Kapitel 1. Hur allt började.

Bella vaknar upp på ett fält i en stad bland bergen. Hon har inte en aning om vart hon är, när hon är eller ens vem hon är.

Hon hittar en plånbok i ena jackfickan, men den är i dåligt skick. Det ser ut som om den har varit med i en brand, för att sedan bli överkörd för att sen bli slängd i en tvättmaskin.

-Bella G..Go…Goff?

Det lät onekligen bekant. Hon ser att det finns pengar kvar i planboken och hon tänker att om hon inte vet vem, var eller när hon är så får hon ta reda på det. 

Först och främst, måste hon ha en bostad.

(ursäkta för kvaliten på bilderna, ska försöka fixa detta)

-Vad är det här för ställe? Hur har jag hamnat här?

Det är mycket som snurrar runt i Bellas huvud. Ett mustaschprytt ansikte, stora mörka villor och ljus. Massa blinkande ljus.

Bella står och tittar ut över fältet och funderar på hur hon ska få tag på ett hus.

Det står ett hus någon enstaka kilometer ifrån Bella, det har en fin utsida men ser väldigt tomt ut… vad är det för hus?

Bella stirrar åter ut över fältet och ser havet på avstånd. Hon borstar av sig, drar efter andan och går för att undersöka huset närmare.

När hon kommer fram till huset blir hon med en gång förälskad, det kändes som om det här huset var det huset hon skulle leva och åldras i. Bella såg framför sig hur barn lekte i buskarna och hur hon själv stod framför grillen.

Hon log för sig själv, barn? Hade hon barn någonstans där ute? Och föräldrar? Hon måste också ha föräldrar, men vart är de? Är de oroliga för henne.

Bella ser en lapp på dörren med ett namn och telefonnummer, hon ringer numret och efter några toner svarar en mörk röst.

-Hallå? det var en barsk och arg röst.

-Ja.. ehm, jag hittade det här numret på en dörr på ett hus som ligger i närheten där jag… ehm.. vaknade.. Bella kände hur hon rodnade, det låter otroligt, han kommer tro att jag är galen, vem vill sälja ett..

-Bella antar jag? Huset är ditt, eller ja, det är din släkts hus. Jag och min familj har tagit hand om huset länge, men det har stått tomt så länge att vi trodde att det skulle få ruttna bort. Vi har varit tvungna att dra ut och slänga allt som fanns där inne.

Jag var beredd på att riva rucklet, men när jag gick igenom alla papper stod det "skall innehavas av Bella". Och jag antar att det är du?

Bella visste inte vad hon skulle tro, vad var det egentligen som hände?! Slutet av samtalet minns hon knappt. Mannen i telefonen sa att det var allt han visste och han ville slippa det gamla huset, och vore glad om hon klarade sig själv.

Ett hus? Ett eget hus?

(lite trivia! Köpte tomten och byggde huset, inredde med gratisgolven och de billigaste dörrarna och tapeterna. När jag var klar hade jag 1357 kr, så köpte lite blommor och poff! så hade jag den summa jag ville ha :P)

Bella inredde sitt hem för nästan var enda krona av de 1300 simdaler hon ägde. 5 simdaler blev det över, och hon äger bara två små dåliga vägglampor.

-Nej det här fungerar inte, jag vill leva med stil! tänkte Bella för sig själv och begav sig till biblioteket för att låna datorn och kolla efter lediga jobb.

Det fanns ett som passade perfekt på stadens skola, och när hon öppnade ansökan fick hon äntligen veta vad staden faktiskt hette. Något som hon helt glömt av att ta reda på i allt tumult.

Staden hette Hidden Springs.

Bella älskar verkligen att läsa, och bestämde sig för att gå och bläddra bland volymerna på biblioteket. När hon stod och läste på baksidan av en bok hörde hon en smäll bakom henne.

Hon vänder sig om med hjärtat i halsgropen, men det är ingen där.

Men… det ligger en bok på golvet som inte låg där innan? Bella går fram till den och vänder volymen om, "Var är Bella?" löd titeln.

Hon gick fram till närmsta stol och satte sig och började läsa igenom boken och kände kalla kårar längst med ryggraden.

Den handlade om en ung kvinna som hette Bella, i en stad långt bort i ett annat liv, som försvann spårlöst och ingen visste varför eller vad som hänt.

Bella sträckläste boken men när hon var på väg där ifrån så fick hon en stor rysning över hela kroppen. Varför kändes det som om hon visste vad som skulle hända i boken innan det hände?

Slut på kapitel 1.

åå vad bra du är! spännande,följer!

#6 TACK! Det är första gången och tycker det är lite klurigt. :D

#7 ja det kan nog vara klurigt, men jag tycker att det är jätte spännande och väntar på  fler kapitel :-D

#8 ska skriva nästa nu! :D

Kapitel 2. Hur bygger man upp ett nytt liv?
Att på nytt skapa sig ett liv i vuxen ålder när man inte ens vet vem man är, det är allt annat än lätt. Speciellt när man inte har några pengar.

Bella bor långt från jobbet och hinner knappt äta, duscha och sova innan samåkningsbilen står och tutar utanför. Dusch? Sånt lyx har inte Bella som länge fick åka förbi gymmet på vägen hem för att duscha av sig i de kalla vattnet.

-Det kommer bli bättre, till slut. Bella suckar, hon har ju inte ens råd med spis. Många dagar går då hon bara äter snabbmåltider bestående av bröd eller burksoppa, sittandes på billiga utomhusmöbler i ljuset av en nattlampa.

-Jag SKA lyckas! Jag ska få en befordran, kosta vad det vill! Bella suckade igen. Om hon bara inte vore så ensam, men vart träffar man ens människor?

Bella lyckas efter hårt slit först få en löneförhöjning på 3 simdaler(!) och lite senare få sin befordan.

Hon köper sig först en dusch, och ett par dagar senare en SPIS. När hon stod och lagade mat så kom hon att tänka på att det skulle vara mycket billigare att ODLA maten! Och nyttigare också för den saken skull.

Hon anlade en väldigt enkel trädgård som hon vårdade ömt. Hon kände att detta var något hon kunde, även om hon inte visste vart hon lärt sig det.

En dag bestämde sig Bella att åka till biblioteket för att läsa mer om hur man odlar och in kom en man som hon blev ögonblickligen förälskad i.

Men, kändes inte hans ansikte bekant?

Carl var i alla fall hans namn, även om hon fick för sig att det borde börja på M..

Han föreslog att de skulle åka hem till henne, även om hon sa att hon hellre ville vara hemma hos honom.

De åkte hem till Bella och Carl var väldigt karismatisk och underhållande även om han även var väldigt grinig när han inte fick som han ville.

Men hon kunde inte släppa känslan att han var lik någon, på någon annan plats.

Bella kunde också känna på sig att det var NÅGOT som inte stämde med Carl, men vad det var kunde hon inte komma på.

Deras förhållande var intensivt, men kort. Bella vill ha barn men Carl slingrade sig ur ämnet varje gång det kom på tal.

Bella fick heller aldrig komma hem till honom, de skulle alltid vara där.

-Varför ska vi ALLTID vara här? Varför åker vi aldrig hem till dig? Eller ut på stan? Det är snart vinterfestivalen men du vägrar åka dit med mig. Varför? Och varför svarar du inte alltid när jag ringer?! Bella var ursinnig, nu hade hon fått nog!

-Men du måste väl inte vet allt jämt?! Jag har väl ett liv och ett jobb att ta hand om, och har inte tid att ränna om kring på några fjantiga festivaler? Carl tog handen innan för jackan för att ta fram mobilen, men när han i sitt arga humör sliter upp mobilen ut tillsammans med något annat som landar mitt framför ögonen på Bella.

Bella tittar på föremålet och förstår precis hur det ligger till. Hon örfilade Carl och sa "Jag vill aldrig mer se dig" och återvände in i huset.

Carl var gift. Han hade lurat henne. Bella var så arg att hon ville sprängas.

Hösten var passande för Bellas mående. 

Hon orkade inte göra något alls de första dagarna utan sov mycket och hoppade över en dusch eller två.

Men när hon en morgon vaknade och såg snön falla utanför fönstret kände hon sig för första gången på flera dagar hungrig. Det var dags att gå upp.

