Hemma i katthelvetet (som hon med en klump i halsen valde att kalla det) hade de fått trängas och bo flera familjer ihop. Tätt under granarna, med skynken som väggar och bara marken som golv.

Nu när hon hade chansen ville hon ordna riktigt mysigt, så som hon faktiskt växte upp. Innan katthelvetet kom… Innan mardrömsperioden bodde de i en mysig liten trästuga där hon, hennes tre systrar och mamma fick plats. Hennes pappa hade hon aldrig träffat. Luna fick med sig 50 stora Guldmynt av sin sjuke farfar som ville de skulle gå till den yngre generationen. Det var otroligt vad hemtrevligt det blev!

Eller hur Edgar?! Det är ju som en dröm!

Luna Spiderdust, en häxa från kattklanen. 

Kattperson Hopplös romantiker Ordentlig Bokmal Övernaturligt fan

Favoritfärgen: gul. De flesta föddes med gula ögon i kattklanen, men här verkade hon vara den enda. Det ryktades faktiskt att hennes pappa var en katt. Det hände rätt ofta att katter förvandlade sig till simmar vid korta tillfällen, för att en förälskelse blivit så stark till ägaren. Och efter ett tag kunde ett eller annat barn födas…. eller kattunge. Det varierade.

*kurr*, det är trevligt att du dekorerar med katter här hemma! Kan det kanske komma verkliga katter senare? Du vet att jag döööör av nyfikenhet av att lära känna katterna här!

Edgar var faktiskt inte katt från början. Han hade faktiskt bara varit katt i en vecka. Han hade blivit förtrollad till katt av styret, för att de tyckte han var en värdelös sim. Det hade tagit ett tag för honom att vänja sig, men uppenbarligen inte mer än just 7 dagar.

Livet är en klösbräda. Anser jag! När livet tar emot vässar du klorna, och attackerar de som stör dig. Problem = löst.

Edgar var en kille i Lunas ålder. De hade blivit bra vänner och umgåtts nära med familjerna. Hon hade gråtit flera nätter i rad för Edgars skull när han blivit katt. Det var underbart att se att han klarat av förvandlingen så bra.

De hade riktigt kul nu, trots att det inte riktigt var samma sak som förr… Edgar verkade trivas också! Det var huvudsaken!

Luna älskade fisk. Det var deras basföda i katthelvetet, och hon blev aldrig less! Hon sken upp som en sol *ursäkta, måne* när hon insåg att hon bosatt sig alldeles bredvid en sjö.

Edgar, kom!! Det här måste du se!!

Hon och Edgar spenderade resten av dan vid sjön. Edgar kunde inte fiska längre, inte på vanligt vis i alla fall… Det gjorde honom ledsen. Och det såg hon.

Besvikelsen… Nu förstår jag inte, kan jag inte tillaga fisken jag har fångat?! Vad är det här för speciell fisk?!

Det fick bli höstsallad istället. Men hon gillade ju hösten, och sallad var helt okej. Det gällde att tänka positivt.

följer! :)

Efter sin kvällsritual gjorde Luna en tidig kväll. Ritualen gjorde henne alltid lugn. Hon gillade vart hon kom ifrån, den hon var… Hon kom från en tjock stam med häxor och trollkarlar och rättvisa, goda katter. Det var något hon var stolt över. Det var hemskt att styret gått överstyr, men hon visste att det fanns bra katter kvar också… Det hade i alla fall funnits gudomliga katter.

Hon var glad att hon hittat de perfekta kandelabrarna till sitt altare. Hon offrade det sista av sin mat till Häxakattagon, den rättvise och rogivande kattguden och hoppades på det bästa. Det var bäst att rena sitt hem när man precis flyttat…

#8 Kul! Nu ska det spelas mera 🙂 *blir väl resten av natten, haha*

Åhnej, Edgar har fått loppor! Första natten.

Jag tycker det här minst sagt är en obekväm sits att hamna i… Du ska inte behöva tvätta mig Luna! Det känns lite pinsamt.

Edgar, du är en katt nu. Du vet att jag måste hjälpa dig ibland. Det är inget pinsamt med det.

Luna gav sig iväg på kvasten tidigt nästa morgon. Visst, det var inte hennes tid på dygnet egentligen. Men hon hade läst om att de flesta simmarna var vaken såhär dags.

I sin finaste klänning neg hon med benen i kors, den typiska häxhälsningen från hennes klan, mot de simmar hon mötte.

Men… Du är ju en älva! Wow! Jag trodde bara ni fanns i sagorna! Det här är häftigt!

Vilken lycka! Det växte paprika i centrala stan! Självsäkert skördade Luna hela rubbet, och även ett par svampar längre bort. De var helt okej att äta, men hon behövde de främst till hennes ritualer. Hon ville anstränga sig för Häxakattagon

följer!

Ren och fräsch. Luna fick lov att sälja badkaret direkt efter Edgars loppar var borta. Hon hade hört ett rykte att det fanns duschar på gymmet, vad nu ett gym var… Hon tyckte de betedde sig så underligt. Stånkade, stönade och svettades.

Vem vill svettas i onödan? Varför röra på sig inomhus?! Det märks tydligt att de inte utnyttjar daglig motion i det här samhället! Jag som gick flera mil varje dag för att hitta det perfekta fiskestället…

Matt av dagens alla intryck (och av solljuset, det tog ärligt talat kål på henne) var Luna på väg hem. Men plötsligt såg hon en lite kuslig byggnad… Med en vacker trädgård. Det här bådar gott!

Ah vilken underbar rundtur. Antikvitetsvalvet var fantastiskt! Så mycket gammalt, sådant som påminde henne om hemma… Ja, det som varit hennes hem.

