Släkten Yuuki #4
Då förra tråden har blivit så pass lång kände jag att det återigen var dags för en ny :)
Vi får fortsätta följa Nathalie och Linus efter deras tragedi i generation 6 :)
Första tråden om familjen Yuuki hittar ni här: http://thesims.ifokus.se/discussions/50f566cdd4ebea43ed00c0cc-slakten-yuuki?discussions-1
Fortsättningen på den tråden hittar ni här:
http://thesims.ifokus.se/discussions/517fad38ce12c40888001f9d-slakten-yuuki-2?discussions-1
Och fortsättningen på den hittar ni här:
http://thesims.ifokus.se/discussions/51dc65a78e0e740a35002e8a-slakten-yuuki-3?discussions-1
Ni kan även hålla lite koll på familjen på info-bloggen:
http://familjenyuukiinfo.blogg.se/?tmp=758375
Hoppas många vill fortsätta och se hur det går för familjen! :)
Nathalie stannade ofta utanför dörren till Pontus rum. Hon vågade inte öppna utan stod bara och stirrade på dörren. Innanför såg allt ut som innan, hon och Linus hade inte kunnat ta itu med det än, inte helt släppt taget. Nathalie suckade, livet skulle inte bli som förut och deras drömhus kändes mer som ett tomt hål som slukade dom. Hon tog ett djupt andetag och gick därifrån, hon funderade mycket, både på barn och på hus. Kanske dom kunde adoptera? Kanske kunde dom flytta?
Nathalie tog mod till sig och pratade med Linus om sina tankar och fick veta att han hade funderat på samma sak. Dom ville ju båda så gärna ha barn men inget barn kom, trots ihärdiga försök, och tanken på att adoptera tilltalade dom båda. Och angående huset så visste Linus precis vad hon menade, han tyckte också att charmen med huset hade försvunnit.
Till slut hade dom bestämt sig, dom skulle flytta. Linus hade kollat upp en del saker och hittat den perfekta platsen för dom att bygga ett nytt hus, från grunden. Han tänkte överraska Nathalie och han visste att hon skulle älska hans idé. När det nya huset var byggt så skulle dom också adoptera. Allt detta gav ny livsgnista till dom båda och redan dagen efter beslutet började dom packa ihop sina saker och flytten var igång!
följer igen! :)
Följer även denna gång.
Följer igen :3
Fortsätter följa!
Följer! 🙂
Följer igen :)
Nathalie hade ett tag nu misstänkt att det kunde vara så och en dag köpte hon ett test, med hjärtat i halsgropen kollade hon på resultatet. Det visade positivt! Gråtandes rusade hon till Linus och berättade nyheten. Han blev överlycklig. Dom hade börjat tro att dom itne kunde få fler barn, naturlig väg.
Att ligga och läsa en stund innan man skulle somna på kvällen var väldigt rogivande tyckte både Nathalie och Linus, Nathalie lästa en bok om en gravid mamma, så hon gjorde allting rätt den här gången, medan Linus läste lite logik. Dom var båda väldigt lyckliga över det kommande barnet men samtidigt väldigt oroliga, tänk om även detta barn skulle bli sjuk?
Följer :)
#38 Vad kul! :D
En dag verkade Samuel lite hängig, med hjärtat i halsgropen åkte Nathalie och Samuel in till sjukhuset. Linus var på jobbet men Nathalie ringde och sa vart dom var. Läkaren tog några prover och det visade sig att Samuel var helt frisk. Han hade inte samma sjukdom som Pontus hade. Gråtandes av glädje berättade Nathalie för Linus att deras son var frisk och hade en framtid att se fram emot!
Men denna morgon var lite speciell, för idag var det Samuels födelsedag! Så därför fick Samuel en extra kram av pappa innan han åkte på jobbet. När Linus och Raia kom hem från skolan så firades det med lite tårta. Samuel var otroligt lik sin storebror Pontus, bara i en annan färg, Nathalie älskade honom och kände det som om hon fick en andra chans.
Linus blev lika överraskad och glad som henne, deras familj blev större och större och snart hade dom den stora familjen som dom alltid velat ha, Raia blev också glad. Hon tyckte om att få vara storasyster, och det gjorde inget att hon inte kommit till mamma och pappa på samma sätt, hon var älskad även fast hon kommit i en korg och inte från magen!
