Åh jisses vad jag känner igen mig! Hade börjat övningsköra regelbundet då vi blev påkörda bakifrån på e4 (inte jag som körde, tack och lov). Efter detta är jag livrädd och har endast kört enstaka gånger efter skogsvägar. Kan inte se mig själv med ett körkort och sitta och köra omkring själv längre.. Får panik när det kommer en bil bakom, men också när det kommer mötande trafik. Bor på landsbygden och skulle absolut inte kunna se mig själv köra inne i en stad med rondeller eller liknande, skulle heller aldrig vilja köra på motorväg då jag känner att jag inte kan hantera bilen i snabbare hastighet än 60-70, det går för fort för mig helt enkelt. Åkrädd har jag blivit också…

Köp en egen billigare bil och kör flera gånger i veckan under en period så blir det bättre ! Du måste ha rutin och tron på dig själv och det får du inte genom att du inte kör. Och om det var den andres fel att ni krockade, varför ska du ta åt dig… :)

Ta kontakt med er körskola och berätta för dem hur ni känner, de kan kanske hjälpa er! Vet en som råkade ut för något liknande och hon fick ta lite nya lektioner och prata med körläraren hon haft! Det hjälpte henne!

Hittade hit av en slump och jag måste säga att det var som att läsa om mig själv. Precis sådär var det för mig i en korsning men det var för många, många år sedan. Även fast jag körde på en gång efter det så blev jag räddare och räddare och körde bara "ner till stan" för att handla. Men så fort jag kom ut ur trygghetszonen, så blev jag nervös och ville inte gärna köra. Så det blev ju så att jag undvek det så mycket jag kunde. Åren gick och jag fortsatte i samma stil. Hade ingen bil dagtid men körde på kvällen "ner till stan" och hem och några andra ställen som jag "kunde" köra till utan att bli nervös och rädd. Tyvärr tog det många, många år innan jag fick en "egen bil" som jag hade tillgänglig dygnet runt så att säga. Men med denna nya bil, så kände jag mig trygg. Och började köra mer och mer. Men jag var alltid tvungen att veta EXAKT vart jag skulle, hur många rondeller, korsningar det var osv. Det skulle gå smidigt med andra ord. En dag drog jag iväg hela 50 mil alldeles själv till helt okänt ställe. Och det var som att släppa proppen ur badkaret, för sedan dess har det inte varit några som helst problem att sätta mig i bilen och åka. Men fortfarande så behöver jag kolla upp lite hur jag ska åka, men jag är inte rädd! Så vad du kan göra är ju att bara försöka köra så mycket som möjligt. Känn efter om du känner dig någorlunda trygg i bilen. Liksom i mitt fall som ditt så var det inte mitt fel att att olyckan hände i korsningen och jag VET att jag är en bra bilförare men litar inte ett dugg på andra i trafiken. Jag tar heller aldrig onödiga risker, även fast det händer att foten är för tung på gasen ibland. ;) Vad du än gör, sluta aldrig köra bil! För då tar det längre tid att börja köra igen. Ut och kör, även fast det är trygghetszonen du håller dig till. Ta alla chanser att köra bil. Kanske var det inte den peppning du behöver, men du är inte ensam.

#2

Har också tänkt på det,  jag tror det har också med det att göra att det är hans bil..att jag är så försiktigt att det ska hända nått, men om det hade varit min bil så är det en annan sak, för då är ju det min bil och mitt ansvar osv, om det du förstår. Men du har absolut rätt i det du säger att man måste tro på sig själv. Jag tycker ju personligen att jag är en bra förare, jag kör lagligt och vet gör allt som man ska göra ect, men det är väl det att det inte är MIN bil, då blir man nojjig.

