Kapitel 1

Olive satt vid sitt nya köksbord i sitt nya hem. Hon satt blickstilla länge och visste inte vad hon skulle ta sig till. Hon var utvald i sin generation att utforska en annan planet. Det hade varit så sedan tidernas begynnelse. Då en flicka eller pojke blivit ungdom skulle en i varje generation i stammen skickas ner till den mest bebodda planeten, Sims.

Följer :)

Kapitel 2

Att springa naken i sitt egna hem och att lära sig att äta. Olives pappa hade hyrt instruktionsfilmer och böcker som visade hur man åt och vad som var bra i näringsväg.

#2 woho, kul!

Kapitel 3

Morgon nr två hade grytt och efter ett arg långväga samtal från sin mor hade hon lyckats skicka en mental spark i baken till sin dotter som äntligen lämnade boningen. *Om jag inte andas, kan ingen se mig.*

**Kapitel 4

**Olive drog en lättnads suck då hon såg att stranden var tom på simmar och gick direkt i plurret. Var det något i livet hon aldrig var rädd för, som den nervösa numera simmen hon var, var det vatten.

Följer!

#7 Kul 👍

Kapitel 5

Plötsligt hade Olive ryckts med av sammanhållningen i demonstrationen. Hon fick ett plakat slängt i handen och hon började likt de andra veva på för glatta livet!! Hon var rädd, men det kändes ändå bra!

**Kapitel 6

**Olive vaknade upp timmar senare. Ont i ryggen, ont i hela kroppen, grässmak i munnen. Hon tittade på sin mobil. 03.00. Ja då hade hon legat avdäckad på gården, synlig för allmänheten - i fara! sedan kl 19.

följer

#11 Roligt!

**Kapitel 7

**"Eh, hallå? Är det någon här?" Olive stelnade. Någon hade hört henne. En kille med grönt hår vandrade mot henne. "Det är så lite folk idag. Funderade på att stänga. Men vill du köpa en drink eller?" Då brast det för Olive. Hon började storlipa.

**Kapitel 8

**Hon åkte till byns bibliotek och funderade på om hon skulle byta karriär. Bara göra det. Förutspått hit och förutspått dit - de ville ju inte ge henne några uppdrag! Hon funderade på något där hon skulle få arbeta ifred, tänka och använda sig av sin livserfarenhet från planeten Isistorm.

Följer!

#15 Jättekul 😃

Kapitel 9

 Olive log och kände ett glädjeskutt i magen. Ännu fler glädjeskutt kände hon då Dermot närmade sig för att krama henne hejdå, och de istället slutade upp i en kyss.

Kapitel 10

"Tack för allt. Jag ska ta väl hand om henne!" Sagt och gjort, Olive adopterade en liten honkatt som hon döpte till Bell. Nu skulle hon inte behöva tänka på Dermot mer.

**Kapitel 11

**Tyvärr verkade inte Bell vara den enda som växte. Olive hade behövt ta fram ett stort nattlinne hon aldrig använt, för att det var för stort. Magen värkte till och från och hon var fruktansvärt orolig för att det skett ett oerhört misstag natten Dermot sov över.

så bra

#20 kul att höra 😃

Kapitel 12

Olive var äntligen hemma, med sitt barn. Hon kunde inte förstå det. Hon kunde förstå att hon var mamma nu och allt det där, det var ju så det fungerade, men barnet var så mörkt…

Kapitel 13

Hon var tvungen att erkänna, det hade varit enklare att inte vara själv i allt det här… Vettigast kanske hade varit att åtminstone berätta för Dermot att han blivit far, men Olive litade inte på honom. Kunde man kanske ersätta hans plats med någon annan?

😮

👋

**Kapitel 14

**Olive blev ledsen. Hon visste att det var fel gjort. Men vad hade han med det att göra?! Vad spelade det för roll dem emellan? Han tyckte ju om henne. Övervinner inte det en vänskap?

**Kapitel 15

**Dermot frågade om han fick vara hos dem en längre tid, på prov. Han ville vinna tillbaka Olives kärlek. Olive hade egentligen inget att förlora. Hon hade ett hem som behövde fyllas med möbler, hon behövde pengar till mat och Hawthorne var säkert glad över att få lära känna sin far.

**Kapitel 16

**"Är det sant?!? Åh, min fina Olive. Det här är helt perfekt! Jag vill ha en riktig familj med dig, jag vill ha allt med dig! Jag kan inte vänta. Nu kommer jag få vara med ända från förlossningen också."

