Toppen! Följer även denna :-D

G3: Kapitel 9. Jättekalas!

Ungar växer så fort, men det var inte bara med tungt hjärta Alexander och Knyttet skulle få se sina ungar gå från småbarn till barn. Det skulle bli skönt att få lite tid för sig själva igen.

Först ut var den äldsta Martha, sedan Matthias och sist lilla Matthew.

Vad vore ett kalas utan tårta? Knyttet som precis ätit hoppade in i duschen innan hon skulle iväg och göra en show och Martha smög i väg för att… ja vem vet. Göra något viktigt.

Men pojkarna, som var kopior för varandra i allt utan hudfärg stannade kvar och skrattade åt deras pappas dåliga skämt.

Martha, hennes favoritfärg är Brun och hon är en allmänt udda figur. 

Hennes egenskaper är: Galen, Neurotisk och Ivrig. Denna kombination gör att hon är något oberäknelig och hittar på en del hyss här och var. Hon är aktiv och klättrar nästan på väggarna om det inte finns något att göra.

Men hon tycker även om att skriva och vara i naturen.

(och ursöt)

Matthias, hans favoritfärg är Lila och är lite lugnare än sin syster. 

Hans egenskaper är: Galen, Neurotisk och Ambitiös. Matthias tycker om att måla och fiska, och har inga problem att sitta inne och läsa en bok (så länge det inte är heeela dagen). Han älskar gosedjur.

Sist och minst: Matthew, hans favoritfärg är rosa och han är lugnast av de tre.

Hans egenskaper är: Galen, Neurotisk och Miljömedveten. Matthew är lugn och tystlåten av sig och har ärvt mycket av sin mor. Bland annat att han är blyg men ändå vill stå på scen. Han vet nämligen redan nu att han vill bli sångare.

Matthew tycker om att läsa och måla.

Knyttet är sugen på att bygga ut huset men Alexander är orolig ör pengarna (för en gångsskull är det tvärt om!), det kommer nog inte räcka.

Därför får barnen än så länge dela rum, men eftersom Ann är på internat och de andra tre är trillingar så borde det nog gå bra. För syskon bråkar inte mycket… eller?

Slut på kapitel 9.

#1 yey! Hoppas fler orkar följa denna också.

Följer :)

Tassar

"För syskon bråkar inte mycket… eller?"

Muahahaha…
😂

Följer denna med!

#9, 10, 12 Tack tack! :)

#11 Haha! Svinkul att skriva legacy, ibland får jag ha mig i strängt koppel då det är på väg emot tantsnusk. (som bliviande bibliotekarie så kan jag säga att det böra vara en seriös genre)

Följer :D

G3: Kapitel 10. Snöflingelov!

Snöflingedagen närmar sig med stora steg och Ann som precis blivit tonåring kommer hem, hon funderar på att bo hemma och gå på den kommunala skolan ett tag innan hon skaffar ett eget bo.

Ann är väldigt… lik sin far, speciellt över näsan.

Snöflingedagen börjar med stoj och stim och trillingarna kastar snöboll hela dagen ända tills mörkret föll på.

De upptäckte snart att pojkarna fick vara i lag mot Martha för att skulle bli jämt för hon kastade snöbollar så fort att Matthias och Matthew fick slänga sig ur vägen.

När pojkarna gått in för att äta mat kom Martha på att hon glömt sina vantar vid gungorna och då kom det fram en äldre man och var väldigt otrevlig.

-Såna som du hör inte hemma i fina områden! Ge er iväg med er blåa hud, era missfoster!

Martha blev först rädd men sedan tog hon modet till sig och gav svar på tal.

-Det är du som ska ge dig iväg, gubbe för du är på vår tomt!!! Martha kastade en snöboll rakt i ansiktet på gubben och sprang in. "Där fick han!" tänkte hon, men kände sig ändå lite sårad över vad han hade sagt.

Trots detta så hade hela familjen trevlig och Martha glömde snart av gubben.

De spenderade mycket tid tillsammans, även om Matthias och Matthew spenderade mest tid att leka med varandra. Även om de var trillingar så var det mer som om Martha var äldst och Matt och Matt var tvillingar.

Det är lite lustigt, Knyttet och Alexander fick 4 barn, två flickor och två pojkar.

Två med blå hud, två med vit.

Och efter att Ann pratat med Matthias så visade det sig att han likt Ann också är en låtsaskompis! Så de som inte ärvt Knyttets hudfärg utan ser ut som Alexander är låtsaskompisar!

Får se om de andra blir häxor kanske?

Det är fullt med låtsaskompisar i familjen Goffs hem, alla tre barnen fick ju så klart var sin och det dröjde inte länge innan de började förvandlas.

Och det var kanske inte så konstigt att Matthias låtsas kompis blev förvandlad först av alla?

-Du och jag är olika, men ändå likadana. Men du har bara en form och jag har två?

Ja det är mycket mysterium i världen och detta är bara ett av dem. Matthias förstår inte riktigt men vet inte heller om han vågar fråga. Han vet att hans mamma också kan förvandla sig, men varför är inte han, Ann och Knyttet bara i en form som de andra?

Matthias satt och funderade när Knyttet gick förbi, Knyttet slog sig ner på golvet bredvid honom och lyckades få honom att säga vad det var han hade i tankarna.

-Det är nämligen så här, du vet Bella, Alexanders mormor? När Alexander var liten så fick han mig precis som du fick din lilla docka. Efter ett tag förvandlades jag till levande precis som din nu gjort. Bella som jag nämnde forskade och experimenterade mycket så strax innan Alexander fyllde år, och strax innan Bella gick bort, fick Alexander en dryck som gjorde mig levande. Så, vi är som dem fast.. levande? Förstår du lite? Jag förstår inte helt själv heller, men viga är vi! skrattade Knyttet.

Matthias kände sig faktiskt lite lugnad, även om det var mycket att ta in.

Även om Ann tyckte att hennes småsyskon var ganska jobbiga så tyckte hon ändå det var roligt att träffa dem igen.

Det var skönt att vara hemma! Nu när alla var lediga spenderade de mycket tid framför tvn, ofta framför tvspelet.

En liten bild för att visa trillingarnas personlighet, det var lite svårt att skilja på dem så gjort mycket för att ge dem olika personlighet.

Martha!

Matthias (så himla söt!)

Matthew :)

Alexander och Knyttet spenderade kvällarna med att umgås själva lite, vilket de inte haft tid för sen tvillingarna kom.

Alexander skojade lite om att de skulle skaffa fler barn men då sa Knyttet att hon hellre flyttar till månen! De hade ungar så det räckte, det var precis lagom med 4.

Slut på kapitel 10.

Åhhhh! herregud vad söt Matthias är!😍

#26 Visst är han!! Finaste barnet ever och han har jag inte gjort något alls med (bara bytt kläder)

Jag älskar dom kläderna, jag har nog själv haft dom på 20 olika barn.😊

#28 de är jättefina, och tyckte de gjorde sig fina i lila. :)

Följer här också :)

följer i andra tråden med såklart!

Blir så glad av alla följare!

Det har skett lite renovering, för Ann hittade 3 mystiska tomtar när hon tvättade all tvätt som fanns på tomten!

Nedervåningen!

Trapprummet är lite tomt, vet inte riktigt vad jag ska ha där?

Det hann inte bli så mycket bråk för nu har de fått nya rum, inte för att det betyder att de inte kan bråka! Men kanske lite mindre chans.

Ann vägrade nämligen dela rum med sina småsyskon. (förstårligt)

G3: Kapitel 11. En ny era är på väg.

Det är lyckosamt att alla lyckas fylla år så tätt in på varandra. Knyttet fick vara först ut för hon ville hinna fira lite med familjen innan hon skulle iväg på kvällens gig, att bli gammal är ingen ursäkt! Hon har en stor familj att föda.

Trillingarna växer och blir stora de också, tänk att de redan är ungdomar, det betyder att det börjar bli dags att välja en arvinge.

Efter en del kalasandet skyndade Knyttet till giget med magen full av tårta.

Även med lite stelare leder och grått hår får hon publiken att vråla av glädje när hon går upp på scenen.

Och så lyckosamt att när hon klev av scenen så nådde hon sin livsönskan.

Hon hade kommit så långt som man kan komma som akrobat. Högst upp på stegen var hon.

Alla i Hidden Springs visste vem hon var och eftersom hon uppnått nivå 2 som kändis har hon även börjat få en del förmåner här och där.

För sin belöning bestämde sig Knyttet att köpa en ascool humörbil. Det var ingen i HELA Hidden Spring som hade en sådan, sedan var det ju praktiskt att den inte kostade riktiga pengar då de fortfarande var lite knapert efter den stora renoveringen.

