Följer!

Daniella som älskade både djur och natur var ofta ute för sig själv.
Helt plötsligt såg hon en stor och vacker fågel. Hon smög sig närmare och närmare och ställde sig och inspekterade fågeln. Oj, vad hon ville ha ett eget husdjur. Hon hade inte fått ha djur tidigare då de inte hade haft plats hemma. Men nu när de har flyttat kanske?
Konstigt att inte fågeln blev rädd och flög iväg när Daniella stod så nära…

följer!

Till slut upptäckte Daniella att det hade blivit mörkt, så hon skyndade sig hem. 
När hon kom in i hallen stod Rose där och såg arg ut. 

- Vart har du varit!? Utropade Rose.

- Det ska väl du strunta i! Skrek Daniella tillbaka som tyckte att Rose var arg helt i onödan. 

- Vet du hur mycket klockan är!? Klockan är 10 och du ska till skolan imorgon! Du har inte ens jacka på dig. Det är ju bara 4 grader ute!

- Jag hatar dig! Du är inte min mamma! 

Rose stelnade till av de hårda orden. Hon blev sårad och det såg Daniella. Hon fick dåligt samvete och sprang in på sitt rum och la sig i sängen. Hon grät sig till sömns. 
Rose gick och la sig hon också, men hon kunde inte sova. Det var ju sant att hon inte var flickans mamma, men hon älskade henne som sin egen dotter. Hon visste att Daniella inte menade det hon sa, men det sårade ändå. Till slut somnade Rose också.

Tidigt på morgonen blev Rose väckt av Charles som ville myspysa. De hade länge velat skaffa barn tillsammans och nu när de bodde i sitt nya hus kändes det som perfekt timing. Det bästa hade väl varit att vänta tills huset blev klart, men det hade de ingen lust med. Ingen av dem blev ju yngre, och Charles hade inte lika lång tid kvar i livet då han var mycket äldre än Rose. 

Efteråt somnade de om, Rose fick inte sova länge innan det var dags att gå upp och göra sig i ordning inför jobbet.
Direkt när hon hade flyttat till Dragon Valley hade hon skaffat ett arbete på militären. Det var hennes pappa som ville att hon skulle bli militär precis som han var. Hon ville egentligen bli författare men när han gick bort kunde hon inte förmå sig att göra slag i saken. Hon hade försökt, men det kändes så fel, så hon gjorde det hennes pappa hade velat.

När Daniella vaknade på morgonen sprang hon direkt till toaletten och kräktes. Rose som stod i hallen precis utanför badrummet hörde det. Åh, nej! Vinterkräksjukan! 

- Det är nog bäst att du är hemma från skolan idag, lilla gumman. 

- Det tror jag också. 

Stackars Daniella såg så ynklig och ledsen ut. 

När Charles vaknade och såg att Daniella var hemma skällde han ut henne ordentligt. 

- Men pappa! Jag är ju sjuk!

- Struntprat, här är det ingen som är sjuk! gormade han. 

När Rose kom hem berättade Daniella vad som hänt med tårar i ögonen. 

- Han bara stod och skrek på mig även fast jag sa att jag är sjuk! snyftade hon.

- Lilla gumman, jag ska prata med honom.

Följer :D

Följer

Tiden gick, och livet fortsatte som vanligt. Rose blev befordrad på jobbet och Daniella klarade sig bra i skolan. Livet var bra för den lilla familjen. Det enda som fattades var en liten bebis. De försökte och försökte utan framsteg, tills en morgon…

Rose sprang till toaletten och kräktes. Vinterkräksjukan hade hon haft kort efter Daniella, så det kunde det inte vara. Hon öppnade lådan i badrummet där hon förvarade sina graviditetstest. Hjärtat dunkade hårt när hon satte sig på toan. Efteråt la hon stickan på handfatet och tvättade händerna. Hon knep ihop ögonen och vågade inte titta. Till slut samlade hon mod till sig och öppnade ögonen. Hon rusade ut i köket där Charles satt och hon skrek rätt ut!

- Vad är det!? Charles såg helt förskräckt ut.