Och så kom Spökeridagen! Raia hade som alla andra barn valt ut en dräkt inför kvällen men när det blev dags för att gå bus eller godis så vågade hon inte längre. Hon var en fegis och spökeridagen var den värsta dagen på året. Hon skyndade sig hem och satte sig i soffan och såg på tv i sin superhjältedräkt.
Smtidigt kände Nathalie att det var något som inte stämde med graviditeten, men hon ville inte berätta för någon innan hon visste, hon kunde inte sätta fingret på vad det var med något stämde inte…
På tok för tidigt kände Nathalie att det var dags för födseln, hon och Linus ringde till barnvakten och for iväg till sjukhuset, Raia och Samuel fick vara hemma denna gång. Läkarna fick bråttom när dom kom fram och hon fördes direkt iväg, medan Linus blev kvar i väntrummet. Han väntade och väntade och var nära på att storma in till sin fru då en läkare kom och gratulerade honom. Han var nu en stolt pappa till tre små underbara och friska nyfödda! "Tre!?" tänkte han om och om igen medan han och Nathalie åkte hem. "Tre?! Så det var det som var annorlunda!" tänkte hon.
På grund av den förtidiga födseln hade inte Linus och Nathalie hunnit inreda deras sovrum ännu. Dom hade fått bygg om så Raias rum var mindre men det gjorde henne inget, tänk, hon hade fått tre nya småsyskon på en och samma gång. Det tyckte hon var riktigt roligt. Tills vidare fick barnen sova inne hos Nathalie och Linus
Det var skönt att inte ha den stora bebismagen i vägen när man skulle ta hand om trädgården, speciellt nu när snön hade börjat falla. Samtidigt saknade Nathalie känslan av att vara gravid. Men fler barn stod inte på "att göra-listan" då hon hade fullt upp med att ta hand om trillingarna och Samuel, tack och lov var det snart dags för Samuels födelsedag.
Och så kom den stora dagen! Samuel fyllde år och blev ett barn, detta firade familjen med tårta och barnskrik. Men det gjorde inte Samuel något, han och Raia hade pratat lite på kvällen och kommit fram till att de skulle byta rum, Raia ville hellre bo på övervåningen och Samuel ville hellre bo på nedre våningen, även om man hörde barnen högre då. Det gjorde honom inget.
Raia hade när hon fyllde år fått en gitarr i present av sin familj, överlycklig spelade hon på den minst en halvtimme om dagen, hon älskade det! Snart hade hon kommit ram till att det var detta hon ville göra, hon hade fått en livslång önskan!
Nämligen Honungstungan (vad det innebär finns att se på bloggen)
Ledsen för den sporadiska uppdateringen, jag håller på att flytta så har inte varken haft tid att spela eller tillgång till internet x)
Snart hade vintern slagit klorna i det annars varma Isla Paradiso. Nästa morgon när familjen vaknade var det alldeles vitt ute, vilket fick både Samuel och Raia att överlyckliga springa ut och börja bygga det ena och det andra. De övriga invånarna i staden var mer i chocktillstånd, det var första gången i mannaminne som det hade kommit snö i staden. Vintern var annars bara något kyligare än sommaren.
Kan simmar bli sjuk och dö på riktigt? 😮
// Linnea :)
Legacy Challenge: Legacy Stare.
Följer! ❤️
// Linnea :)
Legacy Challenge: Legacy Stare.
#72 och #73 Dom kan ju bli sjuk, om man har årstider kam dom få pollenallergi på våren och snuva på hösten/vintern. Men om dom kan dö av det tror jag inte :) Tänkte du på Pontus? :) Det "hände" (på grund av mina idéer och handlingar) för att ta själva storyn i legacyn vidare ^^
Vad kul att du följer! :)
Brraaa! 😍
#75 Tack :)
Dagen efter det glada beskedet var det dags för Samuels födelsedag. Nathalie ville fira med hela familjen och bjuda in hans vänner, för vänner hade han väl? Det var vad han lät dom tro. Men inget kalas blev det, Samuel ville inte ens köpa någon tårta utan ville vara ensam på sitt rum.
Samuel som tonåring.
Nathalie visste inte vad hon skulle ta sig till, varför var han så elak hela tiden? Vart kom den genen ifrån? Att ha en ond tonåring i huset som gjorde allt han kunde för att skapa missämja samtidigt som man hade tre småbarn och var gravid tog på krafterna. Linus hade försökt prata allvar med Samuel men inte kommit någon vart. Till slut bestämde sig Nathalie och Linus för att det var bäst att gå med på Samuels önskan om att börja på internatskola. Så dom skrapade ihop sina sista sparslantar och ringde skolan.