**Kapitel 17

**De hamnade i en vild diskussion om planeterna Isistorm och Alienate, hur de planeterna tidigare var på väg att slås ihop, och om att de verkade ha en gemensam historia som sträckte sig många tusen år tillbaka.

**Kapitel 18

**Dags för födelsedagskalas för Hawthorne! Olive kände inte till det här med att man firade födelsedagar. Varför fira att man har fötts, typ? Men Dermot insisterade på att pojken skulle få ha ett kalas.

SÅ BRA!

#30 👍😃 ny uppdatering kommer ikväll!

jag följer :3

.

wow 🤐

#32 #33 #34 😃

Äntligen kapitel 19!

Utskällningen var inte nog. Dermot var sårad, och det kunde man ju förstå. Det blev ett riktigt slagsmål. Både Mr Alien - vid namn Xeep(!) och den numera åldrade katten Bell iaktog i godan ro.

Kapitel 20

Olive hann bara gå tillbaka till jobbet i en dag. Hon hade blivit gravid igen! Hon spenderade mycket tid med draken och Apricot.

😮

Kapitel 21

Xeep och Olive valde att ge henne namnet Apple. Hon var grön, som sin far, och trenden gick genom familjen - barnen skulle heta något ätbart! Frukter, grönsaker eller bär. 

Kapitel 22

Olive hade gjort stora framsteg som social sim. Hon bjöd in till halloween-fest! Hon ville dessutom att invånarna skulle lära känna Xeep bättre. Åtminstone sluta bli rädd för honom så fort han åkte runt i byn med sin farkost…

 blandad

😃

Kapitel 23

Utan att hinna reflektera över tiden hade Olive blivit åldring! Det kändes märkligt i kroppen. Hon kände sig stel, grå, inte lika ungdomlig förstås…

Kapitel 24

Han visste vad han behövde göra. Han åkte raka på spåret till tatueraren för att få sin stamtatuering på bröstet. Men magen värkte… Han var så nervös.

**Kapitel 25

**Apricot sa ingenting. Hon bara skrattade lågt och avskräckte sin styvfar med sin onda blick. Som om hon brydde sig om honom? Han skulle tillbaks till sin planet - och stanna där för gott.

Kapitel 26

Drakskolan om liv och lärdom var riktigt fin såhär års. Hela familjen Icylake älskade vintern (förstås), och både Apricot och Apple byggde helst snögubbar och igloos hela rasterna.

men dumma xeep,åk hem!😈

#46 eller hur! känns lite så 🤪

Kapitel 27

Icylakes hus! Tänkte att det kunde vara läge att få en liten blick utifrån. Ett ganska isigt hus, kanske?

Kapitel 28

Apple hade blivit tonåring! Vilken märklig känsla. Nu levde hon faktiskt som en alien. Ingen mer vanlig sömn, mer vaken tid. Apple åt några tuggor av tårtan och kände direkt att hon behövda ladda om.

#49 blandade känslor😃

**Kapitel 29

**Apricot och Apple var inte överens om den perfekta planen än. De hade sett till att bjuda in kvinnan som Xeep kysst i baren, och sakta men säkert stod de nära intill varandra igen. Planen såg ut att skapa sig själv.

Kapitel 30

Så en kväll efter jobbet blev Apples ondskefulla begär för stort. Hon blev mäkta imponerad av sina starka krafter och sprang för att skydda sig själv. Hela tomten lystes upp och ett fantastiskt dån hördes över hela byn.

mer!😮

Bokmärke*^^

#54 Kul 😃

**Kapitel 31

**"Ni måste komma hit nu!! Jag vet inte vad som har hänt, men jag ser inte min dotter och det brinner över hela gården!!!"

Kapitel 32

Efter en skum drink rusade hon in på toa. 

"Oj! Här är det upptaget serru. Men oj, hur är det med dig?" Applebrast ut i gråt och kastade sig i armarna på killen hon överraskat inne på toaletten.

Kapitel 33

Åh vad det kändes fantastiskt att vara ungdom! Generation två, Apple, stod i större skor och med större planer. Hon tog hand om växterna mellan de elaka skratten och längtade till nästa dag då hon äntligen skulle börja jobba mot sin absoluta livsönskan.

Kapitel 34

_"MEN VAD I ALIENATES ONDSKEFULLA NAMN HAR DU GJORT?!!??!?"