(Detta är allt för just nu, men nästa gång kommer det bilder på alla hur det ser ut i sitt nya levnadssteg!)

Knyttet som åldring.

Det är extra jobbigt att se Knyttet växa, hon som sätta lite färg på hea legacyn.

Alexander, tyckte att han såg så trevlig ut som gubbe :D

Martha, tycker hon är hur härlig som helst.

Matthias, har börjat frigöra sig lite från sin bror då tvillingarna har skffat sig lite olika klädstilar.

Matthew, gillar honom. Känns som den "starka tysta typen"

Slut på kapitel 11.

Haha… varför dela tårta, när man kan ha varsin? 😃

Jag håller med i dina känslor angående Knyttet…

#43 Mer tårtor åt folket!! Alla ska minsann få tårta och det ska ätas tårta i veckor efteråt :P

Det är nästan tyngst med henne. Sen beroende på vem som blir arvinge så har jag kokat ihop en plan… mohahahahhaa

**UPPDATERING.
**(orkar inte skriva ett helt kapitel så här kommer ett litet smakprov)

Matthew har länge känt sig åtsidosatt i familjen då han är tystast, han har sökt sig mer och mer till naturen där han spenderar timmar med att bara titta på stjärnorna.

En natt smyger Matthew som vanligt ut för att se stjärnorna speglas i havet och står och bara njuter av att känna kylan in på huden.

Efter en stund känner han sig betraktad. Detta är inte första gången, men det kanske inte så konstigt när det finns farmödrar och farmormödrar som spökar på tomten.

Helt plötsligt hör Matthew ljudet av en grej som bryts.

-Hallå?! Är det någon där? han vänder sig till ljudets källa. Ett svagt ljud som påminde om ett fnitter kom från buskaget, och… Nej? Vad var det där lysande gröna? Det hade nästan sett ut som ögon, men lysande gröna ögon i mörktet?!

Han måste vara tröttare än vad han trodde. 

Matthew smög in igen och gick och la sig, men han kan inte riktigt glömma det där ljudet från buskarna.

G3: Kapitel 12. Galenskap går i familjen.

Det är vår i Hiddensprings och glädjen sprids som en löpeld.

Matthias som tycker det är urkul med bus vilket leder till en heldel bråk i familjen har slutat och spenderar istället tiden med att sitta ute i naturen och läsa om hur man är miljövänlig.

Matthias kom med iden att alla syskon ska åka på vårfestival och ha kul, en ide som alla uppskattar.

-Det är en riktigt bra ide, men vi åker nog i väg på en heldag för oss själva sa Knyttet och log slugt emot Alexander som fnittrade åt Knyttets leende.

Dagen i ära började tidigt även om Knyttet kom och väckte ungdommarna tidigare än väntat.

-Jag behöver hjälp med att renovera om lite!  Något som alla ungdomar besvarade med höga suckar och stön.

Att HJÄLPA till? HEMMA? på LEDIGTID.

Men som belöning fick de alla pengar till mat, glass och lite annat roligt.

Knyttet och Alexander började med en gemensam dusch i hemmets tysta ro och gav sig sedan iväg för att umgås lite i en park.

De stod länge och tittade ut över vattnet och bara var lyckliga.

Sicket liv de hade haft, och alla dessa ungar! 

Men vem skulle ärva huset? Alltid var det samma. Ann och Martha verkade båda ganska ointresserade. Ann ville börja jobba hos lokaltidningen och Martha ville iväg till universitet.

De dividerade fram och tillbaka men kom inte fram till något speciellt, utan drog sig sedan vidare in till stan för att äta middag på stans restaurang och drog sedan på flera krogar. De kom inte hem förren sena natten.

Matthew hade svårt att slappna av, han kunde inte få de där gröna ögonen ur skallen. Inbillade han sig? Såg han saker som inte fanns?

Han visste att han och hans syskon var… speciella.. Martha hade även hört någon skrika efter henne när de var barn.

Martha och han själv hade ju ärvt sin mors hudfärg, en hudfärg INGEN annan i Hidden Springs hade. Sedan var de alla neurotiska och.. galna…

Men hade han blivit ännu mera galen? Hade han tappat det totalt

Han försökte ha det rolig på festivalen men så fick han plötsligt se de där ögonen igen.

-VÄNTA! skrek och och började springa efter. Han såg inte riktigt för vad det än var smälte bra in i marken men han tyckte sig se slitna kläder och att vad det nu var sprang hukande och väldigt snabbt.

Men lika snabbt som han upptäckt det var det borta igen.

Matthew gick tillbaka och pratade med Martha och Matthias, de stod under tag då det börjat regna kraftigt. Martha stod en bit bort och var tyst och verkade fundera på vad Matthew berättat.

-Men, brorsan, du tror inte du.. liksom kan.. blivit lite knäpp du vet? Alltså, du är ju ute HELA nätterna och gör vad du nu gör! Du behöver inte berätta, men ja. Du kanske sover för lite liksom.

-Du, tror alltså att jag kan vara knäpp?

-Jag vet inte vad jag tror Matt, sa Matthias och ryckte på axlarna.

Var han galen?

Martha tittade upp mot bergen, hon har också tyckt sig se buskarna röra sig fast att vinden var stilla ibland.

Sedan var hon åt upptäckarhållet som var SÄKER på att hon sett farkoster på himlen och tror att en dag kommer aliens och människor leva sida vid sida. Sedan var ju både deras pappa, hon själv och Matthew häxor medan resten av familjen var låtsaskompisar.

Deras pappa hade berättat att han mamma, mormor Cassandra, trodde att han var galen för att ingen kunde se deras mamma när hon inte var i simform.

Ja, hur det än ligger till så skulle hon stå på han sida. Martha har alltid känt ett behov av att se efter honom, hon var äldst och han var yngst. Matthias har alltid varit självständig och, ibland också lite självupptagen.

Matthew kunde inte sova utan gick upp och stirrade ut igen fönstret. Var han galen?! Varför var det ingen annan som såg den här varelsen?

Varför var han så besatt i den och varför drömde han om de gröna ögonen och ljusa fnittret?

Han suckade tungt men såg hur busken utanför huset rörde sig konstigt och beslöt sig för att springa ut och kolla. 

-VEM ÄR DU!? skrek han så det ekade och en hund i ett hus längre bort började skälla.

Han sprang fram till busen och såg att det bara var en stackars livrädd katt som sprang där ifrån och kastde förvirrande blickar åt hans håll.

-Jag är galen. På riktigt.

Matthew gick in och la sig igen och Martha blev orolig över att han var så tyslåten dagen efter och verkade upprörd.

Martha diskuterade detta med deras föräldrar som båda tog det lite med en nypa salt.

-Han kanske såg något, eller så gjorde han det inte. Han måste få upptäcka det själv. men vi står alltid bakom honom. sa Alexander, även om han lät lite orolig.

Slut på kapitel 11.

Stackaren…

#52 Det kan ju bli så där knas med generna, (vilket är anlednigen till att alla badar med ytterkläder, sover i badkläder osv) men MAtthwe är ju en sån känslig liten själ. Inte lätt :(

Kära följare!

Är det något ni vill se? Det verkar som om det kanske kan hända något spännande snart, men man vet ju inte vad som är sant och inte (A).

Men är det något speciellt NI vill se? :)

Ha en trevlig helg på er!

Inget jag kommer på så här på rak arm. 🤔

Jag vill veta mer om utomjordingarna och dom där ögonen. Varför blir dom bortförda och vad händer då? Varför började historien med att likna goths familj och varför vaknade Bella upp och inte kunde minnas något? Eller får vi aldrig reda på detta :-/ Jag är iallafall nyfiken! Trevlig helg!

Jag måste nog säga att jag vill veta mer om de där ögonen. Jag menar, Matthew behöver liksom inte träffa personen, han kanske typ kan se den på avstånd eller på en bild eller nåt, typ en gammal bild på några personer och så helt plötsligt "Nämen gud! De där ögonen… Personen på bilden har likadana ögon!" Jag är helt enkelt väldigt otålig 😃

#55 Okej :)

#56 Okej, jo alltså. Tänken var ju att det skulle vara en alternativ handling om vad som hände med Bella, jag håller med om att de tär dåligt med aliens det sista men de kommer inte på besök längre! Trots att det ligger massa kometstenar över allt. Men vill gärna fortsätta lite på den delen.

Ögonen kommer vara lite av det som är det som håller historian spännande just nu.

#57 Yey, vad kul att ögonen är spännande. Vill ju ha lite spänning så det fortsätter vara intressant att läsa.

En anledning till att det går lång tid mellan uppdateringarna är att min dator har överhättat det sista, och jag hade självklart glömt att spara båda gångerna. Men hoppas det går bättre snart så det händer lite mer här.