- Det har hänt! Det har äntligen hänt! Vi ska ha barn! 

Rose var så lycklig att det kändes som att hon skulle spricka, men det kunde såklart ha att göra med att magen växte och byxorna satt tajt.

Rose skyndade sig ut för att berätta nyheten för Daniella som lekte i snön. 

- Daniella, jag har en sak att berätta. 

- Vadå för något? Ska jag få en present?

- Ja, på sätt och vis. skrattade Rose. Du ska få ett litet syskon!

Daniela blev jätteglad och sa att hon skulle berätta det för alla sina kompisar i skolan.

Följer

Kul att någon till spelar RLC! Skall bli spännande att följa!

Jättekul att det redan är så många som följer! Ni peppar mig otroligt mycket och får mig att vilja spela mer, mer, MER! 😃

#12 Jag har aldrig kört RLC förut, så det är riktigt spännande för mig med! 🤗

Till slut var Daniellas födelsedag här. Hon hade tjatat så mycket om den dagen, och äntligen var den kommen. Hon firades ordentligt med en överraskningsfest.

- Vet du vad, Daniella? Jag tycker att det är dags för din födelsedagspresent nu. sa Rose och såg väldigt finurlig ut.

- Åh, ja! Vad är det för något?

- Du ska få välja ut en hund från härbärget! utropade Charles.

Daniella skrek rätt ut av lycka.

- Men, det är på ett villkor! 

- Ja, vad som helst! 

- Det är DIN hund. Bebisen kan ju komma när som helst så vi kommer inte ha tid att ta hand om en hund då. Så det är viktigt att du vet om det och känner efter om du kan ta det ansvaret helt själv. En hund är ingen leksak, vet du. 

- Ja, pappa. Det är klart jag vet. Åh, tack, tack, TACK! 

Då, helt plötsligt, gick vattnet.

Rose och Charles skyndade sig till sjukhuset och efter några timmar hade Rose en liten pojke i sin famn. Daniella försökte vänta tålmodigt hemma men hon kunde knappt sitta still. Ett litet syskon och en liten hund, det här var utan tvekan den bästa födelsedagen i hennes liv! 

När de nyblivna föräldrarna kom hem med sonen Alvin blev Daniella så glad att hon brast i gråt. Hela familjen stod och kramades innan de gick för att lägga sig och sova. Innan Rose gick för att lägga sig hon också matade hon sin son.

På morgonen vaknade Daniella av att det var något som lät i hennes rum. Hon såg efter vad det var och såg sin hund!
Hon hoppade upp ur sängen och bar upp den lilla krabaten.

- Hej, lillen! Vad heter du då?

- Han heter Luring. Charles stod i dörröppningen och såg på sin dotter.

- Luring. Det passar dig.

Livet flöt på som vanligt för familjen Pigley (och Barowski som Charles och Daniella heter). Helt plötsligt var det dags för Alvins första födelsedag.

Alvin satt och grät på golvet, så Daniella bar upp honom och kittlade honom. Hon älskade sin lillebror väldigt mycket och stod inte ut när han var ledsen.

Charles var oftast ute i trädgården och tog hand om sina växter och sina bin som han hade skaffat och Daniella var oftast i skolan. 
Det var inte lång tid kvar innan mammaledigheten var över för Rose, så hon spenderade all sin tid med Alvin.

Alvin har lärt sig att både gå själv och att gå på pottan.

En dag tog Daniella med sig Alvin ut på tomten, det var bara vår, men det var väldigt varmt ute. De lekte en stund, sedan bar Daniella upp sin lillebror för att gå in igen.

- Djella.

- Va? Vad sa du? Daniella såg förvånat på Alvin.

- Djella. 

Daniella sprang in med Alvin till Rose.

- Alvin sa precis mitt namn!

- Vad säger du? Han har ju inte ens lärt sig att säga mamma eller pappa än. 

- Nej, men han sa mitt namn! Eller, han sa typ mitt namn. Alltså, man fattar att det var mitt namn han försökte säga i alla fall. Daniella log stolt. 

- Det märks att du är favoriten. sa Rose och kramade om sina barn.