Tårarna brände bakom ögonlocken när hon insåg hur mycket hon skulle sakna sin familj. Alla hennes yngre döttrar, som hon visste var tvungna att slita alldeles för hårt nu i och med katthelvetet som brakat lös. Hennes mamma, som oroat sig så mycket för henne. Hur det skulle gå i Moonlight Falls. Tänk om hon skulle råka illa ut?

Det sista hennes mamma sa var att hon var en skönhet, en speciell skönhet. Med bara din skönhet kommer du ta dig långt Luna. Du kommer bli en riktigt framgångsrik häxa, jag hoppas du skaffar dig en familj.

Luna hade aldrig sett sig själv som… vacker. Hon hade sett sig själv som en extramamma, alltid ordentlig, alltid en hjälpande hand. Om att vara stark var att vara vacker, kunde hon kanske stämma in.

Edgar älskade att sova bredvid Luna. Fastän känslorna kunde slå till… Nej det var inte rätt att sukta efter en häxa som katt, men känslorna hade funnits där innan. Vad kunde han göra…

Kvällen därpå fick Luna nog på biblioteket. Hon vände sig dit för att ha någonstans att skriva. Hon hade inget block hemma ännu. Då hade hon blivit ombedd att sätta sig vid en dator. En dator?! De såg läskiga och alldeles för komplicerade ut! Hon vågade inte sätta sig där. Hon ville skriva för hand. Vilket bibliotek alltså.

Sedan var det det med spökena. Hon hade inget emot spöken, vissa var till och med trevliga. Men att de vandaliserade inredningen ansåg hon inte okej. Lugna er bara, jag kan fixa det här!! Jag har fixat värre saker.

Precis innan hon skulle gå såg hon en varg. Hon bara gapade, vad var det för fel på vargarna i den här stan?! De sliter ju simmar i stycken när de kommer nära. Vargarna hade varit ett stort hot mot både katter och simmar i klanen.

Men hon var ju tvungen att prova gå fram till den… Den var inte riktigt lik en varg, men det var ju ingen katt i alla fall. Det är en hund, snäste någon till när Luna beklagade sig över att vargarna där hon kom ifrån VERKLIGEN inte var såhär trevliga.

Hund… Ja okej då! Vad trevligt att träffa på dig, hund!

Följer :D

#15 #22 Jättekul 😃

Luna hade aldrig jobbat. Ett jobb? Var det något man behövde här eller? Hon förstod sig inte riktigt på ordet överhuvudtaget. Man försörjde sig själv, sälja fisk hade hon gjort med familjen i många år. De var utmärkta fiskare allihopa vid det här laget. Det fick hon kanske fortsätta med? Om det inte fanns andra sätt att tjäna pengar på?

Men Luna hade hört talats om skattesystemen, konstiga "arbetsplatser", vad var det? Och var inte alls sugen på att sitta på ett kontor. Hon visste inte vad det innebar, men hennes mamma hade hört talats om kontorsjobb och skakat i hela kroppen av skräck. Nej Luna kunde jobba för egen maskin, för sin och Edgars skull, det skulle hon nog klara utan kontor!

Följer :)

#25 Kul 😃 Ska spela mer imorgon/i natt!

Följer

Luna… Du stinker. Jag tänker vara ärlig.

Åh. Tillbaks till gymmet då. Hon litade inte på sjöarna här än… Dessutom verkade ingen annan tvätta sig i annat än duschar och badkar.

På Vargs Taverna träffade hon James. Hon hade hälsat på honom innan, och den här gången verkade han utföra en sotritual.

Men James! Jag hade ingen aning om att du kände till ritualerna från kattklanen! Ja alltså, där jag kommer ifrån. Så vad har hänt dig? Vad försöker du skydda dig mot? Jag kanske kan hjälpa dig…

James vände snabbt på klacken och gick iväg.

Hon var kanske lite för annorlunda… James hade dessutom haft en fru som spänt blicken i henne under hela samtalet. Att koppla av med en bok på kyrkogården innan läggdags kändes som en bra idé.

Skulle de inte vara van vid häxor här? Jag menar, det finns ju spöken… och vampyrer.

Nej den här dagen hade inte varit något vidare. Edgar stod och skrek rakt ut när hon kom hem. En zombie! Luna renade auran och undrade varför Edgar blivit en sån fegis. Annars var det då han var trollkarl.

Luna funderade på hur hon skulle integrera bättre med invånarna i Moonlight Falls. Hon visste inte vad en klubb var, men hon antog att det var en slags samlingsplats.

Wow, här röde sig många övernaturliga typer! Plötsligt dök en vampyr upp och började dansa med henne… De hade roligt i timmar och Luna var fascinerad av denna varelse. Hon hade aldrig träffat på en vampyr förr. Hemma i klanen var de utdöda för längesedan, men de var fullt levande här i Moonlight Falls. Ja, något sånär levande i alla fall. Hon hade förstått grejen med vampyrer ganska bra, trodde hon.

#27 Skoj!

Plötsligt röt Dante ifrån och rusade iväg. De hade pratat vitt och brett om deras liv, och tidigare liv. Han berättade att hans vampyrsläkte Morganthe genomgått både de ena och de andra försöken till total utrotning, men att de stått starka kvar. Dante var dock den enda från släkten här i Moonlight Falls.

Luna visste inte vad hon sagt för fel… Hon hade en stor nyfikenhet och ett stort intresse för att lära känna honom bättre, hade hon gått för långt?

Men vänta… Förlåt! Sa jag något olämpligt? Vänta!