_Apple tittade sig i spegeln och såg klotter överallt. Fult, fasligt klotter!!!

**Kapitel 35

**Apple var på väg hem efter en… minst sagt spännande natt hos sin nya vän vampyren, då hon kände ett par handklovar bakom ryggen.

Kapitel 36

Apple var på väg till en fest, men var tvungen att stanna till vid en fantastiskt fin hednisk kyrkogård.Hon älskade livet i Dragon Valley.

Kapitel 37

Apple vaknade tidigt morgonen därpå. Nu visste hon vad han hette. Orion Lawless hette han! Det lät bra. Laglös, som henne.

Kapitel 38

Apple fick byta kläder, magen växte och hon förstod att hon var gravid. Hon var ovanligt lugn och konspirerade kring att hon skulle kunna ha nytta av det här barnet. Mer ondskefull kraft!

Kapitel 39

Orion var så lycklig över sin lilla dotter. Och över att få bo med kvinnan i sitt liv! Visst, han hade sina vampyrstunder då han spenderade tid hemifrån, men det hoppades han på att Apple skulle förstå.

Kapitel 40

Apple var tillbaka på jobbet och ställde sig och beundrade sig själv när hon kom hem. Hon hade varit med om ett lyckat rån och fått en stor bonus. Ondskan lyste svartare än någonsin i hennes ögon. Hon kände sig så mäktig!!

**Kapitel 41

**Hon tränade allt hon bara orkade medan tankarna flög kors och tvärs. En till sån här liten parvel? Inte för att hon inte älskade Pineapple, men hon hade även satt en del käppar i hjulet för Apples ondskefulla planer. De livsviktiga planerna.

Kapitel 42

Det spelade ingen roll att alla gäster hann fara. De bytte ringar vid den isiga sjön på gården och lovade varandra evig kärlek och trohet.

**Kapitel 43

**Hon fann Pomegranate så speciell. Hennes hjärta smälte varje gång hon tog henne i famnen. Hon visste inte vart Pomegranate fått sina spetsiga öron. Inte håret heller för den delen. Men vampyr, förstod hon ganska snabbt att hon var.

Äntligen kapitel 44!

Pineapple låg inne på sitt nya tonårsrum. Allt var snyggt och prydligt, så som hon ville ha det. Hon föredrog att vara ensam.

Kapitel 45

Det första Pomegranate gjorde var att rusa till kylen efter blod. Hon hade inte reflekterat så mycket över att hon var vampyr tidigare. Jag menar, hur mycket reflekterar småbarn över saker? Men begäret efter blod var starkt redan nu.

Kapitel 46

"Scchhh, du kan väcka mina föräldrar!" Pineapple hade tagit hem sin hemliga pojkvän sent på natten. Hon ville inte blanda in familjen i något av sitt privatliv, så det var så det fick bli.

Kapitel 47

Välkommen till ålderdomen, Apple Icylake! Hon släppte ut sina dreads och beundrade hennes nästan vita hår. Det var inte en så dum look. De gråa dragen och de svarta ringarna runt ögonen fick henne att se nästan mer ondskefull ut. Hon kände sig inte särskilt annorlunda heller.

Kapitel 48

Pomegranate var glad att syrran snart skulle flytta. Det räckte definitivt med en ond alien som terrade henne om dagarna. De skulle ju föreställa hennes familj? Hon funderade på om alla aliens var onda. Hon hade ju aldrig träffat en god.

**Kapitel 49

**Pomegranate var inte långt hemifrån, men det hindrade inte den blinkande polisbilen att ta fast henne. "Fan. Är det verkligen nödvändigt?! Jag är ju nästan hemma!!"

**Kapitel 50

**Pomegranate hade precis slängt igen dörren till sitt rum och kastat sig på sängen då hon hörde ett hårresande skratt  med följande skrik från köket._ 

"MOUHAHAHAHA, ÄNTLIGEN!!! ÄNTLIGEN HAR DRÖMMEN SLAGIT IN! JAG ÄR ONDSKANS KEJSARINNA!! FRUKTA MIG NI ALLA, FRUKTA MIG!!!!!!"_

Kapitel 51

Som den attraktiva, unga vampyr hon var dröjde det inte länge tills hon snärjt en sim. Hon hade spanat in den blonda, vackra Lydia hela veckan. Lydia hade blivit generad då hon sett Pomegranates stadiga blickar mot sin bänk. På fredagen efter skolan tog Pomegranate hennes hand och bad henne att följa med henne hem.