Och så kom en viktig dag i Raias liv, skolbalen! Hon höll hela kvällen ögonen öppna efter drömkillen, men han såg aldrig åt hennes håll. Och varför skulle han? Hon var ju bara en fet rödtott som ingen ville ha… Eller? Från ett oväntat håll kom det väldigt mycket uppmärksamhet, nämligen hennes bästa vän! Raia visste inte va hon skulle ta sig till? Varför betedde sig Tilde så konstigt? På slutet av balen hade Tilde tagit tillräckligt med mod till sig och kysst Raia. Raia hade chockat frågat vad hon höll på med och sprungit därifrån. Men När Nathalie frågade hur kvällen varit sa Raia att den hade varit helt underbar. Raia kunde dock inte sluta tänka på den där kyssen.
Följer
A crazy little bitch! 👍
Trillingarna älskade att tillbringa tiden vid klossbordet, Tiril mest av dem. Även när de andra två tröttnade för dagen kunde hon sitta kvar och bygga. När hon byggt något hon var extra nöjd med brukade hon ropa på mamma eller pappa för att visa, och dom var båda lika stolta varje gång. Nathalie och Linus älskade sina barn över allt annat.
#94 Vad kul! :D
Raia blev bättre och bättre på gitarren. Hon älskade att höra när tonerna blev rätt och lät som de skulle. Men än fick ingen annan än familjen höra henne. Idag när hon övade var det många toner som hamnade fel, hennes fokus låg någon helt annanstans. Hon tänkte på Tilde som ringde flera gånger om dagen. Raia hade inte vågat svara. Hon visste inte vad hon tyckte, kände eller ville…
Följer :)
#101 Kul! :D
Mitt i allt detta var det återigen tårtkalas, Linus fyllde år och blev åldring! Han och några av hans arbetskamrater käkade middag tillsammans för att fira hans steg in i de gamla och klokas värld. Han hade ännu inte nått sitt mål så pension var inget han tänkte på. När han kom hem såg familjen på tv tillsammans och hade det riktigt mysigt. Det enda som dämpade Linus glädje den dagen var att Samuel inte brytt sig om att ringa. Han försökte förklara bort det, han kanske hade slut på pengar på telefonen eller så kanske han hade så mycket läxor som skulle in dagen efter, eller?
Nästa dag vaknade familjen upp till de första vårtecknen! Med stormsteg blev det återigen varmt i vattnet och Ulrik kunde inte längre hålla sig. Det var för kallt för att bada, men att plaska lite i vattenkanten gick bra, ett litet tag i alla fall. I Ulriks huvud pågick en massa saker, han funderade, visst skulle det vara kul att bo på internatskola? Han hade sett en tv-reklam om en internatskola där alla var vänner och aldrig bråkade, där alla levde i harmoni och samspel. Det var skolan för fred och kärlek.
Ulrik var inte dum han, när han gett henne blommorna, passade han på att fråga om skolan. Hon var ju redan på bra humör och hon lovade att hon skulle kolla upp skolan lite innan hon bestämde sig. Och eftersom hon inte hittade något fel med skolan så gick hon med på det och ringde till rektorn. Nästa dag skulle det komma en taxi som hämtade upp Ulrik och tog med honom till Skolan för Fred och Kärlek. Hon hann bara lägga på så fick hon ett samtal, det var Linus som ringde från jobbet, han hade vunnit en gratissemester för två i ett lotteri på skolan. Kunde dom åka direkt, bara dom två? Och det ville Nathalie såklart så hon kramade om Ulrik extra och sa hejdå till de övriga barnen innan hon åkte.
Bra 🙂
// Linnea :)
Legacy Challenge: Legacy Stare.
