
Förhandsgranskning av bild 1 av 2
Förhandsgranskning av bild 2 av 2
#8

Lite fler övriga bilder som inte riktigt passar in i något kapitel. 😃

Philip är nyfiken på andra i staden och vill gärna träffa dom, speciellt hans närmaste grannar. Här har han gått över till sin snyggaste granne (enligt mig i alla fall) som heter Kori Kosshi för att hälsa på, presentera sig och umgås lite. 🙂

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

LottaV
2017-07-19 20:16
#9

Intressant berättelse det har fått mig intresserad av att möblera en lägenhet i Sims4 med bara egen byggda möbler😃

Ett gott skratt förlänger livet

Mitchika
2017-07-19 20:58
#10

#9 Tack! 😃🤗

Det låter som en jättekul idé! 👍

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

LottaV
2017-07-19 21:14
#11

#10 Det är det hon som ska bygga möblerna får bara sova på allmänna soffor tills hon kan bygga en säng eller soffa det gäller även hennes andra  behov också👍

Ett gott skratt förlänger livet

Mitchika
2017-07-19 21:50
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#12

**Kapitel 3
**Konsten att förstöra ett äktenskap

(Generation 1) 

Tyvärr, Jack, det här slutar inte bra för dig

**Dagens tips för att förlora pengar: 
**Donera pengar till välgörenhet eller för att underminera välgörenhet (om din sim är God eller Ond) 

Livet i den lilla staden Arcadia är enkelt och bekymmersfritt för det mesta och Philip har börjat anpassa sig till det. Det är ovanligt för honom att leva på det här sättet, men det är högst välkommet. Hans trötta ben hade nog inte orkat vandra många år till oavsett och här har han träffat många intressanta individer. 

Speciellt Kate. 

Hon jobbar ofta jouren på brandstationen har Philip märkt och har sällan tid att träffas. Det gör att Philip tar saken i egna händer helt enkelt och springer till brandstationen för att umgås med henne där och störa henne på jobbet. 

Hänsyn? Nej, Philip har visserligen hört ordet och vet vad det betyder, men han visar väldigt lite sådan. 

Relationen mellan Jack och Kate har varit väldigt stel på sistone. Jack har inte kunnat konfrontera Kate med vad han såg och hörde den kvällen för han vet inte hur han ska ta upp det. Kate känner att något är fel, men vågar inte fråga om det eller säga något. 

Så när Philip dyker upp oväntat igen blir stämningen ganska spänd. 

Osäkert sneglar Kate på sin man. Vad borde hon göra? Be Philip att gå och lämna henne ifred på jobbet eller kanske ursäkta sig och gå undan med Philip så Jack inte ser något att bli misstänksam över? 

Innan hon hinner fatta ett beslut så har Philip dragit fram en bukett röda rosor och gett till henne. Han förklarar snabbt att han såg dessa i provisionsbutiken och ville ge dom till henne för att hon har verkat så ledsen och nedstämd på sista tiden. 

Jack blir osäker. Det låter som en vänskaplig gest och han får själv lite dåligt samvete. Han vet att det är delvis hans fel att Kate mår dåligt eftersom han inte klarat av att prata ut med henne ordentligt om vad som hänt och varför han betett som han gjort. 

Det är snällt av Philip att han bryr sig om henne och vill muntra upp henne. Jack har aldrig varit den svartsjuka typen och han vill inte vara det heller. Trots det så svider det lite i honom när Kate frågar om hon kan få prata i enrum med Philip. 

Efter ett par sekunders tvekan så går Jack med på det, men han har en dålig känsla i maggropen när han gör det. 

Philip kan inte hålla sig utan kastar sig över Kate så fort Jack vänder ryggen till. Trots allt har ju inte Philip något att förlora här, eller? Hur som haver, dumt gjort. Jack ser dom i ögonvrån… 

Som väntat blir han inte glad. 

Han springer genast bort och särar på paret innan han konfronterar sin fru. Philip är otroligt oberörd av bråket som uppstår framför honom. 

Kate försöker ta det lugnt och sansat, men Jack är alldeles för upprörd för det. Han är arg på Kate, arg på Philip och arg på sig själv för att han lät det gå så här långt och för att han inte vågade konfrontera henne tidigare. 

Det enda som verkar Philip ha ögonen för just nu är Kate och det faktum att hon med största sannolikhet snart är singel efter det här. 

Bråket varar inte länge. Jack är en snäll kille och han är inte ute efter att såra Kate eller bråka med Philip. Han vill häva ur sig sina upprörda, sårade känslor så att hans snart före detta fru vet hur han känner sig efter hennes handlingar. 

Kate är inte oberörd alls, hon blir oerhört ledsen och känner sig hemsk… 

… till en början. 

Snart tappar Kate humöret och vänder det Jack säger tillbaka mot honom. Hur frånvarande Jack varit dom senaste dagarna och att Philip har varit så på och intensivt att hon bara svepts med. 

Jack accepterar det inte och säger att Kate har eget ansvar och kan styra över sina egna handlingar och hon har inte gjort den minsta ansträngning till att avvisa Philips närmanden. 

Och där kliver Kate över gränsen! 

"Åh jäklar…!"

"Gör inte Kate arg, minnesnoterat."

Deras äktenskap är över, ingen tvekan om den saken. 

Här är den bästa chansen Philip har. När Kate och Jack gått ifrån varandra för att lugna ner sig efter bråket skyndar sig Philip fram till Kate för att trösta och stötta henne. 

Gesten är rejält uppskattad. Kate blir så glad över att hon verkar kunna lita på att Philip finns där för henne i svåra situationer. Jack tar det dock inte lika bra. 

Dom har precis haft ett storbråk och står på gränsen till skilsmässa och där står Kate och ler och är glad hos Philip? 

Jack klarar inte av att se det här. Han springer ut ur rummet och in i sovsalen för att få en chans att lugna sig och smälta det som har hänt. 

Hur kan hans älskade Kate bete sig på det här sättet? Har hon fått en kortslutning eller är det något fel i hennes programmering? Så här har hon aldrig varit eller betett sig tidigare och Jack kan inte förstå det. Hon slog honom… 

Efter några minuter så har Jack samlat sig tillräckligt för att kunna gå ut i rummet igen. Han måste försöka prata lugnt och sansat med Kate och även Philip och reda ut det här. Kanske finns det något som går att rädda. Om inte deras äktenskap så kanske deras vänskap åtminstone. 

Det första han ser när han kommer ut ur sovsalen är Kate i Philips armar och dom ser så lyckliga ut. Precis som om ingenting har hänt… 

Ledsen, Jack, bättre lycka nästa gång?

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Mitchika
2017-07-19 21:50
#13

#11 Det låter bra, utmanande och spännande! 👍

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Annons:
Mitchika
2017-07-19 21:52
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#14

Extrabild: Det blev natt och fullmånen steg upp på himlen strax efteråt och jag fick till den här bilden på Philip, Kate och Jack. 