Luna gick från klubben och vandrade längs gatorna… Plötsligt såg hon honom. Han stod och flåsade utanför sitt hem? Hon trodde det. Hon visste att vampyrer var snabba, men inte att de hade så dålig kondition.

Erhm, förlåt Luna… Jag har lite svårt att umgås med simmar, ja, häxor. Eller, både häxor och simmar. Jag är lite känslig. Kom in vet ja! 

Dante verkade bo med ett gäng andra övernaturliga typer. Ett spöke var på väg upp för att sova (det var konstigt) när de kom in i hallen.

De pratade inte så mycket nu. Hon log när hon såg att han hade samma ådror i ansiktet som henne… Hon hade alltid hatat dem. Hennes mamma hade inga ådror, inte hennes systrar heller. Hon hade förstått att hennes mormor haft dem, men Luna tyckte bara de var fula. På henne själv i alla fall. Dante verkade förstå att hon tänkte på det.

Jag vet. Men jag tycker inte det är fult, eller hur? Vi är unika, bara. Jag tycker det är vackra märken. Speciellt på dig.

Luna svalde. Jag visste inte att vampyrer också hade… Eller, ni alla kanske inte har. Hur som helst, det är fint på dig med.

Spöket på övervåningen började gapa om att klockan var 3 på natten och att vissa försökte sova här. Ironiskt eller hur? Luna ville allt annat än gå. I för sig var hon så nervös att hon knappt kunde stå stadigt på benen, men intresset för Dante hade verkligen växt sig starkt under kvällen. Hon hade faktiskt aldrig varit kär…

Det blev ingen kyss. Det hade hon säkert inte vågat i vilket fall. Med många tankar begav hon sig hemåt.

Luna kunde inte sova. Främst för att hon vänt dygnet till sitt normala dygn, men även för att hon inte kunde sluta tänka på Dante. Vad är det här?! Kan jag inte bara lägga av? Vi har bara pratat litegrann! En kram, men det betydde väl inte så mycket. Ååååh….

Sjön bredvid hemmet hade blivit hennes avkopplingsplats. När hon närmade sig såg hon något riktigt fascinerande vid vattenbrynet. En enhörning!

Wow, en enhörning! Luna hade lyckats se en jättevacker vit enhörning långt inne i skogen när hon var liten. Hon hade sett den som en tursymbol. Kunde det vara en tillfällighet att en enhörning dök upp strax utanför hennes gård nu?

Såja. Du var verkligen en fin en. Jag har lite paprika i fickan. Vill du ha?

Hmm… Luna trodde verkligen det var något. Men hon antog att vampyrer var sådana. De visste hur de skulle tända till någon annan och hur att snärja någon. När hon tog mod till sig och bjöd hem honom avvisade han henne bara gång på gång.

Hon ville inte ge upp direkt. Hon besökte honom, och det var okej för Dante. Han hade dock en underlig kompis. Luna trodde faktiskt hon var kär. Och kär hade hon aldrig varit förut… Hon ville försöka lite mer.

Efter att ha blivit avvisad nog många gånger fick Luna nog. Hon såg sig inte som en ond häxa. Hon hade inte riktigt kategoriserat in henne som ond eller god. Det hade ingen av de andra häxorna i klanen, så varför skulle hon…

Men nu hade hon fått nog. Hon skulle förhäxa männen! I alla fall försöka, det kanske lyckades!

Nej. Nej, nej, nej. Det hade inte lyckats… Luna hade hört talas om pizza. Att man kunde beställa det. Att det skulle vara onyttigt och göra en lycklig. 

Jaha hejsan! Är det det här som kallas tröstmat? Du får ursäkta, jag inte från denna… tid.

Pizzabudet Dokota som ändå avslutade sitt skift med denna beställning frågade hur det var fatt. Han såg att hon försökte vifta bort tårarna med dåliga skämt om ost och tomatsås.

Vet du vad, jag kan stanna här med dig ett tag! Jag vet hur det kan vara. Jag leker lite med din katt medan du äter.

Luna och Dokota hade pratat hela kvällen. Asgarvat mellan pizzaslizarna. Hon förstod bland annat inte hur han aldrig kunde lessna på pizza. Fast det var ju väldigt gott det här, vem skulle lessna på det!

Luna visste ingenting, men Dokota stannade trots att hon somnat.

Luna väcktes av mobilen. Hon hade just lärt sig hur man använde den. Det var inte lätt att komma från skogen, där man bara hört talas om att fordon fanns!

Det var Dante. Hon valde att lägga på i örat. Hon tänkte inte vara någon som dög när bara han kände för det. Något sa henne att den hon träffat under gårkvällen var någon mycket bättre…

Hon kände sig mycket inspirerad. Så inspirerad hade hon inte känt sig sedan hon flyttade hit! Hon gav "datorn" en chans. Den där märkliga maskinen. Hon ville så mycket skriva… Hon brukade skriva sagor och kärlekshistorier som barn. Om Luna dessutom kunde tjäna pengar på det här var det helt perfekt!

Att börja på sin kärleksroman gjorde susen! Hon bjöd över Dokota nästa kväll och allt var som laddat för romantik!

Luna var inte säker på att det här var kärleken i hennes liv, men så säker man kunde vara såhär tidigt ville hon tro att hon var. Som hopplös romantiker var det en av hennes överlägset bästa kvällar i hennes liv ❤️

Edgar, som förstått att det kanske var bäst för sin egen skull att skaffa en annan hobby än bara Luna, var ute och jagade hela natten. Fastän han var katt… och hon häxa… var det ändå jobbigt att hon träffat någon. Han kunde inte riktigt glädjas åt det, än.