G3: Kapitel 12. Sökandet

Det brukar vara förvånansvärt lugnt i familjen Goffs hem, även om det är många syskon med mycket hormoner, men denna morgonen började med skrik och bråk.

Av en händelse så hade Martha och Ann börja diskutera Matthew, ett ämne som ofta diskuterades när han inte var där.

-Han är din BROR, hur kan du säga så! Om han säger att han ser något så ska vi ju ta reda på om det är där eller inte. Inte misstro honom! Martha var så arg att hon kokade.

-Så du TROR på honom?! Han är ute hela nätterna, umgås inte med någon och gör inget annat än att pluggar och är i trädgården. Han är ju itne normal! Han är inte ens med Matthias längre! Ann kunde inte tro att hennes lillasyster verkar vara lika knäpp som Matthew.

Martha tystnade, det var sant. Han umgicks inte ens med Matthias längre, de som en gång var som ler och långhalm.

-Du, du ska stötta honom. Inte få honom att må sämre!

-Ja men du är ju uppenbarligen lite dum i huvudet som honom! Ann ångrade lite vad hon sa, men var så arg att hon lät det fluga ut ur munnen på henne.

-Du, din!! Martha flög på Ann och det utbröt ett totalt kaos. Ann som var äldre än Martha vann så klart. Men Martha resta sig upp, gav Ann en arg blick och gick där ifrån utan att säga något. Martha bestämde sig för att aldrig mer tala med henne.

Matthew hörde såklart alltihop.

Han visste att de viskade om honom. Han visste också att det inte var av elakhet utan av oro.

Men när han stod där i mörkret kände han återigen att han var betraktad. Hörde han…? NEJ.

Han inbillade sig bara! 

-DU FINNS INTE! Skrek han ut i luften. Han såg hur det rörde sig i skogen en bit bort och det såg ut som om något sprang iväg.

EN HUND antagligen som han skrämt i väg.

Matthew var så ledsen och uppgiven att han sprang åt motsatt håll. Han sprang det snabbaste han kunde i flera timmar tills han kom till en helt annan del av stan. Han såg sirener bakom sig och snubblade.

-Vad gör du ute och springer vid den här tiden på dygnet! Du vet att endast vuxna får vara vakna så här sent! Polisen hjälpte honom upp och tog in honom i polisbilen.

När Matthew kom hem blev det ännu mer bråk, han föräldrar hade varit oroliga och Alexander sa att det får vara nog nu. Han måste växa upp!

Matthew sa inget utan nickade bara och gick och la sig.

Detta var droppen för Martha, hon skulle då ta reda på vad som var på gång. Och VARFÖR fick man inte vara ute efter 23? Tanken hade aldrig slagit henne innan men hon ska gå till roten med detta!

Dagen efter tog sig Martha till biblioteket och läste hela dagen och var hemma precis innan 23.

Martha smög sig in till Matthews rum, han sov inte utan låg och tittade ut igenom fönstret.

-NU följer du med mig. Och gör det tyst och snabbt.

Matthew gjorde som hon sa utan protest eftersom han fortfarande minns hur det kändes när hon gjorde tusen nålar.

När de kom ut i den friska luften förklarade Martha att hon hade pluggat på biblioteket och letat upp massor om Hidden Springs historia. Bland annat varför de inte fick vara ute hur sent de ville.

Det var nämligen så att förr, långt innan de släppte in främlingar i Hidden Springs så sa man att det bodde.. varelser nära de varma källorna i bergen som lockade med sig unga pojkar och flickor med i skogen. Eftersom de aldrig sågs igen trodde man att de var några slags troll som åt upp barnen så det sattas förbud att ingen fick gå ut efter 23, eftersom barnen försvann runt midnatt.

Man sa att de var hemska gröna bestar, två gånger två meter höga, och fruktansvärt missbildade. De slet barnen i stycken och kalasade på deras benmärg.

Det sägs att det bor några få simmar i dalen som ärvt den gröna färgen som trollen har, att de är trollbarn som är framavlade mellan troll och människa.

-Så… den gubben som skrek på dig när du var barn..?

-Har säkert fått höra detta när han var liten avslutade Martha, det verkar dock som de flesta i dalen tar det för skrock eller glömt av, men har kvar förbudet som gammal vana.

Men jag hittade den här boken, där står det allt om de gröna varelserna som man tror en gång kom till jorden med någon slags komet. Jag stal den till dig.

Matthew kunde inte ens bli sur för att hans syster stulit. Hon var den bästa systern i världen.

Matthew läste klart boken innan morgonen grydde. Men den sa ungefär vad Martha sagt kvällen innan.

Man tror att de kommit till gjorden med en slags kometlikande farkost, och att de är fruktansvärt onda och äter barn.

Men.. De gröna ögonen hade känts så snälla, och nyfikna, men samtidigt väldigt vilda. Han drömmer forfarande om dem och de försöker alltid få honom att komma till dem..

En dag så satt MAtthew och läste i andra böcker kring Hidden Springs historia när det kom in en man som han visste levt väldigt länge här och kunde mycket om Hidden Springs historia.

Han gick försiktigt fram och började prata med honom.

-Hm, jag som är en måndåre själv kan inte döma ditt blåa skinn, och förstår att du blivit besatt i sökandet. Men låt de inte gå över öronen, för jag minns själv när jag var ung hur det försvann unga. Även om de ofta nämns som barn så var de alltid i din ålder.

Jag minns också att de alltid betett sig som förälskade innan de försvann. men det är tyvärr allt jag vet.

Matthew tackade honom och såg hur mannen log snett mot honom när han gick. Han såg samtidigt lite orolig ut.

Slut på kapitel 12.

G3: Kapitel 13. Saker förändras.

Tiden går som alltid ganska fort, och det var dags för Anns födelsedag. Det är en dag hon länge längtat efter, sedan hon var barn har hon alltid varit självständig.

När de satta sig ner till bords hela familjen så berättade hon att hon tänkte flytta. Hon ville få jobb på den lokala tidningen och hon ville skaffa sig ett eget liv.

Ann hade aldrig varit så förtjust i att hon kunde förvandla sig till en låtsaskompis och ett hus fullt med låtsaskompisar och häxor var lite mycket för henne just nu. Hon ville ha lite lugn och ro. NORMAL lugn och ro.

Knyttet visste det redan, hon har vetat det länge men Alexander tog det ganska hårt. Men eftersom Ann nu är vuxen är hon fri att göra vad hon vill.

Trillingarna var alla i sina egna tankar. Matthias ville ut och skaffa sig en karriär som sångare och Martha vill till universitet, men Matthews tankar var djupt inne i skogen.

Ann som uppvuxen!

Ann har tänkt bli nyhetsankare och har tränat en del på författarkunskaperna och karisma.

Livsönskan:Nyhetsankare (kommer ej ihåg exakt vad den heter)

Egenskaper: Neurotisk, Galen, Ambitiös, Bokmal och Tankspridd.

Nu önskar vi Ann lycka till och hoppas att hon inte för vidare sin farfars näsa till fler generationer. (jag hatar den verkligen O_O)

Samma dag som Ann flyttade bestämde sig Knyttet och Alexander för att åka på en minisemester på två dagar.

De glömde att kolla posten innan de åkte så när de kommer hem så var kronofogden där och tog massor av deras kära ägodeler som Knyttet slitit ihop pengar till :(

Och inte bara det, utan även skammen att stå ut med detta!

Matthew har njutit av att föräldrarna varit bortresta.

Inget tjat och han och Martha har diskuterat dessa gröna skogstroll när och hur de vill.

Men det hade gått lång tid sedan han hört eller sett något, han börjar tro att allt bara var en illusion eller saga.

När han var på väg in stötte han på en väldigt vacker rosa Azela som han stannade och luktade på. 

Matthew gick raka vägen in och la sig och sov en djup och tung sömn, ja hela huset sov tungt så ingen märkte att ytterdörren sakta gled upp.

Ingen hörde de små tassande barfota steg som gick igenom huset, upp för trappan och in i Matthews rum. 

Det var inte ens någon som vaknade till när de tysta stegen tassade tillbaka ut.

Matthew vaknade av att solen värmde hans ansikte och han kände en söt bekant lukt, han låg länge utan att öppna ögonen och njöt av lukten.

Den var bekant men den borde inte vara i hans rum?

Han reser sig upp och ser Azelorna på sitt nattduksbord. Först blev han chockad, sedan nästan rädd för att slutligen bli glad.

Vilka vackra blommor! Han smög ut i huset och märkte att ingen fortfarande vaknat. han gick till hallen och såg att ytterdörren var på glänt och såg små fotspår på verandan utanför.

Han har haft besök. De gröna ögonen var tillbaka, och nu hade han ett faktiskt bevis på att de var riktiga.

Slut på kapitel 13.

G3: Kapitel 14. Arvtagaren.