-Jag behöver inte honom! Men jag vill gärna träffa någon, men då ska det vara helt och hållet på mitt bevåg!

Dagen efter gick hon till jobbet och fick ännu en befodran. 

-Det går bra nu! sa Bella högt till sig själv, och gick ensam och rak i ryggen på den "fjantiga" vinterfestivalen, och där. Där träffade hon av misstag Jan.

Bella åkte skridskor för vad hon antog var första gången, det verkade åtminstonde så. Och när hon äntligen trodde hon fattat grejen så faller hon och landar illa.

-Är du okej? Skadade du dig? Bella kände hur starka armar hjälpte henne upp på fötterna.

-Ja, det är ing… oh. Hej.. Bella kände hur hon rodnade när hon kollade in i mannens ögon.

Allt gick fort från och med den stunden. De pratade hela kvällen sen hjälpte Jan henne hem då hon fortfarande haltade, fast var det inte på fel ben?

Dagarna flög iväg, Jan och Bella träffades så ofta de kunde, och snart var det julafton. 

Bella och Jan smög in i sovrummet för lite "egentid" och Bella gick där ifrån med väldigt stolta steg.

Carl var ett minne blott, som så mycket annat.

Livet gick så galant som det bara kan gå. Bella var fortfarande fattig, och det ekade fortfarande väldigt hemma i huset men Bella var nöjd.

Jan och Bella pratade om att flytta ihop, men ja. Det kändes inte riktigt rätt. Bella ville bo själv tills hon visste mer om sig själv och Jan, ja. Han ville inte lämna sitt hus som hans farfar hade byggt.

Men friden störs av att Bella bli sjuk. Någon dag efter julfesten börjar hon kräkas så mycket att hon sjukanmäler sig från jobbet.

-Rackarns! Jag vill komma lite högra upp i arbetslivet, inte ligga här och vara sjuk!

Slut på kapitel 2.

Om man vill ha lite bakgrundsinforamtion om vart idén till min legacy kommer.

Tänkte om man inte känner till eller kommer ihåg Bella från spel 1 och 2.

Kapitel 3. En familj skapas.

Det var inte så svårt att förstå, Bella hade bara blundat för vad som var självklart. Hon var gravid.

Hon längtade så tills barnet skulle komma och spenderade sin ledighet med att förbereda sig inför förlossningen.

Till en början var Jan stöttande och intresserad, men Bella märkte snabbt att han inte var så intresserad av att faktiskt skaffa familj. 

Det förvånade Bella lite, men hon brydde sig faktiskt inte så mycket. De hade haft det bra tillsammans men hon kände att känslorna började svalna.

Helt plötsligt var tiden kommen! Det var dags, barnet var på väg! Men Jan presterade inte så väl som Bella hade hoppats.

-HAR DU INTE LÄST BÖCKERNA?! Har du ingen aning om vad du ska göra? Det enda du behövde göra var att läsa två böcker om graviditet för att kunna hjälpa mig men det gjorde du inte?! Bella skrek på honom imellan krystningarna.

-Det har varit mycket att göra, det har varit säkert 3 fester de senaste dagarna och jag har varit helt… vad ska jag göra? Vad ska jag ta mig till?

Bella, som var förbered tog själv tag i det hela och tog en taxi till sjukhuset.

Bella hade haft det kämpigt, men ingenting spelade längre någon roll. För med sin egna dotter, med Cassandra, skulle allt lösa sig.

Det var jobbigt, och det är krävande att ta hand om ett barn (speciellt utan testingcheatsenabled), men Bella visste att hon skulle klara det. Familjen skulle växa.

Och Cassandra skulle få ett fint och tryggt hem.

Slut på kapitel 3.

Vad tycker ni hittills?

Spännande, nu blir jag nyfiken :-D följer!

åh nu blir det ännu mer spännande:D väntar på nästa kapitel! kul med en liten cassandra också;)

#24 :D Det är roligt att låta handlingen gå som den gör, det händer mycket som man inte alls väntat sig så tar jag in det bara :P

#25 verkligen! men usch, har nog aldrig tagit hand om ett barn utan lite fusk, det är ansträngande, man gör inget annat än att mata och leka med dem :P

Följer! bra skrivet! :D

#27 oh tack! Det är som sagt första gången :P

Åh! Var länge sen jag följde en ny legacy men denna måste jag bara följa :D

#29 oh tack! Uppdaterar nog ikväll, det har skett en del spännande saker :P

Kapitel 4. Cassandras uppväxt och sanningen om allt.

Bella njöt i fulla drag av att vara mammaledig med Cassandra, om hon inte var med Cassandra så läste hon eller så lästa hon för Cassandra. Men tiden går allt för fort när småbarn växer upp, och ett-tu-tre så är småbarns åren förbi.

Även om Bella inte är i närheten av att uppfölja sin livsönskan så känner hon sig stolt. Hon började med en liten säng, minikylskåp, toa och utomhusmöbler. Och nu hade hon ett hem, och en dotter med ljusa förutsättningar, även om hon var lite grinig av sig

Barnaåren gick nog lika snabbt som småbarnsåren och Bella började sakta känna sig gammal. Men vad gör det när hon hade en dotter som var så duktig i skolan!

De hade inte råd med några speciella aktiviteter men de spenderade den tid de hade med festivaler och hemmamys, även om tillfällena blev allt mer sällan.

Bella var på jobbet nästan jämt och om Cassandra inte var i skolan så målade hon.

Bella lade även märke till att Cassandra ärvt sin fars… skarpa… haka.

Bella stormade in i Cassandras rum

"DU FYLLER ÅR IDAG!"

ropade Bella så fönsterna skallrade.

-Eh.. ja.. vaddå då? svarade Cassandra förvirrat. Men hann inte ens få svar på sin fråga innan Bella tog hennes händer och de stormade i väg på en sommarfestival, vilket råkar vara Cassandras favoritfestivaler.

Hela dagen skrattade de och hade det helt fantastiskt roligt. Cassandra visste att hon alltid skulle minnas denna dagen. Men allt blev ännu bättre när de återvände hem, för där var det ett överraskningskalas i hennes ära!

Till och med hennes pappa var där! Cassandra hade varit lite orolig för att växa upp, bland annat för att hon vantrivdes så med sitt utseende. Bella sa alltid till henne att hon ärvt det av sin pappa men Cassandra såg varken sin mamma eller pappa när hon tittade sig i spegeln.

Men allt detta glömde hon av och hade världens roligaste födelsedag som höll på så länge att hon kom sent till skolan dagen efter.

Tonårslivet var inte det enklaste för Cassandra, vilket "lite" hade att göra med hennes egenskap "grinig" som ställde till det för det mesta.

Men hon var fortfarande lika ambitös som alltid och spenderade dagarna med skola, läxa, jobb, måla och gitarr. Det sista var något hon kände att det var rätt för henne. Musik var hennes grej.

Hennes dåliga självkänsla var den samma, tills en dag då hon stötte på Jacob. En bekant som hon träffat innan.

Jacob och Cassandra blev bästa vänner, och helt plötsligt brukade Cassandra smita ut om kvällarna och annat bus bara för att få träffa Jacob.

En dag när Cassandra var med Jacob vaknade Bella av ett ljud som var obehagligt bekant, även om hon inte visste varför.

Hon smög upp och blev så rädd att hon frös på stället.

En bekant… varelse?.. stod på hennes veranda och antecknade.

Minnes bilder av ljus och sladdar dök upp framför hennes ögon och hon var tvungen att sätta sig ner. 

När hon kikade ut igenom fönstret från stolen hon satt på såg hon någon slags flygande farkost som inte borde kunna existera och ett grönt ljus som fick Bella att bli knäsvag.

Bella kom till liv igen, utan att veta hur lång tid som hade gått, men nu kunde hon höra Cassandra i duschen. När hade hon kommit hem? 

Bella satt fortfarande på samma stol i köket när hennes mobil ringde. Hon tog upp mobilen och det var inget vanligt nummer som stod där utan bara konstiga tecken.

-Hallå?

-Pratar jag med Bella? Bella Goth från Jorden?

-Eh ja, eller Goff tror jag att det ska vara? Vem är detta? Rösten i mobilen lät konstig, instängd eller om om man pratade in i en burk. men oh så bekant.

-Nej. Goth. Du har uppnått ett bra resultat och har inte försvunnit, du har alltså lyckats. men varför vet vi inte. Men du förtjänar att veta sanningen.

Bella kände en obehaglig känsla som om magsäcken vändes ut och in. Vad var det som hände?! Hon såg Cassandra komma ut med håret i handuk, såg hur hon betraktade sig själv i spegeln och suckade sorgset. Cassandra tittade upp, log mot Bella och gick in och la sig.

Detta hände alltså, det var ingen dröm.

-Vill du veta? sa den konstiga rösten, det påminde om hur man kunde tänka sig att en robot skulle låta.

-Ja…

Här började personen i luren berätta om en historia långt bort i en annan tid om en kvinna som hette Bella Goth, som hade försvunnit. Hur de (vilka "de" var förstod hon aldrig) sökt efter henne men aldrig hittat henne. 

Bella ville plötsligt inte veta mer, vad var det här? Var hon bara något… kopierat? framodlat?

-OriginalObje… Personen vi tog hårstråt ifrån är ett mysterium. Vi fann en kvinna med samma namn som var väldigt lik Bella på en plats er folk kallade för Uddaholm. Men denna Bella var inte original-Bella, precis som du inte är det.

Vilka ni Bellor är eller vart ni kommer ifrån vet vi inte, vi vet inte ens vem som skapar er, men vi tror att det är några av vårt folk. OrignalBella hade två barn och en man. Sonen hette Alexander, mannen Mortimer och dottern hette Cassandra. 

Bella fick nog. "NEJ, jag vill inte höra mer! JAG vill inte veta mer!!"

Bella slängde på luren och gick ut en lång promenad för att tänka. När hon sedan kom hem såg hon Cassandra igenom fönstret. Hon stod i sitt rum och målade.

Bella stod kvar länge och tittade på sin dotter. "inte originalCassandra", dotter från "Inte originalBella". Men det spelar ändå ingen roll. Vi är lika äkta som någon annan, och vi är kvar. 

Men Bella bestämde sig för att ta sin berättelse med sig i graven.

Över natten åldrades Bella, och hennes hår grånade. Hon såg med tårar i ögonen hur hennes VACKRA egna dotter gick på sin bal.

Bella funderade mycket över vad som hon fått veta. Men ju mer hon tänkte på det. Ju mer kände hon att hon inte brydde sig. Det är oväsentligt. 

När hon såg sin dotter växa upp från busig tonåring till ung kvinna kände hon att hon hade lyckats med något bra. Och det kommer gå bra för Cassandra, hon kunde stå på sig själv.

Och den där Jacob kom hem på besök allt oftare…

Cassandra växte upp och hennes bäste vän Jacob var plötsligt mer än bara en vän.

Känslor började blomma upp som hon aldrig känt förut. Och när hon tog mod till sig och erkände sina känslor fick svaret:

-Om du bara visste hur länge jag väntat på de orden! och han kysste henne så länge att det kändes som om de lättade från marken.

Allt var bra nu.

Cassandra fick jobb inom musikbranschen och kände att nu började hennes liv, på riktigt.

men när hon var på väg till jobbet skulle hon byta skiva i bilen, och tappar den. Hon böjde sig fram för att ta upp den och när hon tittar upp ser hon ett skarp grönt ljus och sen minns hon inget mer än konstiga ljud, och blixtrande ljus…

slut på kapitel 4.

ett ufo?? har de tagit henne? 👻

#39 Cassandra? Den som det vet! :O

Rysligt spännande :-D

#42 blev mycket uppdateringar i det senaste kapitlet får se om jag orkar lägga upp nästa idag, annars kommer det i morgon. Nu börjar ju del 2. Om Cassandra.

Det är 11e idag.

#43 Ja, det har hänt väldigt mycket tråkigheter det senaste så jag har inte haft någon lust att skriva.

Ska försöka uppdatera om några dagar.

Tråkigt att höra.

Hoppas det känns bättre snart igen. Vill ju veta hur det går. 😛

Generation två, Cassandra - Kapitel 1 att starta eget.

Bella och Jacob var utom sig, vad hade hänt med Cassandra? Bella ringde polis, men polisen fann Cassandras bil i en vägkant men utan några som helst spår av Cassandra.

Men efter flera månader fick Bella ett samtal ifrån sjukhuset. 

-Det var en kvinna som var ute med sin hund som fann henne vid vattenfallet, ansiktet var i väldigt dåligt skick och hon hade några brutna ben.

Vi misstänker att hon varit uppe på berget vid vattenfallet och sen fallit. Men det konstiga är att hon ser inte alls ut som hon gör på sitt ID, och det ser ut som om hon har blivit opererad, men det är inte möjligt…

Bella lyssnade på läkarna och for med ilfart till sjukhuset. Hon fick veta att anledningen att hon inte blivit kontaktad tidigare var för att de hade svårt att identifiera henne då till och med tänderna är annorlunda, men att dnat och blodet är det samma som Cassandras.

Vad var det som hände egentligen?

När Bella kom till sjukhuset satt Cassandra i en sjukhussäng och såg ut igenom fönstret. Även om hon hade ryggen emot Bella så kunde hon se att hennes dotter må vara förändrad, men det var fortfarande Cassandra.

Cassandra ställde massor av frågor om vad som hade hänt och varför hon inte kunde få en spegel, men Bella kunde bara säga det lilla hon visste, som läkaren sagt. 

Även om Bella kände att det kanske fanns fler saker att berätta. 

Cassandra följde med Bella hem, och kände att hennes mamma var gammal. Bella gick långsamt och mödosamt. Nu var det dags att hon tog tag om allt hemma. Bella ska få gå i pension och njuta av det livet hon byggt upp.

När de kom hem så gick Cassandra långsamt in i badrummet mot spegeln och fick en stor chock. Vad hade hänt?

Generation 2: Cassandra Goff
Hårfärg: Svart
Ögonfärg: Bruna
Hudfärg: Mellan mörk.
Livslångönskan: Storfilmskompositör.
**Hennes färdigheter är:
**Grinig
Virtios
Hundperson
Modig
Tursam (ska gå i arv)

Cassandra mådde lite konstigt, både invändigt och utvändigt vilket kanske inte var så konstigt då det var mycket som skett det senaste.

Cassandra började med att ringa Jacob för att berätta vad som hänt så att han inte skulle få en chock när de sågs.

Jacob sa att det var henne han ville ha inte hennes utseende, och även om det fick börja om lite från början så var de fortfarande lika förälskade.

Snart förstod Cassandra vad som var på gång, hon var gravid! Dock verkade inte Jacob vara lika intresserad av barn som Cassandra är, något som Cassandra kände att hon inte hade lust med.

Hennes liv hade det senaste förändrats så mycket att hon inte orkade bry sig om att han var Barnslig.

Men Bella blev överlycklig, för om hon skulle vara ärlig, så var det lite trist att vara pensionär. Och en dag när de satt i trädgården och pratade medan Bella lagade mat så kände hon det hon såg framför sig när hon såg huset första gången.

Grill, familj och kärlek.

Slut på kapitel 1.

Kapitel 2. Tre generationer under samma tak.

Dagen med stort D var inne, Cassandra vaknar mitt i natten av att barnet är på väg och Jacob… reagerade ungefär lika bra som sin egen far hade gjort när hon var på väg. 

Cassandra kände att detta var mer än vad hon orkade, och tänkte att de kan älska varandra men tanken på att han skulle flytta in försvann snabbt.

Cassandra kommer hem med sin nyfödde sån och lägger honom i Bellas armar.

Bella kände sig 20 år yngre och mindes dagen då hon tog hem Cassandra och höll henne på samma sätt i sina armar.

-Vad tänkte du döpa honom till? frågade hon sin dotter.

-Alexander…

Bella fick en konstig känsla i magen, hur.. kan hon veta? Eller är det bara ett sammanträffande?

Men allt försvann när hon kramade sitt egna lilla barnbarn.

Följer

#53 vad roligt :)

så … spännanade! men vad konstigt med cassandra🤔vem är alexander?

Följer :)

#55 Oh nej! Hade visst uteslutit det från historian! 

OM ALEXANDER:

Original-Bella var gift med en man vid namn Mortimer och hade två barn, de hette Cassandra och Alexander :)

#57 ahaa då fattar jag :D

#58 när Bella fick reda på sin bakgrund så skrev jag från början längre men sidan krascha så fick skriva om.

Kapitel 3. Ett mystiskt paket, eller två.

Bara någon dag efter Cassandra kommit hem så kom det ett mystiskt paket från en släkting hon aldrig har hört talas om. Paket såg ut att vara slitet och gammalt, som om det hade färdats långt och länge.

När hon öppnade paket så låg det en liten blå docka med en etikett runt ena handleden. 

"Jag vill att du ska ha denna, då den alltid varit din. Ni kommer älska varandra mer än vad ni trodde var möjligt. Hon heter Knyttet."

Cassandra frågade Bella om hon förstod något av paket, men Bella var lika förvånad hon. Men så fort Alexander fick syn på dockan ville han ha den och släppte den aldrig med blicken.

Dagarna gick och Cassandra hade börjat träffa Jacob igen, trots hans barnslighet så älskade hon honom. Helt plöstligt var det åter samma visa. Hon åkte till sjukhuset för att få en spruta mot vad hon trodde var influensa så fick hon veta att hon var Gravid igen.

När hon senare kom hem på kvällen tittade hon till Alexander, och viskade -Oh, du lille, nu ska du få ett syskon.

Det gick från vår till sen sommar när Alexander växte upp till småbarn och Cassandra fick allt större mage.

Alexander lekte mest med Knyttet och sin logikleksak, även om Cassandra aldrig förstod vart han fick logiksinne ifrån.

Bella tog väldigt mycket han om Alexander medan Cassandra spendera mycket av sin lediga tid med att spela gitarr så hon snabbt skulle kunna komma tillbaka in i jobbet sedan när barnet var fött.

Så var dagen då det var dags för förlossning igen. Bella stannade hemma med Alexander men kunde inte sova en blund medan Cassandra var borta.

Hon gick framåt tillbaka tills Cassandra återvände hem med det nya tillskottet till familjen, Bella Juniora (Bella J).

Med Bellas pension och Cassandras ledighet gick de första dagarna bra med det nya barnet. Cassandra sov väldigt mycket medan Bella tog hand om Alexander och lärde honom gå och tala.

Bella njöt, att höra små barnfötter som springer om kring i huset var nästan för bra för att vara sant.

Cassandra återvände till jobbet när Bella J blivit stor nog att mormor ska kunna ta hand om henne och fick jobba väldigt hårt för att ta igen den tid hon missat. Men efter redan en dag så fick hon en befodran och fick stjärnstatus två!

När hon kom hem efter jobbet var det dags för kalas, dubbelkalas till och med. Alexander och Bella J fyllde båda år och Cassandra kände hjärtat svälla av stolthet.

(Alla kommer hädanefter få en egen färg. Alexander har  gul och Bella J orange. Mest för skojskull)

Slut på kapitel 3.

Kapitel 4. Vänskapsband skapas.

Alexander hade brås på sin pappa vad gällde sitt utseende men är lika duktig i skolan som Cassandra var som barn. Men så fort läxorna var gjorda efter skolan så började han leka med Knyttet, och helt plötsligt förvandlades Knyttet, till en människa!! eller ja.. nästan.

Alexander spenderade varje stund med Knyttet, ingen lyssnade som hon.

Men Cassandra blev orolig för Alexander. Spenderade massor av tid att prata och skoja med dockan. Det är nog inte sunt att umgås så mycket med en liten leksak…

Cassandra såg inte Knyttet för vad hon blivit utan såg fortfarande bara en liten leksak.

Men Bella var inte orolig.

Bella hade under sina år som lärare inom logik sett både det ena och det andra som många inte trodde var möjligt.

Bella fick en ide hur hon kunde hjälpa Alexander, men kände sig stressad. 103 dagar är inte dåligt för en sim, men Bella är orolig att hon inte skulle hinna men spenderade både natt och dag framför kemibänken till den dag då hon lyckades.

-Alexander!

-Jag kommer mormor!

-Jag har en sak till dig, för jag vet vem du pratar med på ditt rum och jag vet nu hur alla ska tro på vad du säger och inte tro att du är galen.

Alexander stod tyst och tittade ner i golvet. Han skämdes samtidigt som han var tacksam för sin mormors stöd. 

-Jag har en gåva till dig, men då måste tänkte över ditt val noga för när du väl tagit valet så finns det ingen återvändo.

Alexander tog emot paketet och la det i sin ryggsäck och tänkte noga över vad hans mormor hade sagt, men när han mötes av de ljusa blå ögonen när han kom tillbaka sitt rum så visste han direkt vad han skulle göra.

Alexander kallade in Knyttet i sin mormorsrum medan Bella satt på en stol i hörnet. Han bad henne sitta kvar, han visste nämligen inte alls hur det skulle gå.

Skulle det ens fungera?

-Knyttet, om du dricker detta så kommer alla att kunna se dig. Inte bara för att de andra inte ska tro att jag är galen utan för din skull. Om du vill bli en del av vår familj på riktigt?

Knyttet nickade och kramade Alexander. De hade varit tillsammans från dag 1, och ville spendera alla andra dagar tillsammans också.

Alexander kände hur hans hjärta slog en volt när Knyttet kramade honom.

Han tog upp elixiret och gav det till Knyttet som direkt svepte det. Sedan började Knyttet förvandlas, nu kommer alla kunna se henne!

Men vad förvånad han skulle bli när dimman och glittret la sig.

Knyttet blev inte bara synlig för alla, hon blev mänsklig…. eller. nästan!

Hennes gröna hår, lysande blå ögon och ljustblåa hud gjorde att Knyttet verkligen stack ut bland andra.

Men Alexander tyckte att hon var det sötaste han någonsin sett.

De där ljusa ögonen som han sett så länge han kan minnas tittade nu tillbaka honom och de kramades hårt.

Cassandra kom när Bella och Alexander ropade på henne, och tro att hon tappade hakan när hon mötes av detta grönhåriga yrväder.

-Om ditt barn säger att de har en kompis ingen ser, så kanske du ska lyssna på ditt barn och inte bara tro att de är galna! Sa Knyttet och spände ögonen i Cassandras.

Cassandra stod tyst och började sedan skratta högljutt som Knyttet stämde in i och snart skrattade alla så mycket tills de fick ont i magen.

Cassandra gick fram till Knyttet och sa: -Välkommen till familjen Goff!

"Goff?" tänkte Bella. Nej, det är kanske dags att hon berättade allt för Cassandra, hon borde få veta om sitt arv.

Senare på kvällen så hörde Bella att Bella J vaknade och hon gick upp för att låta Cassandra sova, det har varit mycket för en dag så hon behövde få sova lite.

När Bella stod där med den nu ganska stora flickan i famnen så visste hon vad hon skulle göra. Hon skulle berätta allt, hon var inte ung och ville inte längre ta med sig sin hemlighet ner i graven.

Efter att Bella J somnat kollade Bella på klockan, klockan var 5 på morgonen. Cassandra var ledig idag så Bella gick och la sig någon timma till innan Cassandra skulle vakna.

Bella somnade aldrig riktigt så när Cassandras klocka ringde kl 7 så gick hon upp direkt och väntade på att Cassandra gjorde sig i ordning.

-Vi måste prata, du behöver veta mer om arvet vi bär med oss. Eller i alla fall om det lilla vi vet.

-Jag hade en känsla att det var något som inte stämde med oss, sa Cassandra med ett leende.

De satte sig ner och Bella började berätta, och Cassandra satt helt lugnt och lyssnade, för Cassandra kändes det som om hon hört det förut. I en dröm eller att hon på något annat sätt hade hört det innan.

När Bella var klar kände hon hur en sten lyfte från hennes bröst, hon kände sig så otroligt lättat.

Cassandra reste sig och kramade sin mamma länge. Cassandra kände också en sten lyfta. Allt med olyckan kändes inte lika konstigt längre. Det var fortfarande obehagligt, hon var fortfarande inte van att se sig själv i spegeln. Men nu VISSTE hon att hon inte hade varit ensam i alla fall. 

Slut på kapitel 4.

Vad tycker ni läsare?

Är det okej att jag klistar ihop bilder som jag gör, och skriver ett lite längre inlägg istället för att skriva flera?

Att en del kapitel är olika långa?

Om Handlingen?

Kapitel 5. Bellas dröm uppfylles.

Bella såg ännu ett barn växa upp till barn och kände att hon trivdes mycket bättre nu när det ekar av skratt i varje rum, än det tomma hus hon en gång flyttade in i.

Hon märkte också att det verkar vara något mystiskt med sina barnbarn. Det sker mystiska saker kring dem, och hon var nästan helt säker på att hon såg hur Bella J tog en pensel utan att faktiskt röra den.

Bella J verkar ha konstnärs gener och spenderar mycket av sin lediga tid med att måla till både Cassandras och Bellas förtjusning.

Så en sen höstkväll så skedde det Bella en gång förutspått utan att hon ens tänkte på det till en början.

Hela familjen ville ta vara på den sista värmen i luften innan vintern kom, och var är bättre än att grilla med familjen en lördagskväll?

De satt och skrattade och pratade långt efter barnens egentliga sängtid.

Bella suckade och såg på sina familj medan de tjafsade om vilket som var det bästa tv-programmet och kände att livet blev så mycket bättre än hon någonsin hade kunnat ana.

Det var som om det var menat att kvällen innan skulle ske när den skedde.

För på söndags morgonen efter en gemensam frukost så vandrade Bella vidare efter att  tagit hand om sin älskade frukost.

Hon fick inte sin livsönskan uppfyllt, men det brydde hon sig inte det minsta om.

Hela familjen sörjde självklart Bellas bortgång, men Bella var 119 dagar vilket är en väldigt bra levnadslängd.

De satte sig ner och diskuterade om de skulle skicka gravstenen till kyrkogården men bestämde sig för att skapa en egen kyrkogård. Så att de alltid skulle kunna besöka Bella när de ville, och kanske kommer Bella besöka dem också…?

Slut på kapitel 5.

Kapitel 6. Kärlek föds.

Vad är bättre bot mot sorg än glädje och kärlek?

När Knyttet och Alexander två dagar efter Bellas bortgång fyllde år så körde de på som om inget hade hänt.

De båda barnen hade klätt upp sig väldigt fint inför dagen i ära och det var en familjefest och Cassandra var väldigt glad över att se sitt allra första barn bli tonåring och dessutom stått på hederslistan i skolan för hans bra betyg.

Alexander och Knyttet umgicks lika nära som alltid. Men det börjar växa fram ännu djupare känslor än tidigare. 

När de åt mat och deras händer möttes rodnade båda, och Cassandra såg på dem och var glad att Knyttet var en trevlig och SYNLIG flicka.

Knyttet och Alexander var väldigt duktiga i skolan och nu närmade sig balen med stora steg. Knyttet som fortfarande hade lite svårt att få andra vänner i skolan var orolig över att få gå på balen själv tills hon tog mod till sig och frågade Alexander, som var lika orolig själv. Alexander blev väldigt lycklig över att få gå med Knyttet på den kommande balen.

Senare på kvällen smet Alexander och Knyttet ut och tittade på stjärnorna tillsammans, de såg ett stjärnfall och önskade nog ungefär samma sak.

När de sedan skulle gå in så skedde det något, de kysstes, för allra första gången.

Slut på kapitel 5.

följer.
Jag tycker det är ok att du lägger ihop bilder, och att kapitlena blir olika långa ;)
Btw, diggar Knyttets namn ;)

#78 Tack! :D

Vad bra, det kändes som nu det sista så har jag fått in stilen också så att bilderna ser bättre ut när jag klipper ihop dem. Vill gärna att det ska bli mer så man ser de faktiska händelserna. Vad bra :) Jag skriver ju efter vad som faktiskt sker, jag bestämmer inget i för väg.

Haha, eller hur! Det var namnet dockan hade när den kom :)

Jättebra legacy!

#80 oh tack! min första och blir så glad över alla följare!

Kapitel 6. Mycket på en gång.

När Alexander en dag efter skolan letade igenom sin ryggsäck så fann han en konstig pinne. När han höll i den kändes det som om hans fingertoppar brann, fast på ett spännande sätt.

Utan att tänka på det så slängde han med pinnen och upptäckte hur det flög gnistor från den.

Då gick det upp för honom. 
Han är en häxa.

Men. Hur kan han vara det?

*TUT TUT*

-KOM. IGEN. NU. Sluta lek! Vi måste gå! Skrek Knyttet på Alexander, med ett illa dolt leende.

Alexander var helt fascinerad av sin trollstav och hade till och med bett sin mamma Cassandra om pengar till en Alkemibänk, vilket han fick, fast den var till alla.

-Jag är klar! sa han och tog ett skutt för att komma och kittla Knyttet som stod och fixade det bångstyriga gröna håret.

Det var dagen B. Det var dags för bal.

Alexander och Knyttet steg in i limousinen och dansade hela natten, de blev till och med balens Kung och Drottning. Vilket inte var så konstigt för aldrig hade man sett ett par som dansade så bra.

Men paret hade bara ögon för sig själva, för den kvällen gick förälskelsen till djupkärlek.

När det förälskade paret kom hem på kvällen stod Alexander och blickade lyckligt ut igenom fönstret.

Han hade alltid haft någon slags relation till stjärnorna, han kände som ett slags drag till dem.

Och då, plötsligt, fick han se ett ljus. Två ljus, sen massa olika ljus.

Alexander gick ut för att titta vad det var och tittade upp, där var det någon slags konstig farkost!

Alexander blev plötsligt rädd och försökte springa där ifrån, men han kände att han inte kom någonstans. Eller jo, men åt fel håll.. han lyfte..

Flera timmar senare precis innan solen skulle gå upp landade han på samma plats som han förts iväg.

Men han mindes inget alls.

Det första han märkte var att hans mormor Bella stod över honom, trodde han.

Det var Cassandra, men hon hade åldrats och hade hår lika vitt som snö.

Men när Cassandra ledde in Alexander så mötte de FAKTISKT Bella, eller. Spöket av Bella. Hon satt som alltid och läste och märkte knappt att de stod och betraktade henne.

Cassandra satte sig sedan på soffan och berättade samma sak som Bella hade berättade för henne. Om deras relation till stjärnorna.

Detta betydde dock inte mycket för Alexander, det var inte riktigt relaterat till honom på samma sätt. Men, det förklarade i alla fall en del.

Men varför gör de så här hans familj?

Slut på kapitel 6.

Kapitel 7. Bella J.

Det var en väldigt intensiv tid för alla, Cassandra uppfyllde äntligen sin livsönskan och började fundera på pension. Men samma dag så fick hon en fruktansvärd nyhet, Jacob hade dött.

De hade inte träffats på länge, men Cassandra kände ändå som om hjärtat gick i flera delar.

Cassandra kände att hon behövde jobbet ett tag till. För nu har de ingen backup om pengarna skulle ta slut. Och hennes barn skulle då inte svälta.

Helt plötsligt var det dags för kalas igen, något som Cassandra var lättad över.

Men det var också svårt att se sin lilla dotter växa upp till en ungdom, om oh vad vacker hon var!

Alexander smög fram och viskade i Bellas öra och Bella spärrade upp ögonen och sprang in i sitt rum med Alexander hack i häl. Sedan hörde hon ett väldigt skrattande och jublande.

Cassandra var nyfiken men ville hellre att hennes barn kom till henne när de var redo.

Knyttet gick igenom rummet uppenbarligen i andra tankar. Deras blickar möttes och Knyttet log blygt, och skyndade in i hennes och Alexanders numera gemensamma rum.

Cassandra kände sig tillfreds. Knyttet var bra, vilket var viktigt för henne. För nu när hennes hår gått från svart till vitt är det dags att tänka på att alla klarar sig själva.

Att Bella skulle klara sig själv var Cassandra inte orolig för, hon hade alltid varit självständig.

Kanske lite FÖR självständig ibland. Bella ställde till med så mycket hyss att hon hade utegångsförbud var annan dag och fick till och med stå i skamvrån ett par gånger.

Men så fort Cassandra lämnade rummet så flög det små gnistor kring hörnet.

En kväll satt de samlade kring bordet och åt kvällsmat, Knyttet däremot höll på att dra i benen och sträcka ut sina muskler.

Så avbröt Alexander tystnaden:

-Mamma, du kanske förstått att det är något på gång. För mig och Bella alltså. Bella kollade försiktigt upp igenom luggen, men förlitade sig som så många gånger innan på att Alexander skulle sköta snacket.

-Vad det än är, så älskar jag er. Ni är det bästa i mitt liv och jag kommer alltid vara stolt över er. sa Cassandra, mer för att stötta Alexander i vad han skulle säga än av oro.

-Vi är häxor. Både jag och Bella. Men vi vet inte vart det kommer ifrån. Det måste vara ifrån pappa?

Cassandra tänkte efter, hon hade aldrig sett Jacob hålla på med magi, men det måste ju komma därifrån.

Hon tittade på sina barn och utbrast -Låt mig se lite då!

När alla hade gått och lagt sig så gick Cassandra runt i huset och plockade disk och försökte läsa.

Hon kände sig rastlös och tittade ut för att se om det var bra väder ute, hon kanske skulle ta en promenad. Då såg hon det.

En av DEM. Stående i hennes trädgård.

Hon hade försökt att inte tänka för mycket på att Alexander blivit bortförd även om det gjort han väldigt nervös.

Han var ju Neurotisk och behövde inte mer för att oroa honom.

Slut på kapitel 7.

Älskar historien!!!! Häxor och Rymdvarelser är ju nått av det jag gillar mest i the sims. Knyttet är också jätte söt!😃

#91 TACK! hih ni är så himla söta alla följare!

Älskar henne! Lite blyg så där. Enda jag ändrat är frisyren (hon hade grönt med röda toppar) och hudfärgen. Hon hade en normal hudfärg från början, men ville att hon skulle se mer speciell ut :P

En hälsning från Generation 3 till alla läsare!

(Det var lättare sagt än gjort att få alla att posera :P)

Kapitel 8. En ny generation växer upp.

Det är kvällen före Alexanders och Knyttets födelsedag och det festas för fullt i Goffs hus!

Cassandra spelar gitarr och Alexander och Bella dansar och skrattar till det deras mamma spelar.

Knyttet sitter på golvet bredvid och skrattar och fnissar åt hur de beter sig.

Knyttet kan inte ta ögonen från Alexander. Varje gång han skrattar känner hon hur hjärtat slår ett extra slag.

Trots att Knyttet vanligtvis inte är den som stojar och skojar hemma så har hon upptäckt att hon faktiskt gillar att stå på scen.

Hon älskar känslan att dra med sin publik och göra dem andlösa.

Knyttet berättar en spökhistoria för stackars Bella som lever sig in så mycket att hon nästan skriker högt.

Kanske inte så konstigt om man ser hur mycket Knyttet lever sig in i rollerna!

(sista bilden är pixlig, men tycker den är SÅ rolig!)

Det är dags för födelsedagskalas! Intet ett så litet heller, för nu växer Alexander och Knyttet upp till ungdomar. 

Det är en särskilt stor dag för Alexander, för han är familjens arvtagare. 

Det är nu Alexander ska bära upp familjen och se till att reda upp allt som sker. Något som Cassandra tycker är skönt, hon vill fokusera på att spela gitarr och njuta av livet. Tankarna på pension börjar komma tillbaka.

Cassandra skrattar när Alexander blåser ut ljusen, för han ser likadan ut som han gjorde när han var hennes lilla son.

Knyttet (som verkar blivit något av en favorit :P) har alltid lika mycket personlighet och gör en sån enkel sak som blåsa ut ljusen på sitt egna säregna vis.

Knyttet kände hela tiden hur Alexander tittade på henne och hon ville mest att festen bara skulle ta slut så de kunde smita iväg.

Nu kan de ju äntligen vara ute efter 23!!

Alexander var ju hela hennes värld, men kände han samma sak för henne?

Generation 3: Alexander Goff
**Hårfärg: 
**Ljust blond
**Ögonfärg:
**Ljust blå
**Hudfärg: 
**Ljus
Favoritfärg: 
Gul
Övrigt:
Häxa
Livslångönskan: 
Mystisk helare
**Färdigheter:
**Neurotisk
Tursam
Atletisk
Fiskare

(Jag är glad att han blev så söt som han blev då hans pappa inte var en skönhet.)

Flickvän till generation 3: Knyttet
**Hårfärg: 
**Grön med röda toppar
**Ögonfärg:
**Intensivt ljusblå
**Hudfärg: 
**Ljust blå
Favoritfärg: 
Grön
Övrigt:
Låtsaskompis
Livslångönskan: 
Akrobat
**Färdigheter:
**Aldrig naken
Perfektionist
Modig
Tursam

Senare den natten gick Alexander och Knyttet i deras gemensamma rum.

De la sig på sängen och pratade så länge att solen höll på att gå upp, och till slut sa Alexander:

-Jag vill vara med dig för alltid, aldrig ha någon annan.

Knyttet kysste honom av ren glädje, hon ville dansa och hoppa upp och ner.

Det var nu dags för de båda att skaffa jobb, planera inför framtiden, men nu i kväll, så var det inget det tänkte på.

I kväll var kvällen deras.

Alexander och Knyttet bestämde sig för att göra om huset som gått i arv i tre generationer, så här ser det ut nu.

Följer!!

Kapitel 1. Alexander och Knyttet.

Knyttet hade bestämt sig, hon skulle bli Akrobat, den bästa av dem alla. Alexander bara log när Knyttet berättade, på något sätt kändes det väldigt passande.

Knyttet tittade i tidningen och hittade ett jobberbjudande och tog det, sedan begav hon sig i väg till en park i närheten och mimade. Dock var hon inte så duktig på det ännu och fick ingen dricks.

Men det stoppar inte Knyttet, hon behöver bara träna. 

När knyttet kom hem mötte Alexander henne i dörren..

-Jag har en överraskning till dig, blunda! Alexander fnittrade som ett barn och ledde Knyttet till det lilla rummet bredvid deras sovrum.

-Titta! Alexander skuttade upp och ner på stället av lycka. När Knyttet öppnade ögonen så kände hon hur hela bröstkorgen fylldes av kärlek.

Alexander hade gjort ett rum, bara till henne. Där hon kunde träna i lugn och ro. Hon förstod att han måste använt alla deras återstående pengar, men brydde inte sig inte det minsta om det just nu.

Följer!

Spännande!!!

-Vart ÄR hon?! Alexander gick bestämt fram och tillbaka. Mängder av tankar flög igenom hans huvud. DE har tagit henne. De måste de ha gjort. Hon har aldrig varit ute så här sent.

-NEJ, nu går jag ut.  Alexander önskar att de hade en bil, hans mamma hade ägt en bil men den hade hon krockat med innan han ens hade blivit född. Men han hoppade på sin kvast och bestämde sig för att leta i hela Hidden Springs efter sin syster.

Efter ungefär en timma efter Alexander hade åkt så såg Knyttet sirener igenom fönstret.

-Oh nej, nej snälla inte det. Knyttet som alltid oroade sig för allt förväntade sig det värsta. Hon sprang ut och möts av en polisman med en bister min.

Knyttet ser att Bella sitter med hängande huvud inne i polisbilen och vågar inte ens möta Knyttets blick. Knyttet som var yr över oro och lättnad hörde knappt polismannens ord.

När de kommit in i hallen så exploderar Knyttet på ett sätt hon inte visste var möjligt.

-Vad tänkte du på?! Alexander är ute och letar efter dig! Du har varit borta hela natten! Klockan är 5 på morgonen!!

-Jag är nästan vuxen. Jag har rätt till ett eget liv. Bella är lika arg, men mer av skammen över att hon oroat sin bror och Knyttet. Bella tyckte nästan det var skönt att hon fick utegångsförbud. För att göra upp för att oroat dem så städade huset innan hon gick och la sig.

Alexander kom hem och Knyttet berättade om att hon gett Bella utegångsförbud. Vilket Alexander höll med om. Om han skulle vara helt ärlig är han glad att Knyttet hade tagit på sig föräldrarrollen.

Ibland kände han det som om han redan var förälder, eftersom Bella hade gått bort ganska ung.

Men han kunde däremot inte motstå att överfalla Bella med en magiskduell som han vann, även om det var med nöd och näppe. Bella hade blivit en sån stark häxa. Alexander såg hur de kröp i Bellas fingrar. Hon behövde äventyr.

Det var plötsligt dags för Knyttet och Alexander att ta examen och hämta ut sina betyg.

Det var fortfarande lite stel mellan Knyttet och Bella men det var nog inget tiden inte skulle lösa.

Även om Bella redan bestämt sig att hon ska flytta så fort hon fyllt år, och hon hade en känsla av att Alexander kände det på sig.

Hon kanske skulle göra en ritual för att se till att hennes bror hade det bra i framtiden och accepterade hennes val att vilja ha ett eget hus.

Bella var en stark häxa, hon lärde sig snabbt och var mäktig. Hon gick ut och tände en eld och kastade in söta örter och honung medan hon fokuserade sina positiva tankar på Alexander och Knyttet.

När det hela var över kunde hon lite låta bli att känna sig lite nere. Hon var den första som skulle lämna detta hus där familjen alltid levt samlad.

Men tanken gav henne också styrka.

Slut på kapitel 1.

Kapitel 2. Att växa upp.

Bella längtade efter sin födelsedag och innan hon visste ordet av så var det dags för bal!

Bella hade varit helt upptagen med att träna sin magi och plugga (hon hade äntligen stått på hederslistan i tre dagar, yey!) att hon var helt oförberedd.

När hon väl kom dit blev det en hel del bråk, men Bella vann var enda slagsmål och ,yckades till och med att bli balens drottning!

Nu var det bara några dagar kvar tills hennes födelsedag!

Medan Bella var borta tod Alexander och Knyttet en spelkväll och spelade och hela kvällen. De skrattade mer än vad de någonsin gjort förut och det slutade ofta med att de började tjafsa om vem som vann och vem som fuskade.

Alexander kände att det var dags. Han skulle ställa den stora frågan.

Han ville inte ha någon annan, men skulle hon säga ja?

Wut, wut, wut?? Vad är det här för cliffhanger? Inte snällt. 😉

Dagen efter var det dags för Knyttet att uppträda på en Simsfestival.

Hon tränade noga innan och kände sig säker även om hon kände att kinderna rodnade så det hättade när hon tänkte på att stå på scen.

Det skulle bli första gången hon stod på scen och alla tittade på HENNE.

Men tiden gick fort, som den så ofta gör när man vill att den ska gå långsamt och Knyttet gick upp på scen.

Hon kände hur hon nästan lämnade kroppen under framträdandet och gjorde inte ett endaste felsteg, när hon sedan bugade för publiken hörde hon hur de applåderade och jublade. Det var detta hon vill göra resten av livet.

#112 haha, det måste ju finnas anledning till att fortsätta läsa (samt, har inte byggt kyrkan ännu ;) haha)

Alexander var ensam hemma, hela huset var tyst.

Det var inte menat att huset skall vara så här tyst. Han stod länge och tittade ut igenom fönstret. Till en början på snön, sen på granarna och sen kände han hur hans blick drogs mot stjärnorna. Det är något speciellt med den där mörka stjärnhimlen. Han kände en slags längtan dit.

Han kom och tänkte på gången han hade blivit kidnappad. Det hade satt sina spår. Han hade försvunnit och ingen vet vad som hände med honom, inte ens han själv.

Även om han älskade Knyttet, sin syster och huset så var det inte tillräckligt.

Han behövde mer.

Slut på kapitel 2.

#114 Spoiler!! 🤓

Haha… Den här läsaren blir aldrig nöjd.

Men det hindrar henne inte att fortsätta läsa. 😃

#144 Att kyrkan inte är byggd säger INGET om hon kommer tacka ja eller inte! :P

Haha! Jag gör mitt bästa att försöka hålla storyn fräsch men kan säga att det är långa stunder då det inte händer något alls :(

vad kul att du uppdaterar så ofta! :D

#118 Tack! Vet ju att man tröttnar snabbt om det inte uppdateras ofta, men från och med nu kommer jag inte kunna uppdatera lika mycket.

Men ska försöka hålla det i ett bra tempo!

Kapitel 3. Stora händelser.

Bella vaknade tidigt på morgonen. Hon kände det som om hon hade hundra fjärilar i magen. Hon låg kvar en stund tills hon kom på varför, det var hennes födelsedag.

Idag skulle hon flytta hemifrån. Hon hade pratat med Knyttet om det i smyg och Knyttet tyckte att Bella var modig och stöttade henne. Men Alexander visste fortfarande inget.

Bella gick upp och såg hur solen lyste in igenom fönstret. När hon tittade ut så hon en blomma som slagit ut utanför.

Bella plockade blomman och den luktade fantastsikt.

Den söta blomdoften blandat med dagg gav henne styrka.

Ett par timmar senare hade alla gjort sig fina för den stora dagen.

Knyttet var så ivrig att hon hoppade upp och ner. Att bli vuxen är ett stort steg i livet och hon kände hur hennes hjärta svällde av stolthet över Bella.

Bella var ivrig men hade lugnat sig och var inte alls så nervös som hon trodde.

(Knyttets fejs! haha)

En bild på Bella som vuxen!

Bella har mycket mer av sin mamma och mormor i sig än vad Alexander har. Det verkar som om de kommande generationerna kommer bli ljusare.

Efter de ätit tårta, dansat och skrattat satte sig Bella bredvid Alexander.

-Du förstår att jag kommer flytta till eget nu va?

- Va? Oh, jo. det är väl klart.

Alexander satt tyst en lång stund innan han sken upp.

-Du kommer få en present innan du åker, som gör att du alltid kommer minnas oss och aldrig känna dig ensam.

Bella kramade sin bror och gick och packade, det var bara några timmar kvar tills hon skulle gå i väg henne till hennes egna hem.

Alexander gick stressat fram och tillbaka av nervositet att "presenten" inte skulle komma fram i tid.

För att fördriva tiden så gav han Bella en lyckoförtrollning innan hon skulle gå vidare.

Hans lilla, lilla syster.

Men bara ett par minuter innan hon skulle gå så kom hon fram.

Wicca som det stod i hennes papper. Det var en adopterad kattunge.

Bella skrek högt av lycka och sprang fram och pussade den lilla kattungen som kurrade nöjt i hennes famn.

Sedan gick hon fram till Alexander

- Du är bra du brorsan. Ta hand om familjen nu. Nu när inte jag är kvar och håller stämningarna.

Alexander såg sin syster lämna deras hus, och han kände hur det växte en stor tomhet i bröstkorgen.

Nu är det dags…

Knyttet hade börjat bli känd som akrobat och fick fler och fler gig runt om i Hidden Springs.

Hon var ofta stressad och sprang om kring i huset med rodnande kinder och en förvirrad blick.

Knyttet blev otroligt orolig när hon började kräkas kraftigt strax innan ett stort gig. Hon ringde sin bästa vän Jessica.

-Vad ska jag göra nu? jag har inte tid att bli sjuk!

-Knyttet! ANDAS! Det är jättevanligt att man kräks när man är så nervös som du är. Det kommer gå BRA. Du är bäst på det här!

Knyttet kände sig lugnad av Jessicas ord, och det gick jättebra. Publiken älskade henne.

När Knyttet och Alexander kom hem efter giget så åt de resterna av Bellas födelsedagstårta för att fira att allt hade gått så bra.

Trots succén så var Knyttet ganska tyst och frånvarande. Alexander bröt tystnaden.

-Knyttet? Har du någonsin tänkt på barn? Alltså, om vi skulle skaffa barn? Alexander ville verkligen ha barn, det var något som han blev mer och mer säker på varje dag som gick..

-Knyttet?

Knyttet reste sig, tog sin tallrik och gick tyst därifrån och lämnade Alexander.

Alexander hörde hur hon ställde sig i duschen och tänkte att det var lika bra att gå och lägga sig och lämna henne ifred.

Dagen efter var Knyttet upptagen med sin Akrobatik men senare på kvällen tog Alexander ut henne på bio och sedan middag.

Knyttet skrattade igen men verkade ändå lite frånvarande.

När de kom hem efter en trevlig kväll kände Alexander att det var dags.

Han ledde in henne i sovrummet och svalde ner nervositeten.

-Jag älskar dig, och vill aldrig ha någon annan. Jag vill leva och åldras med dig. 

Alxander gick ner på knä och tog upp en ask..

-Knyttet, vill du gifta dig med mig? 

Knyttet stod tyst och bara tittade på Alexander. Alldeles chockad.

Hon bet sig i läppen och tittade ut ur fönstret.

-Alexander… Jag…..

Slut på kapitel 3.

Argh…. 😛

Spännande! :-D

#129 bättre cliffhanger? :P 

#130 yey! :D

Otäcking! ❤️

I väntan på Knyttet svar tänkte jag ge en rundtur i familjen Goffs hem!

Efter tre generationer så är det nästan ett fullfjädrat hem! Är dock urusel på att inreda :P

Först ut hallen!

#132 😃😇

Köket :)

Ytterst tråkigt vardagsrum. Har dock en känsla av att Knyttet och Alexander vill bygga om huset lite om de får råd 😇

GE GÄRNA INREDNINGSTIPS!

Badrum, litet men allt från plats.

Lite lyxigt då detta är något som jag alltid uppgraderar tidigt.

Sovrum! del 1.

Sovrum del två. :)

Ett litet kontor som ganska sällan används av denna generationen även om Bella från generation 1 nästan bodde där :P

Sista bilden är en detalj från matsalen.

Nu ska jag ta reda på vad som händer mellan Knyttet och Alexander.

Följer :)

Åhh, jag vill veta! när jag först såg honom fria var jag säker på att hon skulle svara ja, men nu har jag börjat bli osäker, Hon kanske säger nej,  eller ja? Frustrerande.😭

#142 yey! :)

#143 Får se om svaret kommer ikväll!

Kapitel 4. Knyttets svar.

Alexander kände hur svetten rann medan Knyttet bara stod stilla.

Hon grimaserade och såg honom djupt i ögonen…

Knyttet skylde ansiktet och ansiktet fylldes utav tårar.

Hon utbrister

-Men, självklart!

Alexandet trädde på henne ringen och kände hur hjärtat fylldes av lycka.

De höll om varandra länge, men Knyttet bet sig i läppen och kände sig orolig. Det var för tidigt att säga något, men samtidigt ville hon berätta allt med en gång.

Men hur skulle Alexander ta det?

Knyttet ångrade sig lite att hon inte sagt något tidigare. Tänk om han vill bryta förlovningen när han får veta sanningen? men det kan han väl ändå inte?

…. eller?

Familjen Goff har även fått nya inneboende!

Två stycken små tomtar som går omkring, Knyttet blev rädd för dem först men Alexander tyckte de var så söta så han övertygade henne att låta dem bo kvar.

Det var kväll och Knyttet hade varit uppe sent och tränat. Även om hon nu tränade väldigt försiktigt.

Alexander hade lagt sig för ganska länge sedan, men Knyttet kunde höra hur han mumlade hennes namn i sömnen.

Knyttet lät handen glida längst med magen, man kunde nu känna en liten utbuktning. Det var dags att berätta för Alexander.

Jag trodde väl det, även om jag tvekade i slutet.😛

#150 haha, måste bli lite spänning :P

🥳

Jag vill se knyttet och Alexanders barn! Hoppas att det blir likt knyttet!😇

#152 haha! 🥳😜

#153 Hoppas jag också! Med deras lite blandade egenskapar så tror jag det blir lite spännande person. (kommer kanske ha ett litet finger med i leken)

Kapitel 5. Fest och tillökning.

Som sig bör innan ett bröllop så festades det en del. Knyttet hade en möhippa, men som gick ganska lugnt till eftersom hon var gravid.

Vännerna umgås och dansade och det visade sig att Knyttets bästa vän Jessica ringt dit en… vuxendansare…

Knyttet blev väldigt generad och blev ganska lättat över att de andra inte märkte att hon mest tittade i taket när han dansade.

Knyttet berättade även om både stundande bröllop och barn för Jessica som blev väldigt glad för Knyttets skull.

Bella slängde ihop en svensexa för Alexander som inte var förtjust alls i iden.

Alexander har nämligen inga manliga vänner och tyckte det kändes lite jobbigt när hans syster hade ringd dit en "vuxen…dansare.." Bella pratade en hel del med henne men Alexander sa efter ett tag till att han  blivit trött. Han hade trevligt, men ja. Han hade nog hellre ätit middag med bara sin syster.

Knyttets mage växte snabbt och Alexander var så ivrig att han inte kunde få en lugn stund trots att han läst två gravidböcker.

När förlossningen började närma sig inredde han ett barnrum och fick ett nervöstsammanbrott (pågrund av sin egenskap "neurotisk") över att pengarna tagit slut. Hur skulle de klara sig nu?

Tänk om barnet blir sjuk? Tänk om något går sönder?

Ett, tu tre!

Så var det dags för förlossning. Knyttet som är nästintill Alexanders motsatt reste sig lugnt och bäddade sängen innan värkarna sätt igång på allvar.

Alexander blev totalt panikslagen (verkar som om det är ett genomgående tema hos männen) och till och med familjens grundare Bella var där och startade panik.

Knyttet var nära att örfila Alexander till slut men mellan två värkar säger Knyttet bestämt:

-ALEXANDER. Ta dig samman, ring en taxi någon gång.

När de väl satt sig i taxin började Alexander slappna av.

På grund av att de inte ville ha någon stress kring graviditeten (läs att Knyttet inte ville att Alexander skulle stressa upp sig) så hade de skjutit upp bröllopet ett tag.

Men nu när barnet var på väg så började det närma sig.

Så var förlossningen över!

Det blev en flicka som de bestämde sig att döpa till Ann. Alexander funderade först om han skulle likt sin mamma fortsätta med familjenamnen men kände att det skulle bli för mycket.

Knyttet var lite nervös över hur Ann skulle bli då hennes pappa är häxa och mamma en… ja.. låtsaskompis.

Ann var frisk och hade sin pappas hudfärg (tyvärr :/) men verkade vara lite.. speciell.

Slut på kapitel 5.

Kapitel 6. Dubbelt kalas och stundande bröllop!

Åren går fort och det var åter dags för Alexander och Knyttet att fylla år. Denna gången var Knyttet först ut, och vad kan jag säga kära läsare än att hon som alltid gör det med stil.

Alexander är också med på ett hörn och det syns att han umgåtts mycket med stackars lilla Knyttet.

Alexander som annars inte är lika avslappnad som Knyttet fyller år med en mer tillbakalutad stil.

Han ser på Knyttet innan han önskar sin önskan, men vad han önskar vet  bara Alexander själv.

Både Knyttet och Alexander åkte på en medelålderskris, så det var dags för en liten make over.

Knyttet bestämde sig för att klippa av sin något annorlunde frisyr till en mer lätt och kort frisyr.

Men jag måste säga att Knyttet blev bara vackrare när hon blev äldre, aldrig har hon haft ett så fint ansikte som nu.

Det var även dags att komma ur låtsaskompis kläderna och in i något mer passande.

Alexander bestämde att ha kvar sin klädstil men bestämde att det var dags att klippa av sina långa dreads som han haft majoriteten av sitt simsliv.

Men han trivdes ganska bra i kort hår. Något han inte visste var att det är samma frisyr som hans pappa en gång hade som ung.

Knyttet är jätte vacker som vuxen!😍

#165 visst blev hon! Hoppas hennes dotter blir lik henne!

synd att barnet inte fick hennes husfärg! men kul att de fick barn!:D

*hud färg inte husfärgXD

#167 det är lite trist, hoppas hon får hennes ögon och hårfärg istället, "de" funderar på att kanske skaffa fler barn, men vet inte om de har råd med det :P

Om dom har råd, FLER BARN! jag vill så gärna se ett barn med knyttets hudfärg.