Kapitel 52

Pomegranates självförtroende hade växt kraftigt och hon sneglade mot sin flickvän som beundrade henne med stora ögon. Lydia var fortfarande tonåring. Hur skulle det bli nu? Pomegranate var inte orolig. Hon hade planerat hela dagen. Hennes stora livsönskan var att omvända staden, och hon visste precis vart hon skulle börja…

**Kapitel 53

**Hon ringde ett kort samtal till universitetet och fick direkt veta att hon var välkommen att börja inom Medicin och Vetenskap. Pomegranate kunde inte vara gladare för beskedet och packade snabbt ihop en väska och väntade på flyttbilen. Hon var väl förberedd på hennes äventyr, och de alla blodbad som väntade.

**Kapitel 54

**_"Erhm, jag gillar ju inte tjejer på det sättet egentligen. Men visst, jag är rätt full, vi kan hångla!"
_Pomegranate använde sina romantiska färdigheter på den unga tjejen och njöt av både kyssarna och vad som skulle hända härnäst. Pomegranate tog ett stadigt grepp om hennes ansikte och frågade om hon litade på henne.

**Kapitel 55

**Pomegranate gillade inte konflikter. Hon försökte le oskuldsfullt och föreslog att hon kanske ätit något dåligt helt enkelt. Sedan blev hon räddad av skrik på nedervåningen. 

"DET BRINNER!!! Vad ska vi göra?!?!"

Kapitel 56

Dagarna på campus fortsatte som de börjat. Fler och fler tjejer blev vampyrer, och de verkade gilla det. Ryktet spreds och tillslut köade tjejerna för att även de få evigt liv, och att få uppleva smärtan tillsammans med njutningen som förändrade allt de tidigare kände till.

Jag vet att jag redan har kommenterat men måste bara säga att detta är helt klart den bästa legacyn (eller om det nu heter det) jag någonsin har läst här på sims iFokus 😍

#82 Men tack så mycket!! Oj vad det gör mig glad 🙂 har flyttat och varit utan internet, så blev en månads uppehåll.

Kapitel 57

Hon hade kysst många tjejer här, visst, det hade hon gjort. Men det var något särskilt med Chloe. Pomegranate kände sig nervös i hennes närvaro, men ändå så fantastiskt bra. Speciellt då det var besvarat.

Kapitel 58

Men Chloe var hämndlysten. När Pomegranate hade somnat smög hon sig in och dumpade massa smutstvätt på hennes golv. Hon visste hur renlig Pomegranate var av sig och att hon säkert skulle bli irriterad.

**Kapitel 59

**Pomegranate låg tätt intill Chloe hela natten. Hon ville inte släppa taget tills dess att hon var tvungen. "Jag älskar dig Chloe", viskade hon och ville också att hon skulle stanna med henne i Dragon Valley.

**Kapitel 60

**"Åh, pappa. Jag är så ledsen. Jag vet att du älskade henne. Hon var säkert riktigt underbar en gång i tiden. Jag känner bara… Ingenting! Jag känner ingenting! Hon hatade mig och ville mig ont! Är det något fel på mig?!"

Älskar den här legacyn! :D

#88 Kul 😃👍

Kapitel 61

Så var Pomegranate helt själv i det stora huset. Hon försökte hinna med att sköta om alla familjens plantor, men det tog oerhört lång tid. Idag var hon på strålande humör. Chloe hade hört av sig och skulle komma senare idag!

**Kapitel 62

**Sedan var det nästa fråga. Chloe hade blivit yr av bettet och de la sig ner på sängen. Pomegranate tog Chloes hand. De hörde några barn plaska i vattenpölarna där ute. De log mot varandra och Chloe utbrast: "Ja. Jag vet vad du tänker, och ja! Jag vill! Ska vi adoptera?"

**Kapitel 63

**Zakaria hade börjat flirta med Pomegranate så fort hon klivit innanför dörren. Med uppdraget hon hade kunde hon inte göra annat än att spela med. Zakaria undrade om de skulle röra sig mot sovrummet. Pomegranate tog ett djupt andetag och la sig på sängen.

"Jag kommer alldeles strax! Gör dig bekväm du!" 

**Kapitel 64

**Pomegranate kände sig redan nog skyldig för att det till 99% inte blev ett barn igår. Det skulle väl inte göra något med en till gäst i huset. Då slog det henne. Hon kanske kunde lösa den här situationen ändå…

**Kapitel 65

**Det blev inte bara ett barn. Det blev två! Pomegranate hade fått panik i ögonen under förlossningen då sköterskan sa att det var en till på väg ut. Två barn?! Helt ensam?? Det här kunde inte bli annat än katastrof.