Stackars Jack ser inte lika ledsen och sårad ut längre utan mest arg och upprörd.

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Mitchika
2017-07-20 19:48
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#15

**Kapitel 4
**En tonårsromans

(Generation 1) 

Arcadia är så vackert på natten, regn eller ej.

Dagens tips för att förlora pengar:
Köp föremål i provisionsbutiken som dina simmar kan äta/dricka upp. Exempel är en flaska nektar (speciellt dom av högre kvalité) och låta simmarna servera den till sig själva eller sina gäster. 

Sommaren lider mot sitt slut i öknen och regnsäsongen är på ingång. Dagarna är fortfarande varma, men nätterna börjar bli kyliga och invånarnas odlingar blir svårare att hålla vid liv. 

Philip trivs i den lilla staden och njuter av livet. Inte så konstigt, kanske. Han har inte varit här länge men har redan lyckats splittra ett gift par för att han blev förtjust i den ena av dom. Kate jobbar fortfarande under otroligt opraktiska tider, åtminstone enligt Philip. Han får bara träffa henne under några timmar på morgonen innan hon måste iväg och jobba och sen är hon borta ända till nästa morgon. 

Han börjar bli lite less på det. Dagarna blir långa och tråkiga när Kate bara är ute och jobbar, så han försöker lära känna fler personer i staden. Vid ett tillfälle springer han in i ett bekant ansikte. Jonnie. Först vid andra mötet insåg Philip (och jag) att Jonnie bara är en tonåring, men hon blev lika glad som innan och verkar fortfarande någorlunda intresserad av Philip. 

Efter att dom stött på varandra igen ute i stan börjar Jonnie ringa Philip för att prata och snart är dom kompisar och börjar dom umgås tillsammans hemma hos Philip. 

Philip tycker om Jonnies sällskap och tycker att hon är en väldigt charmig och trevlig tjej. Om hon bara var några år äldre… Han trodde verkligen att hon bara var kort när dom först träffades och kunde inte drömma om att hon var så ung. Visserligen är han dålig på att se hur gamla andra är, men en sån stor åldersskillnad borde han kunnat märka. 

Jonnie tycker däremot inte att hennes unga ålder är några hinder. Hon har tyckt sen första stunden hon mötte Philip att han verkar söt, lite udda och mest av allt exotisk. Det är stadens första ghoul trots allt. 

Hon har hört om triangeldramat mellan Philip, Kate och Jack, vilket inte riktigt går att undvika i den här lilla staden, men det har inte avskräckt henne. Mest av allt för att hon vet att till skillnad från Jack (som efter skilsmässan blivit ihop med en mänsklig kvinna i kvarteret vid namn Jamie Manne) så är både Philip och Kate singlar fortfarande. 

Ingen av dom har gått in i ett förhållande, varken med varandra eller med någon annan, vilket får Jonnie att misstänka att vad det än är mellan Philip och Kate så är det inte seriöst. Därav borde hon ha en chans, inte sant? 

Hon är verkligen charmig och vet vad hon vill. Två egenskaper som Philip gillar hos en potentiell partner. Utöver det så flörtar Jonnie lika skamlöst med honom som han gjorde tidigare med Kate och det känns riktigt bra att kännas så eftertraktad och åtråvärd. 

Kan det vara okej ändå? Jonnie är extremt påstridig och verkar mogen för sin ålder och Philip är singel och har inte lovat att vara exklusiv med någon. 

Philips hårda yta smälter av Jonnies karismatiska personlighet och han kan inte hålla sig. Fel eller inte är väl inte så noga. Han vill kyssa henne, men han är så nervös att han inte riktigt träffar rätt. 

Jonnie fnittrar. Vilken urgullig misslyckad kyss. Philip skäms lite, men Jonnie lägger handen på hans kind och hjälper honom snabbt att få till en ordentlig kyss. 

Det första Philip tänker efteråt är att Jonnie inte är en lika bra kyssare som Kate, men Kate är trots allt en robot. Hon är garanterat programmerad till perfektion eller så nära som det bara går. Kanske inte det bästa att tänka på medan han kysser en annan tjej..

Efter kyssen är Jonnie alldeles till sig och slänger sig i famnen på Philip, överlycklig över att ha fått sin första kyss. Det känns lite skumt för Philip att höra. Han har aldrig varit med om någons första kyss förutom sin egen, men det förklarar den… kan man säga dåliga kysstekniken? 

Philip kan dock inte släppa tanken. Det där var Jonnies första kyss. Det betyder att hon aldrig varit så här pass närgången med någon annan förut. Blotta tanken får honom att känna sig varm inombords och väldigt speciell. 

Men med tanke på Jonnies unga ålder borde det inte gå längre än så här, eller hur? Om Jonnie vill dejta ett tag så kan Philip absolut tänka sig att göra det och vänta tills hon blir i alla fall vuxen. 

Jonnie har dock andra planer och hon har ingen lust att vänta. Philip är inte svårövertalad och ja, det ena ledde till det andra… 

Det är inte Philips första gång och det märks på Jonnie efteråt. Philip har aldrig sett någon så nöjd och glad efter myspys med honom. 

Philip erbhyder henne att stanna på middag och Jonnie tackar glatt ja, men tillägger att hon är vegetarian. Ett intressant val med tanke på världens skick just nu och vart dom bor, men Philip slänger ihop en fin höstsallad åt dom. Vilket bara gör Jonnie på ännu bättre humör. 

När hon glatt stoltserar fram till bordet så nämner hon för Philip att hon är lite orolig över graviditetsrisken, men inte så mycket. Blir hon gravid så löser det sig säkert, hon känner att hon kan hantera det och hon tror att Philip skulle bli en utmärkt pappa. 

Philip är alldeles lugn och svarar att det inte finns någon graviditetsrisk alls, för ghouls är sterila. En av få fördelar med att vara ghoul, så han är inte det minsta orolig. 

I ett kort ögonblick ser Jonnie besviken ut, men hon lyser strax upp igen och slår sig ned bredvid Philip. Dom njuter av en underbar middag tillsammans i den sena eftermiddagssolen, nyförälskade och glada. 

Något gnager i Philips bakhuvud, men han är inte säker på vad det är. Det känns viktigt men eftersom han inte kommer ihåg vad det är så kan det väl inte vara något att oroa sig över?

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

[Charlotte Kittenheart]
2017-07-21 02:58
#16

Följer! De här utmaningarna är alltid så bra 😃

PennyTrollet
2017-07-21 18:07
#17

Följer.

Mitchika
2017-07-21 18:55
#18

#16 Tack så mycket! 😃🤗

#17 Roligt, tack! 😃

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Mitchika
2017-07-21 22:12
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#19

**Kapitel 5
**Dags att lägga benen på ryggen? 

(Generation 1) 

Det finns många intressanta muterade varelser ute i öknen…

Dagens tips för att förlora pengar:
Skaffa husdjur och/eller barn i mängder! Det kostar pengar och det kräver tid av din sim för att ta hand om dessa, vilket också förhindrar att simmen kan göra annat för att tjäna pengar. 