#108 Tack :)
Hej Mida! Jätte kul att följa! (Skickat pm till dig)
#110 Tack! :) Det ska jag genast kolla :D
Men föräldrarna borta låg ansvaret hos Raia, ett förtroende hon absolut inte ville missbruka. Ulrik hade åkt iväg dagen efter Nathalie och Linus och Tiril och Vega var i stort sett självgående, när dom kom hem gjorde de läxorna innan dom fick leka, så hade det alltid varit. Wilda var också ett lugnt barn, hon gjorde inte mycket väsen av sig förutom när hon ville något, för då visste hela huset om det! Därför tänkte Raia att nu kanske var ett bra tillfälle? Hon ringde till Tilde med hjärtat i halsgropen, ja men visst ville hon genast komma över en stund, det skulle vara så skönt att få prata om det som hände. Raia la på, så skönt det kändes att höra hennes röst, hon hade ju undvikit Tilde sedan balen. Nu skulle hon prata med Tilde och säga som det var.
Det började bra, de hälsade på varandra och gick in, Tiril och Vega var nere på sitt rum och lekte och Wilda låg och sov, så e var ensamma på våningen.
Men ju mer Raia försökte förklara för Tilde att de var bara vänner, de kunde aldrig bli mer än så ju svårare blev det. Raia fastnade hela tiden med blicken på hennes läppar, hon mindes känslan av dem mot sina egna och önskade att det skulle hände igen. Hon försökte skaka av sig tanken men när Tilde sa "Raia, jag vet att jag kanske inte borde kysst dig, men du är mer för mig än bara en vän, jag älskar dig. Och om du inte vill ha mer med mig att göra så säg det bara, för då går jag och jag kommer aldrig försöka göra något liknande igen, men snälla, stäng inte ut mig från ditt liv. Du är min bästa vän också…" så kunde inte Raia längre hålla sig, för hon kände nog likadant. Hon lutade sig fram och kysste Tilde. De stod och såg in i varandras ögon en stund innan de började kyssas igen. Det var så här det skulle vara, tänkte Raia. Hon ville nog inte leva utan Tilde ändå, de var de två mot världen. De myste framför tvn tills klockan blev så sent att tilde fick skynda sig hem för att inte få skäll av sina föräldrar. Raia hade aldrig varit så lycklig som då när hon gick och la sig den kvällen. Hon hade fått en flickvän!
Underbart!! Följer
#114 Kul! :)
Wilda finns nu också med på bloggen :)
Det blev allt varmare och snart var det riktig sommarvärme i Isla paradiso igen. Tiril och Vega älskade att spendera timmar i havet och älskade att bo på en egen ö, här kunde man busa precis som man ville! Och alltid lekte dom med varandra, ibland följde även kompisar från skolan med men de två var helt oskiljaktiga.
Samtidigt var det dags för Nathalie att fylla år och bli åldring, hon njöt av att få bli gammal tillsammans med Linus och se deras barn växa upp. Tänk att Raia blivit så pass stor att hon skaffat flickvän, och tänkt, en flickvän. Nathalie hade alltid väntat sig att en pojke skulle vinna Raias hjärta men Tilde var en trevlig tjej som verkligen älskade Raia, det kunde vem som helst se. Så därför tänkte inte Nathalie säga något om det. Kärlek var alltid kärlek, hur den än såg ut.
Hennes glädje blev dock mer kortvarig än någon kunnat tro. För nästa dag då Linus kom hem från jobbet och gick in i köket för att ta sig ett litet mellanmål kände han plötsligt hur det stack till i bröstkorgen. Nathalie hörde att något var fel och sprang till köket lagom för att se Liemannen hämta hennes andra halva. Han hade fått en hjärtinfarkt och dog direkt. Det fanns inget någon kunde göra…
Familjen var förkrossad, hur kunde det hända? Han som var så frisk och stark i övrigt. Varför hade Linus blivit tagen från dom? Dagen efter hans bortgång fyllde Raia år och blev ungdom. Det var dock ingen som kände för att fira något. Familjen och Tilde åt lite tårta och sedan var det inte mer med det.
Nathalie drog sig mer och mer undan sin familj, hon hade svåra funderingar. Hon tänkte ofta på sin bror Milton och Ofelie. Vad hade hänt för dom? Hur hade det gått med bebisen? Var det en pojke eller flicka? Fick dom fler barn? Levde dom fortfarande? Bodde dom kvar i Appaloosa plains? (stavas?) Nathalie visste inte. Hon ångrade så att hon utan ord försvunnit hemifrån, hon hade på alla år inte lärt känna så många i Isla Paradiso eftersom hon tagit hand om familjen. Utan Linus hade hon ingen…
En kväll ringde Tilde och frågade om hon kunde komma över. Raia sa givetvis ja och snart var Tilde där. Hon hade fyllt år den dagen och ville umgås med Raia på sin första kväll som ungdom. Tilde var så nervös och Raia kunde se att hon ville säga något. Och till slut lyckades hon få mod att fråga, "Raia, jag ville leva med dig, kan vi inte flytta ihop, du och jag?". Raia blev överlycklig men var tvungen att svara "Åh, Tilde, det skulle jag så gärna, men jag kan inte flytta ifrån min familj just nu, mamma är på tok för svag för att förlora någon mer nu. Men så snart hon mår bättre igen sk…" Tilde la ett finger på hennes läppar. "Shh.. I så fall får jag väl flytta till dig så länge då" sa hon och log. Raia log tillbaka och de kysste varandra och gick in.