Kapitel 66

Pomegranate var inte ensam. Hon visste inte hur många gånger hennes hjärta hade hunnit krossats för Chloes skull, men det läkte snabbt ihop av hennes älskade barn.

Kapitel 67

Chloe började spendera mer och mer tid hos den lilla stammen Icylake. Pomegranate förstod att det var för tvillingarnas skull. Chloe var duktig med barn, men Pomegranate ville ha ett svar. Fanns det en chans för dem igen eller plågade hon henne? Barnen var ju biologiskt sett inte hennes.

Jag bara älskar den här legacyn! Jag är mäkta imponerad av att du lyckas få ut så många kapitel på så kort tid, sen är de ju väldig välskrivna också! Det är inte många som lyckas med det!

#97 Åh, tusen tack! Ja jag har lätt för att fastna i saker… Och när jag väl har börjat skriva känns det inte som att jag kan sluta 😉

**Kapitel 68

**Zakaria ryckte till av hennes formulering.

"Nej… Men hon var med mig. Jag har inbillat mig det länge och jag tror det är sant. Jag tror det är mina barn."

**Kapitel 69

**Melon var trött efter all tårta och sprang in i deras nya rum. Hon var mycket nöjd. Hon kom så bra överens med syrran och nu skulle de dela rum och våningssäng. Kunde det bli bättre?! Att bo tillsammans med sin bästis.

**Kapitel 70

** När de krånglat sig ur garderoben och klätt på sig ställde Pomegranate sig på knä. 

"Du vet att jag älskar dig Chloe. Finns ingen anledning att vänta. Jag borde ha friat första dagen jag såg dig! Vill du gifta dig med mig?"

Kapitel 71

De bestämde sig för att gifta sig redan nästa helg. De lade bröllopet på kvällen, förstås. De var ju vampyrer. Regnet öste ner men det gjorde ingenting. Chloe hade ordnat fint med blommor och det nya månuret och allting kändes perfekt.

**Kapitel 72

**"Varför gjorde du en lieman, Melon? På en kyrkogård?! Nu går jag härifrån."

Melon tänkte inte så. Hon tyckte att snögubben blev cool. Det var allt. Men Carrot tog illa upp. Melon förstörde snögubben och gick efter henne. Hon ville inte göra Carrot ännu mer ledsen.

**Kapitel 73

**Så var det kalas igen.Tvillingarna stod vid varsin tårta, alldeles förväntansfulla. Pappa Zakaria var på plats. De hade en bra relation till honom fastän de inte bodde tillsammans. Att bli tonåring var ett stort steg. Carrot hade redan känt av hormonerna. Melon bad en tyst bön om att hon inte ville få finnar.

**Kapitel 74

**Nästa morgon var de båda tvillingarna dödströtta. De tittade utslagna på varandra och undrade om det var såhär att vara tonåring. Trött varje morgon?

Kapitel 75

Carrot började bli lite irriterad på hennes oväsen. "Aahh, hon tror att hon ska bli världsberömd rockstjärna och tjäna massa pengar. Jag vill bara slippa lyssna på det hela tiden!!" Hon fortsatte plugga med sin kompis. Åtminstone försökte koncentrera sig.

Kapitel 76

En härlig vinterdag! Pomegranate hade aldrig haft ett jobb. Visst, hon pluggade på universitet. Men det var ju mest för upplevelsen och tjejernas skull. Inget yrke hade lockat henne…

**Kapitel 77

**Melon ville lära sig att laga mat. Hon var less på blodet och tyckte om vanlig mat alldeles för mycket. Det var ju ingen annan som lagade mat här i huset, så ville hon ha fick hon allt ta och lära sig själv.

**Kapitel 78

**Melon och Carrot hade inte hunnit pratat om gårdagens dejt. På morgonen var de så stressade till skolan, dessutom var alltid Carrot sen. På skolbussen hem anföll Carrot med frågor.

**Kapitel 79

**Sedan grävde hon fram något längst bak i den stora garderoben. En flaska med rosa innehåll. Ett elixir. Hon hade fått tag på det och nu var det äntligen dags!

**Kapitel 80

**Nästa dag var det dags att ta studenten! Melon hade fått utlåtandet om att hon antagligen skulle bli den som blir en berömd rockstjärna. Carrot skulle antagligen bli den som skulle få stor familj.