Några dagar efter den första magiska natten tillsammans blir Luna avbruten i sitt skrivande, hon har blivit med barn!! Oj. Ett barn. Snabbt skulle det visst gå, när man bytte liv…

Dokota som hunnit bli Lunas pojkvän rusar över direkt han får höra nyheten på telefon. Luna hinner inte ens fråga, han flyttar in direkt!

_Förlåt Edgar att jag inte hunnit med dig på senaste. Jag vill inte du ska tro att jag skiter i dig för att jag blir mamma!! Jag är ju din mamma med, på sätt och vis.
_

Men Luna… Vi var bästa vänner. Du kan aldrig vara min mamma. Usch, det var konstigt ibland att vara katt till den man en gång varit dödligt förälskad i.

Det kändes som att Luna bara lockade till sig fler djur när hon var gravid. Det gjorde henne så lycklig. Kanske var det för att hon strålade som så hon aldrig kan minnas att hon tidigare gjort!

I gryningen efter fullmåne födde Luna två små flickor! Tvillingar. Hon fick först panik när hon insåg att det inte bara var ett barn som skulle klämmas ut. Och hon envisades med att föda hemma, ute i naturen. Luna hade aldrig varit på ett sjukhus och för henne kändes det alldeles för främmande och obekvämt.

I generationerna i släktet Spiderdust hade det alltid fötts hemma (det fanns ju liksom inga sjukhus i skogen), och det var så hon ville fortsätta att ha det.

Det var trångt att rymma bägge spjälsängarna i det lilla hemmet. Dokota hade dessutom ingen vidare inkomst som pizzabud så de kunde inte utöka än… Men utrymmet spelade inte så stor roll så länge Rosary och Lenobia fick plats. ✨häx-teddybjörnen var ställd framför altaret för att bringa barnglädje och lugn i hemmet.

Ja ni såg rätt! Precis när Dokota kommit till gymmet för att hårdträna inför sitt nya jobb inom det militära åldrades han till gamling! Ingen visste att han hade så lite kvar av sitt vuxna stadie som endast en dag, men han hoppades på att Luna skulle förstå.

Flickorna växte upp snabbare än anat! Luna och Dokota ägnade varje lediga tillfälle åt att lära dem både det ena och det andra. Luna tyckte det var jätteskönt att de hade samma syn på uppfostran.

Rosary som småbarn, mest lik mamma. Ärvt håret, hyn och ögonen.

Lenobia som småbarn. Pappas hår, ögon och hy.

Luna älskade deras lilla familj. Att Dokota blivit grå tidigare än väntat gjorde ingenting. Gamla människor var vackra. Det var hon uppväxt med. De klokaste och vackraste människorna hemma i klanen var alltid äldst. Rynkor och grått hår, det var inget som besvärade Luna.

Men det var trångt… Hon stack till sjön för att fiska så fort barnen somnat, men i och med Dokotas nya militärjobb kunde hon inte röra sig långt från gården. Hon hoppades på att Dokota skulle börja tjäna riktigt bra snart.

Dokota såg att Luna inte var helt nöjd med deras situation och åkte iväg för att adoptera en till katt! Det borde överraska henne och göra henne glad. Han hade börja tjäna bättre på jobbet och ville gärna bidra med en till katt.

Kvinnan som höll i adoptionen var väldigt elegant… Men han slog ifrån sig tankarna direkt. Han hade ändå inte så många dagar kvar nu.

Det blev en liten hona som Luna döpte till Eliza.

Strax efter Eliza anlänt till sitt nya hem växte Edgar upp till en gammal katt!

Äsch.. Jag som känner mig så ung. Hoppas jag hinner bekanta mig med den nya katten i alla fall. Edgar var inte alltför munter.

Vill bara uppdatera med att säga att det varit svårt att uppdatera och spela i och med en resa till sthlm förra veckan och pågående nollning nu under denna vecka. Men Legacyn fortsätter så snart det har lugnat ner sig! 😉

följer!

Följer!

#66 #67 Jättekul! Ska finna tid att spela vidare snart då första skolrycket lugnat ner sig 🙂

Haha… Helt underbart berättat! Precis som jag skrev i en annan berättelsetråd, jag gillar upplägget med korta och enkla inlägg som här. Det gör det lättare, för mig i varje fall, att vilja läsa vidare.

Har inte det första skolrycket lugnat ner sig snart? 😉

#69 Jättekul att höra!!

Nu kommer i för sig dagarna innan första tentan i mitt liv och jag är hur stressad som helst, men man måste ju få koppla av med lite spel - så NU ska jag äntligen spela! Förvänta er uppdatering senare ikväll 😉

Som ni anade i förra bilden har tvilligarna vuxit upp till barn! Såhär ser Rosary ut. Hon har egenskaperna ensamvarg, bra sinne för humor och konstnärlig.

Och Lenobia. (tänkte inte på att de råkade ha på sig samma linne under tillfället)

Hon har egenskaperna soffpotatis, älskar naturen och geni.

Soffpotatis och älskar naturen… Känns som två oförenliga egenskaper. 🤔

Hon får ha en soffa i trädgården. 😉

Luna influerar hennes döttrar med sitt häxeri, bägge döttrarna blev faktiskt häxor!

Såja, på se på här flickor! Det är bäst ni lär er i tid! Lenobia, du med?

Hemmet har faktiskt förvandlats till en stuga! Lenobia var med på det så länge det kändes "naturligt" inomhus. Hon vill ha mycket i trä och helst allt som bara finns ute i naturen - inomhus. Pengarna räcker inte bara till än… Att hämta kvistar och stenar utifrån verkade inte vara en idé. Bättre bild på stugan snart.