Livet leker för Philip. Två underbara tjejer, ett stadigt skjul som ger skydd för elementen och folk runtomkring behandlar honom artigt och trevligt som om han vore vilken människa som helst. Har en ghoul någonsin levt så bra som han gör nu? 

Tidigt på mornarna träffar han Kate och umgås med henne tills hon måste åka iväg till jobbet. Därefter ringer han över Jonnie och dom spenderar resten av dagen ihop tills det är dags att sova. Nästa dag blir det samma sak igen. 

Han lyckades övertala Jonnie att hålla deras relation hemlig, med tanke på att hon är tonåring och Philip vill inte ha dåligt rykte i Arcadia. Jonnie kan förstå det, men längtar tills det kan bli officiellt mellan dom. Philip delar inte riktigt hennes entusiasm. 

En del av honom vet att det här inte kommer vara för evigt och att han måste agera innan han blir upptäckt. Arcadia är en alldeles för liten stad och invånarna är alldeles för tajta för att han ska lyckas hålla sina två relationer hemliga. 

En annan del av honom förnekar det intensivt och är bestämd på att köra på så länge som det bara går och den delen verkar vinna. 

Trots det brutala uppbrottet så tog Kate sin skilsmässa ganska hårt. Hon älskade Jack och hade inte trott att deras äktenskap skulle ta slut, speciellt inte på det sättet. 

På grund av det har hennes och Philips relation stått ganska stilla och inte tagit många steg framåt. (Ytterligare ett skäl till varför Philip var så villig att gå längre med sin och Jonnies relation) Dom två har fokuserat huvudsakligen på att lära känna varandra och lite oskyldig romantik på det. 

Det visar sig att Philip är en rätt duktig dansare och det gillar Kate. 

Saker och ting visar sig vara lite annorlunda den här dagen. 

Kate kommer över, dom pratar ett tag, äter frukost ihop och Philip bjuder upp henne till dans. Väldigt likt deras vanliga rutiner. Vad som är annorlunda däremot är Kates beteende. Hon pratar annorlunda, rör sig annorlunda och verkar mycket mer närgången än tidigare. 

När Philip frågar henne om det under dansen så svarar Kate att hon mår så mycket bättre nu och känner sig redo att gå vidare. Med Philip. 

Först blir Philip lite nervös. Menar hon på samma sätt som Jonnie menar, eller? Svaret kommer i form av en lång kyss och därefter leder Kate bort Philip till sängen. 

Myspys med Kate är en helt annan upplevelse än vad det var med Jonnie. Aldrig hade han kunnat föreställa sig att en robot var så… 

Han hinner inte fundera mycket över det då Kate hoppar ur sängen och säger att hon måste skynda sig och göra sig redo för jobbet. Hon hade gärna stannat, men hon tar sitt jobb på största allvar. Istället lovar hon att komma tillbaka imorgon bitti, precis som vanligt. 

Philip blir lite besviken, han hade gärna legat och myst en stund i sängen med henne. 

Kate klär snabbt på sig och ska precis gå, då hon stannar upp och vänder sig om. Hon undrar om Philip har hört vad som hänt med Jonnie Plucker. Philip blir alldeles kall inombords. Har det hänt något med Jonnie? Är hon okej? Han försöker behålla lugnet och skakar lite på huvudet. 

Direkt berättar Kate att Jonnie smugit runt med någon kille bakom sin vårdnadshavares rygg och blivit på smällen! Magen har redan börjat synas och allt. Hon är bara ett barn, hur kan hon ha varit så oansvarig? 

Philip kan inte andas. Han ligger bara där och stirrar storögt på Kate. Det kan inte vara hans. Jonnie måste ha någon annan vid sidan om, precis som Philip. Ghouls är sterila. Det kan inte vara Philips baby! Kate tolkar Philips reaktion som att han finner det lika upprörande som hon gör och pratar lite kort om det innan hon skyndar iväg till jobbet. 

Så fort som chocken lagt sig tar Philip upp telefonen och ringer Jonnie. Hon måste komma över, han måste konfrontera henne och få det bekräftat. Det är en annan kille med i bilden, det måste det vara. 

Synen av Jonnie när hon kommer över får inte Philip att må något bättre. Jonnie har helt bytt stil och ser mycket äldre och mognare ut än innan. Magen är misstänkt rundare, men inte alls i närheten av dom graviditetsmagar som Philip har sett. 

Jonnie däremot är överlycklig och berättar stolt nyheterna för Philip. Han är inte steril trots allt, han ska bli pappa! Philip delar verkligen inte den glädjen. Han försöker pressa ur Jonnie information om den andra killen, men hon bedyrar och svär att hon enbart varit med Philip och ingen annan. Han är hennes första och enda. 

Det gör inte Philip något gladare och istället försöker han säga att Jonnie inte ser det minsta gravid ut. Graviditetsmagar är bra mycket större, dom sticker ut mycket mer. 

Jonnie brister ut i skratt och säger att den kommer bli bra mycket större innan bebisen är här. Just nu är den liten och då är magen liten också. Philip börjar bli mer och mer nervös och orolig. Det här kan inte hända, ghouls är sterila! Det kan inte vara Philips bebis… kan det? Om det är hans, vad gör han då? 

Han ska inte kunna bli pappa, han har aldrig ens föreställt sig det scenariot. Han kan inte bli pappa, hans egna föräldrar var fruktansvärda och han skulle inte vara ett dugg bättre! I bakgrunden har Jonnie börjat prata om bebisnamn, men Philip avbryter henne snabbt och säger att han måste iväg och göra något viktigt. 

Innan Jonnie hinner fråga om det så har Philip lagt benen på ryggen och sprungit därifrån. 

"Kom igen, kom igen, kom igen..! Måste komma i form NU!"

En hel sommar har Philip spenderat i Arcadia. Han är inte i dålig form, men hans slappa livsstil här har gjort så att hans kropp inte är i samma utmärkta vandrarkondition som den en gång var. Åldern börjar dessutom ta ut sin rätt, Philip är mycket äldre än han ser ut. 

Paniken som satte in när han insåg att han kanske inte är steril trots allt är den bästa motivation han någonsin haft till att träna. Om det är hans baby, då måste han vara beredd på att lämna Arcadia. Vem vet hur folk här kommer reagera? Jonnie är en tonåring, för sjutton! 

Av rädsla för invånarnas ilska bestämmer sig Philip för att börja träna kampsport. Endast i självförsvar, givetvis. Det finns en sliten dojo i staden med väldigt få medlemmar och han välkomnas där med öppna armar. Inte olikt hur han välkomnades i Arcadia när han först dök upp. 