Fredagskväll samlades familjen och åkte till kyrkogården. Där placerade dom ut Linus gravsten och hade en privat liten begravning. Alla grät och Raia klarade till slut inte av den läskiga miljön och som den fegis hon var svimmade hon. Tilde fick hjälpa henne och barnen hem då Nathalie vill stanna kvar en stund till. Tilde såg på Nathalie länge men den gamla vände sig om och stirrade tomt på graven. Familjen åkte hem igen för att ta itu med sörjandet på sitt eget vis.
Nathalie stannade kvar på kyrkogården och funderade. Azahor, Milton, Ofelie och Linus. Utöver sina barn var det dem hon älskat i livet. Hon hade ingen kvar. Hon var tvungen att försöka i alla fall. Hon la sig ner och blundade på en bänk mitt emot Linus grav. Tårarna rann och när solen gick upp hade hon bestämt sig. Hon åkte in till bokhandeln och köpte ett brevpapper och ett kuvert och satte sig ner och skrev.
Kära Raia. Jag älskar dig mer än du någonsin kan ana och jag kommer att sakna dig mitt barn. Men nu måste jag tyvärr lämna över denna svåra uppgift till dig… Ta hand om dem. All kärlek Din Mamma.
Hon postade brevet och gav sig iväg. Hon var tvungen att hitta sin gamla familj, dem som hon övergav.
Sedan blev det dags för Samuel att komma hem! Han hade lärt sig en massa fina saker på internatskolan, och inte en enda gång hade han ringt hem till sin familj, inte hade han heller svarat när dom försökt ringa honom. Så när han kom hem till en familj, som påminde om sin egen men samtidigt var en helt annan blev han lite osäker. Varken mamma eller pappa fanns kvar, men det gjorde inte så mycket… Då var det värre att Raia hade växt upp och skaffat en flickvän! Inte nog med det utan flickvännen hade dessutom flyttat in hos dem! Att Ulrik inte var hemma utan bodde på internat tyckte han var bra, då slapp han en av de irriterande ungarna… Tiril och Vega höll han sig mest bara undan, och dom höll sig undan honom då dom tyckte han var för elak. Samuel var ingen snäll sim, han var ond och elak och visste precis vad han ville åstadkomma med sitt liv.
Så det första han gjorde var att åka ut till smugglargrottan och ställa sig in bland stadens övriga kriminella och snabbt fick han sig ett jobb. Det var inte exakt vad han tänkt sig men det var en början, han skulle minsann se till att jobba sig upp, och fort skulle det gå. De andra brottslingarna var bara nollor i jämförelse…
Tilde som flyttat in till sin älskade fick sig en helt ny familj, kanske inte riktigt vad hon väntat sig men vad gjorde man inte för kärleken? Eftersom besparingarna snart var slut och pengarna Samuel tjänade var hans egna och ingen vågade röra dom så bestämde hon sig för att skaffa ett jobb. Som försöksperson i stadens labb. Det var inte jättebra betalt men arbetstiderna passade henne bra.
Förlåt för det långa uppehållet, jag har så enormt mycket med skola och jobba just nu så har inte haft tid med att ens starta sims :/ Ska försöka hinna uppdatera något innan veckan är slut i alla fall så ha tålamod med mig :D
Hej igen allihopa, det har kommit en bugg i spelet, så just nu är det lite svårt att spela, jag ska se om jag hittar vad som orsakar att mina simmar hela tiden blir osynliga och inte kan röra sig. Förhoppningsvis är det bara något litet som går att ordna! :D
Vi håller tummarna så ska jag lösa det här ikväll ;)
Inget som funkar än eller? :P
/ J
"So complicated, Look how we all make it, Filled with so much hatred, Such a tired game" Sajtvärd för aupair.ifokus.se/ & bakverk.ifokus.se/
#141 Nja, mitt i allt detta har min dator haft en massa problem (program som installerats i tredje hand och skit) som har gjort att jag inte ens kommit in i sims förrän hela datorn stängts av. Men vet att buggen kommer från en av simmarna i huset så det är på gång där, och nu har jag äntligen fått datorn fri från konstigheter så ska jag försöka hitta vem av dem det är :)
Men snart så ska jag fixa med spelet så vi kan ta oss vidare till generation 10 :)
Hej allihopa!
