Hypotetisk spelkoncept: Memory Lost
Jag har den här idén för ett spel, eller snarare historien/berättelsen för ett spel. Spelmekanik kan jag inget alls om och kan bara beskriva game play väldigt enkelt. Visserligen har jag läst en sommarkurs i speldesign men det är allt. Jag är i grund och botten en berättare och är intresserad av alla typer av berättelser, även interaktiva.
Det jag vill i grunden veta är: Om spelet existerade på riktigt, skulle ni vara intresserade av att spela det? Varför/Varför inte?
Namn: Memory Lost
Genre: Bra fråga, typ RPG utan G? Mysterium?
Plattform: PC/Mac, DS
Grundläggande gameplay: Första persons perspektiv. Samlar ledtrådar genom att titta på/plocka upp föremål, prata med NPCs, iakttar interaktioner mellan NPCs. Förflytta sig till olika rum och platser.
Narrativ: En ung man är med om en olycka vid en skidort vilket resulterar i en massiv minnesförlust, utan att komma ihåg sitt namn eller sin familj och sina vänner. Från det att han vaknar på sjukhuset början han resan för att få sitt minne tillbaka och pussla ihop sitt liv. Han upptäcker snart att han sonen till en smutsigt rik familj som inte drar sig för att utnyttja hans minnesförlust för att få honom att göra som de vill. De försöker få honom att göra slut med sin pojkvän genom att försöka få honom att tro att han är förlovad med en kvinna hans föräldrar har valt. Pojkvännen vågar inte berätta om deras relation eftersom han tror att det kan skrämma den unge mannen och han är rädd för repressalier från den unge mannens familj. Genom att pussla ihop ledtrådarna försöker han ta reda på vem som talar sanning och vem som ljuger.
Samtidigt som han sakta men säkert återfår sitt minne så kommer än större och farligare konspiration blottlagd. Olyckan vid skidorten var anlagd och avsåg ta hans liv. Nu måste han ta reda på vem det som är bakom olyckan annars riskerar han att faktiskt bli dödad den här gången.
**Karaktärer:
**Den unge mannen Jag har inte kommit på ett namn än, några förslag?
Fadern
Modern
Syster
_Pojkvännen
_
Första cut -scene: musik typ
Backgrunden är vit med en svag blå nyans. Snöflingor faller långsamt ner. Kameran sjunker långsamt mot marken och fokuserar på en kontur i snön (Uppifrån). Konturen av en person nästan helt täkt av snö. Kameran zoomar in på ansiktet som är knappt synligt mot snön. Små puffar av ånga kommer oregelbundet med andningen. Bilden tonar långsamt ut mot vit samtidigt som sirener ljuder avlägset. En röst hörs som ropar ett ohörbart namn. Det vita tonar över mot svart, rösten som ropar blir högre och högre. När scenen har blivit helt svart hörs det ropade namnet tydligt en gång som i eko. Det blir tyst.
Spelaren vaknar upp som den unge mannen på sjukhuset. Därifrån börjar försöken att pussla ihop minnena och vad som hänt.
Berättelsen ska ske relativt långsamt och vara beroende på att spelaren hittar de nödvändiga ledtrådarna för att föra historien framåt. "Nycklar" helt enkelt. Vissa ledtrådar är inte nödvändiga för att föra historien framåt men ger en tydligare bild av den unge mannen och hans liv.
[Berättelsen är långt ifrån färdigutvecklad. Det är först när jag sätter mig ner och verkligen skriver ner den som den kommer utvecklas till fullo.]
//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här
Det där är SÅ min typ av spel! 😍
Jag fullkomligt ÄLSKAR interaktiva berättelsespel där man som spelare kan påverka historien till viss del genom att göra val, hitta nödvändiga delar samt extra delar som kan låsa upp ännu mer möjligheter, val och kanske även alternativa slut! 😃😍
Bara det du skriver i första inlägget får mig att vilja spela det, i ärlighetens namn. 
Den underbara pianosnutten gav en extra touch till det hela. 😃
Det som verkligen skulle få mig att vilja spela ett sånt spel med den storyn och det temat vore att valen man gör verkligen påverkar riktningen som historien tar. 🙂
Valen man gör samt föremålen man hittar förutom "nycklarna" som för historien vidare. Att man upptäcker en liten detalj (ett gömt foto, email på en dator eller ett SMS på en telefon t.ex) som låser upp en ny dialogmöjlighet med en karaktär längre fram som ändrar historiens gång en aning, till exempel. 🙂
Olika slut tycker jag också om, baserat på vad man har gjort för val och hur mycket svar man lyckats ta reda på. Valmöjlighet och förmågan att påverka historien tycker jag också om och det behöver inte vara till en extrem nivå. Jag tycker mycket bättre om att kunna göra val och påverka historien lite, än att bara bli ledd igenom en historia utan att riktigt kunna påverka något. (Även om såna spel kan vara riktigt bra och mysiga också!)
Intressanta karaktärer, bra dialoger och fängslande historia (oavsett vilket tempo den har) tycker jag är nyckeln i interaktiva berättelsespel. Grafik och utseende kommer i andra hand, men det är min personliga åsikt och upplevelse av såna spel. Ett spel måste inte vara snyggt för att vara bra och vise versa. 🙂
Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺
"Hark, hear the howl that eats the moon alive" - Tell Me What the Rain Knows
Det är som sagt bara en idé, jag tror chansen för att det verkligen skulle kunna bli ett spel är liten men det kul att höra vad folk tycker och få input.
Jag har faktiskt inte kommit på hur det ska sluta än, jag har bara mycket vaga idéer. Om jag försöker ha för mycket i huvudet så glömmer jag det, så därför låter jag bli att tänka på det.
Jag kan tillägga att den mesta informationen får man genom att ta del av den unge mannens tankar (det är honom man spelar), han reagerar på saker han ser och hör. De tankarna "hör" spelaren, typ genom en dialogruta längst ner på skärmen.
Tanken är väl också att hans personlighet blir tydligare ju fler minnen han får tillbaka. Våra erfarenheter är trots allt viktiga för vilka människor vi blir.
//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här
#2 Synd, för jag tror det kan bli ett riktigt bra spel. 🙂
En sån historia skulle kunna sluta på dussintals olika sätt, bara den tanken är spännande. 😃
Det låter lite som Amnesia, där man utforskar tillsammans med Daniel och försöker ta reda på vad som har hänt fram tills nu och har enbart några av hans tidigare dagboksinlägg att gå efter för att förstå vad som hänt och vem han är. Sånt gillar jag. Det är spännande att utvecklas tillsammans med karaktären under resans gång. 🙂
Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺
"Hark, hear the howl that eats the moon alive" - Tell Me What the Rain Knows
#3 Jag kallade den Amnesia först men sedan fick jag reda på att det redan fanns ett spel som hette så och då kom jag på Memory Lost istället. Fördelen är ju att det låter aningen mer poetiskt.
Det bästa för min del vore om jag kunde jobba med någon som kan speldesign och kan fylla i med de, ganska stora, bitarna jag inte kan göra själv.
Tanken är väl att det ska vara någorlunda linjär, annars blir det väldigt svårt, men visst. Beroende på vilka extra delar man hittar utvecklas hans personlighet olika baserat på vilka minnen han får tillbaka. Det skulle inte vara omöjligt. Särskilt om man ser till att länka flera ledtrådar till samma minne för att skapa en mer nyanserad bild.
Jag måste nämna att jag tänker mig att det utspelar sig kanske 60-70 talet. Så det är inte så modernt. Inte för att jag kan så mycket om den tidsperioden men ändå.
//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här
Starta ny diskussion