Tiden går och Philip tränar hängivet både på gymmet och dojon, samtidigt som han undviker Jonnie så mycket han bara kan. Han vill inte se den växande magen, han vill inte höra bebisprat, han vill inte föreställa sig själv som förälder. Det finns fortfarande en chans att det inte är hans bebis och tänker klamra sig fast vid den tron så länge det bara går. 

Kampsporten är ett perfekt sätt att distrahera sig på och Philips hängivelse gör att han avancerar hyfsat snabbt genom graderna. Utöver det har han återupptagit en gammal hobby som han lade bakom sig för flera år sedan. Nektarsmakande. Det kändes som en bra tid för att börja med det igen. 

Trots hans framsteg är Philip dock inte skicklig nog att besegra någon annan i dojon i en sparringmatch och det gör honom ganska orolig. Om Jonnies bebis visar sig vara hans och folk ilsknar till, hur ska han då kunna försvara sig? 

Han måste bli bättre, snabbt! 

Ordet sprids som en löpeld genom Arcadia och det dröjer inte länge förrän det når Philip också. Jonnie har fött en frisk och pigg dotter som fått namnet Ana Plucker. Mor och dotter mår båda bra, inga komplikationer. 

Philip är lättad över det och hans förnekelse får honom att ignorera resten av pratet om den lilla bebisens ovanliga utseende och udda hudfärg. Han häller upp ytterligare ett glas nektar och sveper i sig det efter en tyst skål för Jonnie och hennes nya friska bebis, som absolut inte är hans.

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Mitchika
2017-07-21 22:22
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#20

Vildhästarna Hoppla och Hugo

Namiko sa till mig att hon tyckte om  Hoppla och Hugo, så jag tog lite extra bilder av dom vid vatten. 😃

Jag är också oerhört förtjust i dom och skulle gärna se mer av deras upptåg i framtiden. 😍

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Annons:
Namiko
2017-07-21 22:45
#21

#19 Philip, du är en mästare av förnekelse, nästan lika bra som kungen av förnekelse. Nästan.. 😃

#20 Yay för Hoppla och Hugo, jag vill se massa mer av dom 😃

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Mitchika
2017-07-21 22:56
#22

#21 Ingen är bättre på förnekelse än vår egen kung av förnekelse! 😃
Philip kommer ganska nära, men han har en lång väg att gå om han vill sno kronan. 😃

Det blir mer med dom, det lovar jag! 😃

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Mitchika
2017-07-22 01:49
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#23

**Kapitel 6
**Arcadias ökända tidningstjuvar

(Generation 1) 

Sommarens sista dag får en intressant början för Philip.

**Dagens tips för att förlora pengar: 
**Slösa pengar på olika saker och mat som dina simmar och djur kan använda upp, till exempel höbalar till hästar

Tidigt på morgonen vaknar Philip av att han hör konstiga ljud utanför. Nyvaket blinkar han och försöker lyssna på vad det är för ljud. Är det hotfullt? Blir staden anfallen? Han hör inga pistolskott eller ljud som låter som slagsmål. Däremot hör han vad som låter som väldigt högljudda viskningsförsök. 

"Vad i hela världen…?"

Det kan fortfarande vara skurkar eller mördare på väg att anfalla staden i en planerad attack, så Philip vågar inte riktigt gå upp och kolla än. Han är ingen hjälte, han vill inte riskera sitt liv i onödan. 

Han ligger kvar och lyssnar, men sättet som rösterna pratar på gör honom fundersam. Dessutom låter dom bekanta. Nej, han måste gå upp och kolla det här. 

Snabbt klär han på sig och rör sig försiktigt mot ytterdörren. Han är fortfarande inte helt övertygad att det här helt ofarligt att gå ut. 

Hoppla: "Hugo… Huuuugooo…" 

Hugo: "Stör mig inte, jag äter!" 

Hoppla: "Ät inte HELA, Hugo. Spara något åt mig!" 

Hugo: "Jag äter bara halva, precis som vi sa! Håll tyst, låt mig äta ifred och håll utkik efter tvåbeningar!" 

Hoppa gör som Hugo säger, men ser sig samtidigt oroligt omkring. Det är riskabelt att vara inne i staden när det börjar ljusna, men det är ont om ätbara saker ute i öknen och det brukar alltid ligga godbitar inne hos tvåbeningarna vid den här tiden. 

I det ögonblicket öppnas dörren till skjulet. Hugo är utsvulten och märker det inte, men det gör Hoppla. 

Philip: "Jaha ja. Det förklarar varför ingen i stan får sin tidning längre." 

Arcadias lilla tidning är inte tjock och invånarna får det mesta av sin information från varandra, men den är ett trevligt tillskott i vardagen oavsett. På sistone är det många som har rapporterat att dom inte fått några tidningar eller att tidningarna har försvunnit, trots att tidningsbudet bedyrar att dom blivit levererade ordentligt. Mysteriet är nu löst. 

Hoppla: "AKTA DIG, HUGO! Det är en tvåbening precis bredvid dig!" 

Snabbt så kastar sig Hoppla runt Hugo och ställer sig emellan den frenetiskt ätande hästen och Philip. 

Hoppla: "Oroa dig inte, Hugo, jag skyddar dig!" 

Hugo lyfter slött på huvudet, fortfarande helt omedveten om hotet. 

Hugo: "Va?" 

Philip: "Jag tänker inte skada någon av er och jag bryr mig inte ett dugg om att ni äter upp min tidning." 

Hoppla: "Åh." 

Philip blänger lite på hästarna innan han vänder sig om för att gå in igen. 

Hoppla: "Umm, vänta." 

Motvilligt så stannar Philip. 

Hoppla: "Kan alla tvåbeningar förstå vad vi säger?" 

Philip: "Ingen aning. Jag gör. Sen vet jag inte om det betyder att det är jag som muterats till att förstå er eller att ni muterats till att förstå mig eller tala samma språk som mig." 

Hoppla: "Åh. Okej." 

Hugo: "Hmm, vi behöver nog ändra våra strategier, Hoppla. Om tvåbeningar kan förstå oss behövs det nya planer. Dessutom måste du verkligen lära dig att hålla din stora mule stängd!" 

Hoppla: "Jag försöker, Hugo…!" 

Hugo: "Nej, det gör du inte!" 

Philip ger ifrån sig en hög suck och det avbryter hästarnas käbbel och drar till sig deras uppmärksamhet. 

Hoppla: "Så… har du någon mat?" 

"Hörde jag verkligen rätt…?"

Hugo: "HOPPLA! Vi är mästertjuvar, inte tiggare! Sänk dig inte till en så låg nivå att du ber tvåbeningar om mat!" 

Hoppla: "Men jag är hungrig, Hugo…" 

Hugo: "Här då, ät din halva av tidningen. Jag är klar." 

Hugo backar undan från tidningen och Hoppla kastar sig ivrigt fram mot den och äter glatt. Philip tittar från Hoppla till Hugo. 

Philip: "Det där kan aldrig vara gott." 

Hugo: "Vad vet du? Och vad spelar det för roll? Vi överlever på det, eller hur?" 

