Det började en helt vanlig morgon. Elsa Wilder låg i sin varma säng och sov, hon skulle precis vakna. När hon vaknade skulle hon väcka Emily, hennes sjusovare till storasyster, som sov i sängen mittemot hennes, uppe på deras alldeles egna loft i det lilla huset på prärien. De skulle klä på sig samtidigt som de skulle diskutera dagens hemläxa. Mamma Mary skulle precis ställa fram frukosten på bordet när de kom ner och deras lillasyster Maddie skulle leka med sin anka tills mamma satte henne vid bordet. Pappa Ernst skulle vara ute i stallet och hunden Eve skulle vara ute i sin hundkoja. Precis som alla andra mornar, med andra ord.

Men Elsa skulle precis vakna upp och inse att den här morgonen är inte som alla andra mornar, för allting har förändrats….

Lägger ut en bild på Elsas familj.

Pappa Ernst, Mamma Mary, Storasyster Emily och Lillasyster Maddie.

Elsa vaknade, och så fort hon kvicknat till la hon märke till tystnaden. I vanliga fall var hennes mamma i full gång med frukosten, men den här morgonen kunde Elsa inte höra någonting från nedervåningen.

- Emily!, ropade Elsa. Emily, vakna!

Emily svarade inte. Elsa klev ur sängen med en suck och gick iväg till Emilys säng för att väcka henne. Det var inte förrän hon stod vid sängen som hon upptäckte att den var tom. Tom! Var är Emily? Hur mycket är klockan? Har hon försovit sig? Det har aldrig hänt förut, hon är otroligt lättväckt.

Elsa skyndade sig ner, hon tittade överallt men ingen var hemma. Huset var helt tomt. Var kunde de vara? Inte skulle de väl åka någonstans utan henne? Elsa var inte orolig än, så hon gick upp på loftet igen och klädde på sig innan hon gick ut för att leta.

När Elsa kom ut på gården distraherades hon av en konstig… sak? som stod ute på vägen. Vägen såg också konstig ut. Elsa bestämde sig för att springa dit för att kolla vad det var för något. Hon knackade på rutan och en kille öppnade den och frågade vad hon ville ha.

- Ha? Vadå ha?, frågade Elsa.
- Ja, vad vill du köpa?, frågade den killen i den konstiga.. vagnen.
- Vart är jag nånstans?
- Isla Paradiso, där dina drömmar slår in!, svarade killen glatt. Inte för att jag drömt om att köra runt på den här jäkla glassbilen men.. fortsatte han mumla men Elsa lyssnade inte.

Isla Paradiso? Vad är det för ställe? Vad hände med prärien i Minnesota? Förutom gården är ingenting sig likt.. Och glassbil? Vad är en bil för något? Glass vet hon ju vad det är, men hon hade aldrig ätit någon. Det verkade ganska gott men hennes familj var fattig så de hade inte pengar att lägga ut på sådana "onödiga" saker. Elsa förstod tillslut att en bil var en sorts vagn och den här vagnen sålde glass.

- Säljer du glass?, frågade hon försiktigt.
- Ja men hallå, vart är du ifrån egentligen? Är inte det ganska uppenbart?, han stirrade konstigt på henne. Ska du ha någonting eller?
- Nej, jag har inte pengar, svarade hon.
- Här, sa killen och tog fram en glasstrut. Jag bjuder!

Sen körde han iväg och Elsa smakade på glassen, det var nog det godaste hon någonsin ätit! För några minuter glömde hon sin familj och det den där glasskillen sagt om Isla Paradiso…

När glassen är uppäten kommer Elsa på att hon måste leta efter sin familj, så hon springer iväg till hagen och stallet. Men det var tomt, inte ens hästarna var hemma. När hon såg att även hundkojan var tom, så brast det för Elsa så hon satte sig ner och grät.

Vart var de? Varför hade de inte tagit henne med sig? Hennes collie Eve skulle aldrig lämna henne självmant, hon såg alltid till att Elsa var med, vart hon än skulle…

Efter en stund när Elsa ryckt upp sig bestämde hon sig för att undersöka Isla Paradiso lite. Hon passerade en massa konstiga hus, och massa konstiga vagnar, som påminde om den där glassbilen men ändå inte, passerade henne. Tillslut kom Elsa fram till en jättevacker park. Hon fick syn på glassbilen igen, men brydde sig inte så mycket om den då hon samtidigt fick syn på två pojkar. Innan hon hann gå fram till dem sa de hejdå och den ena, mörkare killen, gick därifrån.
Då bestämde sig Elsa för att skynda sig fram, men väl där blev hon väldigt blyg. Hon presenterade sig och fick veta att pojken hette Philip. Han tittade konstigt på henne först men sedan blev de vänner. Elsa tyckte Philip är söt och snäll, även om han har väldigt märkliga kläder. Efter att de lekt kull en bra stund stannade Philip helt plötsligt till och Elsa skulle precis ta chansen och kulla honom när han utbrast "fan också, jag har inte gjort matteläxan!" Elsa blev förskräckt av hans språkval, men glad över att höra att det fanns en skola här också. Philip var tvungen att dra hem för att göra läxan, annars skulle läraren bli sur.

- Vi ses väl imorgon, i skolan? frågade Philip innan han gick.
- Gärna, men jag vet inte var skolan ligger, svarade hon.
- Äh, hoppa bara på den gula bussen imorgonbitti, svarade han och log. Sedan gick han.

Gula bussen? Vad är en buss? Elsa funderade på det hela vägen hem till gården men bestämde sig för att inte fundera över det mer, det skulle hon ju få veta imorgon.

När Elsa kom hem var solen redan påväg ner och Elsa satte sig vid dammen som låg alldeles intill deras hus. Solen fortsatte gå ner, det blev mörkare och mörkare men varken mamma eller pappa kom ut för att säga till att det var kvällsmat. Vart är de egentligen? Elsa ville bara att de skulle komma hem….

Elsa bestämmer sig för att byta om till pyjamas och försöka sova. Men hur mycket hon än försökte så gick det inte. Hon såg sin familjs ansikten i huvudet och längtade efter dem allihop, mer än hon någonsin gjort tidigare. Tillslut när klockan var långt efter midnatt somnade hon, med förhoppningen om att hon skulle vakna upp imorgonbitti och inse att den konstiga dag som varit bara varit en knäpp mardröm.

Nu ska även jag göra som Elsa och sova. Kommentera gärna om ni följer, så jag får veta ^^ Godnatt med er, såhär klockan 5 på morgonen :P

Följer :)

Gud vad spännande! Och vad bra du skriver! Jag följer utan tvekan!

följer ^^