**Kapitel 81

**Melon kramade om Carrot som var alldeles svettig. De började asgarva och Carrot sa att hon skulle ta en dusch så fort hon kommit fram. Hon tog adjö av katterna, Winter, packade det mest nödvändiga och åkte iväg.

**Kapitel 82

**Så här var alltså Melon Icylake.Fjärde generationen av stammen Icylake! Morgonen därpå hade de alla åkt iväg. De tog med sig alla djuren förutom Goliath. Melon ville så gärna ha kvar honom, men hade även klargjort att hon inte kunde ta hand om alla djuren själv.

**Kapitel 83

**Hon hade råkat somna på soffan och tittade förskräckt på klockan när hon såg att det blivit så sent. Hon skulle ju på introduktionen till sitt nya jobb!!

**Kapitel 84

**_"HALLÅ DÄR, TYCKER DU DET HÄR ÄR GALET VA? DET HÄR DÅ?! SKRIV EN HISTORIA OM MIG!"

_Papparazzin Antonio blev vettskrämd och tog nervöst upp papper och penna.

**Kapitel 85

**Det blev sent och Melon bestämde sig för att Walter kunde sova över. Melon tyckte att Walter hade så fint hår. Som en vacker älva! Fastän han nu inte var älva.

**Kapitel 86

**Det blev för mycket. Hon svimmade av på golvet och låg där i några timmar. Ryggen värkte då hon äntligen vaknade.

**Kapitel 87

**Graviditeten gick snabbt. Hon hann inte ens till sjukhuset! Plötsligt hade hon klämt ut en liten pojk-älva. Melon kramade om honom länge.

**Kapitel 88

**De stod och pratade i hallen. Melon kände sig ledsen och Marley var en bra tröst. Hon kände sig desperat och sträckte sig fram för en besvarad kyss.

**Kapitel 89

**Usch vilka män det fanns. Antingen var de onda eller otrogna, eller båda. Och hur kunde Melon veta? Hur kunde hon veta innan hon hunnit bli involverad med någon? Det kändes hopplöst.

**Kapitel 90

**Allt kändes perfekt med Jamie. Varken Melon eller Jamie ville vara ifrån varandra. Dessutom var han bra med Pear! Men goda simmar, älvor specifikt, kunde väl inte göra något dåligt.

**Kapitel 91

**Pomegranate och Chloe hade äntligen kommit hem från Rumänien. Melon bjöd över henne för att besöka hennes nya lilla familjen. Den nya stammen Icylake!

**Kapitel 92

**Pear blev tyst. Grinig som han var hade det varit jobbigt med Grapes skrik och de sömnlösa nätterna. Pear tittade surt på Melon och lämnade middagsbordet.

**Kapitel 93

**"Kom in! Jag håller bara på att ge henne sista vällingen."

Trots alla småttingar hade Melon bjudit in till poolparty på Jamies lediga dag. Carrot hade kommit dit, mest för att bada och sola, men även för att sättas i jobb med blöjbyten och annat…

**Kapitel 94

**När de jobbiga småsyskonen äntligen somnat satte han sig vid datorn och spelade Sims. Men det gick så dåligt, för de dog hela tiden. Hur mycket sämre kunde kvällen bli?!

Super! 🥳

Skulle du kunna göra någon form av släktträd?

#126 Tack 🙂 ja jag har tänkt det! Ska bara se till att skrida till verket 😉

**Kapitel 95

**"Grape, gå härifrån!!!!" Pear blev högröd i ansiktet.
"Ni spelar för hög musik. Jag försöker plugga…"
"Men tönt. Du får väl tåla lite musik åtminstone."

**Kapitel 96

**En glad, sockersöt Kiwi flög ut ur sitt nya rum. Hon var så nöjd! Riktigt tjejigt, precis som hon ville ha det.

**Kapitel 97

**Melon och Jamie var så förälskade i varandra att de inte märkte att Pear inte var på sitt rum. När han smög in nästa morgon förblev han osedd. Det skedde nämligen ett frieri i sovrummet!

**Kapitel 98

**Melon sa återigen till Kiwi att det bara var hon själv som bestämde. Hon hade svårt att hålla tårarna tillbaka, inskolningen var redan på måndag.

**Kapitel 99

**Melon kom knappt upp ur gungstolen så Grape gick fram och gav henne en kram.
"Men fina Grape! Du är ju helt fantastiskt stilig! Se på dig bara!"