Tvillingarna börjar redan bli oense då de inte har varsin säng än. Ingen av dem har en säng än, familjen har helt enkelt inte råd. En av dem kan sova i stora sängen åt gången. _Jag tänker då inte sova i samma säng som Rosary!! Pappa!!
_

Saknar djuren Luna-mitt-ute-i-naturen? De står och ropar på henne, tror hon i alla fall.

Åh mina fina under, jag vet att jag bor inomhus nu! Men det är för min familjs bästa! Ni vore välkomna in om det inte var så litet!

#73 Haha eller hur! konstig blandning, men det lät ju som en idé 😂

Edgar och Eliza tycker om varandra väldigt mycket, samt mat. Jag kanske har en liten plan för dem när Eliza blivit fullvuxen!

Luna är på biblioteket för att tjäna ihop lite cash. Hon har tänkt hålla sig vaken och skriva i många, många timmar. Tur hon hade en skogssvamp i fickan för att få lite energi.

Tyvärr får hon bevittna ett dödsfall så fort hon kommer tillbaka från toaletten. Stämningen var allt annat än trevlig och positiv. Den där liemannen alltså.. Nu vet jag hur han ser ut. Ingen snäll typ.

Dokota var och slet på jobbet. Övertid till och med, utan någon sömn alls i natt. Det var tufft att dela säng på fyra personer… Speciellt när bara Luna och Dokota kunde sova tillsammans.

Han tuppade av så fort han klivit ur entrén. Arbetskollegorna tyckte minst sagt det var märkligt.

Rosary åkte direkt från första skoldagen som hade varit jättejobbig till köpcentret för att forska. Det hade varit så mycket folk, och Rosary var ensamvarg uti fingerspetsarna. 

Kvasten med stödhjul var i alla fall en höjdare. Vilken tur jag hade som fick bli häxa!!!

Lenobia älskar att läsa. Varje lediga tillfälle dyker hon ner i en bok! Mysigast är det när hon och Dokota sitter och läser tillsammans. Dokota är en rätt fåordig pappa, men det är verkligen mysigt att bara sitta och läsa i hans sällskap.

Oh, my goodness! Stödhjul på kvasten. Hysteriskt roligt. 😃

Sen får du låta någon sova på soffan… Gatan är inget säkert ställe. 😛

#84 Haha eller hur!! Hade aldrig sett stödhjulen förr. Precis, man kan ju tycka att soffan skulle vara tryggare 😉

Äntligen fick Rosary och Lenobia varsin egen säng! Nöjda gick de och la sig.

Luna hade tidigare på kvällen tagit på sig sin finaste ritualklänning för att offra familjens rester till heliga Häxakattagon.

Förlåt mig Häxakattagon om jag inte offrat lika mycket som tidigare, jag har fullt upp med mina barn!

Luna kände att det var en speciell kväll och tog med sig Dokota till den fina dammen alldeles intill huset när barnen hade somnat. En privat vigsel kändes helt perfekt. Nu var de äntligen gifta! 🌛

Luna kunde inte sluta titta på ringen nästa dag. Äntligen fick hon uppleva äkta kärlek, evig kärlek!!

Nästa dag efter skolan var det dags för barnkalas för tvillingarna som skulle växa upp! Två av klasskamraterna hade redan hunnit växa upp till tonåringar under den korta resan i skolbussen till familjen Spiderdust. Märkligt, men de var ju vana vid häxerier och märkliga ting i det här huset.

Hank var dessutom varulv. Luna var mäkta imponerad!!

Rosary hatade stora simsamlingar. Hon var alltid obekväm i klassen och önskade bara att få gå hem. Men Hank hade blivit riktigt intressant nu när han var tonåring… Rosary stod och tvekade länge innan hon bestämde sig för att prata lite mer med honom. Han var dock redan upptagen med de andra tjejerna i klassen som, förmodligen tänkte likadant.

(lägg märke till att de har samma frillor! hehe)

Kalaset blev ingen succé då ingen växte upp. Nej det var ju typiskt att det inte fokuserades på det, då kalaset ändå var ägnat åt att tvillingarna skulle bli tonåringar. *suck*

Men någon växte upp! Eliza har blivit fullvuxen katt 🎈

Dokota hade tidigare under dagen fått erbjudande om att byta karriär, till en högre nivå som polis! Dokota hade givetvis accepterat erbjudandet och håvat in storkovan åt familjen. Vad Luna ser som storkova i alla fall.

Luna pysslade med trädgården halva natten, äntligen hade de en helt egen liten damm, och grönska förstås! 🌊

Än var kvällen inte slut. Plötsligt händer det något märkligt med Dokota. Luna brister ut i gråt fastän hon inte riktigt förstår vad som händer…

Det var som hon befarade, det var dags för Dokota att vandra över till andra sidan. Sorgen var stor, alla grät och Luna gick sönder. Min älskade! Min älskade, älskade kärlek! Jag hittade dig och nu lämnar du mig! Varför? Varför?! Snälla lieman, han är min tryggaste punkt på jorden!! Gör inte såhär!

Det värsta som kunde hända Luna hade hänt. Hennes fina Dokota, trygga far till hennes barn och den hon värderade så högt. Han hade gått vidare. Hon var säker på att de skulle ses igen. Hon hoppades så att han skulle besöka henne från graven under de kommande nätterna, men han höll sig tyst i sin grav.

Luna svepte in sig i lyckotrollformler varje natt. Det måste bli bättre.

Tiden försökte läka Lunas sår. Hon befann sig mest i biblioteket för att skriva på en av hennes många böcker. 

Hon alldeles för uppgiven för att gå fram och prata med den unge stilige mannen som satt en bit ifrån henne. Vad skulle det spela för roll?