Philip: "Inte länge. Det är bara papper, ingen näring i det alls." 

Ingen av hästarna verkar särskilt berörda av det. Ödemarken är en hård plats, alla gör vad dom måste för att överleva. Även om det innebär att leva på vatten, papper och luft tills det blir bättre tider. Philip har själv varit i liknande situationer, även om det inte var papper han levde på. 

Det får honom även att undra. Om resten av staden fick veta att ett par vildhästar åt upp deras tidningar, skulle dom göra något åt det? Troligtvis. Två hästar som smiter in i staden på mornarna är enkla att ligga och lurpassa på. Ett par skott, sen är det över och staden äter gott i ett par dagar. 

Frågan är, bryr sig Philip? 

Philip: "Om jag hittar något bättre för er att äta och häller ut det på sidan av mitt hus varje dag, slutar ni äta tidningar då?" 

Hoppla: "Ja!" 

Hugo: "Nej! Vi tar inte emot mat från tvåbeningar! Vi är inte desperata!" 

Philip: "Att äta tidningar verkar väldigt desperat." 

Hoppla: "Hugo, snälla…" 

Hugo: "…" 

Hoppla: "Jag är så hungrig och det vi hittar mättar inte mycket…" 

Hugo: "…" 

Hoppla: "Hugooo…" 

Hugo: "Suck… ja, okej då! Men det är bäst för dig att det är värt det för oss, tvåbening!" 

Med ett irriterat mumlande går Philip iväg. Otacksamma hästkräk, har dom en aning om vilken tjänst han faktiskt gör för dom?

Resten av Philips morgon går åt till att hitta något ätbart till hästarna och därefter att sprida ut det så att dom kan äta det. Vilket han gör under ilskna protester och högljudda svordomar.

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Mitchika
2017-07-22 02:09
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#24

Tanken var nu att jag skulle tvinga iväg Philip att hälsa på Jonnie och hennes nya lilla flicka, men det visar sig att årets mamma har åkt till parken för att leka med sin mobil tillsammans med sin mormor och syster och lämnat lilla Ana hemma själv. 😕

Andra saker inträffar dock idag, så jag tror inte att vi får brist på händelser i nästa kapitel!

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Mitchika
2017-07-23 00:53
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#25

**Kapitel 7
**Förneka så länge det bara går

(Generation 1)  

Vindarna är på väg att vända i Arcadia.

**Dagens tips för att förlora pengar: 
**Sätt eld på dina simmars hem! Elden kommer förstöra många ägodelar som kan kosta en mindre förmögenhet att ersätta. 

Det går inte att undvika någon som du nästan bor granne med hur länge som helst. Till sist måste Philip konfrontera situationen som han helst vill glömma ens existerar. Ända sedan Ana föddes har Jonnie desperat försökt få kontakt med Philip och han har både gömt sig och hittat på den ena ursäkten efter den andra, men nu går det inte längre. 

Med tunga steg tar sig Philip till familjen Pluckers hus där Jonnie bor med sin syster och mormor. Eller farmor. Han vet inte exakt vilket det är och han bryr sig ärligt talat inte heller. Samt den nyfödda Ana givetvis, som Philip absolut inte är pappan till. 

Solen håller på att gå ner när Philip knackar på dörren och det dröjer inte länge förrän Jonnie öppnar. 

Överlyckligt hälsar hon på Philip och erbjuder honom ivrigt att komma in. 

Deras lilla skjul ser nästan mindre ut än Philips och verkar vara i lika dåligt skick. Dock bryr sig Philip knappt om det. Han är bara här för att snabbt kunna bevisa att han inte är Anas pappa och sedan drar han därifrån. 

Han frågar Jonnie var den lilla bebisen är och Jonnie förklarar hastigt att hon ligger på golvet bredvid sängen. Dom har inte plats för en spjälsäng och hon vågar inte låta Ana ligga på sängen när hon inte är där och kan ha koll på henne. 

Philip skyndar sig dit, men fryser omedelbart sekunden han får syn på lilla Ana. 

Generation 2: Ana Plucker

Philip: "Nej, det där är absolut inte min unge." 

Jonnie: "Fåna dig inte, det är klart att hon är. Hon är dig upp i dagen, älskling!" 

Philip: "Snälla, kalla mig inte det…" 

Det ser onekligen illa ut för Philip. Bebisen på golvet är tveklöst en liten ghoul och förvirringen hos honom är total. Ghouls ska vara sterila. Varför är inte han det? Varför… kan han inte komma ihåg vad det nu är som ligger och gnager i hans bakhuvud? 

Han släpper det för stunden och gör sitt bästa för att övertala Jonnie att det faktiskt inte är hans barn och att han är steril. Vad som helst kan ha hänt med Ana i Jonnies mage. En mutation på grund av radioaktivitet, allt möjligt. Han är villig att säga vad som helst så länge som det innebär att han inte behöver vara en pappa. 

Jonnie blir mest förvirrad och lite ledsen. Hon förstår inte vad som är fel med Philip. Är han inte glad över att inte vara steril? Tycker han inte om Ana? 

Innan diskussionen hinner gå för långt börjar Ana skrika borta på golvet. Philip får gåshud av det hemska, gälla ljudet och måste kväva impulsen att springa därifrån. Han försöker reda ut det här och att fly löser ingenting. 

Jonnie däremot bara ler och hämtar en nappflaska från kylen innan hon går bort till Ana och plockar upp henne i famnen. 

Hon börjar genast prata och gulla med Ana och säger massa sockersöta bebiskommentarer som får håret att resa sig på Philips armar. 

Jonnie: "Oroa dig inte, pappa behöver bara få en chans att vänja sig. Så fort han har landat i det hela så kommer han vara så glad över att han har dig i sitt liv. Han kommer att hålla dig, krama dig och älska dig precis som en bra pappa ska göra. Inte sant, Philip?" 

Hon vänder sig om och tittar åt Philips håll. 

Jonnie: "Philip…?"

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Mitchika
2017-07-23 16:23
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#26

Bonusbild från mötet med Ana hemma hos Jonnies familj. Familjens katt är av den lite mer destruktiva sorten och det känns oerhört tryggt att ha den lös nära bebisen. 

Tur att Philip inte bryr sig så mycket, antar jag. 😛

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

AilyAdams
2017-07-23 20:58
#27

Haha… Underbart! Jag har inte hunnit börja på detta än, då jag varit fullt upptagen med mina aliens. 😃

 **************************
Heter det De eller Dem?

Annons:
Mitchika
2017-07-23 21:39
#28

#27 Tack så mycket! 😃🤗

Aliens? Nu blev jag nyfiken! 😃😇

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Mitchika
2017-07-24 01:08
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#29

**Kapitel 8
**Som man bäddar får man ligga

(Generation 1)  

Dagen då hela Philips värld vänds upp och ner har äntligen kommit!