Kapitel 100  🥳

Melon var en riktig kändis nu och hade gått med på en photoshoot i deras hem. De tyckte att hon skulle ställa sig framför älvhuset i sina finaste älv-lika kläder. Det gjorde hon med nöje!

**Kapitel 101

**Grape hade en stor håltimme på fredagar. Han brukade passade på att cykla hem till sin mormor, Pomegranate. Hon bodde jättefint alldeles vid en sjö.

**Kapitel 102

**Grape hade en bästa vän, som var tjej. Han brukade retas i skolan för att vara bög. Grape var inte alls homosexuell, men han brukade ignora det. Det sista han ville ha att göra med var homofober.

SUPERBRA! 😃

Första bilden i kapitel 101, Grape sitter och spelar trummor. VART ÄR TAPETEN IFRÅN!? Den är HELT FANTASTISK!!! 😍

**Kapitel 103

**Självförtroendet hade växt i och med det stora uppdraget. Han förstod att det inte var lönt att försöka med hans bästa vän Malva… Så han tog mod till sig och bjöd hem en tjej i klassen, som dessutom var barnvakt åt hans lillebror.

**Kapitel 104

**När det väl var dags att blåsa ut ljusen kom mamma Melon rusandes. Grape tittade spänt på omgivningen och blundande medan förvandlingen skedde. Snabbt gick det.

#136 TACK 😃

Åh, vet du jag vet tyvärr inte. Verkar inte synas bland tapeterna… Ska undersöka det lite närmre och se om jag hittar något!

Äntligen! Stammen Icylakes Släkträd 🌛

Skulle du kunna göra ett släktträd där man ser alla andra, partners, syskon osv.? Om du har tid förstås.

#141 Funderade på att göra det med! Ska se vad jag kan knåpa ihop 😉

#140 Vad använde du för program när du gjorde den bilden? 🤔

#143 Picmonkey! picmonkey. com 🙂 där kan man göra många fina kollage.

Jag måste fundera på hur jag ska försöka få ihop ett fullständigt släkträd, med alla fadrar och mödrar hit och dit. Kan bli svårt ärligt talat! Men ska kika på det längre fram. Viktigast tycker jag det är att man har en överblick över alla arvingar i alla fall 👍

#144 Tack tack! Jag ska kolla på det, för det ser jättefint ut! 😃

**Kapitel 105

**Men Grape hade redan gått in. Äntligen ensam! Hela stora huset för sig själv! Det kändes underbart. Han skulle bara ta en powenap men han sov hela natten.

**Kapitel 106

**Till helgen blev Grape inbjuden till fest hos Malva, hans kärlek och bästa vän sedan barnsben. Han försökte verkligen att komma över henne, men det var svårt.

**Kapitel 107

**Grape visste att han bara gjorde det för att bedöva smärtan för Malva, men han blev ihop med Wita Macabre kort därefter. Hon sov över då och då. Det kändes bra att inte vara ensam i all hjärtesorg.

**Kapitel 108

**Festen slutade rätt galet. En gäst dog, Grape stod och pratade med liemannen i flera timmar, Wita svimmade och mamma Melon skuttade glatt runt och spred kreativ energi.

**Kapitel 109

Det visade sig att det här skulle bli dagen han längtat efter hela sitt liv. Eller nästan hela sitt liv. Han fick tag på elixiret. Äntligen skulle han bli en vanlig sim!!**

**Kapitel 110

**Trots att Wita inte gillade djur var hon vegetarian. Hon hatade djur så mycket att hon inte ens skulle kunna tänka sig att äta dem.

**Kapitel 111

**Wita hade en hemsk graviditet. Vad hon inte hade berättat för Grape var att hon hade haft stora psykiska problem. Hon hade till och med varit inlagd en gång. En annan hemlighet var att Wita inte var frisk än.

**Kapitel 112

**Han bävade för att åka hem nästa morgon, men han var tvungen att tänka på sin dotter. Det hade inte ens hunnit ljusna. När han kom upp på övervåningen var det som att komma in i en skräckfilm. Wita satt som paralyserad i gungstolen med Papaya i famnen.

