… för det här spelet kan vara lite för likt verkligheten ibland. 😵

Jag spelar The Sims 4 tillsammans med min fruktansvärda, odrägliga, mardrömslika syster (jag är den snälla) där vi sitter på varsitt håll på varsin dator och streamar så vi ser vad den andra gör. En bra grej i pandemitider och även när vi sitter på varsin sida av Sverige, i stort sett. 😀

Min familj bestod av en sim vid namn Jesse och han spenderade sitt liv med att krossa hjärtan, slåss med gamla simmar, stjäla klubbar från barn och förvandla dom från oskyldiga små rackartygssimmar till tvättäkta gängsimmar som startar bråk vart dom än går… helt vanliga, normala saker.

Jesse hade turen att hitta en helt fantastisk liten monsterkatt vid namn Frankie en vacker dag. Han bodde i Brindleton Bay på den tiden, så det var nästan väntat att han skulle hitta en fyrbent kompanjon med tanke på alla herrelösa djuren som finns där. Frankie visade sig vara en Orientalisk Korthår, det är bara ansiktet som ser lite monstruöst ut. Utöver det så har Frankie dom underbara personlighetsdragen Rovdjur, Frisinnad och Revirhävdande. Vilket innebär att varenda främmande sim som satte sin fot på vår tomt fick en ilsken Frankie i benet. Bästa katten i världen! 🥰

Men det är "Frisinnad" som blir lite av ett problem…

Frisinnad innebär att Frankie vandrar iväg på egna äventyr under dagarna. Typiskt utekatt. Går ut och jagar, slåss mot ekorrar, träffar andra människor och djur… Jag tänkte inte alls på att kastrera Frankie. Dessutom var Frankie en pojke, inte sant?

Det trodde jag, tills Frankie kom hem en dag efter att ha varit borta på äventyr i säkert ett dygn eller så, sjuk och trött och födde en kattunge på vår veranda. 😱😱😱

Katter och hundar löper ju i The Sims 4 och har man ett frisinnat djur som drar iväg på egna äventyr okastrerad… ja, då får man såna här överraskningar. 😵

Nåja, tänkte jag. Det är ju bara en kattunge. Honom kan vi behålla, ingen större skada skedd. Jag hade tänkt skaffa fler katter ändå. Därefter tog Jesse med sig Frankie till veterinären för kontroll och medicin och jag sneglade på kastrering, men så tänkte jag att: "Nej, vad onödigt ändå. Det här var säkert JÄTTEovanligt och kommer inte hända igen. Jag behöver inte kastrera Frankie, hon kommer aldrig göra om det där."

Inte en chans…