Spännande 😃

Jag tänkte börja med att visa upp karaktärerna. Här har vi Daim. 😃

Och Toffee. 😃

Jättefina :-D

Och sist har vi Hazel, ägaren av hästarna. 🙂

#4 Tack! 🤗

Daim stod och drack lugnt i sin hage när Hazel kom gående. Hon brukade komma en gång om dagen. Hon hade fullt upp borta i stallet, med alla andra hästar, så Daim var glad för den lilla tid hon kunde avvara.

Idag var det inte som vanligt. Idag hade hon med sig någon.

- Hejsan Daim! sa Hazel glatt.

- Jag har med mig någon. Toffee! Han ska bo här några veckor.

Daim spärrade upp ögonen. Var det sant? Han visste mycket väl vem Toffee var. Han visste inte om han skulle vara överlycklig, eller vettskrämd över nyheten.

-Hejdå Toffee, sa hon och klappade honom. Sen gick hon igen.

"Okej, var lugn nu Daim. Uppträd normalt" tänkte Daim.

Han fortsatte dricka och försökte få det att se ut som om han fortfarande var törstig. Toffee harklade sig och Daim lyfte tillslut huvudet från vattnet.

- Ehm… Tjenare, sa Toffee.

- Hejsan, sa Daim tyst.

- Schyst ställe du har här.

Daim svarade inte. Istället uppstod det en pinsam tystnad.

- Jag går och ser mig lite om, sa Toffee för att bryta tystnaden. Som om det fanns något att se i den där lilla hagen.

När Toffee sprungit de fyra meter som det var till andra sidan hagen, vände han sig om igen. Daim var då i full gång med att slicka på saltstenen.

"Shit vad han är blyg" tänkte Toffee. Han intalade sig att det var för att de just träffats, och tog några steg fram till Daim.

- Daim! ropade Toffee

Daim tittade upp från saltstenen.

- Ehm… Ska vi hitta på något? frågade Toffee.

Daim svarade inte utan fortsatte att titta på honom med oförstående ögon.

Toffee hoppade fram till honom.

- Vet du någon kul lek?

Återigen stod Daim tyst.

- Ehm… Jag vet! Vi kör kull! Jag jagar! sa Toffee glatt.

Efter en stunds lekande började det mörkna. Daim var säker på att han hade skämt ut sig själv och att Toffee tyckte att han var sjuk i huvudet, men istället sa han:

- Det där var jättekul!

Sen gäspade han stort. 

- Men oj, vad trött man blir. Jag ska nog sova nu.

Toffee gick ett par steg bak.

- Godnatt Daim, sa han trött.

- Godnatt, mumlade Daim.

Toffee somnade med en gång.

Daim betraktade Toffee. Tänk att han stod så nära honom! Detta var en dröm som blev sann!

Efter en stund somnade även Daim.

Fina hästar!

Följer 🙂

Följer!

Jag tänkte spela lite på denna familjen idag, men känner ingen lust för det just nu. 😇

#19 det kommer nog, kvällen är lång 🙂

Följer :D

#20 Du hade rätt. 😉

#22 🙂

Toffee vaknade. Han tittade på den sovande hästen bredvid sig.

"Han är så söt när han sover" tänkte han.

Han slog genast bort tanken. Så kunde han ju inte tänka!

Han skakade på sig i hopp om att bli av med tanken, men det gick inte. Den fanns kvar, och ju längre tid det gick desto starkare blev den.

Han gav upp och tillät sig själv tänka en liten stund. Varför ville han inte tänka så egentligen? Han kunde inte se något fel, men ändå var det något som gjorde att han inte ville tänka så.

En ny tanke kom till Toffee. Han visste att det var sant.

"Jag är kär…"

Han puffade försiktigt på Daim för att väcka honom. Daim öppnade sömnigt ögonen och tittade på honom.

- Ehm, du Daim… Jag måste säga en sak.

- Vadå? frågade Daim med en gäspning.

- Jag tror jag är kär i dig.

Daim blev chockad. 

"Det här händer inte! Det här händer verkligen inte!" tänkte Daim. Han var alldeles överlycklig.

Han såg att Toffee väntade på ett svar, så han svarade som det var.

- Jag tror jag är kär i dig också.

Toffees ansikte lystes upp.

Reste av natten fortsatte som den påbörjats.

Morgonen kom smygande och Hazel kom som vanligt för att titta till hästarna. Hon hoppades på att Toffee och Daim kom överens. När hon kom till hagen fick hon sig en liten överraskning. Hon hade inte trott att de skulle komma så bra överens. 

"Jag får nog hålla ett öga på dem där två…"

Dagen gick och det blev allt värre. Hazel började bli orolig. Toffee och Daim däremot, de hade aldrig mått bättre.

Hazel tog upp telefonen. Hon hade inte behövt ringa detta numret mycket förut, hon har alltid haft bra hand med sina hästar. Men just nu kändes det nödvändigt. Efter ett par signaler hördes en röst.

- Lisbeths veterinärklinik, vad kan jag hjälpa till med?