Superbra! 👍

Älskar den här serien! Tycker du gör det så jäkla bra som inte upprepar historier som många andra historieberättare gör och faktiskt är orginel för varje generation :)

#155 Tack så mycket! Ja jag tänker mycket på det. Ser till att försöka göra varje individ så egen som möjligt så att det kan bli hur annorlunda som helst från generation till generation 🙂

**Kapitel 113

Efter några veckor kände sig Grape redo att dejta igen.** Han hade träffat Sabina på ett av uteställena han brukade äta middag på efter jobbet. De kom så bra överens och hon behövde inte fråga längre vad han skulle beställa.

**Kapitel 114

**Han hade tatuerat in ett hjärta på armen. Ett hjärta för Papaya, som han höll på att mista på grund av Wita. Han hade varit så rädd under den tiden. Han hade aldrig kunnat förlåta sig själv om Papaya kommit till skada.

**Kapitel 115

**Sabina var en prydlig sim och kunde inte låta bli att städa fastän hon nästan var höggravid. Var det rent mådde hon bättre! Ingen mådde ju sådär superbra av att vara gravid.

**Kapitel 116

**Så var de äntligen hemma! Det tog inte många timmar som tur var. De var hemma med en sprillans ny son. Han fick heta Zucchini och hade fått sin mammas hudfärg.

**Kapitel 117

**Papaya sprang direkt till garderoben och valde ut nya kläder. Sedan lånade hon ett läppglans av Sabina, lite ögonskugga också kände hon sig klar.

**Kapitel 118

**Hon gick försiktigt mot trappen då hon hörde att Grape kommit hem. Hon gömde sig lite i händerna och utbrast att det var för tidigt. Hon ville inte bli gammal än!

**Kapitel 119

**Men strunt var inget för Zucchini. Han var intresserad av riktiga saker! Som ekonomi, pengar och lite mer pengar. Han ville bli rik.

**Kapitel 120

**Clementine blev mer och mer otrevlig. Papaya försökte vara en bra storasyster. Hon hade tagit bra hand om Clementine när hon var bebis, nu var det omöjligt att ha med henne att göra…

**Kapitel 121

**Grape hade varit förstående mot sina två äldre barn. Han visste gott och väl om att Clementine betedde sig underligt, och annorlunda. Han lovade att han skulle försöka prata med Clementine.

**Kapitel 122

Grape var uppe på övervåningen och fixade i sovrummet då han tittade ner och fick se något som fick honom att fasa.** Wita var här!!! Han blev alldeles svettig. Han tittade överallt på gården för att se om någon redan hunnit komma till skada.

**Kapitel 123

**Sabina var lika orolig för sin dotter som Grape. Sabina som var hemma hela dagarna började upptäcka att Clementine fortsatte skolka. Hon skolkade mycket. Sabina insåg att hon var överlägset mer hemma om dagarna än i skolan.

**Kapitel 124

**Vår sjätte arvinge hade precis klivit in i vuxenlivet. Zucchini hade gjort alla anslagstest han kunnat dagarna innan hans födelsedag. Det var en självklarhet att han skulle till universitetet!

**Kapitel 125

**Zucchini gick snabbt iväg och funderade på varför han fått ett sådant utbrott. Ibland förstod han sig inte på sig själv… De där galna infallen. Han var en trevlig och ordentlig kille, men ibland behövde han bara få utlopp för all galenskap i sig.

**Kapitel 126

**Zucchini fick ångra det han tänkt. Några timmar senare stod han ute i kylan i djupsnön och spydde. Riktigt mycket spydde han. Han hade ingen aning om att alkohol… Kunde ha denna effekten på en.

**Kapitel 127

**_*Åhnej, där är hon.*

_Föreläsningen var slut. Zucchini skulle precis gå mot dörren då han såg henne. Hon som han kanske hade gjort något med igår? Han visste inte. Han visste ingenting!

**Kapitel 128

**Zucchini och Nicole spenderade en fantastisk helg tillsammans. Morgonen därpå fick han betygen för terminen. Han kunde inte ha blivit nöjdare!

**Kapitel 129

**Det kändes verkligen som att universitetslivet höll på att spåra ut. Zucchini som inte alls hade varit intresserad av alkohol tidigare. Sedan dumpningen och kompisens dödsfall kändes det inte som att det fanns någon återvändo.

**Kapitel 130

**Karri hade varit lite blyg först, men hon erkände att hon kände likadant. Det här var något helt annat än med Nicole. Karri hade ett sådant stort hjärta.

Kapitel 131

Så var dagen här. Zucchini skulle ta examen och bli en riktig affärsman! Äntligen! Rik och respektabel. Men han hade inte allt. Han hade inte Karri.