I alla hjärtans dags present tänkte jag berätta att jag har hittat en lösning! Jag ber också om ursäkt då en massa har kommit i vägen så jag inte kunnat försöka hitta en lösning, men nu så! Nu är det gjort :)
Tyvärr lyckades jag inte rädda hela familjen men lösningen är jag ändå ganska nöjd med och jag hoppas ni också kommer tycka den är helt okej :)
(OBS följande text kan anses väldigt hemsk och fruktansvärd, MEN jag lovar, inget ont händer utan att något gott kommer därefter, håll bara ut kära läsare!)
På kvällen satt de samlade framför tvn , Raia och Tilde höll om varandra i den ena soffan medan Tiril och Vega satt i den andra soffan, Vega spelade tv-spel mot Samuel som satt tillsammans med Ulrik (som var hemma från skolan över helgen) i den i den tredje soffan. Ulrik satt och lekte lite med Wilda som snart skulle sova. I den stunden var allt perfekt, sedan ar den stunden borta.
Alla sov, Vega och Tiril smög ut för att vindsurfa i månskenet, en favoritsyssla. De hade ingen aning om vad som skulle hända. Innan dom visste ordet a det stod hela huset i brand. De skyndade tillbaka till land men det var för sent, lågorna var för stora och okontrollerbara, brandkåren hördes i fjärran men allt Tiril kunde tänka på var Wilda. Hennes hjärtskärande skri blev tystare och tystare. Brandkåren kunde inte rädda någon…
Tiril och Vega fick bo hos en tant inne på huvudön medan polisen undersökte branden, allt tydde på att det var en mordbrand och polisens huvudmisstänkte blev snabbt Samuel. Hans kropp hade inte hittats i askan.
Tiril och Vega genomlevde några fruktansvärda veckor inför begravningen, Raia och hennes älskade Tilde, den tredje av trillingarna Ulrik och lilla Wilda som aldrig fick chansen att börja skolan. Deras familj, den var borta. Den enda familj dom hade kvar var varandra, ingen av dem ville veta av storebror Samuel, hur kunde han? Hur kunde han göra så här? Tiril önskade att han skulle gå ett lika hemskt öde till mötes. Vega var mest bara ledsen, hon förstod inte. Varför? Varför? Ekade frågorna i tjejerna huvud.
Dom lovade varandra att alltid hålla ihop, vad som än hände. Och vad som skulle hända nu, två föräldralösa tonåringar, vart skulle de ta vägen?
För att berätta det ska vi ta och gå tillbaka lite i tiden, närmre bestämt ungefär 3 generationer tillbaka. Nämligen tillbaka till Linas tvillingbror Jonathan!
Jonathan hade sist vi såg honom nyligen tagit studenten, han funderade på en karriär inom politik och hade också gift sig med sin high school sweet heart.
(i den här länken står det om honom http://thesims.ifokus.se/discussions/517fad38ce12c40888001f9d-slakten-yuuki-2?discussions-1)
Känner nu vilken tur att jag sparade och spelade vidare på hans gren av släkten också ;)
Jonathan och Joelle gick i funderingar på att flytta när det hände, det var en helt vanlig dag när Jonathan bestämde sig för att köpa en trisslott. Aldrig kunde dom väl tro att det var en högsta vinsten lott? Så riktigt med den där känslan "Plötsligt händer det" så blev arbetslösa, nygifta Jonathan plötsligt miljardär! Han och Joelle flyttade ut från Jonathans föräldrarhem vilket pappa Gabriel och styvmor Petra länge sörjde. De köpte en större lyxvilla och Jonathan började jobba inom politik och Joelle blev militär, inte för att de behövde jobba utan för att de ville, pengar var inte längre ett problem.