Det blev allt varmare och i takt med att sommarn närmade sig så blev det dags för bal, och snart var det även dags för trillingarna att ta examen.

Det hade varit en del snack om vem som skulle ta över huset. Matthias var den enda som rakt ut sa att den ville vidare ut i värden var Matthias.

Han ville ut i världen och sjunga! Han ville bli den bästa sångesren världen skådat, och då kan han inte bo kvar hos päronen.

Martha sa inte mycket. Hon hade bestämt sig för att extra knäcka på ett sjukhus ett tag efter skolan innan hon skulle vidare till universitet även om det var en viss kille i hennes klass som behövde inneboende.

Matthew nickade bara och sa att han kan stanna om ingen vill men han kan även söka jobb och flytta om han föräldrar ville ha huset för sig själva.

Som en tidig present till trillingarna (och åt sig själva) så fixade Alexander och Knyttet en fin damm på tomten.

Knyttet hade gjort flera täta gig det sista och tjänat in en hel del pengar. Knyttet tänkte att hon kunde köra på nu i slutet då hon börjat fundera på pension. 

Det positiva med dammen är att nu har Matthew något att göra när han smyger omkring på nätterna.

Så var baldagen här! Det blev aningen kaotiskt och någonstan i kaoset så blev Matthew svedd och gick på bal i bara kallingar, men han blev ändå balens kung!

Matthias verkade som han snabbt tröttnade på balen och gick efter en stund och stod hemma och fixade sig istället.

Martha hamnade i flera slagsmål men dansade också med den där speciella killen.

Dagen efter balen så visade det sig att alla tre av trillingarna hade hållit sig på hederslistan i 3 dagar!

Och så passande så var det dags för födelsedag!

Förutom att deras syster Ann kom så kom även några av Knyttets gamla vänner som inte träffat trillingarna sen de var små.

De festades länge, hela natten och det var omtumlande eftersom de helt plötsligt vad ungdomar. De var UNGA VUXNA nu.

Det var dags att välja ut en arvinge.

Martha som ungdom!

Hon har fått sin farfars näsa, sin pappas ögon och häxighet men sin mammas fina blåa hud. Håret måste komma från sin farmor då det är så mörkt och fint.

Livsönskan: Stor utforskare
Egenskaper: Neurotisk, galen, bokmal, modig, äventyrlig.

Martha vill bli läkare, men har planer på att extra knäcka lite på ett sjukhus för lite arbetserfarenhet innan hon drar till universitetet.

När universitet är avklarat vill hon flytta utomlands och jobba som läkare och besöka antika gravar på fritiden.

Matthias, sicken lirare alltså.

Han är något självupptagen och trivs framförspegeln och trivs med att vara i centrum. Han har ärvt sin mamma Knyttes vilja att stå på scen men inte hennes blyghet.

Han är rakt på sak, självsäker och fantastisk.

Livsönskan: Bli sångare.

Egenskaper: Galen, Neurotisk, Geni, händig, ordentlig.

Matthias plan är att dra vidare, världen är för stor för att bo kvar hemma. Han tänkte hänga lite i Hidden Springs, bli lokal kändis och sedan dra vidare till nya städer.

Matthew, stackars lilla Matthew. På grund av att han sett de gröna ögonen så har han många gånger redan tidigt i livet funderat på om han är galen.

Hela hans syskonskara är speciella men han har enda lyckats känna sig utanför. Han ser precis ut som sin Bror Matthias förutom hans blå hud. Dock är de olika som dag och natt till personlighet.

Matthew håller sig helst undan om han kan och trivs hellre i sitt rum och ute mitt i skogen i nattens dunkel än i mitten av storstan.

Livsönskan: Bli uppfödare av cyborgs.
Egenskaper: Galen, Neurotisk, geni, ambitiös, arbetsnarkoman

Matthew har inte så mycket planer just nu, förutom att han bestämt sig för att ta reda på vem de gröna ögonen tillhör.

För att få hjälp i sitt sökande har han börjat plugga mycket naturvetenskap och hänger en del i vetenskapshuset (vad heter det?). Får se om han lyckas nå sitt mål, eller bara föder sin egen galenskap.

Med vuxenlivet kommer studenten! Så alla flyger i väg till stadshuset, Matthew är förvirrad och hamnade rejällt på efterkälken och lyckades på något sätt få hela familjen försenad.

Men de kom tillslut till stadshuset och smög sig in i tystnad.

Martha blev hederstalare och fick priset "troligast att förolämpa någon" vilket de med säkerligen har rätt i. Där har vi en pingla som inte är rädd för att säga sin åsikt.

Matthias blev "troligast den som skriver en storsäljare" och om de menar låtar så har de nog rätt där också! 

Matthew blev "troligast den som uppnår sin livsönskning" vilket vi alla hoppas på.

Det hade bara gått en dag sen de fyllde år men Martha hade redan fått jobb på sjukhuset och de skulle snart vinka av Matthias.

Martha som hade försovit sig sprang genom huset med en hord av svordomar efter sig, det var hennes första dag på sjukhuset.

de båda bröderna och Alexander och Knyttet satte i soffan. Knyttet spelade och Alexander började prata.

-Som ni förstår måste ju någon ärva huset. Matthias vi vet att du inte vill så vi har tagit detta i åtanke när vi pratat om detta.

Martha sa själv att hon inte var så intresserad, och även om det kanske är lite ovanligt så undrar vi om du Matthew vill ärva huset, även om du är minst?

-Jag, ja.. Ja. Om det är okej för alla andra så bor jag gärna kvar. Har inge problem att bo med er.

Alexander skrattade, -Ja det också, jag och er mor har funderat på att flytta. Utomlands, någonstans där det är riktigt varmt. Vi är lite trötta på kylan som uppstår i dalen och vi, eller i alla fall jag har börjat bli stel i ledern.

-Ja snacka för dig själv! Knyttet petade Alexander i sidan, jag står fortfarande på scen 84 dagar gammal!

Matthew kunde inte förstå det. HAN skulle ärva huset.

Det var dags att vinka av Matthias, och Martha kom hem bara en stund innan och viskade något till Matthias i farten och gick upp och hämtade en resväska.

-Ja, alltså. Vi täntke dela taxi. Jag är inte mycket för avsked, men vi hörs och hela köret!

Alexander och Knyttet tittade förvånat på varandra och bröt ut i skratt. Sicken barnskara de hade!

Matthias och Marta kramade Matthew en extra gång och Matthias viskade "Hör av dig om du behöver något brorsan." och Martha tittade in i hans ögon och sa "Stå rakryggat och ge aldrig upp, hör du det?"

Matthew kände att det brände i ögonlockan när två av tre trillingar gick iväg. Nu delades de för första gången. Nu började hans egna liv.

Slut på kapitel 14 och generation 3.

Generation 4. Kapitel 1. Matthews sökande når sitt slut.

Stunden var kommen. Matthew hade läst allt han hittat om Hidden Springs historia och alla verkar leda åt samma håll.

Längst upp på berget ska det finnas ett vattenfall som verkar vara den plats som flest spår leder till.

Efter en sen middag så beger han sig. Han väljer att ta kvasten då den inte låter alls lika mycket.

När han nått toppen av berget hör han ett vattenfall på avstånd och följer en gammal, nästan helt övervuxen stig.

Efter ha gått en stund hör han någon sjunga, han springer det snabbaste han kan mot ljudet men har svårt att avgöra var det kommer ifrån.

Matthew nådde fram till vattenfallet men ljudet hade tystnat. Han sökte av hela området och letade mer och emr intensivt tills han tillslut slet sönder buskar och kastade stenar.

-GAAH!! skrek han i ren frustration. Det kändes nästan som om han skulle börja gråta av frustration, ilska och förvirring.

Matthew tittade ner mot staden och tänkta att han helt enkelt skulle å gå vidare. Skaffa jobb och bo kvar i hans föräldras hus för alltid.

Även om det enda som hördes var vattenfallet (som iofs lät ganska mycket) så hörde han inte de nakna fotstegen bakom hans rygg.

Han kände inte heller hur en intensiv blick stirrade på hans rygg när stegen sakta och smygande närmade sig.

Matthew hade inte en aning vad som hände förens någon skrek -Hej! precis bakom honom och han blev så rädd att han trodde att han dog på fläcken.

Sakta och med hjärtat i halsgropen, vände han sig om…

Där, stod de gröna ögonen och fnittrade åt honom.

Framför honom stod en… tjej, i hans egen ålder, fast hon såg inte alls ut som honom.

Ögonen var för gröna, öronen för långa och… ja ögonen satt inte riktigt där de brukar.

-Vem.. är du?

-Hm. Pani. Pani är jag och jag är Pani. Hon fnittrade mycket.

Matthew som var chockad över hennes utseende visste inte vad han skulle titta. Han kände att hon luktade som blommor och morgon dagg. Han såg att kläderna var så trasiga att det knappt gick att se hur de en gång sett ut. Hon saknade även skor.

Och. Hår. Hon hade inget hår alls.

-Eh. okej… ehm… får jag fråga mer… vad är du?

-Som du nästan. och inte alls. Vi är lite lika. Pani känner det på din lukt. Du luktar som vi men ändå inte. Du kommer också från Där Ute, fast länge sedan. Ditt blod är blandat med annat. Medan hon pratade gestikulerade hon mycket och när hon sa "där ute" pekade hon upp mot natt himlen.

-Men vi ser ju olika ut? Matthew förstod inte hur de skulle kunna vara samma alls.

-hihihih, dummer. VI är ju OLIKA ju. Jag, kommer från ett mycket äldre blod än du. Ditt blod är nytt. Skapat att se ut som sim, inte som oss.

Solen började gå upp och helt plötsligt hade solen gått över krönen och ljuset kom allt snabbare.

-nej nej nej! Pani får inte vara ut nu! Får inte, får inte! Måste springa.

-Vart ska du? Följ med mig, du kan vara hos mig. Snälla försvinn bara inte igen.

Pani sprang, utan att tveka snabbt ner mot dalen och hans hus, snabbare än vad han skulle hinna så han fick hoppa upp på kvasten för att hinna med. Han förstod att hon skulle hitta så han sprang och letade upp ett gammalt tält han hade i scouterna och tog upp det längst bort på tomten. Pani sprang in och somnade med en gång.

Slut på kapitel 1.

Kära följare! Vad tycker ni om att man bryter mot lite regler i legacyn?

Det gör nog inget, det är ganska många som gör det ändå

Squidon: För jag vill att legacyn hela tiden ska kännas ny och har lite planer som annars bryter reglerna. Hade du personligen tyckt illa om det om det gör att det blir roligare att läsa?

Neej, jag har egentligen inga problem med regelbrytning. 😇

Squidon: Okej :)

G4: Kapitel 2. En gammal hemlighet.

Matthew sov länge och vaknade sent och smög ut till tältet och  upptäckte att Pani forfarande sov.

Matthew stod kvar och lyssnade på hennes andetag och tänkte på hennes historia från natten innan. Vad pratade hon om egentligen? Att de har samma blod men ändå inte? Att hans var… nyare? 

Matthew återvände när solen gått ner då satt satt hon precis innan för tältöppningen och kikade ut. Ett stort grönt öga följde hans minsta steg.

-Kom ut, det är ingen här nu! Hon tog sig vigt och lätt ut ur tältet.

De tittade på varandra och såg hur stjärnorna speglades i varandras ögon.

-Får… Får jag känna på dig? Matthew rodnade. Han sa det utan att det var meningen. Men Pani nickade och han smekta försiktigt hennes kala huvud som var alldeles lent. Han kunde inte låta bli att undra om hon var lika len överallt och handen följde ned till kinden innan den föll längst med hans sida. 

-Hmf, du är konstigt. fnittrade Pani. Vad var de för konstiga seder de där simmarna hade egentligen?

Matthew sken upp och tog fram en buket av rosa azelor, som de hon gav honom, och det var en tradition hon förstod.

Matthew började kände hur det flög fjärilar i magen, och kände hur hennes doft fyllde hela hans näsborrar.

Det hördes ett tjut ovanför dem och Panis öron sänktes och de skrattande ögonen spärrades upp av skräck.

-Oh nej. De vet. De kommer ta mig. Aldrig tillbaka igen…

-Vänta vad menar du!! Matthew försökte hålla jämna steg med henne men såg hur ett sken fick henne att stanna upp.

Hon skrek medan hon lyfte i luften och försvann… vad betyder detta?! Är det alien som tar henne?! Vad händer? Matthew skrek rakt ut och Alexander som sått och diskat hade sett det hela från fönstret. Han gick ut och hämtade in Matthew.

-Din vän kommer nog tillbaka om 3-6 timmar. Det är lugnt, Lägg dig och vila en stund.

Matthew trodde aldrig han hade kunnat somna män kände sig heltplöstligt väldigt trött och tyckte sig se sin pappa göra något med handen bakom hans rygg men han blev för trött för att orka bry sig och däckade på soffan.

Matthew vaknade några timmar senare och gick och duscha, och satte sig och läste. Han tittade sedan ut egenom fönstret och såg hur Alexander stod och pratade med Pani. Han sprang ut och såg att Pani såg enormt trött ut.

Han sprang ut och såg att Pani såg ut att vara förbi av trötthet och ledde henne upp till sitt rum och erbjöd sin säng men hon såg frågande på honom.

Hon såg att Matthew under tiden hon varit borta tagit in sovsäcken som låg i tältet och kröp och la sig i den.

Matthew la sig i sin säng och tänkte att han lika gärna kan sova en timma han också.

Sicka dagar alltså. Matthew ville veta allt men ville inte puscha Pani och tänkte låta henne berätta när hon själv kände sig redo för det.

Slut på kapitel 2.

Närbild på Pani <3

hur fick du öronen?

Följer ❤️ Längtar tills nästa inlägg 😍

Pani var ju jätte söt 😊

#89 Alla öroninställningar på högsta inklusive "alienöron" sen har jag vridit dem :)

#90 VISST ÄR HON! Jag dör tycker hon är så fin. <3

Krävs ett expansion för det? Vet att man kan göra alvöron sedan nån viss uppdatering. Har dock inte spelat på ett tag..

Jiithra: Tror man måste ha Årstider då det är där aliens kommer? Vet dock inte säkert då jag haft årstider jättelänge.

HEJ! Vill bara säga att det skett ett misstag i Matthews egenskaper!

Han är inte ambitiös utan BARNSLIG. Vet inte vart jag fick ambitiös ifrån. Sorry!

Okej.. Kom på att jag inte testade det när Sims funkade och jag hade årstider.

G4: Kapitel 4. Hur allt hängde ihop och flykt.

Även om Pani sover större delen av dagen och smyger om kring på nätterna så är det svårt att dölja något för Knyttet.

En dag när Matthew var på nedervåningen gick Knyttet upp innan hon skulle iväg på sitt sista gig. Pani stod och tittade ut på havet.

-Så, det är du som satt fart på Matthew? Pani vände sig om långsamt, hon hade hört när Knyttet kommit in i rummet.

-Det är Pani det. Jag är tacksam för att jag får sova, här. Tacksam är jag. Gillar kyla, men skönt att slippa vinden. Gillar inte kalla vinden.

Sen är det tryggt, ingen ser mig. Pani log försiktigt mot Knyttet.

-Det är okej, stanna hur länge du vill. Är glad att se Matthew glad, aldrig sett honom skutta runt som han gör nu.

Och det var sant. Matthew gick runt och visslade, och pratade mer än vad han gjort innan. Lättnaden av att han inte var helt galen, och inte såg i syner var som en enorm sten lättat från hans axlar.

Även om vintern är på intåg spenderar Pani mycket tid i vattnet, både inomhus och utomhus.

Ett problem var att Pani ägde 3 plagg. En gammal tröja, en trasig kjol och ett par byxor.

Hon hade även en visselpipa som hon bar som om den vore av guld.

Vad är då problemet med detta? Jo, inga badkläder. Matthew kollade ut igenom fönstret och kom sedan ner springande tills sin mor med väldigt röda kinder och mumlade något om att låna kläder.

Knyttet tittade ut och upptäckte att Pani var totalt naken och skrattade åt Matthews förlägenhet och gick ut med ett par av hennes gamla short, en av Alexanders tshirts. När hon kom in så fick hon en av Matthews gamla skjortor att sova i.

Pani blev alldeles stel och och tog nästan vördnadsfullt emot kläderna. 

-Ni har varit väldigt snäll, jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig. Hon tog av sig halsbandet med visselpipan och sträckte ut det mot Knyttet, det märktes att det var det finaste hon hade.

-Nej, behåll det. Ta väl hand om min son bara, han är den yngsta i kullen och är känslig. 

-Jag lovar. sa Pani med bestämd röst.

Knyttet gick in medan Pani drog på sig kläderna och berömde dem och klappade tyget. Knyttet kunde inte låta bli att skratta, för det var en väldigt konstig filur Matthew tagit med sig hem. 

Om glädjen bara kunde fortsatt…

Den kvällen var det fullmåne. Vilket betyder att tidigare generationer bestämt sig för att återvända och kolla läget med ättlingarna.

Grundaren Bella Goff var en av dem. När Bella fick syn på Pani så stannade hon upp och kollade undrande på henne och Pani gav ifrån sig ett litet rop.

-Det är du! Det är du, du, du!

-Jag, jag känner igen dig.. sa Bella

-Du är den första, med det rena blodet som jag har, fast du ser ut som de andra. Du är släkt med den första av min stam, för länge länge sen. 

Vi kom till gjorden från Där Ute, från Farkosten. De första av oss skapades där, av Skaparnas avbild.

De lämnade oss här, så vi skulle frodas.

Sen kom folket som såg ut som du här, och jagade upp oss i skogen. Fula troll kallades oss, fula troll.

En del tyckte inte vi va fula troll, utan fina, fina. Och vi tyckte en del av dem var fina. Detta var bra för vår stam började dö ut eller försvinna. För få, allt för få.

Men Skaparna sa att när de folket kom, så får vi inte vara ute på dagen, för då ska de straffa oss. Och de gjorde det. Många försvann, så många.

Men en del, gifte sig med personer från folket och rymde. Kom aldrig tillbaka. Vet inte om de överlevde, eller är borta.

Pani är den sista av sin stam.

Du är släkting till vår första, gjord av Skaparna för att leva vid deras sida så de kan genom dig få veta mer. Men Skaparna är som sagt inte alltid snälla. De blir lätt arga. Därför tog de mig, tog Pani, för att vara ute i solen och träffa Matt-hew. 

De sa till Pani "Förstör inte detta, försvinn och lämna Matt-hew. Vi har planer för honom". Blev rädd, vill rädda Matt-hew, men vet inte hur.

Bella tittade på Pani och kramade henne. För Bella kopplade ihop Panis historia med sin egna.

Pani måste förväxla henne med OriginalBella som hon fick förklarat för sig att hon var klonad ifrån. Dessa "skapare" som hon pratade om var samma personer som personen ringde och varnade henne för.

De var alltså inte ens människor. Längtan till himlen och allt annat kändes nu förståeligt. Bella letade upp Alexander och berättade allt för honom tillsammans med Pani, sedan berättade han det vidare för Matthew och Knyttet.

Det var mycket att ta in för Matthew, men en konstigt släkt, ja det kunde man lugnt säga att han hade.

De kom överens om att Pani och Matthew ska försöka hålla sig inne ett tag tills de vet vad de ska göra.

Kvällen efter skulle Alexander ut och kolla till sin trädgård medan Knyttet fixade ordning det sista med middagen. Knyttet tittade upp och såg att han stannade upp, tittade upp och hur han skrek när han lyfte från marken.

-NEJ! ALEXANDER!! Knyttet sprang ut och ramlade om kull i snön men såg bara ett ljussken av att farkosten försvann.

-NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! Knyttet skrek så att de närmsta grannarna tittade ut igenom fönsterna och Matthew kom ut springande.

-Det måste inte vara någon fara! Det är inte första gången det här händer eller hur? Matthew hjälpte sin mamma upp och in i huset.

-Det är annorlunda nu, jag känner det på mig. Knyttet satta sig i soffan och satt där helt apatiskt.

Timmarna gick. Det gick ett dygn. det var kväll och månen lyste igenom fönstret. Knyttet gick långsamt till dörren och Matthew stod och tittade på hur hon långsamt öppnade dörren.

och där stod Alexander.

Eller. det som en gång var Alexander. Knyttet skrek och föll ner på knä. Det var som om ljuset lämnade henne när hon mötte Alexanders spöke.

Neeeeeej! Vad sorgligt!

När hon tittade ut såg hon att hans gravsten stod där, vad som än hänt så tog han sig hem till henne.

Hon ställde gravstenen bland de andra och grät, hon började snyfta och skrek ut sin sorg men sedan lugnade hon sig sakta. Det fanns saker att göra.

De verkade inte var intresserad av de andra barnen, de sa att det var Matthew de ville ha.

Men honom skulle de inte få.

Honom, skulle de fan inte få. Knyttet ger inte upp sina barn utan kamp.

Knyttet sprang upp till Matthew och han mötte henne med en kram och hon snyftade lite i hans famn innan hon återhämtade sig.

-Vi har inte tid. Jag tror jag vet hur vi kan sätta er ur fara, men du kommer inte att gilla det, ska jag vara ärlig så gillar jag det inte heller.

Knyttet böjde sig fram och viskade till Matthew, för man vet inte vilka som lyssnar.

-Här är alla kontanter jag har, det räcker inte långt, men det borde räcka en bit. Ni måste fly. ni måste fly nu jag har ett lagt pengarna i ett packet men när vi slutat prata så ta Pani, släng er upp på din kvast och flyg väster ut tills ni kommer till en tågstation. Det kommer bara ta någon timma.

Där tar ni ett tåg till en storstad, som Bridgeport och ta ett flyg till en stad långt här ifrån. Vi kanske kan höras på telefon men nämn aldrig ditt namn, det är nog säkrast om du byter namn också.

-Mamma, nej. Nej jag vägrar lämna dig, du

-Matthew Goff! Nu lyssnar du på vad jag säger. Jag vill inte att du ska gå samma öde till mötes som… som.. din far. Åk nu. ÅK!

Alexander slängde sig ner för trapporna och drog på sig jackan och skrek på Pani, Knyttet slängde åt henne en jacka så hon inte skulle frysa och de tog sina ryggsäckar och slängde sig på hans kvast och flög.

Knyttet tittade efter dem. Hon grät. 

Hon vände sig om och visste det var dags att kontakta resten av familjen, men hon längtade till den stund hon somnade för alltid och mötte sin Alexander igen. Hon har aldrig varit utan honom och känner hur allt bara rinner ur henne.

Matthew höll kvasten stadigt när de flög fram över vägen medan snön piskade dem i ansiktet. Pani höll ett fast tag i hans midja och mumlde hela tiden "hatar vind, hatar vind".

De kom till slut fram till en stad och såg vad som måste vara stationen, de gick in och köpte biljetter med nästa tåg till Bridgeport och köpte varsin kopp te. Matthew hade inte börjat känna efter vad som hänt men kände nu hur hans mage var ett stort svart hål.

Pani la armen om honom och han snyftade mot hennes axel medan tåget tog dem till en främande plats ingen av dem sätt förut. Pani hade mössa på sig men folk stirrade än då, som svar räckte hon ut tungan mot dem och de vända förskräckt bort huvudet.

Hon hade lovat att skydda honom.

#100 Det gjorde lite ont att skriva, men handligen kommer ofta naturligt och jag anpassar historian efter det som sker.

R.I.P Alexander <3

Super bra! Längtar till nästa 😃😍❤️

De kom fram till Bridgeport och gick till stadshuset och bytte namn, Matthew var inte säker på om Utomjordingar hade letat efter dem i telefonboken, men han gjorde som hans mamma sagt att han skulle göra.

Matthew bytte namn till Matt Goth, han kände att han hade rätt till det efternamnet, och det var lätt att vänja sig vid eftersom det var likt hans riktiga.

Pani vägrade byta förnamn, och efternamn hade hon inget, men stadshuset sa att alla måste ha ett efternamn så hon tog också Goth. För enkelhetens skull så där.

Det tog ett plan till Moonlight falls och fann att det bara fanns en tomt tillsalu när de kom fram. Det hade gått åt en del till resan och de hade 6300 simdaler kvar, och marken kostade 5000. De hade inget val utan köpte den, slog upp väggar kring en billig toa, och köpte tält. Detta får duga så länge.

De hade i alla fall varandra.

Slut på kapitel 4.

WOW! 😍

#104 det kom ett smakprov på vad som komma skall! Tänkte att det blir bättre att ha det i detta kapitlet då det var sista bilderna jag har :)

#107 Okej 🙂

G4: Kapitel 5. Att starta om från början.

Matthew, eller Matt märkte med en gång att pengarna tog slut snabbare än vad de trodde. De må vara sommar nu men hösten kommer snabbt och det hade redan börjat bli lite kallt att sova i tält.

Matt gick och sökte jobb inom Vetenskapen och tog sig ganska snabbt upp till tredje nivån eftersom han hade pluggat en hel del vetenskap innan.

De åt ofta flingor och mackor så de blev glada när de upptäckte en obevakad picnickorg. De vräkte i sig mat och sprang fnittrande där ifrån.

De underhöll sig med sånt som var gratis, som att gå på sommarfestivalen!

Pani upptäckte snabbt rullskrorskorna som hon blev totalt frälst i.

-Titta Matt-hew! Titta! Hon lärde sig åka snabbt, och ramlade inte alls lika ofta som Matthew som ramlade en hel del. men han åkte med henne för att göra henne glad.

De hade också kommit på att ett sätt att döva hunger på var att vara med i mattävlingar, något som Matthew testade på och ångrade snabbt då han tävlade emot några riktiga veteraner.

Även om de skrattades mycket var de båda nervösa. När de skulle lägga sig var de ofta orolig att något skulle hända den andre.

Matthew som hade nivå 1 i kändisskap på grund av sin pappa, som ärvt det i av sin mamma hade nu nått upp till nivå 2 på grund av massa rykten om att han blivit gripen av polis!

Med Matthew som ingångsport hade Pani börjat göra sig känd även om det var mot sin vilja.

Pani spenderade tid med att samla in saker som de kunde sälja. Honung, fisk och frukt främst.

De samlade nämligen ihop pengar så de kunde få bo inomhus innan hösten var här på riktigt.

Pani gjorde sitt bästa med att få en liten känsla av hem på deras tomt. Hon placerade Azelor på bordet som en liten överraskning till Matthew.

Pani hade blivit galen förtjust i ananas och till och med fått Matthew att gilla dem, även om de var lite för söta för hans smak.

Det hade börjat växa fram mer och mer känslor i mellan Matthew och Pani.

Och en dag, så stod det och pratade och Matthew berättade att han hade fått en rejällöneförhöjning och att de hade råd att bygga sig en liten bostad.

Pani blev så överväldigad med känslor att hon försiktigt och snabbt böjde sig fram och pussade honom på kinden.

Men när hon märkte att Matthew log och rodnade hoppade hon på honom och kysste honom direkt på munnen.

<3

Matthew var så stolt när huset var på plats. De sov fortfarnde i tält, men de var snart där!

Snart sover de nog inomhus.

Matthew gick upp tidigt när Pani fortfarande sov i tältet och åkte och köpte ett begagnat kylskåp och spis. Så när Pani vaknade hade han lagat frukost.

Det var förta gången på länge de åt varm mat, och det var underbart.

Slut på kapitel 5.

Nu har jag varit borta några dagar, men just det här med regler i legacy, det styr du ju själv. När jag tröttnar på en generation tenderar jag att sänka deras livsspann… är det fusk?

Superbra berättelse som vanligt! 👍

#115 Jo det är så jag tänkt, att jag bryter regler som jag gjort nu, har ju i princip startat en "ny" legacy I legacyn :P Tänkte för att Knyttet tjänade in så jäkla massa pengar. Vill ju ha de lite kämpigt.

Det tycker jag inte! Tycker som du att man ska styra det själv om det gör att det håller legacyn levande.

Oh tack snälla Lumina!

G4: Kapitel 6. Ett riktigt hus!

En natt vaknade Matthew av ett bekant ljud, han slängde sig ur sovsäcken men Pani var ännu snabbare.

De kikade ut och såg en utomjording… Vad skulle detta betyda?

-Du stannar, jag går ut. Panis röst var väldigt skarp, och det var något i hennes ton som påminde Matthew om sin mammas röst, så han stannade kvar medan Pani gick ut.

Det var inte bara en utan två. En manlig och en kvinnlig.

Pani gick fram till den kvinnliga..

-Varför är ni här? Pani försökte att inte darra på rösten-

-Du, Pani, ja? En väldigt metalisk röst som bröt väldigt kom ut ur den kvinnliga.

-Ny i stad, ja? Kul att ses! Kul att ses! Hört du är med man? Vart är man?

-Inne.. Pani blev konfunderad, hon lät väldigt glad över att se henne. inte det minsta hotfull.

-Ska ni ta Pani och Matt-hew här ifrån? Pani hade en förmåga att prata i tredje person när hon blev uppspelt eller nervös. Det var då hon glömde av sig lite.

-Nej, vill bara hälsa välkomna! Vi följa många i denna plats, intressanta verkar ni, ja! Måste vidare, bara hälsa. Fvurls illskk! När hon sa det sista skakade hon livligt Panis hand och sprang tillbaka till fordonet.

Mannen hade mest stått en bit bort och lett. Vad betydde detta? Visste de inte vilka de var? Spelade de? Vad betydde egentligen Fvurls illskk? 

Och… fanns det forfarande annanasdrycker i kylskåpet?

Hahaha, av allt man kan undra! Ananasdrycker!😃

Hemmet växer, om än långsamt. Att Matthew och Pani börjar bli allt mer kända istan hjälper till att tjäna pengar. Matthew spelade ine n reklam och tjänade 5000! Så de har nu ett riktigt hem med nästan allt som behövs. Eller ja, de har i alla fall allt nödvändigt!

Det är inte så pyntat, men det kommer allt eftersom.

#118 Den där Pani vettu! Galen i söta saker, speciellt ananas. När de hade den lilla kylen låg det ananasar överallt! Hon slängde dem inte utan bara placerade ut dem lite runt omkring på tomten!

Eftersom Matthew tjänat en del pengar så gav han Pani en present.

Pani blev helt tagen när han kom hem med massor av paket. Han hade köpt lite kläder till henne som fick henne så glad att hon hoppade högt och kramade honom en massa.

Men han hade en present som han gav henne sist av allt.

Det var ett par skor. Pani hade aldrig ägt ett par skor. Hon tyckte de var så fina att hon ville ha på sig dem HELA tiden, och Matthew lät henne hållas. Allt för att få henne att le så där med hela munnen.

Pani fick förutom skorna ett ställ med vardagskläder, en finklänning och ett par byxor till hennes träningströja.

Varje kväll veck hon nogrannt ner dem och byrån. Sicken lycka! hon levde INOMHUS, bodde men en hon älskade, sov i säng, åt varm mat och hade skor. Det var mer än vad hon någonsin kunnat drömma om.

Matthew blev väldigt ivrig över att få Pani glad och visste inte riktigt när han skulle sluta.

Med rädslan när utomjordningarna kom förbi färsk i minnen så gjorde han något utan att direkt tänka efter.

Det var kväll och Pani var på väg upp för en nattmacka när hon möttes av Matthew i hallen. Matthew gick ned på knä och nästan skrek:

-PANI! Gift dig med mig!!

Pani tittade länge förundrande på honom, hon förstod inte riktigt vad han höll på med.

Hennes gröna intensiva ögon flackade mellan ringen och Matthew allt mer panikslagnablick, så gick det upp för henne vad han höll på med.

Men vad kommer hon att svara? *BAM BAM BAAAAAAAAM*

>>Fortsättning följer…

Slut på kapitel 6.

Herregud, inte igen. Jag kan ha fel men var det inte så här mellan Alexander och Knyttet. Men jaja, det får ju spänning i historien. Och precis som förra gången känner jag mig helt säker på att hon svarar ja men ju mer jag tänker på det ju mer osäker blir jag.🤦‍♂️

😭

#123 Nej Pani och Alexander har ju inte känt varandra lika länge, och de har lite annorlunda relation. Det är först nu det sista det har vuxit fram en FAKTISKT kärleksrelation :)

#124 Cliffhanger så där över helgen :P

Jag älskar inte dig längre. 💔😉

#126 Det är ett hårt liv jag gett mig in på!! 😢

hur gjorde du när du fick aliens att komma?

Hur gör man för att dem ska komma?

#128 som jag svarade i din tråd, rymdstenar. Har några på tomten. Men som jag skrivit innan så "framkallar" jag inget. Det som händer, händer. Sen skriver jag bara om det.

#129 Okej! glömde bort att det var du som skrev det 😊

#130 inga probem! Vet faktiskt inte om man kan göra ngt mer. :(

Men måste det vara någon speciell årstid eller funkar det med alla?   Det är Vinter nu hos mig och snart vår om ca 4 dagar

#132 tycker vi tar det i din tråd så de inte blir att vi diskuterar det här, här ska det bara vara legacyrelaterat är tanken.

Jupp. 🙂

G4: Kapitel 7: Pani ger besked.

Matthew tittade på Pani och såg hur hon såg väldigt konfunderad ut.

-Matt-hew, vill du binda Pani? Pani såg ledsen ut.

-Nej! Jag älskar dig, vill göra dig lycklig på så många sätt som möjligt.

-Men, litar du inte på mig? Varför vill du sätta ring på Pani? Pani hade inte helt förstått grejen med bröllop och giftmål, utan såg det på samma sätt som när man sätter en ring på en fågel.

-Förlåt, men kan inte säga ja. Pani stirrade stint ner i golvet.

-Nej, det är jag ska be om ursäkt. Vi har bara känt varandra ett kort tag, jag vet inte riktigt vad jag tänkte på faktiskt. tror inte jag tänkte alls.

De kramades och gick och la sig i sängen och pratade hela natten. Pani om hur hon kände inför giftmål och Matthew om hur han såg på det och att han ändå förstod varför hon sagt nej. Även om han ändå var sårad så vill han inte ha någon annan.

What! Sa hon "Nej". Stackars Alexander

#136 Det gjorde hon tyvärr! Hon verkar inte riktigt förstå varför man ska gifta sig.

Haha, Alexander är hans pappa! Men de är enromt lika förutom att Matthew är blå :)

Ojdå! xD Jag menar Matthew/Matt

Kan inte annat än att säga att historien är riktigt spännande :-D

Det är höst och Pani och Matthew slängde ihop en liten maskerad, men de har inte så väldigt många vänner så det blev en liten tillställning.

Pani tog på sig peruk, och blev hon inte ursöt? Tycker hon överlag är riktigt fin som sjöjungfru!

Pani som aldrig haft hår tyckte det var rolig att se sig i spegeln och se lockar som ramade in hennas ansikte.

Pani hade även upptäckt något som hon hållit hemligt för Matthew.

Hon hade nämligen en speciellt snöflinge-klapp till honom.

#138 Haha! Alltså det är kul att du skrev det för jag har flera gånger skrivit fel.

Tycker de är lika som karaktär bara det att Matthew är mer ivrig till sättet! :)

#139 TACK! Det gör mig så glad! Det är ni följare och era kommentarer som gör att jag orkar fortsätta! :) Känner att det liksom blir värt alla pengar man lagt på att köpa sims och all tid det går åt att spela!

Den första snön har börjat falla, vilket gjorde att Pani blev som ett ivrigt barn. Hon har alltid älskat snön.

Pani stod i badrummet på tå och försökte se sig själv ordentligt i spegeln.

Hon hade verkligen förändrats det sista, men hon hade varit noga med att dölja det för Matthew tills hon var helt säker, vilket hon nu var.

Matthew hade jobbat natt och dag på forskningslabbet det sista, han hade svårt att få en befordran och att han hade egenskapen arbetsnarkoman ledde till att han hela tiden ville avancera.

Pani tittade ut igenom fönstret så såg hon hur Matthew gick över gården. Hon blev ivrig och fnittrade nästintill hysteriskt och sprang ut i köket och låtsades diska.

-Nu är jag äntligen hemma! Det börjar verkligen bli kall…. Matthew gick in i köket och när Pani vände sig om tappade han hakan totalt.

-Överraskning, överraskning!! Pani hoppade upp och ner var glädje. Hon hade varit orolig för hur Matthew skulle reagera, men hon var så lycklig själv att hon mest fokuserat på att han skulle bli glad.

Han sjönk på knä med handen på hennes nu stora runda mage och tittade upp och mötte Panis ögon.

-Är det verkligen sant? Ska vi bli föräldrar? Pani nickade och drog handen igenom hans mjuka hår. Hon kände hur lyckan strålade igenom hela kroppen. För Matthew var så glad att han bara stod kvar och kramade hennes ben.

Slut på kapitel 7.

Oh, my goodness! Det var ju nästan så att jag fick tårar i ögonen. Superfint berättat!

Hennes okunskap om den "fångenskap gud kallar äktenskap" var bara helt fantastiskt porträtterat. Och sen hur hennes egen glädje över graviditeten helt överskuggade att han ens skulle kunna reagera annorlunda än hon själv. *Stående ovationer*

#143 Oh du är lika snäll som alltid Lumina!

Jag blir mer och mer förtjust i dem, ingen av dem är ju Knytte, men de är inte dåliga heller.

Tänkte skriva om Pani och hennes egenskaper sedan, hon har egenskaper jag sällan använder och är lite mer svårspelad än andra tycker jag.

EDIT: Jag hade lite problem med att alla bilder försvunnit men tänkte att jag skulle se hur långt bak min backupp var, råkade då självklart ta bort min nuvarande sparfil.

Så, det kommer bilder!

#145 det är inte bilderna som är det viktigaste utan storyn :-D Iallafall för min del. Gör så gott du kan men det du har, jag är övertygad om att det kommer att bli precis lika bra som alltid. :-D

#146 det har hänt ENORMT mycket och det hade varit svårt att komma ihåg allt jag tänkt skriva. Som tur var så hände ALLT på en och samma gång och det har blivit nästan exakt samma som förra gången :)

åh har han träffat en nu :D haha så söt hon är :3

#148 Ja nu har han träffat en! Ja, jag tycker hon är ursöt faktiskt. Ser ofta lurig och pillimarisk ut.

G4: Kapitel 8. Barn!

Livet var UNDERBART, Matthew tjänade allt bättre och de kunde allt eftersom börja bygga ut huset, det var snart dags att bygga en liten barnkammare till den kommande lilla bebisen!

Pani hade spenderat en stor del av graviditeten med att läsa, främst om hur de simmarna beter sig kring kärlek.

Matthew kunde höra henne fnittrande på nätterna när hon läste allt ifrån kärleksromaner till informationsblad för unga.

-Ni är knäppa allihop! Varför säger ni inte bara saker rakt ut? allt detta smygande och tassande!

-Hmm, men jag minns nog någon som tassade om kring och lämnade en blomma.

Pani tittade oförstående på honom, förstod vad han menade och rodnade för att sedan brista ut i skratt. Det var något som nog alla förstod sig på. Svårare hade hon dock att förstå sig på det där med äktenskap, men ju mer hon läste om det ju mer förstod hon varför Matthew tog så illa upp. Han ville inte låsa in henne, men alltid ha henne. Kunde kan inte bara säga det?

Men mitt upp i kärleken så hände det saker. Det var dags för förlossning. Pani ville föda hemma men Matthew vill absolut till sjukhus.

och tur var väl det…

VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN! 

Alexandra, döpt efter Matthews pappa. Har egenskaperna Konstnärlig och tankspridd.

Har även sin pappas hudfärg, ska bli kul att se hur hon ser ut när hon växer upp.

Välkommen till världen är också Sandor! Denne friska lilla pojke verkar ha fått lite av Panis hudfärg och blivit blå som en liten smurf!

Han har egenskaperna: Modig och Klumpig.

Sist OCH minst, så välkomnar vi Sandra till världen!

Hon verkar ha sin moders hudfärg, om än kanske lite mörkare! Sandra har egenskaperna: Vänlig och Atletisk.

Matthew bara skrattade när doktorn sa "det kommer en till" och "oj då, ni har visst trillingar". Eftersom han är trilling själv vet han vilken trygghet syskonen var men också att det kan vara svårt för alla att synas.

Pani var så glad att hon nästan smällde av. Hon berättade sedan att det är ovanligt för hennes stam att få många barn, eller att få barn över huvudtaget.

När de hade en stund över för dem själva viskade Pani i Matthews öra.

-Jag har forskat lite, och jag har bestämt mig för något… Jag förstår nu hur du menade och jag vill som du. Jag struntar i vad andra menar. Detta är för dig och för Pani som ska finnas för alltid och sedan bli ett Där Ute när vi inte längre finns kvar på Jorden.

Pani gick ner på knä…

-Men, Pani, du.. du ville ju inte?! Du ville inte binda dig! Du är ju född fri det sa du själv?!

-Även om vi är äktenskapade i bröllop så är jag fri, Matt-hew skulle aldrig få Pani att känna sig instängd. Pani litar på dig.

-Om du är säker, så vill vara äktenskapad med dig Matthew log och Pani skuttade upp i hans famn från sittande.

-Vi, och ungarna. Vi kommer klara allt. Min stam dör inte, din stam dör inte. och vår stam, det är den bästa som någonsin funnits.

Lite senare fyllde Matthew år, men alla deras pengar hade gått åt till att bygga ut huset så att alla ungar skulle få plats.

Detta gjorde dock ingenting.

De firade honom själva, och Pani som hade fått en drink över sig av en klumpig servitör hade en fantastisk sockerkaka hon sparat till tillfället.

Slut på kapitel 8.

Superbra historia! ❤️

#156 ❤️ Det är ni följare som gör att den finns!

#157 ❤️

Följer! :)

#159 vad trevligt :))

Längtar till nästa del. Är helt fast vid den här historien. 😃❤️

#161 Snart så! :)

G4. Kapitel 9. Alltid alla dessa födelsedagar!

Med många barn kommer många födelsedagar! Men eftersom familjen Goth inte har så mycket pengar så blir det inga större fester. Men på något sätt har det ändå kommit in en paparazzi som filmar allt.

Sandor ärvde sin mors öron och är han inte söt så säg?

Pani fyller också år, men som vuxen kommer sånt ofta lite i skymundan. Inte för att Pani är så mycket för födelsedagar så henne gjorde inte så mycket.

Som småbarnsförälder till 3 galna ungar så blir det barnen som är i fokus.

Ja. äntligen så kom ett inlägg. 😃❤️

#164 det kommer fler! måste sätta på spelet bara så jag itne blandar ihop allt!

Idag kommer också ett lite särskilt inlägg om Pani!

Alexandra!

Sandor! Han har ärvt både sin mors ögon och öron! yey!

Sandra! Har ärvt sin mors öron! Yey! Alltid roligt med lite annorlunda karaktärsdrag.

Vad gulliga dem är. ❤️