**Dagens tips för att förlora pengar: 
**Ummm… eldkastare? 

Jonnies extrema entusiasm, att bli pappa och få reda på att han faktiskt inte är steril på en och samma gång visade sig vara lite för mycket för Philip. Han flydde hem till sitt eget lilla skjul, kröp ner i sängen och svor på att inte komma fram förrän någon gång till våren. 

Det fick honom även att undra. Om han inte är steril och Jonnie blev gravid efter en gång tillsammans, hur många andra barn kan Philip ha därute i världen nu som han inte hade en aning om? 

Nej, fy, dumma tankar. Han slog genast bort dom och försökte fokusera på något annat, vad som helst. Efter en mindre evighet lyckades han äntligen glida in i sömn med en massa hemska mardrömmar om att drunkna i ett hav av bebisar. 

Skarpa ringsignaler skär igenom Philips öron och sliter honom ur sömnen, något han är innerligt tacksam för. Han sträcker sig sömnigt efter telefonen för att se vem som ringer, livrädd för att det ska vara Jonnie. Skärmen visar okänt nummer och Philip rynkar pannan. 

Han tvekar ett ögonblick innan han svarar och personen på andra sidan är en av dom sista han vill prata med. Det är Jack, Kates exman, men han låter så upprörd och orolig. Philip väljer att inte följa sin impuls och lägga på omedelbart  utan frågar istället vad som händer. 

Jack svarar snabbt att det är Kate, något är allvarligt fel med Kate och hon vill att Philip kommer dit omedelbart. Direkt lägger Philip på och med hjärtat i halsgropen klär han på sig och springer sedan ut ur skjulet. Vad kan vara fel med Kate? Hon får inte vara skadad eller ha råkat ut för en allvarlig olycka på jobbet, det vore fruktansvärt! 

Det är tur att Arcadia är så litet och att Kate bara bor runt hörnet. 

Till Philips stora lättnad står Kate utanför sitt hus när han kommer springande och hon verkar inte vara skadad. Det ser nästan ut som om hon väntar på honom. En våg av lättnad sköljer över Philip, ända tills han kommer nära nog för att se vad det är hon håller i famnen. 

Generation 2: Kurt 8020

Herregud, inte en till…! 

Han har precis börjat acceptera att han möjligtvis, kanske är pappa till Ana Plucker och så nu det här!? 

Philip vet inte hur han ska hantera situationen, men Kate säger inte ett ord. Hon lägger ner den lilla bebisen på marken och därefter inser Philip vad som händer och varför Jack var så upprörd i telefonen. 

Kate föder och hon är tydligen inte klar… 

Philip: "Skjut mig…"

Det dröjer inte länge förrän ytterligare en bebis har fötts och Philip reagerar på ett sätt jag aldrig någonsin sett en sim göra förut när det kommer till deras nyfödda barn. Två tummar ner och vilda bu-rop! 

Givetvis är han upprörd och livrädd att det ska komma fler än två, men jag tycker ändå att hans reaktion är lite extrem. Jack kommer utspringande ur skjulet för att se vad sjutton det är som händer därute. Han vet om att Kate föder, men ropen från Philip och skriken gör honom orolig. 

Oavsett hur Philip känner inför det har Kate fött en pigg och glad liten tjej! Till skillnad från sin tvillingbror och halvsyster så ser den här flickan ut som en helt vanligt människa. Vilket hon givetvis inte kan vara med en robotmänniska och en ghoul som sina föräldrar, men hon är söt som socker och Kate älskar henne från första sekunden. 

Generation 2: Ärna 8020

Philip missar ingen chans att uttrycka sitt extrema missnöje över situationen. Bakom honom står Jack och vet inte riktigt vad han ska tycka. Han och Kate fick aldrig några barn ihop. Dom trodde inte att det gick, eftersom dom är robotar och ja, robotar ska inte kunna föröka sig. 

Plus att Philip är en ghoul och Jack vet, precis som Philip, att ghouls ska vara sterila. Det som sker framför dom är en vetenskaplig omöjlighet! 

Varken Philip eller Jack får en chans att tänka så mycket mer på det. Så fort som Ärna är född riktar Kate sin uppmärksamhet mot dom, eller mer specifikt Philip. Hon är rasande och hon stormar fram till honom med Ärna i famnen och innan Philip hinner öppna munnen sätter hon igång och skäller ut honom efter noter! 

Hon har hört alla rykten och hon har varit över hos Jonnie och sett Jonnies dotter. Det är ingen tvekan om att det är Philip som är pappan och Jonnies dotter föddes FÖRE deras tvillingar! Det betyder att Philip hoppade i säng med Jonnie före Kate, under Kates sorgeprocess över sitt äktenskap som hon gav upp för Philips skull! 

Det är inte riktigt så Philip minns det eller ser det, men han förstår varför Kate är upprörd åtminstone. Jack tror knappt att det är sant! Vad för hemsk kille är Philip egentligen och hur kunde Kate falla för honom? 

Även om Philip var beredd på att Kate skulle bli arg när hon fick veta om Ana så hade han inte räknat med att hon skulle bli riktigt rasande. Efter att ha skrikit av sig på Philip i ett par minuter lugnar hon ner sig och tar ett par djupa andetag. Hon försöker tänka efter, ta det lugnt i ett par minuter och inte fatta ett förhastat beslut, men hur hon än vrider och vänder på det finns det inget annat att göra. 

Hon är färdig med Philip och det låter hon honom veta också. Deras lilla fling är över, för gott. I ärlighetens namn känner Philip bara lättnad. Han vill inte ha något med tvillingbebisarna att göra, alls. Bättre att Kate går sin egen väg och tar hand om dom. 

Till hans stora förskräckelse börjar Kate gå därifrån med Ärna och säger åt honom att hon behåller Ärna, men Philip får ta hand om Kurt. Hon har inte möjligheten att ta hand om båda bebisarna ensam och dessutom behöver Philip ta sitt ansvar. Han kan inte smita undan det här. 

Chockat stirrar Philip efter Kate ett ögonblick innan han tittar ner på den gröna ghoulbebisen som ligger insvept i en filt på marken. Jack dyker upp bredvid honom och tittar ner på Kurt också. Ingen av dom säger något först utan dom står där i tystnad tillsammans. 

Till sist bryter Philip tystnaden. 

Philip: "Så, tar du honom eller?" 

Jack: "Dra åt det där varma stället långt söderut, Philip…" 

Philip: "New Vegas?" 

Jack svarar inte utan går därifrån och lämnar Philip ensam med Kurt. Hur lite Philip än vill ha med sin son att göra så har han inte hjärta att lämna en nyfödd bebis ensam utomhus på marken. Försiktigt tar han upp Kurt i famnen och ser sig omkring. 

Det måste finnas någon han kan dumpa bebisen på. Eller en annan lösning någonstans. Han ser ingen just nu och inser att det bästa att göra är att gå hem och försöka lista ut något. Han är en smart ghoul, han kommer på något! 