Claus växte upp till en stilig och smart ung man som aldrig blev snobbig eller såg ner på andra som inte hade det lika bra ställt som honom, han donerade ofta till lika välgörenhetsorganisationer och började som sin pappa arbeta inom politik, där han ansträngde sig för att göra världen till ett bättre ställe. Till Joelle och Jonathans stora sorg fick de aldrig fler barn, men Claus blev inte bortskämd på grund av de utan fick samma sorts uppfostran som Jonathan själv fått trotts att han hade haft en stor och något fattig familj.
Bara några år efter att Claus fyllt år och blivit ungdom fick han begrava sina föräldrar, båda dog av ett okänt virus. Det var en sorgsen begravning och inte långt efter det dog även Claus farfar och styvfarmor (Gabriel och Petra). Joelles föräldrar hade dött långt innan Claus föddes men han kände sig otroligt ensam, han hade inga släktingar kvar i livet, inte som bodde nära i alla fall, Jonna, Jonathans storasyster och henne man hade flyttat till en annan stad och likaså hade tvillingsystern Lina…
Känslan av att vara ensam försvann dock när Claus träffade den underbara Anneli, de gifte sig och drömde om en stor familj. Efter många år visade det sig dock att stackars Claus var steril, han skulle aldrig få bli pappa. Annelie klarade inte av det och en hemsk skilsmässa startade där Anneli försökte roffa åt sig det mesta av Claus förmögenhet. Han var åter igen ensam. Åren gick och Claus hittade aldrig någon ny kärlek, han hade stora framgångar på jobbet och han var populär bland vännerna. Men med åren drog han sig mer och mer undan och när det blev dags att gå i pension drog han sig helt undan från det sociala livet.
En dag ringde telefonen, Claus hade suttit och läst lite i morgontidningen med en kopp kaffe. Det var en kvinna på kommunen som ringde och berättade om en tragisk brand långt bort på ett ställe som hette Isla Paradiso. Först undrade han vad det hade med honom och göra innan han fick veta att det var två unge tjejer som överlevt, och de två tjejerna råkade vara hans kusins (Nathalie) barn. Han var deras närmsta och enda släkting som var i livet och kunde därför om han ville bli deras vårdnadshavare, annars skulle de antingen hamna i fosterhem, inte nödvändigtvis samtidigt. När Claus tänkte över det insåg han att de två flickorna hade precis förlorat hela sin familj i branden, skulle de då behöva förlora varandra? Han sa att de givetvis kunde bo hos honom! Han hade ju båda plats och råd så varför inte?
Det var med hjärtat i halsgropen som de två tjejerna klev på planet och lämnade sitt älskade Isla paradiso bakom sig. Sunset Valley, så hette deras nya hem. En stad av medelstorlek som låg längre norrut, med riktiga vintrar och inte alls lika varma somrar som hemma i Isla pardiso. Båda två var livrädda för vad de skulle hamna hos för sorts gammal man, deras föräldrar hade lämnat dem på tok för tidigt och de hade inte stor vana av äldre människor. Tiril tyckte det var jobbigast, hon var rädd för gamla, de kunde ju dö i vilken sekund som helst trodde hon. På flygplatsen i Sunsert Valley möttes de upp av Ylva, en kvinna från socialen som skulle ta med dom till sitt nya hem. Vad tjejerna än trott om sitt nya hem så var det inte den lyxiga strandvillan i närheten. De stannade utanför och stirrade på huset, utbytte en blick och svalde. Nu började deras nya liv.
Bloggen är uppdaterad, nu finns även Claus med (även om informationen om honom inte är komplett än så kommer det inom kort) :)
Här har de varit tyst länge nu :P
/ J
"So complicated, Look how we all make it, Filled with so much hatred, Such a tired game" Sajtvärd för aupair.ifokus.se/ & bakverk.ifokus.se/
Ja, jag drog igång igen men intresset verkade svalt samt att sims har börjat strula för mig igen ^^'
Nu var det länge sedan det skrevs här, Min dator gav upp sims för alltid som det verkar, men har nu skaffat en ny dator (den kom med en sambo haha) så om intresset finns (det gör det hos mig) så kan ni få följa en ny familj som jag spelar med, just let me know! ^^
Här är en länk dit den skulle skrivas i så fall, gå gärna in där och skriv ifall ni är intresserade :')
http://thesims.ifokus.se/discussions/54e68204ce12c42a2f000bc0-legacy-fraser?discussions-1