#4 Så skönt att du har varit med om samma sak! Tack för att du delade det med mig, känns redan lite bättre! :)

När jag väl sitter i bilden och börja åka lite så är jag hur lugn som helst, så det är just att ta steget som är jobbigt. har kört med hans bil innan, (den nya) den är jätte skön att köra så det är inte det, men när jag får lyssna lite på min musik så blir nog allt bra :) kommer även åka lite tidigare på lördag enbart för att känna att jag har god tid på mig att köra så jag inte behöver stressa, på så sätt så bygger jag upp mitt förtroende för mig själv också :)

Jag flög av motorvägen för 2 år sedan och var under händelsen helt säker på att jag skulle dö. Men klarade mig helt utan skador otroligt nog. 

Var livrädd att köra i mörker och på motorvägen efter det. Men efter att blivit "tvingad" att ge mig ut på motorvägen (som var det största problemet) så blev det bättre och bättre. Min hund var sjuk och behövde komma till veterinären och alla jobba förutom jag. Jag hade liksom inget val.

Nu går det bra att köra på motorvägen igen men jag tycker och kommer nog alltid tycka det är lite obehagligt. Och att köra i halka är något jag HATAR. 
Hemska grejer kommer nog alltid följa oss men man får lära sig leva med dem utan att de begränsar i livet :)

Jag har, tack och lov, aldrig varit med om en olycka, men jag kan tycka att det är lite otäckt att köra ibland ändå. Särskilt i stan i rusningstrafik eller när det är dåligt vinterväder.

Får nöja mig med att skicka några styrkekramar till dig i stället och hoppas att du kommer över det i en inte alltför avlägsen framtid.

Tack för svaren en så länge! Det värmer något oerhört och känner mig redan mycket starkare när jag har fått höra era tankar och egna händelser! Tack för att ni tog den tiden! <3

Men tråkigt nog så ligger jag sjuk för tillfället, så det ser ut som att jag inte kommer ta bilen iaf, vilket gör mig ledsen då jag ville köra eftersom jag hade planerat det, men det gör inget, för det bevisar ändå mer att jag måste ta tag i saken! När jag mår bättre så ska jag ta pappas bil och köra ner till affären :) det är iaf något!

Jag känner igen mej till viss del. Jag har dock en egen bil men jag är rätt så nervös och känner att jag inte vill låna andras bilar, jag kan låna mammas och pappas bilar utan problem eftersom jag har kört dem väldigt mycket när jag inte hade min bil.

Som du säger är det ett Måste att åka ut med bilen och köra efter en sån här sak annars kan man bli för rädd för att köra bil. Så till en början ta små vänder, affären, eller till någon kompis om dem bor i närheten fast ändå med bilavstånd.

Det som är viktigt när man sitter i bilen att tänka på att den enda person man Kan lita på är sig själv. Men du säger att personen kom från vänster, så du har ingenting att klandra dig för. Den som gjorde fel ÄR personen som åkte in i er.

Sen får du ABSOLUT inte tänka så som du gör att du är mer rädd att krocka än att mista ditt egna liv.  Det finns Massor av bilar här i världen, men det finns bara EN av dig. Bilen är ett objekt, du är en levande människa som har massor av nära och kära som INTE vill mista dig. Du är ung och har hela livet framför dig.

Har du pratat med din kille om hur du känner? Jag tror ju att han skulle säga åt dig att du inte skulle tänka på det här sättet. Ditt liv är mer dyrbart än bilen, tro mig.

Krockar man med en bil, så går det alltid att ersätta. Man kan inte ersätta dig, eftersom det finns bara en av dig!

Jag är dock livrädd för att krocka med en älg eller rådjur, jag åker en landsväg hem från jobbet och där har vi mycket älg och rådjur. Både i onsdags och igår såg jag rådjur på vägen eller sidan av vägen och tur var väl att jag såg dem.

Jag har även hållit på att smälla med en älgfamilj, det var två kalvar och en mamma älg. Detta var i somras och på kvällen runt 23 på kvällen, som tur var så var det ju inte direkt mörkt ute eftersom det var på sommaren. Jag såg något stort på vänster sida som rörde sig och när jag inser att det är ett djur som rör sig så reagerar jag snabbt och bromsar. Jag Vill inte krocka med en älg i den bilen jag kör, jag har en liten Toyota Corolla.

Men försök att inte tänka så som du gör, du är mycket mycket mer dyrbar än bilen!

Vad ovanstående skrev:

"Men försök att inte tänka så som du gör, du är mycket mycket mer dyrbar än bilen!"

Ska försöka och kommer ändra min sätt att tänka, sen är jag väldigt paranoid av mig, så det hjälper inte direkt xD men som sagt, små rundor så löser det nog sig :) ett steg i taget!

Sätt dig bakom ratten och kör! Om så bara runt på en parkeringsplats, så kör! Ta sedan längre turer, kanske till en butik en tid då det inte är mycket folk där och fortsätt så att ta längre och längre turer, helst i olika miljöer! 

Låt inte ett stolpskott med körkort från Cornflakespaketet förstöra DIN frihet!

Själv har jag inte varit med om någon olycka annat än att mitt ex råkade toucha en bil bakifrån en gång, men det var inte mitt ex fel, utan bilen framför som helt utan anledning eller varning bara tvärstannade framför oss, dessutom strax efter att den kört om. Mitt ex höll avstånd och var snabb på bromsen, annars hade det kunnat gå mycket värre då detta skedde på en 70 eller rent av 90 väg. Detta var över 10 år sedan nu och själv har jag haft mitt körkort i snart 10,5 år. Händelsen är något jag har i bakhuvudet som en påminnelse till mig själv om att hålla avstånd och se till efter bästa förmåga att bakomvarande fordon håller avstånd med, men annars inget som traumatiserat mig. 

Bor i en småstad lite mindre än en timma från Göteborg och jag har mycket aktiviteter i Göteborg så är där rätt som det är. Kör mitt inne i stan, gärna i rusningstrafik och tycker av någon konstig anledning att det är riktigt avslappnande! 

Gillar att köra på motorväg också, så länge jag inte har lastbilar eller bilar med släp direkt framför mig. 

Hade lite dåligt självförtroende ett tag när jag övningskörde, och tog faktiskt en paus helt i ungefär 6 månader innan jag började köra igen, men sen efter det så har det gått bra. Nu är det bara kroppen som stoppar mig från att köra vissa dagar (har en kronisk sjukdom som bland annat orsakar svår kronisk smärta och kronisk trötthet) så är jag inne i ett smärtskov eller känner mig för trött, då kör jag inte! Min kroniska trötthet innebär inte att jag somnar eller är långsam, utan mer att jag inte klarar så mycket innan jag behöver vila. 

Har genom alla åren med körkort inte ens fått en P-bot och även oroliga personer som ogillar att åka med andra brukar vara väldigt lugna när de åker med mig.

Men är det snö och ingen trafik ute eller jag är på en tom parkering, DÅ kikar räven fram och leker! Väldigt bra träning inför eventuellt skarpa lägen med halt väglag med!

En liten update!

Tog faktiskt bilen ner till affären idag, eget initiativ till och med! kunde lika gärna gå av vid busshållplatsen och handla på vägen, men jag gav mig fan på att jag skulle ta och åka dit med bilen, och det gick galant! Slirade lite med kopplingen bara då det var en liten uppförsbacke och skulle svänga vänster xD tror bilen bakom mig blev lite "jahaapp" hahah men jag tyckte det gick fint ändå trots det. tog också en annan väg denna gången hem för att bryta mönstrerna lite, så känner mig lite stolt att jag faktiskt bestämde själv att köra och ingen annan som tvingade mig.

Detta kanske låter super fånigt, men är glad och det går framåt iaf, ska se till att ta bilen varje gång nu när jag bestämmer mig för att handla :)

#14 Bra jobbat! =)