Annons:
Etikettlegacy-och-historier
Läst 1130 ggr
Ikajo
2015-02-26 18:07

Pilträdet gungar i vinden

Det här är första gången jag berättar en historia på det här sättet och definitivt första gången jag använder The Sims för att göra det. Men förhoppningsvis blir det bra ändå. Jag kommer ta mig rätt stora friheter dock.
_______________________________________________________________________________________

Kapitel 1, Allting nytt har en början.

Ångbåten rörde sig långsamt uppför floden, det tidiga morgonljuset gav ett gyllene skimmer till allt vad den rörde vid. Några bilar körde längs med vägen. Från husen syntes siluetterna av söndagströtta simmar. Den klarblå himmeln lovade ännu en strålande vacker dag.
Längs med huvudvägen körde en vit skåpbil, i stora, breda bokstäver i blått  "LLama ABs Flyttservice" var målat på skåpbilens sidor. Den stannade framför ett litet hus i med rött tegeltak. Tre simmar klev ur skåpbilen, två av dem började lasta av möbler och lådor som bars in i det lilla huset. Den tredje stod med ryggen mot huset och såg ut på de tomma trottoarerna. Solen klättrade fortfarande uppför himlen, från en fönster syntes en fladdrande gardin.
Mary J. James rörde nervöst på händerna. Hon kunde inte bestämma sig för om det var en bra eller dålig sak att det inte var några andra simmar ute. Om det hade vart det kanske någon hade gått fram till henne och börjat prata med henne. Eller så skulle de bara ha ignorerat henne fullkomligt.
"Ja, det skulle ju inte vara en nyhet…"
"Vad sa du?" frågade en av flyttarna med en låda märkt "sovrum" i händerna.
"Ingenting", svarade Mary. "Jag pratade med mig själv." Simmen ryckte på axlarna och bar in lådan. Snart var hela skåpbilen tömd. Männen tackade för sig, klättrade upp i förarhytten och snart var skåpbilen en vit prick i slutet av gatan. Inne i det lilla huset stod lådorna huller om buller. Mary suckade och började beslutsamt packa upp. Fanns det något hon inte stod ut med så var det oordning. Eftersom hon inte ägde så mycket gick det ganska fort att packa upp.  Större delen av utrymmet togs upp av en stor säng. Hon hade funderat på en mindre men eftersom hon inte hade plats för en soffa hade hon beslutat sig för den större sängen.
Utanför lockade det strålande solskenet, nu syntes hennes grannar ute i trädgårdarna. Egentligen behövde hon leta efter ett jobb men kanske kunde det vänta lite. En snabb promenad. Det var allt. Sen skulle hon hitta ett jobb.

Hon kunde inte tro sina ögon. Stora, grönskande träd, vackra blommande växter och mjukt gräs. Mary gick förundrat genom parken, på ett stort låtsasskepp lekte några barn pirater samtidigt som de ropade i förtjusning. Klätterställningar stod utspridda runt omkring. Hon kunde också se äldre simmar sitta vid gråa bord en bit bort. Med snabba steg gick Mary fram mot borden, hon skulle i alla fall hälsa på någon, men stannade tvärt.
Det var inte bord. Det var schackbräden. Gjorda i grå marmor med rutor uppmålade. Vid ett av bräderna satt en kvinna med kort, krulligt hår. Hon höll fundersamt en schackpjäs i handen och såg ner på de målade rutorna. Med ett djupt andetag satte sig Mary på andra sidan och iakttog den andra kvinnan. Efter att tittat förvånat på Mary så log hon, städade upp pjäserna och såg förväntas fullt på Mary.

Vad var det nu hon hette igen? Agnes? Skärmen var svart framför henne. Varför kunde hon aldrig komma ihåg vad folk hette! Vad skulle hon nu säga nästa gång de sågs?
"Hej, vi spelade schack i parken och jag vann men jag kommer inte ihåg vad du heter!" sade hon högt.
"Nämen hej, vad roligt att du inte kommer ihåg vad jag heter, din förstoppade llama", svarade hon högt och fnös. Skärmen flimrade till och inloggningsskärmen laddades. En snabb sökning lät henne hitta en lista med lediga jobb. Hon bläddrade igenom dem. Kock, spion, spelguru, astronaut, atlet… underhållare. Mary stirrade på skärmen. Hur kunde det finnas ett så passande jobb för henne? Med darrande händer skickade hon iväg en snabb ansökan. Precis när hon skulle resa sig hördes ett pling. Hon hade fått ett mejl. Utan att bry sig om att läsa rubriken klickade hon på mejlet.

"Hej och tack för din ansökan. Du är välkommen att börja hos oss klockan 9 imorgon. Vi skulle uppskatta om du kunde som daglig förberedelse skriva lite skämt eller spela ett instrument. Vi vill också informera att du kommer behöva förbättra din komedifärdighet för att kunna bli befordrad."

Mary stirrade på mejlet. Kunde hon verkligen ha fått jobbet så fort och enkelt. Hennes mage kurrade högljutt och med en axelryckning reste hon sig från skrivbordet.
Kylskåpsdörren släppte motvilligt taget och gled upp på vid gavel. Till sin besvikelse insåg Mary att hon hade glömt att handla. Allt som fanns var hennes gamla ostmackor som hade tänkt äta till lunch.
"Aja, värre kan det ju inte bli", sade hon till sig själv. Hon tog fram en stekpanna som hon hällde ner mackorna i. Ljuva ångor av smält ost steg snart upp genom hennes näsborrar.