Knappt hinner Philip komma hem till skjulet med Kurt förrän han hör en bekant röst ropa hans namn och rösten låter inte glad. Han vänder sig om och står öga mot öga med Jonnie. 

Philip: "Toppen, precis vad jag behövde just nu…"

Som väntat är Jonnie inte glad. Huvudsakligen på grund av sättet som Philip försvann igår kväll, men nu även för den okända, nyfödda ghoulbebisen i Philips armar. Hon sätter snabbt ihop två och två och spänner blicken i Philip. 

Jonnie: "Vems barn är det där?!" 

Philip: "Ditt?" 

Det var värt ett försök. Jonnie ser ut att vara på gränsen att explodera, men hon behärskar sig en aning för Kurts skull så hon inte skrämmer honom. 

Likt Kate så är Jonnie rasande över Philips agerande. Den här bebisen (och systern som Jonnie ännu inte vet om) föddes strax efter deras lilla dotter, vilket betyder att Philip helt nonchalant gått från att myspysa med Jonnie till att myspysa med Kate! 

Hur kunde han göra så mot henne? Betyder hon ingenting för Philip? 

Tafatt försöker Philip förklara att han inte ingått i något förhållande med varken Jonnie eller Kate, så han kände sig inte bunden till någon av dom och hade inte bestämt sig än över vem han ville vara med. 

Ett väldigt dumt beslut och ett väldigt dumt svar. Det gör bara Jonnie ännu argare, men Philip tycker sig se sorgen djupt in i hennes ögon. 

Hon visar det dock inte utan skäller bara på Philip och kan inte förstå hur hon kunde vara så dum och lättlurad. Aldrig mer! Hennes ögon faller ner på Kurt. Inte ska Philip komma undan så lätt. Hon tänker inte uppfostra hans barn på egen hand! 

Precis när Philip tror att Jonnie fått ur sig det värsta av sin ilska släpper hon nästa bomb. Inte bara vill hon avsluta deras relation, utan hon tänker dumpa Ana hemma hos Philip och låta honom ta hand om henne. Trots allt är Jonnie bara en tonåring. Philip är vuxen och kommer kunna ta så mycket bättre hand om deras dotter än vad hon kan. 

Philip blir INTE glad av att höra det och han säger att Ana är Jonnies ansvar, inte hans och att hon borde ta större ansvar som barnets mor. 

Tyvärr funkar inte det argumentet så väl som Philip hade önskat och Jonnie stormar därifrån. Kvar står en orolig Philip och bävar inför framtiden… 

Senare den kvällen befinner sig Philip i sitt vardagsrum med två små ghoulbebisar liggandes på golvet, inlindade i dom renaste filtarna han kunde hitta i sitt skjul. Det här var inte hur han föreställde sig att saker och ting skulle sluta. Vad sjutton ska han göra nu? Han kan inte ett dugg om bebisar. 

Philip: "Så… gillar ni countrymusik?"

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

AilyAdams
2017-07-24 09:10
#30

#28  Det är inte så avancerat med mina aliens, det är bara så roligt just nu. Ska befolka hela sunset valley med min sims alienavkomma, sakta men säkert. 😃

 **************************
Heter det De eller Dem?

LottaV
2017-07-24 09:49
#31

#29 Jag tycker att ärna ser ut att vara en ghoul också för om man tittar noga på hennes ögon så ser det ut som en ljusare ton på huden prisses som hennes tvillingbror och halv storasystrer😃

Ett gott skratt förlänger livet

Mitchika
2017-07-24 14:03
#32

#30 Åh, rolig idé! Jag gjorde något liknande för länge sedan fast inte med aliens! 😃

Jag skapade en manlig sim med röd hy och gula ögon (han skulle föreställa en demon) som sedan gick runt och charmade alla kvinnor i staden och fick barn med dom. Alla barn som såg ut som vanliga simmar lät han stanna med sina mammor, men alla som föddes med samma röda hy som han tog jag hem till honom så att han kunde lära upp dom att göra samma sak som han. 

Deras ondskefulla plan för att utrota simmar och ersätta dom med demoner var igång och jag tror min ursprungsdemon fick någonstans runt 30 barn med folket i Sunset Valley. 😃

#31 Jag har studerat Ärna noga och tråkigt nog är hon ingen ghoul. 😕

Först och främst så existerar inte hudfärgstonen hon har på det skin jag använder till mina ghouls. Sen så saknar hon ansiktsdragen som Philip, Kurt och Ana har och som syns tydligt på Kurt och Ana redan. Min gissning är att hon kommer bli antingen en robotmänniska som sin mor eller helt enkelt en vanlig människa/sim. 🙂

Det finns en liten chans att Kurt är en robot också, vilket skulle göra honom till en robotghoul.. 😃

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

LottaV
2017-07-24 20:56
#33

#32 Det är bara det om du tittar på ena ögat så såg det ut som ett ghoul öga😇

Ett gott skratt förlänger livet

Mitchika
2017-07-25 01:55
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#34

**Kapitel 9
**Fördelarna med att äga en tvåbening

(Generation 1) 

Hugo och Hoppla fortsätter sina liv och äventyr i och runt Arcadia.

**Dagens tips för att förlora pengar: 
**Dumpa barnen med en barnvakt och stick iväg och gör egna saker. Barnvakten är inte oerhört dyr, men många bäckar små! 

Saker och ting har verkligen förändrats i Arcadia. Åtminstone för Philip och alla inblandade i hans lilla trekantsdrama. Resten av staden har inte gått opåverkade heller, mestadels för att det är bland det mest spännande som hänt i Arcadia på flera år. Det är vanligtvis en lugn, trevlig och stillsam stad där dagarna flyter förbi utan några problem eller drama. 

För vildhästarna i Arcadia har däremot få saker ändrats och deras liv och kamp för överlevnad fortsätter som vanligt. Undantaget är väl Hugo och Hoppla, som har fått det lite lättare än övriga. 

Hoppla: "Du, Hugo. Huugooo…" 

Hugo: "Jag står precis här, vad är det?!" 

Hoppla: "Jag har funderat på en sak." 

Hugo: "Vadå?" 

Hoppla: "Jo, jag tänkte lite, nu när vi tillhör en tvåbening-" 

Hugo gillar verkligen inte att höra det där och avbryter Hoppla med ett ilsket frustande. 

Hugo: "Vi tillhör INTE en tvåbening, Hoppla!" 

Hoppla: "Gör vi inte?" 

Hugo: "Nej! Aldrig någonsin!" 

Hoppla: "Men Hugo…" 

Hugo: "Hör du vad jag säger!? Vi tillhör inte någon tvåbening och kommer aldrig göra det heller!" 

Hoppla blir lite förbryllad över Hugos ilska. Oavsett om dom tillhör en tvåbening eller inte förstår inte Hoppla vad som gör honom så arg. 

Hoppla: "Jo, jag hör dig, men… vi går till honom varje dag och får mat." 