Under tiden växte tvillingarna upp till tonåringar hemma!

Lenobia som tonåring.

Rosary som tonåring. Vem gillar du bäst? ;)

Lenobia var överlycklig över att få börja trolla på riktigt. Hah! Nu kan jag trolla fram hur många äpplen som helst!! Nyttigt och gott!

Rosary bjöd in maskoten för universitet mitt i natten. Att komma in på konst vore grymt en dag!

Lenobia skulle vara snäll och laga pannkakor åt den lilla häxfamiljen på morgonen, men misslyckades rejält… Tur att mamma kunde göra en isvåg!

Rosary var riktigt sugen på att besöka alkemihandeln. En varelse i en glasburk? Awesome!!

Lenobia älskar naturen men är en soffpotatis. Att fiska direkt utanför huset är alltså perfekt.

Luna! Kolla, två olika sorters sköldpaddor!

Men Edgar!! Nej, du kan inte släpa in dom sådär! De måste få vara i det fria!

Hmm, tufft när vi inte delar värderingar längre. Tar väl och letar upp den där nya katten då.

Rosary gav sig ut för att måla graffiti mitt i natten. Då skulle ju ingen märka och bli arg!

Men… Såklart kommer polisen och tar henne för både sabotage och för att vara ute alldeles för sent.

Luna märkte ingenting under natten och kolla vad som hände nästa morgon!!

Edgar din rackare, det sa du inte!! Kattungar?! Åååh, underbart! Mer katter, bara mer!

Luna var i extas, tjejerna med.

Det var en riktigt bra dag, till och med regn. Regn var helige Häxakattagons tecken på tillgivenhet. En fin blombukett var som pricken över i! Som trollstaven i handen!

Vem är det Lenobia skickar kärlekssms till mitt i natten?

Hennes nu officiella pojkvän och kärlek Damian ❤️

Luna har så smått börjat gå vidare från Dokotas död… Och vem dansar hon inte med på vampyrernas hak? Det slår gnistor mellan henne och Dante igen!!

Luna visste att det här inte kunde bli äkta kärlek. Han hade klart visat tidigare, innan barnen förstås, att han var en alldeles för komplicerad varelse för att kunna gå vidare med någon. Men han var spännande… Det kanske inte var bra för henne, men hon behövde någon som tyckte om honom. Kan jag hitta kärlek på något håll vill jag ha det! Jag vill inte leva i olycka!

Kvällen slutade dock lite i olycka då Dante bad henne att följa med honom hem, men sedan förblev ensam sovande i sängen. Jaja tänkte Luna, han sover väl inte på natten. Vad dum jag är.

Tvillingarna såg pappas spöke glida runt i deras lilla stuga ibland. De sa inget till mamma, de visste att hon skulle få något galet hopp om att kunna göra honom levande igen. Det hade hänt ofta i kattklanen, att de döda faktiskt återvände med rätt häxformler.

Men de visste även att saker kunde gå fel, riktigt fel. Och de ville inte se sin mamma mer förkrossad.

Luna spenderade många nätter borta. Det var inte likt deras mamma, hon var alltid hemma och beskyddade dem och lärde dem allt hon kunde.

Bränd mat blev en vana._
Rosary, låt mig laga maten nästa gång!!
Men du höll ju på att bränna upp huset! Aldrig!
Ah, jaja…_

Lenobia började istället fundera på varför de aldrig drack något till maten?

De gånger Dante var hemma hos den lilla häxfamiljen var han riktigt läskig. Luna försäkrade dem om att han var en bra man.

Men mamma, VEM går runt sådär? Vad har han kring munnen?!
Ingen visste, ingen visste.

Rosary gillade att aktivera sig med saker, främst för att slippa ha kontakt med så många simmar. Ett extrajobb var toppen! Avkoppling efter den hektiska skoldagen med alla plågsamma situationer som ensamvarg, dessutom bringade det in pengar. Bokhandeln var ett perfekt ställe att hänga i.

Det sa bara svisch en dag så hade Luna blivit en åldring! Luna hade inget alls emot att bli gammal, bara hon fick vara gammal länge. De vackraste och mest intelligenta häxorna var trots allt åldringar.

Lenobia hängde mest med pojkvännen och Rosary på jobbet om kvällarna. Perfekt då att ta hem Dante för lite mys! Han hade inget emot att hon fått rynkor och vitt hår. Det började anas kärlek även från hans håll, inte bara attraktion… Hon verkade faktiskt äntligen börja förstå sig på honom. Han lovade henne att han bara ville vara hennes, tills den dagen hon blev tvungen att vandra vidare ❤️

Häxfamiljen Spiderdust hade bjudit in till skördefest! Rosary, som varit intresserad av Hank sedan barnben trotsade sina sociala svårigheter gång på gång för att komma honom närmare. Han hade blivit ungdom, men det kanske inte spelade någon roll?

Passar på att visa familjens utökning av huset! Luna har på ålderns höst fått ett eget sovrum. Inga tv-apparater i detta hus. Luna förstod sig inte på dem.

Under skördefesten inträffade ett dödsfall. Luna kände honom inte så bra, men detta gav onda aningar.

Död så ofta, på så kort tid. Det här bådar inte gott, jag känner det på mig… Lunas började oroa sig igen. Hon trodde inte att det var bra än. Något kändes mycket, mycket fel. Hon hade aldrig varit en häxa som kunde se in i framtiden, men något gav henne starka, otäcka bilder i hennes huvud.

Lenobia hade svårt att sova den natten. Var huset hemsökt nu? Någon annat än pappa Dokota som slagit sig tillrätta i deras lilla stuga?