Medan hon satt vid köksbordet såg hon hur hennes grannar gick hurtigt längs med trottoaren. Som för att göra det allra mesta av söndagen innan den var slut. Hon tog en tugga av den stekta ostmackan. Det var kanske inte det bästa hon hade ätit men rätt gott var det ändå.
"Men så är ju allting gott när man är hungrig."

Utmattad av dagens alla intryck lade sig Mary J. James i sin säng, suckade och sov snart djupt.

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

Annons:
Molekylflickan
2015-02-28 11:14
#1

Följer:D

//Förvirrad tjej som älskar glada citroner och sura apelsiner

Ikajo
2015-02-28 11:24
#2

Kapitel 2, Inte alla resor har ett mål

Mobilen pep envist från nattduksbordet. Sömndrucket satte hon sig upp och såg sig förvirrat omkring. Var var hon? Mobilen pep igen. Mary J. James tryckte på skärmen varav alarmet tystnade. Långsamt satte hon fötterna på golvet och gled ur sängen. Med en smidig rörelse bäddade hon snabbt sängen. Då kände hon en kyla krypa genom kroppen. Är det någon som tittar på mig? Hon såg sig förskräckt om men det var ingen där. Mary kände sig lite dum. Så klart att det inte var någon som tittade på henne. Vem annan än hon skulle vakna för ett jobb som inte börjar förrän tre timmar senare.

Hennes mage protesterade högljutt. Kylskåpet var fortfarande tomt. Hon hade packat ner en flingpaket. Det var inte mycket att hurra för men det var i alla fall mat. Efter en snabb dusch satte hon sig på sängen och slog på TV:n. Hon var inget sportig sim själv men tyckte ibland att det kunde vara kul att titta. Just den här morgonen visade de en match mellan LLamornas Idrottsförbund och Kamelernas IP.

Motvilligt drogs hon in i matchen.
"Vänster! Vänster! Din vänster, din vänster!"
"Back, back. Aj, aj. Ja, nej!"
"Yah! Tjoho!"
Hon såg på klockan, det var visst dags att röra på sig. Motvilligt bytte hon kläder ytterligare en gång men hon var ny på jobbet så det var bäst att göra ett gott intryck.

Dörren gick igen bakom henne. Hon var inte helt säker på vad hon egentligen hade gjort för något under dagen men det kunde ha vart värre. Hennes arbetsgivare ville att hon skulle skriva lite skämt till morgondagen men nog kunde hon få göra annat efter en lång dag? Parken lockade. Kanske skulle hon träffa simmen från igår? Annars så fanns det förmodligen andra simmar att träffa.
Så Mary gick med raska steg längs floden till den vackert grönskande parken. Precis som dagen innan satt det folk vid schackbrädena. Det kanske var rätt plats att börja. Hon försökte hälsa på en manlig sim men innan hon hann göra mer än att säga hej så reste han sig, vinkande till simmen han hade spelat med, och rusade iväg. Mary sänkte sin hand besvärat. Sedan skakade hon på sig. Varför ge upp efter en gång? Mary satte sig vid ett av borden, hon hoppades att någon skulle slå sig ner. En kvinna i mörka kläder och svart hår gick framemot henne.

"Argh!" ropade Mary J. James när dörren gick igen bakom henne. Aldrig i sitt liv hade hon vart så arg som hon var nu. Hon gick till kylskåpet för att göra ordning en sallad, hon hade äntligen haft tid till att handla. Hon slängde igen kylskåpsdörren.

Den där argh kvinnan. Kniven for ner i skärbrädan med en smäll, tomatjuicen skvätte över de vita bänkarna. Mary kunde fortfarande höra hennes överlägsna ton.

"Jaha, så du är nyinflyttad? Ja, för jag skulle säkert komma ihåg om jag hade sett dig förut. Jamen det är klart att jag skulle komma ihåg det. Hur kan man annat när du ser ut som en lama utklädd till papegoja. Haha, blev du arg nu. Så sött. Ska du börja gråta också?"

Hon drämde ner skedarna i bunken med sallad. Hur kunde någon tilltala henne på det viset? Hur kunde man tilltala någon på det viset? Särskilt någon man inte känner? Mary hällde över salladen från bunken till en skål och satte sig vid bordet. Hon spetsade grönsakerna med gaffeln och tryckte in dem i munnen. Och storknade. Salladen smakade unket, tomaten övermoget och gurkan ingenting alls. Givetvis. Ingenting kunde gå bra en dag som denna. Motvilligt fortsatte hon att äta salladen, hade hon gjort den kunde hon lika gärna äta upp den.

Ny morgon, ny dag. Mary klev upp, satte sig vid datorn, skrev några välvalda skämt. Gick in i köket, stekte lite äggröra och skyndade sedan iväg till jobbet. Hela dagen sprang hon hit och dit i det ena ärendet efter det andra. Hon kände sig på bra humör. När dagen nästan var slut blev hon kallad till sin chef.
"Du är befordrad", sade han.
"Va, bara så där?" sade Mary J.
"Du har jobbat bra och dina skämt har vart intressanta. Därför så är en befordran på sin plats. Kom tillbaka på fredag 17.00 så introduceras du till dina nya arbetsuppgifter." Mary vände sig om för att gå när hennes chef åter tilltalade henne. "Se till att förbättra din färdighet i fjolspel!"
Mary stirrade klentroget på honom. Fiol?

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

Upp till toppen
Annons: