Prolog: En sista chans

Väktaren och Överväktaren ser ut över det totalt förstörda, sönderbrända hemmet

Väktaren: "Det ser klart värre ut än vad det faktiskt är." 

Överväktaren: "…" 

Väktaren: "Men det ger lite karaktär till huset i alla fall, eller hur?" 

Överväktaren: "… så, hur många dynastier är det du har tagit död på nu? Fjorton?" 

Väktaren: "Hörru, glöm inte bort Äppelberg-Ciderson-Bergströmdynastin!" 

Överväktaren: "Ah, just det. Familjen du tog över när förra väktaren gick i pension och som gick en tragisk drunkningsolycka till mötes bara en vecka senare. Femton, i såna fall." 

Väktaren: "Jag har koll på siffror åtminstone!" 

Överväktaren: "…" 

Väktaren: "Okej, så jag gör saker lite annorlunda från andra väktare, men varför måste det vara dåligt? Jag testar bara folket lite längre, kör tuffare utmaningar och…" 

Överväktaren: "Du får sparken…!" 

Väktaren: "S-sparken!? Nej, k-kom igen nu! Du kan inte sparka mig för det här!" 

Överväktaren: "Jag är Överväktaren. Jag kan sparka dig för att du kommer till jobbet med fel färg på skjortan, om jag så önskar." 

Väktaren: "Jag är jätteledsen över allt som har hänt på sista tiden! Det har aldrig varit min avsikt att medvetet förstöra dynastier! Jag bara… testar dom för hårt! Snälla, snälla, jag ber dig, ge mig ett försök till! Jag lovar att jag kommer ge resultat den här gången och inte lägga till mer i onödiga dödsfallsstatistiken!" 

Överväktaren: "Hmm…" 

Väktaren: "Snälla!? Du har inte ett överflöd av Väktare och jag har verkligen lärt mig min läxa nu." 

Överväktaren: "Det finns en ung sim som nyligen ramlat över Ambrosiareceptet i Oasis Springs som behöver en Väktare för att assistera i starten av en ny dynasti. Jag har inga lediga väktare över för stunden så du får en enda chans till, men det är allt. Sabbar du det här så får du återgå till ett skrivbordsjobb, hör du det?" 

Väktaren: "Tack, tack, tusen tack! Du kommer inte att ångra dig, jag lovar!" 

Överväktaren: "Vi får se." 

Väktaren: "Okej, visa mig till den lyckosamma utvalda så kan vi börja genast!" 

Överväktaren: "Jag finner din entusiasm angående det här mer oroande än lugnande…" 

Dom beger sig omedelbart till Oasis Spring, där tomten redan är förberedd och den något förvirrade grundaren har placerats.

Väktaren: "Hur fixar du sånt här så snabbt?" 

Överväktaren: "Jag är Överväktaren, det är mitt jobb. Där har du din grundare för den blivande Autumndynastin. Presentera dig." 

Väktaren synar grundaren (som förvirrat ser sig omkring och försöker lista ut vart rösterna kommer ifrån) och blir sedan rejält upprörd. 

Väktaren: "Du kan inte låta mig ansvara för den här kraken! Du vet hur jag är! Jag behöver en tuff, självsäker, tålig sim som inte ser ut att falla omkull för att vinden blåser för hårt! Det här är dömt att misslyckas, som att sätta en porslinsprydnad i händerna på en tvååring och sen tro att den inte ska gå sönder!"

Överväktaren: "Bra, då får du öva självbehärskning och impulskontroll utöver att vara en riktig, ansvarsfull Väktare. Du vet vad du ska göra. Jag tror du klarar dig själv härifrån." 

Väktaren: "Men hallå, vänta! Jag kan inte starta en dynasti med den där… öh… henne, honom, hen?" 

Grundaren: "Umm… m-mitt namn är Robin." 

Väktaren: "Det hjälpte inte mig det minsta! Vilket är det?" 

Överväktaren: "Lycka till nu och kom ihåg att jag håller ögonen på dig. Väldigt noga." 

Väktaren: "Nej, vänta! Kom tillbaka, din uppblåsta, självcentrerade… *suck* Åh… eh… ja, jag vet inte hur mycket du hörde av den där diskussionen, men… Hej, det är jag som är din Väktare! Gratulerar, du ska få grunda din egen dynasti!" 

Robin: "…jippie?" 

Ha ha! Vilken start….

#2 😃

Robin har verkligen fått Väktarkårens bästa som sin vägledare.

Här måste det följas :D

#4 Tack så mycket! 😃🤗

#1 Åh herregud. Stackars Robin >:D

#6 Med en sån Väktare kommer det säkert gå jättebra för Robin! 😃😇😈

Härlig beretelse

det här kan bli intressant att följa

#8 Tack så mycket! 🤗

#9 Tack, jag hoppas det. 😃

Kapitel 1: "Ni kan ju multitaska nu för tiden." 

Väktaren: "Okej, Robin Autumn! Jag tar för givet att du har någorlunda koll på vad en odödlig dynasti är och innebär?" 

Robin: "Det… har att göra med Ambrosiareceptet jag hittade på mina föräldrars vind, eller hur?" 

Väktaren: "Wow… okej, jag tar det hela från början. Ja, det är så vi väljer vilka som ska grunda sin odödliga dynasti. Att hitta receptet är första steget, men ingen vanlig dödlig kan lyckas skapa denna gudomliga måltid på egen hand utan hjälp utifrån. Det är där jag kommer in!" 

Robin: "Du ska alltså hjälpa mig göra Ambrosia?" 

Väktaren: "Du vet ingenting, eller hur? Tror du att jag bara tänker hjälpa dig att skapa källan till odödlighet, den gudomliga Ambrosian, bara sådär? Ånej du, om du vill äta Ambrosia och sälla dig till dom odödliga så måste du göra dig förtjänt av det först." 

Robin: "Men om jag inte vill det…?" 

Väktaren: "Det där hörde jag inte. Jag har en lång lista med prylar som du måste komplettera innan du stryker med av ålder för att få äta Ambrosia, plus att du dessutom måste fixa fram ingredienser och öva upp färdigheterna som krävs för att göra Ambrosian samtidigt. Nå, vad säger du? Är du redo för ditt livs utmaning!?" 

Robin: "Nej?" 

Väktaren: "Så ska det låta! Oroa dig inte, jag vet precis hur vi ska göra. Först och främst, vem är du? Låt mig lära känna dig lite. Vad har du för egenskaper?" 

Väktaren: "… Överväktaren hatar mig verkligen, eller hur…?" 

Robin: "Jag vet inte vem det är." 

Väktaren: "Min chef, det är oväsentligt för dig egentligen." 

Robin: "Jag vet inte ens vem DU är." 

Väktaren: "Har jag inte sagt det? Jag är din Väktare, som ska leda din ätt till odödlighet! Åtminstone vissa utvalda av din ätt. Jag börjar ledsna på att upprepa mig själv." 

Robin: "Har jag ingenting att säga till om alls?" 

Väktaren: "Det skulle du ha tänkt på innan du hittade Ambrosiareceptet. Okej, det här ser ändå ut som en rätt bra början, tycker jag. Snyggt hus!" 

Robin: "Det där är inte mitt hus." 

Väktaren: "Va?" 

Robin: "Vänd dig om." 

Väktaren: "Ah, det här… var klart sämre men en mycket mer logisk start med tanke på omständigheterna." 

Robin: "Ska jag bo här nu? V-vad hände med mitt gamla hem i Sunset Valley?" 

Väktaren: "Borta, puts väck. Överväktaren tog itu med det, kan jag garantera. Det här är ditt hem nu." 

Robin: "M-m-men… mina saker, mina vänner, mina-"

Väktaren: "Allt borta. Jättetråkigt, men sånt är livet. Vatten under bron och så vidare." 

Robin: "J-jag kan inte bo här!" 

Väktaren: "Verkligen inte, du behöver ett hus. Vilket givetvis är mitt jobb! Det är dags för mig att dra fram lite av den där berömda Väktarmagin och jobba!" 

Robin: "Jag kan inte fatta att hela mitt gamla liv är borta…" 

Väktaren: "Gnäller du fortfarande över det? Kolla in det nya huset jag byggt åt dig! Inte illa, va?" 

Robin: "Det… det är fint…" 

Väktaren: "Är det tacken man får för att man hjälper dig så att du inte behöver sova ute på marken?!" 

Robin: "Ja. Jag menar, nej! Jag… kan jag få några minuter att samla mig? Det här är mycket på en gång och väldigt överväldigande…" 

Väktaren: "Ett par minuter max. Sen ska du iväg ut på stan och skaffa kompisar." 

Robin: "VA!? J-jag är inte den sociala typen." 

Väktaren: "Okej, vad vill du göra istället?" 

Robin: "Jag vet inte… gå in i huset och läsa en bra bok?" 

Väktaren: "…" 

Väktaren: "Se inte så sur ut, Robin. Parken är ett jättebra ställe att träffa nya polare på." 

Robin: "Jag vill inte ha nya kompisar. Jag vill bara gå hem och bearbeta allt som hänt." 

Väktaren: "Tid är dyrbart och vi kan inte avvara en enda dag för att slappa! Ni kan ju multitaska nu för tiden. Bearbeta saker och ting kan du göra medan du pratar med personerna vid schackborden." 

Robin: "Jag gillar inte folksamlingar alls. Kan vi inte gå härifrån?" 

Väktaren: "Har du fått en vän än?" 

Robin: "Nej, jag har bara suttit här i några minuter.." 

Väktaren: "Exakt! Glöm det och sätt igång och socialisera! Och se inte så spänd ut." 

Det dröjer inte länge förrän Robin inte orkar sitta kvar längre. 

Väktaren: "Hallå, kom tillbaka, din smitare! Du behöver kompisar och vänner om det här ska funka!" 

Robin: "Jag har redan fått fem personers namn och nummer. Det tycker jag räcker för en dag!" 

Väktaren: "Du har inte ens varit här i två timmar. Lite mer ansträngning vill jag se från dig!" 

???: "Hallå där, du med gröna tröjan. Varför så spänd?" 

Väktaren: "Titta, personer visar intresse för dig! Prata med dom." 

Robin: "V-vad ska jag ens säga?" 

???: "Du, Peter ställde dig en fråga. Är du okej? Vem pratar du med?" 

Robin: "Ingen, ingen alls." 

Väktaren: "Bara det omtänksamma vänliga väsen som vägleder dig mot odödlighet, stöttar dig och ger dig tak över huvudet…" 

Peter: "Intressant typ. Jag är Peter och glasögonormen därborta är Gavin. Ah, inget illa menat." 

Gavin: "Strunta i honom, Peter är bra på att prata med munnen full av fot. Och du är?" 

Robin: "Eh, Robin. Jag är nyinflyttad." 

Robin: "Dom verkar rätt schyssta." 

Väktaren: "Minst sagt, med tanke på att det mesta du gjorde under pratstunden var att ventilera och snacka om dina melankoliska tankar och dom hade inget emot att lyssna på det. Men titta hur bra det går för dig när du väl försöker! Du kan ju få kompisar utan problem!" 

Robin: "Jag sa aldrig att jag inte kan. Jag sa bara att jag inte tycker om att umgås mycket med folk och att jag hellre är för mig själv." 

Väktaren: "Sluta vara så bångstyrig och umgås med dina nya kompisar istället!" 

Robin: "Så, Peter, berätta om dig själv." 

Peter: "Finns inte så mycket att berätta. Jag är bara en sofistikerad kille som tycker om dom finare sakerna i livet." 

Gavin: "Han är en materialistisk snobb." 

Peter: "Tack, Gavin… Det lät bättre som jag sa det, men det är hur som helst bättre än att vara en pianoklinkande sportfåne." 

Gavin: "Hörru, en dag kommer mina soneter att pratas om och spelas över hela världen!" 

Robin: "Menar du sonater? Är det rätt ord?" 

Gavin: "Eh, ja, ehrm… hrmm… du vet vad jag menar i alla fall. Peter, sluta garva!" 

Robin: "Och ni då, herrn? Vem är ni?" 

Gamle mannen: "Åh, jag är bara en äldre herre som tycker om att sätta mig hos ett gäng främmande ungdomar med min bok uppslagen utan att ens ägna den en blick och lyssna på när dom pratar med varandra en stund innan jag reser mig upp och går därifrån med min bok utan att säga ett ord." 

Robin: "Okej…?" 

Väktaren: "Jag gillar den gamla snubben. Bli kompis med honom istället!" 

Robin: "Snälla, jag har nog med nya namn och personer att hålla reda på som det är…!" 

Väktaren: "Du har två nya vänner och har fått en hel del kontakter i stan som kan bli nya vänner med lite tid och engagemang från dig. Bättre första dag kunde du inte ha fått, tror jag!" 

Robin: "Det räcker med kompisar för mig. Två stycken är mer än nog." 

Väktaren: "Nej du, Robin lilla, det räcker inte. Enligt listan jag har här angående odödliga dynastier så behöver du ha sex goda vänner samt en unik BFF utanför familjen. Vid tidpunkten som du äter din första Ambrosia. Plus mycket annat också." 

Robin: "Sju vänner!? Och-och vad är det där för lista egentligen?! Låt mig se den." 

Väktaren: "Du skulle kunna få se den, men jag är övertygad om att du skulle stryka med i en hjärtinfarkt om du såg allt du skulle hinna med. Så, för din egen hälsas skull, nej. Kanske senare, när du har hunnit vänja dig vid det här." 

Robin: "Kanon, får jag gå hem och sova nu…?" 

Väktaren: "Jajamän, det får du! Pallra dig hem så tar vi nya tag imorgon bitti." 

Robin: "Jag kan knappt bärga mig…" 

Väktaren: "Åh, vet du vad mer? Jag har kunnat stryka en sak på listan idag genom dina sociala interaktioner! En utav sju känslomässiga nycker… eller infall… gah, dom engelska orden är i alla fall Emotional Whims! Du ville krama någon för att du var glad och du kramade Gavin. En sak mindre att göra! Det här var en riktigt bra dag." 

Robin: "… vad är det där för lista egentligen!?" 

Väktaren: "Bekymra dig inte över det du. Det är mitt jobb att se till att vi får det gjort. Nu går vi hem och sover. Vi har en lång dag till imorgon! Många långa dagar till, när jag tänker efter. Ladda upp ordentligt!" 

Extra till kapitel 1

Väktaren: "Det verkar som om Oasis Spring genomgår en slags animefas eller något. Åtminstone bland männen." 

Väktaren: "Jag är ledsen, Robin, du var inte den enda simmen i parken med din läckra frisyr. Det här är varför jag älskar eget innehåll i spelet… Titta bara vad söta dom är!" 

Robin: "Jag har ingen aning om vad Väktaren pratar om, men nu verkar han inte kunna sluta skratta…" 

Väktaren: "Du borde ha snackat med dom istället! Ni hade kunnat bli dom tre Power Puff Pinglorna tillsammans!" 

Robin: "Vad är Power Puff… äh, jag går och lägger mig igen." 

Väktaren: "Det ser så malplacerat ut, som om jag photoshoppat dit håren på bilderna! Åh, vad jag kommer att älska att bo i den här staden med simmar som dessa som springer runt!" 

Robin: "Hallå, jag försöker sova… lång dag imorgon, minns du?" 

Väktaren: "Robin, du måste gifta dig med killen i blått hår!" 

Robin: "Jag hör dig inte…!"

Hahaha, följer! 😂

#13 Tack, vad roligt! 😃🤗

*Lång suck* 

Jag verkar inte kunna fortsätta på den här Immortal Dynasty-utmaningen. Inte för att sparfilen krånglar eller är raderad utan för att jag inte kommer in på hemsidan längre så jag kan inte ha koll på reglerna och riktlinjerna för en Immortal Dynasty. 

Får jag inte tag i reglerna och riktlinjerna kan jag inte fortsätta. Jag har alla målen nedsparade, men utan att ha koll på reglerna så kan jag inte fortsätta spela (då jag garanterat kommer bryta mot en massa av dom utan att komma ihåg dom) och det verkar inte som om jag kommer att kunna komma in på sidan igen. 

Så utmaningen är väl nedlagd/pausad tills jag löst det problemet.

Åh nej vad tråkigt :( Hoppas innerligt det löser sig så du inte behöver lägga ner.

Åh nej vad tråkigt 😕

Problemet löst! 😃🥳

Namiko hjälpte mig kontakta sajtens ägare, som enkelt kunde fixa problemet jag hade och nu kommer jag åt sajten igen. 😃

Utmaningen fortsätter, halva nästa kapitel är klart och jag är ivrig att sätta igång. Det roliga har ju precis börjat! 😃

#18 vad roligt att utmaningen fortsätter, alltid lika roligt med dina projekt, historier, berättelser.

#19 Din kommentar lyste upp min dag ordentligt! Tack så hemskt mycket! 😃🤗

Kapitel 2: "PETER NILSSON, VAKNA OMEDELBART!" 

Väktaren: "Robin! Robin, vakna!" 

Robin: "Vad är det…? Jag har världens bästa dröm och jag vill inte vakna." 

Väktaren: "Vad är det för dröm?" 

Robin: "Jag drömde att du och allt det här var en dröm och jag var tillbaka i mitt riktiga hem, utan röster i huvudet…" 

Väktaren: "Sött. Pallra dig upp nu, jag har en överraskning åt dig!" 

Robin: "Vad är det för överraskning?" 

Väktaren: "Jo, du vet hur du berättade för mig om att du är en ensamvarg som inte tycker om att umgås jättemycket med folk?" 

Robin: "Ja, vad är det med det?" 

Väktaren: "Överraskning, jag har skaffat två rumskompisar åt dig!" 

Robin: "Du har gjort VAD!?" 

Väktaren: "Det var så lite så! Dom väntar på dig utanför, sätt fart." 

Robin: "Peter? Gavin? Vad gör ni två här så tidigt?" 

Peter: "Vad tror du? Vi svarar på din annons, naturligtvis!" 

Robin: "Annons? Vilken annons?" 

Gavin: "Den du satt upp vid affären, om att du letar efter rumskompisar. Du borde nämnt det igår när vi hängde." 

Robin: "Jag har inte satt upp någon… var det…?" 

Väktaren: "Jag är Väktaren. Mina krafter sträcker sig från att bygga hus i vad som för dig verkar som en sekund till att sätta upp annonser utanför affärer och leda både Peter och Gavin dit genom en serie slumpmässiga och osannolika händelser." 

Peter: "Nå, vad säger du? Du känner oss lite i alla fall. Jag behöver verkligen någonstans att bo och Gavin har ledsnat på sina nuvarande rumskompisar." 

Gavin: "Dom klagar på mitt pianospelande.." 

Robin: "Alltså, jag vet inte, den där annonsen var-" 

Väktaren: "Bjud in dom till att bo här eller så bränner jag ner ditt hus med dig i det…!" 

Robin: "V-välkomna hit! Gör er hemmastadda bara!" 

Väktaren: "Perfekt, nu när alla är medlemmar i hushållet-"

Peter: "Vad var det där!?" 

Gavin: "Var kom den där rösten ifrån?" 

Robin: "Hör ni honom också nu?" 

Väktaren: "-så kan vi alla höra och prata med varandra. Ja, Robin, medlemmar i hushållet kan höra mig. Utomstående kan det inte, men när dom flyttat in så är dom delaktiga i processen och då hör dom mig!" 

Robin: "Okej. Det är min Väktare som pratar." 

Peter: "Väktare? Ska du starta en odödlig dynasti?!" 

Robin: "Ja, det verkar så." 

Gavin: "Och du behöver vår hjälp för det? Häftigt Peter, vi kommer få bevittna början av en dynasti!" 

Robin: "Varför känns det som om jag var den enda som inte kände till vad odödliga dynastier är för något?" 

Väktaren: "Du sa att du hittade Ambrosiareceptet på dina föräldrars vind? Min gissning, efter den korta tiden jag känt dig, är att du inte kommer ut så mycket." 

Robin: "…" 

Väktaren: "Så, pojkar, nu när jag har skaffat er-" 

Peter: "Skaffat oss? Vad är vi, husdjur?" 

Väktaren: "Inte direkt. Djur tycker jag om, er tolererar jag bara. Hur som haver så skaffade jag er för att jag har jobb åt er alla. Robin har mycket saker att hinna ta itu med innan det är dags att äta Ambrosian, men vi måste också få tag i ingredienserna utöver kunskapen om hur man tillagar Ambrosia. Som ni säkert har märkt så är inte Robin den mest lämpade att grunda en odödlig dynasti, med sina antisociala problem, dystra uppsyn och klumpigheten som vi lär bli varse om snart." 

Robin: "Hey, så illa är det väl inte…?" 

Väktaren: "Det är där ni två kommer in i bilden! Ni ska hjälpa till med sakerna jag inte tror att Robin kommer att hinna med!" 

Robin: "Men Väktaren, vänta, vart ska dom sova? Det finns knappt plats för en säng åt mig i det där lilla huset." 

Väktaren: "Ingen fara, jag tog itu med det när ni stod och babblade. Jag la till ett sovrum på ena kortsidan." 

Väktaren: "Tada! Och där din gamla säng låg så satte jag dit den billigaste datorn jag kunde hitta, på det billigaste skrivbordet med den billigaste stolen." 

Robin: "Err… tack så mycket." 

Väktaren: "Det var så lite så." 

Robin: "Hur fick du simdaler till det här? Jag trodde du använde upp nästan allt för att bygga huset." 

Väktaren: "Vi fick lite extra stålar när Peter flyttade in. Därav sovrum och två fina nya sängar. Ni får slåss om vem som behöver sova i din gamla säng, Robin." 

Peter: "Vänta, tog du MINA pengar!?" 

Väktaren: "I det här hushållet finns det inga mina eller dina. Delad ekonomi, allt ni äger är mitt… err, jag menar, vårt. Allas. Delat." 

Robin, Peter och Gavin: "…" 

Väktaren: "Okej, tillbaka till jobbutdelningen!" 

Gavin: "Jobbutdelningen?" 

Väktaren: "Först ut, Robin! Gissa vem som ska bli en Mästerkock?!" 

Robin: "Jag!? Jag kan knappt se skillnad på ägg och lök." 

Väktaren: "Kul, då blir det alltid en rolig överraskning för dina gäster!" 

Peter: "Du lär dig nog till sist. Dessutom blir det riktigt lyxigt att få professionelt lagad mat att äta varje dag." 

Robin: "Om du överlever ens en måltid som jag har lagat så ska du skatta dig lycklig…" 

Gavin: "Jag är annars hyfsad på matlagning. Jag skulle kunna-" 

Väktaren: "Ånej, glöm det, Gavin. Du har ditt eget jobb att sköta. Du är vår trädgårdsmästare! Ditt jobb är att odla Dödsblommorna vi kommer att behöva!" 

Gavin: "Trädgärdsarbeta!? Jag?!" 

Väktaren: "Ja, du kan ju tydligen inte spela piano så du kan lika gärna prova på något annat. Vi behöver en trädgårdsmästare och det är du. Slut på diskussionen." 

Peter: "Får jag fråga, måste vi göra allt som den där Väktaren säger?" 

Robin: "Jag vet inte. Jag träffade honom för första gången igår, men han verkar ha mäktiga förmågor. Så jag skulle inte göra honom arg." 

Peter: "Toppen…" 

Gavin: "Jag kan alltid prova trädgårdsarbete, men förvänta dig inga mirakel." 

Väktaren: "Jag förväntar mig bara det absolut bästa!" 

Gavin: "Ingen press alltså…?" 

Väktaren: "Tonvis med press! Misslyckas och du åker ut med huvudet före. Nu till dig, Peter." 

Peter: "Jag vägrar jobba." 

Väktaren: "Vilken tur, jag har andra planer för dig. Men det får vänta tills Robin och Gavin är på jobbet." 

Robin: "Jobb!?" 

Väktaren: "Snälla Robin, jag förklarade nyss att du ska bli Mästerkock. Du har fått jobb som Diskassistent på den lokala restaurangen. Försök att hänga med lite bättre. Så, Peter-" 

Väktaren: "PETER NILSSON, VAKNA OMEDELBART!" 

Peter: "Vad skriker du för…?" 

Väktaren: "Vi har jättemycket att göra och fruktansvärt lite tid på oss att få det gjort! Ditt jobb-" 

Peter: "Jag vägrar skaffa ett jobb." 

Väktaren: "Du behöver inte jobba, har jag sagt! Vi klarar oss på Robins och Gavins lön. Oavsett så är det ditt jobb att fiska upp fiskskrället vi kommer behöva!" 

Peter: "Fiska…!? Vänta, fiska? Spendera hela dagarna ute i naturen och fiska?" 

Väktaren: "Just det." 

Peter: "Det… det var faktiskt inte så illa. Inte illa alls! Jag fick det enda bra jobbet, tror jag." 

Robin: "Kul för dig." 

Väktaren: "Hörru, vi får alla göra uppoffringar för att den här odödliga dynastin ska fungera. Speciellt du, Robin!" 

Robin: "Kan inte någon av dom andra killarna vara grundaren istället för mig?" 

Väktaren: "Sluta bråka vid varenda litet motstånd och sätt igång med disken istället!" 

Peter åker iväg till parken lite senare på dagen för att fiska på Väktarens order, något som han dock gör med glädje.

Väktaren: "Så, ska vi prata något när vi ändå är på tumanhand eller föredrar du total tystnad?" 

Peter: "Jäv-! Jag tappade nästan metspöet av skräck! Puh… jag glömde att du är här." 

Väktaren: "Lätt hänt när ni inte kan se mig. Så, lära känna varandra lite?" 

Peter: "Visst." 

*Lång tystnad uppstår* 

Väktaren: "Åh, såg du när Robin försökte göra sallad innan du åkte? Robin var Inspirerad och ville laga en gruppmåltid, så… ett till känslomässigt mål uppfyllt!" 

Peter: "Toppen, bra för Robin." 

Väktaren: "Men vore jag du skulle jag inte äta den där salladen. Jag är rätt säker på att Robin misstog chillipepparn i kylen för tomater." 

Peter: "Tack för varningen." 

Väktaren: "… vi har absolut inget att prata om, eller hur?" 

Peter: "Nepp." 

Väktaren: "Jag gillar inte dig." 

Peter: "Känslan är besvarad." 

Väktaren: "Tycker du om att simma i pooler, Peter…?"

Haha underbart =)

#22 Tack så mycket! 😃🤗

Hahaha "Inte direkt. Djur tycker jag om" 😃

#24 😃

Väktaren är riktigt bra med människor/simmar. Det här kan bara inte gå fel!

#25 Alltså Väktaren 😍 Helt fantastiskt, jag älskar den här sortens snabba, smarta och stundtals lite mörka humorn. Precis i min smak. Keep up the good work. 🙂

#26 Jättetack! 🤗

Jag är uppväxt i en familj där alla konstant jäklas med varandra i stil med det som Väktaren kör med, så jag är själv väldigt förtjust i sån humor. 😃

Vi får se hur det hela utvecklar sig! Väktaren kanske lyckas fatta tycke för gänget och så lever dom lyckliga och problemfria i resten av sina dagar tillsammans?

Kapitel 3: "G-Gråter väktaren?" 

Väktaren: "Nå, har din matlagning blivit något bättre?" 

Robin: "…" 

Väktaren: "Okej, din min ger mig svaret. Gå och spotta ut och prova igen. Peter, vad har du där?" 

Peter: "En bok om fiske." 

Väktaren: "En bok om… vart fick du den ifrån!?" 

Peter: "Jag beställde den via nätet. Det kändes mycket smidigare och lättare än att gå ut och fiska hela tiden." 

Väktaren: "Du har det enklaste jobbet i hushållet! Hur lat är du egentligen!?" 

Väktaren: "Okej, vart är Gavin!?"

Peter: "På jobbet naturligtvis. Varför undrar du?" 

Väktaren: "Han är i allvarlig knipa! Har ni sett hur trädgården ser ut?!" 

Robin: "Jag kan ta itu med den medan Gavin jobbar." 

Väktaren: "Tiden rinner ifrån oss, Robin! Du har två ambitioner du behöver komplettera, så sätt dig vid schackbordet och öva upp logiken, "Renässanssim"." 

Peter: "Åh, schack! Får jag vara med och spela, Robin?" 

Väktaren: "Men vad i…!? Lyssnade ingen av er på vad jag pratade om igår!? Ont om tid, tonvis av prylar att göra och skaffa innan Robin stryker med!? Läs din dumma fiskebok ist-" 

Robin: "Klart du får vara med. Det är mycket roligare om man är två." 

Väktaren: "… vänta ni bara…!" 

Gavin: "Har du någon aning om vad klockan är?" 

Väktaren: "Jajamän, halv tre på morgonen." 

Peter: "Varför drog du upp oss vid den här tiden för…!?" 

Väktaren: "Så går det när du slösar bort dagen framför schackbordet istället för att läsa om fiske, Peter, och när du försummar trädgården, Gavin!" 

Gavin: "Jag var på jobbet och slet hela dagen! Jag var seg som en zombie när jag kom hem!" 

Väktaren: "Det är ingen ursäkt! Om ni sabbar den här dynastin för mig så kommer ni alla få ångra det bittert…! Robin MÅSTE lyckas, kosta vad kosta vill!" 

Peter: "Just det, måste inte Robin hitta någon och skaffa barn med också? Står det på din lista?" 

Väktaren: "Jo, men… det tar vi när det drar ihop sig till vuxenlivet, tror jag. Vi har så mycket att stå i…" 

Gavin: "Det blir trevligt med en kvinna i huset, tycker jag." 

Peter: "Kvinna? Vänta, är Robin en kille? Jag trodde Robin var en tjej!" 

Gavin: "Jag tror det, i alla fall. Helt säker är jag väl inte, men jag tror det." 

Peter: "Väktaren?" 

Väktaren: "Jag har ingen aning. Jag försöker desperat undvika att använda pronomen om Robin." 

I samma ögonblick kommer en nyvaken Robin ut ur sovrummet i pyjamasbyxor.

Väktaren och Peter: "En kille!" 

Robin: "Eh… vad pratar ni tre om egentligen?" 

Väktaren: "Inget alls! Okej, lägger till att hitta en fru till Robin på listan av saker att göra." 

Robin: "Vänta, fru?!" 

Väktaren: "Säg inte att du är så trög? Du måste få arvtagare för att dynastin ska fortsätta efter att du är klar! Det säger väl sig självt!?" 

Robin: "Men… jag gillar inte tjejer." 

Väktaren: "Jag lovar att jag kommer hitta någon bra åt dig." 

Robin: "Nej, jag menar… jag är gay." 

Väktaren: "… du är ute efter att förstöra mitt liv, eller hur, Robin!?" 

Gavin: "G-Gråter Väktaren?" 

Peter: "Japp, det verkar så. Härlig start på min dag, i alla fall!" 

Gavin har inga problem med att gå ut och jobba i trädgården tidigt på morgonen. Extra trevligt är det med lite sällskap.

Robin: "Hur går trädgårdsarbetet?" 

Gavin: "Bara fint! Inga plantor har dött än så länge. Hur går det med matlagningen?" 

Robin: "Sådär… Ska man göra något speciellt med kycklingen innan man har den i salladen?" 

Gavin: "Det räcker med att steka den." 

Robin: "Steka den?" 

Gavin: "Ja, eller grilla eller… Du har väl inte rå kyckling i salladen?" 

Robin: "…" 

Gavin: "Robin, gå och släng den där omedelbart så kan jag försöka hjälpa dig lite när jag har vattnat klart." 

Robin: "Okej. J-Jag mår rätt illa…" 

Dagen passerar fort när man har roligt… eller åtminstone inte blir störd när man läser.

Peter: "Jag har inte hört ett ord från Väktaren på hela dagen. Snacka om skönt!" 

Robin: "Mhm…" 

Peter: "Det har varit så fridfullt att sitta här och läsa utan någon röst i huvudet som stör. Håller du inte med?" 

Robin: "Jo, visst…" 

Peter: "Hur är läget egentligen? Du ser nedstämd ut." 

Robin: "Jag har bara känslan av att jag kommer sitta här i slutet av min ungdomstid, bortgift mot min vilja med en kvinna Väktaren valt ut…" 

Peter: "Nä, inte en chans." 

Robin: "Väktaren verkar inte ta ett nej i första taget…" 

Peter: "Ingen fara, du har mig och Gavin på din sida också. Vi kommer inte låta dig giftas bort med någon mot din vilja. Det lovar jag!" 

Robin: "Tack, Peter." 

Nästa morgon börjar… ungefär som väntat. Robin behöver öva på att ta hand om disken.

Väktaren: "Wow, snyggt, Robin. Det är två tallrikar av två totalt som du tappar i golvet. Jag ser fram emot din första dag på jobbet som Diskassistent." 

Robin: "Åh, så du lever fortfarande? Du sa inte ett ord på hela dagen igår, så vi trodde nästan något hänt dig." 

Väktaren: "Nej, jag bara accepterade läget. Dynastin är körd. Jag hade inte mycket hopp för dig från början, men nu har jag gett upp helt." 

Robin: "Innebär det att det inte blir något? Kan jag få återvända hem till Sunset Valley?" 

Väktaren: "Inte en chans! Vi kämpar på till det bittra slutet, tills vi antingen kraschar och brinner eller uppfyller kraven! Om du lyckas så långt så… ja, då får du bita i det sura äpplet och skaffa dig en fru!" 

Robin: "Du är väl medveten om att samkönade par kan få biologiska barn i vårt universum, eller hur?" 

Väktaren: "Var inte löjlig, Robin. Det är biologiskt omöjligt! Men vi får ta en sak i taget. Nu är det full fokus på resten av listan." 

Robin: "Tack och lov för Peter och Gavin. Jag skulle förlora förståndet om jag bara hade dig att prata med…" 

Väktaren: "Jag vet precis hur du känner dig, Robin." 

Väktaren: "Okej, kompis, en sammanfattning över vad som hänt hittills! Dina känslomässiga nycker!" 

Robin: "Snälla, låt bli…" 

Väktaren: "Du kände dig självsäker och ville beundra dig själv i spegeln, vilket omedelbart ledde till att du blev generad över din egen spegelbild och drog ett självförnedrande skämt till Peter för att må bättre." 

Robin: "Måste vi gå igenom alla pinsamma ögonblick i mitt liv?" 

Väktaren: "Bara dom roliga och dom som är relevanta för dynastin. Sen blev du ledsen utan anledning och ringde sorgelinjen. Det är hela tre känslomässiga nycker uppfyllda! Vi har bockat av fem saker på listan! V-vad gör du för något, Robin?" 

Robin: "Letar efter grodor." 

Väktaren: "Varför då!?" 

Robin: "Jag… jag gillar grodor. Behöver jag inte samla åtta föremål för en av sakerna på listan? Gavin nämnde något sånt." 

Väktaren: "Ja, dynastins museum. Alla generationer i dynastin måste samla åtta föremål från en unik kategori och placera i familjens museum." 

*Ribbit*

Robin: "Just det! Därav grodor!" 

Väktaren: "Ditt bidrag till familjen Autumns släktmuseum kommer alltså bli grodor? Wow, ambitiöst…" 

Robin: "Jag anar sarkasm. Titta, jag hittade en Hjärtgroda!" 

Väktaren: "Härligt…" 

Robin: "Den är bedårande! Jag tror jag ska kalla den Fred." 

Väktaren: "Fred, toppen. Du är medveten om att ditt bidrag till familjens museum kommer vara åtta döda grodor när vi når slutet av dynastin, eller hur? Aja, jag ska inte hacka på dig när du faktiskt tar initiativ till att göra saker på egen hand. Ett museumföremål av åtta. Bra jobbat, eller nåt."

YAY, grodor! Perfekt val för ett museum :D

Väktaren är väldigt gnällig, måste jag säga :/

#29 Jag håller med! Grodor är ett måste i Autumns familjemuseum. 😃

#30 Väktaren är inte den snällaste eller trevligaste personen och han har bara sig själv att skylla för det här, men hans jobb och framtid hänger på att Autumndynastin lyckas. Verkar han gnällig så har det en förklaring, även om det är hans eget fel att han hamnat i den situationen. 😃