Nej, det var det såklart inte. Men det visste de inte 😉

Tvillingarna älskade fester, och Luna sa direkt ja då Rosary ville ha ett halloweeenparty! Halloween var perfekt. Då kunde man klä ut sig och det var inte längre svårt att prata med folk. Yes, hoppas Hank kommer förbi den här gången också.

Ingen visste riktigt vad Luna skulle föreställa.

Plötsligt hände det. Luna kände ett styng i hjärtat precis innan hon hörde skriken vid ytterdörren. Någonting var fel med Dante!!!

Kvällen slutade i kaos. Dante hade hungrat ihjäl och dött precis utanför deras trygga hem!!  I och med att folk dog titt som tätt, speciellt gamla vampyrer, här i stan verkade inte ens tvillingarna alltför brydda. Enbart för deras mammas skull, som troligtvis var helt förkrossad.

Heliga Häxakattagon, varför gör du såhär mot mig?! Jag skänker dig mat varje kväll och nu tar du ifrån mig den andra personen jag någonsin älskat… Åh, Dante. Att jag inte förvarnade dig om mina aningar! Då hade du kunnat ta med dig ett tetrapak med blod och lovat mig allt det du sa. 💔

Efter mycket gråt somnade tillslut Luna. Dokota kände hur Luna sörjde och la sig och sov bredvid henne i natt, istället för i graven.

På en av höstens sista dagar ordnade hon så att hennes två älskade män fick vila bredvid varandra. ☀️

Luna gick in för att lägga all fokus på katterna igen. Hon var lite rädd för att hon inte skulle hinna bli den kattherde hon alltid velat bli, men hon skulle försöka in i det sista.

_Kolla på det här kattklippet Rosary! Hahaha, att nymodigheter kan vara så roliga! Katter i den här lilla mojängen! Smaxafon, var det den hette? Vet du vad den arbetar med i vanliga fall? Kattskötare? Hur länge är den transformerad till en.. apparat?
_

Nej mamma, smartphone… hehehe. *aaaahh vad pinsam, nu måste vi snart köpa en tv!!!*

Vintern var här. Luna var såååå glad över att ha tak över huvudet en sådan här årstid! Så glad att hon dekorerade med grön belysning.

Inomhus var det fest på gång igen. Tvillingarna uppskattade verkligen fester och Luna kunde inte leva i tron att ett dödsfall skulle ske under varje fest - denna gång var det faktiskt dags för Lenobia och Rosary att bli ungdomar! De hade aldrig haft eller varit på ett poolparty innan, så de körde på det temat. Utan pool.

Vilket bra kort på oss Damian!! Tack. Snart kan vi vara med varandra på riktigt igen. Vet du det? Jag blir också äldre! Idag!

Först ut var Rosary. Hon kände hur hennes självförtroende steg då alla tjoade och hejade på henne. Det hade varit riktigt god stämning hela kvällen och döden var som bortblåst!

Kanske kan det här bli min ålder, mer framåt och mindre rädd!!

(ni får gärna börja rösta om ni vill på vem som ska få föra arvet vidare. någon ska få gå på universitet och generation 2 fortsätter alltså där. i samma veva går jag och lägger mig 😉)

Också var det Lenobias tur, med lite färre gäster kvar. Ni ser Rosary bakom henne innan jag ska ge henne en liten förvandling!

Hank hurrade på allt vad han bara kunde. Han hade längtat så efter att äntligen kunna kyssa henne och spendera alla kvällar tillsammans igen. De hade varit det typiska paret på skolan, och nu kunde han inte vänta tills det kunde inleda en vuxen relation!

Rosary som ungdom. _Ensamvarg, bra sinne för humor, neurotisk, konstnärlig, övernaturlig skeptiker
_Livsönskan: Konstnärlig mästare

Lenobia som ungdom. _Geni, soffpotatis, älskar naturen, tål inte konst, gillar inte barn
_Livsönskan: Zombiemästare

Herregud vad fin Rosary är som ungdom! Jag röstar för henne som arvtagerska!

#138 Jag tycker också hon blev riktigt fin!

Ah, att kunna njuta av vintern på det här sättet! Är inte det härligt Lenobia! Att bygga en snöiglo. Inte hade jag en tanke på det i Häxklanen.

Ja fast.. Det är kallt. Det är skönare i soffan.

Jag röstar på Lenobia, hon är helt klart min favorit :3

Jag är kluven själv… fortsätt gärna rösta :)

Jag röstar på Rosary :)

Röstar på Lenobia, tror hon kan bli riktigt spännande att följa! :)

Rosary hade längtat hela sina tonår år att äntligen få åka på universitet och studera konst. Hon visste inte om hon var lämpad, men här hade hon inget kvar att göra! Lenobia hade Hank och de tittade redan efter hus. Rosary var så sugen på att utforska sina möjligheter, och inget skulle stoppa ensamvargen i henne. Att börja om på nytt skulle bli grymt! Luna fällde en tår och vinkade av henne.

- Universitet, here I COME!!

(jag hade jättesvårt för att bestämma mig, men det är inte sista gången ni sett Lenobia ändå 😉)

Huh, tack och lov att vara framme! Den här väskan är sååå tung. Hej förresten… Hur är det med dig? Jag menar, vem är du, ska du bo med mig?

Jaja, ett steg i taget. Inte så lätt att hälsa på någon första gången.

Rosary hann så pass packa upp väskorna innan hennes nya vänner i studentkorridoren (huset, snarare!) ropade på henne att följa på första terminens fest.

Nice! Vad är det i det här?!

Ganska snart anade hon…

Du får ursäkta om jag pratar lite osammanhängande, jag… har inte riktigt druckit sånt här tidigare… men gillar du också konst?! Jag med!!

Rosary kände sig lite yr, men ärligt talat gick det bättre att prata då. Inte för att det skulle bli nån vana. Nathan var supertrevlig, han var från samma studentkorridor dessutom.

Plötsligt bara hände det, de kysstes! Rosary trodde aldrig det skulle ske så snabbt efter man träffat någon. En timme liksom… Hon var inte alls blyg och han verkade helt underbar.

Verkligheten träffade Rosary rakt i ansiktet när hon vaknade upp efter att inte ens minnas hur hon tog sig i säng.

Vänta nu… Vad hände ikväll? Nu minns jag, nu minns jag allt!! Ååååh. Men nej. Vi bor i samma hus. Vad pinsamt, han ville kanske inget seriöst med mig?! Varför skulle han, vi har träffats en gång. Vi pratade om konst och sedan… Åhnej, varför gick jag så snabbt fram?

Inte nog med det höll Rosary på att komma för sent till hennes första lektion.

Att sätta en fest en söndag innan skolan? Hur tänkte de?! Simlarns, jag får INTE komma för sent.

Första dagen hade gått bra. Rosary var skärpt och mycket intresserad av konst, så att hänga med var inget problem.

Problemet var bara att gå hem till studenthuset igen… Hon vågade inte möta Nathans blick. Det här var bara för obekvämt. Det kanske inte var så dumt att vara fullfjädrad ensamvarg ändå?

Öhh, hej! Jag trodde jag hade låst min dörr. Man borde faktiskt inte bara kliva in sådär då folk står och övar… (simlarns, jag är ju jättedålig på gitarr!! måste kasta undan den nu)

Oj, men förlåt. Jag trodde det var okej, dörren stod faktiskt på glänt… Jag tycker inte alls du är dålig på gitarr. Alla måste börja någonstans, eller hur?

Rosary bara svalde. De pratade. Det kanske skulle fungera det här om de aldrig nämnde kvällen någonsin och att hon låtsades ha glömt allt.

Det gör förresten ingenting om du inte vill prata om igår kväll, men det var mysigt. Du verkar schysst, Rosary.

De utbytte ett leende och Rosary flydde fältet. Visserligen inte så långt, under trappan längre ner. Hon kände sig glad, pirrig. Det var kanske inte så farligt ändå? Inspirationen att teckna var på topp!

Precis då Rosary var på väg i säng efter att ha tänkt på Nathan inte bara en gång utan flera hundra under dagen fångade han henne i en kyss runt hörnet. Hon blev överraskad, men på ett riktigt bra sätt.

Förlåt, men jag måste bara få kyssa dig igen! Helst igen och igen och igen! Har inte kunnat sluta tänka på dig sedan igår.

Jäklar, tänkte Rosary, bara två dagar in i terminen och hon var redan fast. Kär.

Rosary upptäckte till sin förvåning att det var låst in till hennes rum, vem var det som hade tagit fel?? Man kom väl ändå ihåg vägen till sitt eget rum!

Men det gjorde inte så mycket då hon fick dela säng med Nathan istället. De hade fortfarande bara kyssts, och det kändes bra. Han höll om henne hela natten.

Vilken kick-start på universitet! Medan de andra eleverna sov var Rosary piggare än någonsin på att svara. Tänk att det var så underbart att vara kär!! Den här känslan ville hon aldrig släppa.

Hon försökte dessutom jobba på sin rebelliska image. Graffiti var någon hon älskade. Vem bryr sig att någon skulle bo här efter henne? Det var konst! Konst kan aldrig slå fel!

Hon lyckades dessutom genomföra några riktigt bra demonstrationer. LÅT FISKARNA LEVA! JA! STOPPA FISKMÖRDARNA, VILL DU HA EN KROK I DIG? NEJ! VILL DU HA EN KROK I DIG! NEJ!

Rosary, du äger!! Vi måste fira dig ikväll! FISKARNAS BEFRIARE!

Jahapp, tänkte Rosary. Mamma kämpar för katterna, och jag fiskarna.

Rosary spelade dock mycket hellre tv-spel med sin nyfunna rebelliska vän, än att bli firad. 

Vi firar det en annan gång hörrni! Det börjar regna, så jag tänkte dra mig… *måtte de förstå att jag vill vara själv och bara gå hem* Jag känner ju ingen av dem!

Många fina dagar med skissande ute i det gröna. Hon försökte skissa av Nathan, hon blev bättre och bättre. Dessutom hade hon klarat första tentan!! Lättnaden var enorm!

👍

Följer :)

#164 Kul 😃

Snabbt hade det gått, nu var första terminen slut! Rosary hade tagit ett långt farväl av Nathan och lovat att de skulle ses igen snart.

Hon lämnade huset med några minnen från henne, hennes graffiti.

Hemma var allt som vanligt! Hon kom hem mitt under en av Lunas fester.

_Åh, Rosary!! Min äskling, du är tillbaka!! Det har varit så ensamt utan dig. Ja jag har ju förstås katterna, men Lenobia har flyttat du vet. Har hit folk ganska ofta. De är så generösa och offrar gärna till heliga Häxakattagon! Är de inte underbara, befolkningen här!
_

Luna stod och imponerades av hur mycket mat en av de yngre snygga gästerna tagit med, i Häxakattagons ära. Egentligen var det inte för den anledningen, men de ville inte gärna göra henne besviken.

Rosary var hemma i några veckor, knegade på med sitt extrajobb men längtade tillbaka till universitetet jättemycket. Hon hade faktiskt inte tagit examen, och hon längtade efter Nathan något så fruktansvärt.

Jag gör det här testet. Jag tänker dra tillbaka och slutföra mina studier!!