Hahaha, oj… 😂 Tänkte spela lite till men råkade stänga av spelet. Så duktig är jag. Jaja, det blir väl lite mer imorgon istället då. 😛

Imorgon? 😕

#33 Aww, kom igen, det började ju precis bli riktigt spännande…! 😃😇

#35 Håller med 😃

#34 #35 Mohaha, satte mig och kollade på tv istället! 😈 Lite får ni allt längta. 😇😉

Följer :D

Veterinären kom till gården och Hazel visade henne vilka hästar det gällde. Veterinären antecknade lite och sa sedan:

- Det är tydligt att dina hästar inte mår bra. Den enda lösningen är tyvärr att separera dem.

- Okej, men då flyttar jag in Toffee i stallet igen, sa Hazel.

- Tyvärr så är det inte så enkelt, de får inte vara i närheten av varandra. Jag är rädd att jag måste ta med mig en av dina hästar.

Sagt och gjort. Veterinären tog med sig Toffee bort från gården.

- Toffee! ropade Daim.

Daim var förkrossad. Hur kunde de göra såhär!? Hazel skyndade in i hagen för att lugna ner Daim.

Det gick minuter. Timmar. Dagar. Daim kunde inte förmå sig att vara glad.

"Är det sant? Är jag sjuk? Det kanske jag är…" tankarna snurrade runt i Toffees huvud. Var han sjuk? Var det därför han hade bettet sig som han gjorde? 

Han befann sig långt bort från Daim. Det enda som fanns i hans box var mat och vatten. Han hade all tid i världen på sig att tänka.

Meer!!

Jag har en massa mer att skriva som jag spelade imorse, men jag låter bli att skriva det för att det ska bli mer spännande. 😎 (Eller snarare för att jag inte orkar! 😂)

Vad gör den lilla regnbågshästen egentligen i #42 ???

#46 Regnbågshäst? Jag ser ingen regnbågshäst… 🤔

Det är en liten häst bakom huset! Tänkte också på den🙂

#48 Jag ser bara Daim. 🤔

#49

Kolla åt vänster, bakom vindskyddet Daim står vid tittar det fram en liten liten ponny med regnbågsfärger.

Här 😃

- Du, pysen!

Rösten överraskade Toffee. Han vände sig om, men såg inget.

- Här nere!

Toffee tittade ner och såg en liten regnbågsfärgad ponny. 

- Oj förlåt jag såg dig inte, du är så…

- Liten, jag vet. Det blev lite fel.

- Lite fel?

- Strunt samma, jag har en plan!

- En plan? För vadå?

- Så att du kan rymma såklart, dumsnut!

Toffee tittade oförstående på den lilla ponnyn.

- För du vill väl hem? frågade den osäkert.

- Jag vet inte… Tänk om jag faktiskt är sjuk, tänk om jag…

- Vad är det för skitsnack? Du börjar ju låta som dem där andra, sa ponnyn irriterat.

Den tog ett par steg bakåt och hoppade sen ut genom fönstret.

#51 Jag vet. 😉

#53 👍

"Dem där andra?"

Toffee kunde inte tänka klart. Han visste inte vad han tyckte. Älskade han Daim? Ja. Fast var det bara pågrund av att han var sjuk?

Han försökte sluta tänka och somnade istället.

Inte nog med att Hazel saknade sin favorithäst, hon märkte även hur olycklig Daim var.

"Vad har jag gjort?" tänkte hon förtvivlat.

Toffee vaknade av att han hörde veterinärens röst.

Hon skulle ta med sig honom till kliniken, där hon skulle undersöka honom. Toffee ville inte bli undersökt, han ville vara med Daim!

Följer! 😃

Och den där lilla regnbågshästen är ju Hen/Pride God i hästform, am I right or am I right..? 😎😇

När Toffee stigit ut ur boxen kom det plötsligt en liten regnbågsfärgad ponny springandes mot veterinären och honom.

#59 Nej nej, du har nog tittat lite för mycket på Hallonsmurfens historier. 😇

#61 Nää, vad menar du..? 🤓

Den lilla ponnyn ställde sig framför veterinären. I en snabb rörelse sprakade den till veterinären.

- Spriiing! ropade den till Toffee.

Toffee sprang. Han sprang så fort han kunde.

Veterinären låg på marken och hade väldigt ont.

Toffee sprang och sprang och kom tillslut fram till gården. Han kunde se Daim gå och beta i hagen. 

- Daim! ropade han.

Daim lyfte huvudet och såg Toffee komma mot honom. Han blev överlycklig.

Nu var de tillsammans igen.

"Ännu ett lyckat uppdrag" tänkte Hen belåtet.

Hen var glad över att vara tillbaka i sin vanliga form, flugorna gjorde Hen galen!

Hazel tittade ut mot hagen och förväntade sig att se Daim stå deprimerad, med huvudet i gräset. Men istället möttes hon av något helt annat. Hon sprang genast till hagen.

Hazel var så glad över att Toffee var tillbaka. Och så var hon glad för att Daim var glad över att Toffee var tillbaka. Och så var hon glad över att Toffee var glad över att Daim var glad över att Toffee var tillbaka.

- Förlåt mig, jag ska aldrig mer sära på er två, sa hon.

JAG VISSTE DET! 😃 mehehehe…

Toffee och Daim fick flytta in i stallet…

… Och där lever de lyckliga tills jag kommer och förstör igen.

#73 Bästa slutet EVER! 😃😂🥳👍

Följer:)

Följer 😃