Hugo: "Det betyder inte att han äger oss! Vi gjorde ett avtal med honom, minns du? Han vill inte att vi äter tidningar, så han ger oss mat!" 

Hoppla: "Jo, det stämmer, men-" 

Hugo: "Vilket betyder att om någon tillhör någon annan så är det tvåbeningen som är vår!" 

Hoppla: "Jasså?" 

Hugo: "Ja! Vi är vildhästar, tuffa tjuvar och tvåbeningen försöker hålla sig på vår goda sida genom att ge oss mat." 

Hugo hoppar runt på sitt vanliga, spralliga sätt när han blir uppspelt och försöker lägga tyngd på orden han säger. 

Hoppla: "Du har nog en poäng där, Hugo." 

Hugo: "Inte bara en poäng, jag vet att jag har rätt! Två stolta vildhästar kommer aldrig, aldrig någonsin ge vika och bli en tvåbenings husdjur." 

Hoppla: "Det var nog inte så jag menade, riktigt." 

Hugo ger sin vän ett uppmuntrande leende. 

Hugo: "Bra. Kom bara ihåg, det är vi som äger tvåbeningen och inte tvärtom." 

Hoppla: "Okej!" 

Hugo: "Är du det minsta osäker på det så ska jag bevisa det för dig senare." 

Hoppla: "Hur då?" 

Hugo: "Du får se! Nu vill jag höra dig säga det, vad är vi?" 

Hoppla: "Vildhästar!" 

Hugo: "Just det!" 

Hemma hos Philip händer det inte mycket. Rättelse, det händer saker hela tiden som Philip måste lära sig ta hand om och hantera, men inte så mycket kul att rapportera om. Två små bebisar kräver massor av tid och arbete och det är vad Philips liv består av just nu. 

Han får lära sig att man måste göra uppoffringar när man har små barn. En barnsäng har fått ersätta hans byrå… 

… samt hans skrivbord med datorn på. Behöver jag säga att Philip inte är speciellt glad? 

Det enda han hinner med i form av socialliv är att ringa och rådfråga om vad sjutton han ska göra med bebisarna och hur han får dom att sluta skrika hela tiden. Varken Kate eller Jonnie är speciellt roade av att prata med honom, men ställer upp för sina barns skull. 

Philip tycker inte om det här heller, men han har tydligen inget val. Ingen i Arcadia vill ta hand om hans ungar och båda mammorna är stenhårda på att det är Philips ansvar. Kate har den andra tvillingen och tar sitt ansvar medan Jonnie kör med tonåringskortet. 

Så Philips dagar består av flaskmatning, blöjbyten och att vagga Ana och Kurt till sömns. Det sistnämnda är inte speciellt enkelt och Philips tålamod med ungarna tryter snabbt. När lämnade han skjulet senast…? 

Äntligen sover båda barnen sött och Philip pustar ut. Nu kan han passa på att ta en dusch, äta något och sedan försöka få någon timmes sömn själv innan det är dags för nästa pass med ungarna. 

I samma ögonblick sparkar någon så hårt på hans ytterdörr att fönsterrutorna skallrar! Ana och Kurt vaknar omedelbart och sätter igång att gallskrika. Philip är nära på att bryta samman, men väljer istället att rusa ut i regnet för att se vem som är där. 

Han struntar i om det är Jonnie, Kate, en granne eller en okänd tjuv där för att döda honom och stjäla hans saker. Allt är bättre än att vara kvar i huset med dom skrikande små monstren. 

Till Philips förvåning så står Hoppla och väntar vid dörren. När Hoppla får syn på Philip så skiner hon upp och vrider på huvudet. 

Hoppla: "Toppen! Hugo, tvåbeningen är här nu!" 

Hugo: "Det var på tiden…!" 

Han kommer gående med en bister uppsyn och det ser ut som om han haltar lätt. 

Philip: "Vad vill ni två då? Det fanns hö därute sist jag kollade." 

Han är inte glad och låter gärna sitt dåliga mående gå ut över vildhästarna. 

Hoppla: "Något har fastnat i hoven på Hugo! Du måste hjälpa honom!" 

Philip: "Ser jag ut som en veterinär?" 

Hoppla: "Vad är det?" 

Philip suckar djupt och Hugo blänger på honom. 

Hugo: "Jag tror bara att det är en vass sten som fastnat och vad jag än gör så lossnar den inte. Ta bort den." 

Philip: "Ursäkta?" 

Hugo: "Jag sa, ta bort den!" 

Hugo lyfter hoven med stenen i och tittar sedan rakt fram. Philip stirrar på vildhästen framför honom utan ett ord. Hoppla däremot ser nervös ut. Går Hugo för långt nu, kanske? Tvåbeningar kan vara riktigt farliga om dom blir arga… 

Ytterst motvilligt och svärandes ilsket för sig själv går Philip bort och hämtar ett verktyg innan han går fram till Hugos hov och kontrollerar den. Mycket riktigt sitter en sten fastkilad där och ser ut att göra ont. 

Snabbt och enkelt lyckades Philip få loss stenen och tar även loss lite extra grus och skräp som sitter fast där innan han släpper hoven. Hugo ser mycket nöjd ut över det hela. 

Philip: "Så, det var det." 

Hugo: "Bra, kontrollera Hopplas hovar nu." 

Philip: "…" 

Hoppla: "Hugo, det behövs inte-" 

Hugo: "Sluta nu. Du har klagat på ont i hovarna till och från hur länge som helst nu. Låt tvåbeningen titta." 

Philip tvekar ett ögonblick, men hans enda andra alternativ är att gå in till sina skrikande barn igen. Suckandes går han bort till Hoppla och håller ut händerna mot hennes ena ben. Hon lyfter det genast och Philip sätter igång att gå igenom hoven. 

Hennes hovar är lite svårare att göra rent. Mycket grus, skräp och småsten har fastnat under lång tid och Philip vågar inte ta i för mycket och riskera att skada Hoppla. Lite tålamod och pillande senare är dock alla Hopplas fyra hovar rengjorda och fria från sten och smuts. 

Philip: "Det var allt." 

Hugo: "Är du säker? Du har inte slarvat?" 

Philip: "Nej, det har jag inte." 

Till skillnad från Hugo så är Hoppla överlycklig och väldigt tacksam. 

Hoppla: "Åh, det känns jätteskönt! Mina hovar värker inte alls längre, tvåbening!" 

Philip: "Mitt namn är Philip." 

Hoppla: "Tusen, tusen tack, tvåbening! Jag kommer aldrig glömma det här!" 

Philip suckar medan Hoppla glatt travar bort till Hugo och båda hästarna börjar gå därifrån. 

Hugo: "Ser du, Hoppla? Jag sa ju att det är vi som äger tvåbeningen, inte han som äger oss." 

Hoppla: "Jag inser det nu, Hugo! Jag ska ta jättebra hand om honom, jag lovar!" 

Hugo: "…"

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Annons:
Upp till toppen
Annons: