År 1300, Generation 1

Kynaston Thorne är trolovad med Lynn Thorne, en vacker ung kvinna som alltid funnits i hans liv på ett hörn ända sen han var liten. Han och Lynn har fått en gammal övergiven gård vid namn Månskensfarmen i hemgifte och står redo att börja ett nytt liv tillsammans på dom frodiga fälten i 1300-talets Hönsevad. Men är det en slump att det blivande paret råkar dela samma efternamn?

Kynastons riktiga namn är egentligen Kynaston Blackmane, men det har han ingen aning om och han kommer aldrig att få veta det heller. Varför inte? Jo, för att ingen vet om det. Han själv var för ung för att minnas och hans adoptivfamilj, som räddade det vettskrämda lilla barnet i sotiga kläder från djupet av skogen, vet inte vart han kom ifrån eller var han hörde hemma. Ovanpå det så är familjen Blackmane övertygade om att Kynaston dog i den hemska branden som dödade nästan alla deras barn och brände ner deras dåvarande hus till aska, så ingen letar efter honom.

Det man inte känner till eller minns har man inte ont av och han var så ung när det hela inträffade. I Kynastons ögon så är varulvsflocken Thorne, där alla medlemmar delar efternamnet oavsett släktskap, hans familj och vargblodet som binder dom samman rinner djupare och starkare än något annat.

Men Kynaston tröttnade på varulvsflockens nomadiska, vandrande livsstil och drevs av en längtan att återvända till simligheten och slå sig till ro som han inte riktigt kunde förklara. Lynn delade hans längtan och flockens ledarpar kom ihåg att en gång i tiden, före Thorne-flocken lämnade simligheten bakom sig för att leva som sina artfränder vargarna i det vilda, så levde deras förfäder på en gammal gård i Hönsevad som stått övergiven under många, många år nu. En gård som dom mer än gärna lämnade över till det unga paret.

Flocken ledde Kynaston och Lynn till Månskensfarmen som fortfarande stod övergiven. Dom hjälpte till att reparera den förfallna gården till acceptabelt skick innan dom önskade paret lycka till och begav sig ut i vildmarken igen för att fortsätta sin eviga färd. Det unga tonårsparet står nu inför sitt livs utmaning: att starta upp en gård från grunden och bilda sin egen familj samtidigt som dom försöker överleva i denna hårda, brutala värld utan stöd eller hjälp.

Ovanpå det så behöver dom öva på att vara bland simmar igen och hitta balansgången mellan sin simlighet och den vildsinta vargen som härjar inombords. Ingen av dom har försökt hålla vargen tillbaka tidigare då det inte behövts i vildmarken, så dom vet inte riktigt vad som kommer att hända eller hur det kan gå.

YAY, mutor och tvång fungerar 😄 Jag hoppas Kynaston klarar sig längre än sin bror och att dom inte behöver förlora allt för många barn. Varulvar är väl starkare och mer tåliga än vanliga simmar?

Medan Kynaston och Lynn står och pratar lite sådär pinsamt med varandra (dom är inte vana vid att bara vara dom två då flocken alltid har funnits i närheten) så kan jag passa på att nämna lite extra regler och riktlinjer för min utmaning just nu. Dessa kan komma att förändras i takt med att tiden går och familjen förändras! 😀

• Jag kommer inte ge mina simmar några varulvsegenskaper som ger dom ett orättvist övertag över andra simmar (jaga efter mat, putsa sig själva, sova på marken, gräva efter skatter till exempel) förutom att revirmarkera då jag tycker att det är någorlunda realistiskt för tidseran.
• För att tjäna pengar så måste mina simmar sälja saker till andra hushåll via försäljningsbänken som går att se i bakgrunden på bilden ovan, mellan Kynaston och Lynn!
• Jag får inte sälja saker som mina simmar hittar som inte stämmer överens med tiden dom befinner sig (så som uppgraderingsdelar, tidskapslar och dylikt) då dom tekniskt sett inte existerar. Jag får inte spara dom till modern tid heller. Istället kommer jag skriva upp familjens nuvarande hushållstillgångar, sälja dom förbjudna föremålen och sen använda penga-fusket för att återställa hushållstillgångarna till vad det var innan!
• Jag har även lagt till tomtegenskapen "Skär ner och återvänd" för att det inte ska finnas några oändliga soptunnor och magisk sophämtning. Dom får anstränga sig för att fixa det själva eller leva i smuts!

Jag tror att det var allt! Har jag glömt någonting så kommer jag lägga till det allteftersom jag blir påmind om det. 😀

Följer!

#4: Tack, vad roligt! 😀

Jag inser att jag glömde posta bilderna på Kynaston och Lynn i deras varulvsformer och innan jag glömmer det igen så lägger jag upp dom nu. Jag tycker det syns väldigt tydligen vem som är vem på bilderna. 😄

Varken Kynaston eller Lynn var med i jaktlaget i deras flock. Båda två räknas fortfarande som unga varulvar vid 15 års ålder (ungefär i den åldern i Kynastons fall) så dom har inte hunnit upptäcka eller utveckla några specialiteter som varulvar än.

Detta stör inte det unga paret det minsta då deras önskan är att återgå till simligheten så mycket som möjligt och inga simmar som dom någonsin sett har rusat runt på alla fyra och jagat vilda djur med huggtänder och klor.

Kynaston vet precis vad dom ska eller åtminstone borde göra. Han tar på sig ansvaret för att se till att dom får mat på bordet genom att ta upp ett fiskespö för allra första gången. Det är trots allt deras bästa chans för att överleva just nu då deras gård inte har grödor eller djur än.

Lynn är osäker på vad hennes uppgift ska vara, men Kynaston har uppgifter åt henne att välja mellan. Paret har inga simdaler så dom kan inte köpa några fröer, men det är inte enda sättet att få tag i dom på. Det växer vilda plantor och växter överallt och man kan hitta fröer på dom mest oväntade ställena, bland stockar och stenar och i jorden.

Så Lynn får bege sig ut och leta och se vad som finns i naturen nära Månskensfarmen. Kynaston uppmuntrar henne till att ta med sig allt hon hittar, oavsett hur obetydligt eller löjligt det verkar. Även om dom själva inte har någon nytta av det så kan det finnas andra i byn som har det och är villiga att betala för dom! 😀

Vilket också blir hennes uppgift för stunden, att sälja allt som dom inte behöver eller som dom kan avvara till övriga i bygden. Så, hitta fröer att plantera, hitta saker att sälja och bemanna försäljningsbordet och sälja det. Lynn har mycket att göra och hon är ivrig att sätta igång! 😀

Titta på alla stora, vackra välmående fiskar som hoppar och lever om i glädje i dammen. Det är synd att Kynaston inte lyckats fånga en enda av dom.. 😵

Kynaston, din och din blivande frus framtid hänger på att du lyckas bemästra fiskefärdigheten åtminstone tillräckligt för att fånga en fisk om dagen tills ni har skaffat någon annan form av måltidskälla. Ingen press eller så, men.. okej, jo, det är mycket press. Det är liv och död vi pratar om.

Du måste bli bättre på att fiska snabbt. Varför? Jo..

För att det går inte så mycket bättre för Lynn. Det finns inga buskar som är i säsong i det här området, hon har inte hittat en enda och hon vågar inte vandra för långt hemifrån i rädsla för att inte kunna hitta tillbaka. Ovanpå det så hittar hon bara saker som inte existerar än i den här tidsåldern, så… hon hittar med andra ord ingenting alls. 😰

Men herrejösses, vad hon försöker. Hon gräver i jorden, hon lyfter bladen på alla buskar och växter för att se om det finns bär, hon hackar på sten med verktyg hon hittade från gården och hon jagar insekter och grodor i dammen.

Flera timmar senare när dagen börjar gå mot sitt slut så har hon bara en groda och en konstig gyllenfärgad sten att visa för allt sitt hårda arbete. Något är naturligtvis bättre än inget, men det känns tungt att återvända till Månskensfarmen med så lite.

Tack och lov så återvänder Kynaston med lite goda nyheter. Han har lyckats fånga fisk! 😄🥳

Inte många, bara tre stycken, men det räcker gott och väl. Han ger Lynn den till synes mest värdefulla fisken att sälja då hon är övertygad om att hon kan göra en festmåltid åt dom båda även av mindre värdefulla småfiskar. Så när Månskensfarmen öppnar för försäljning för första gången så har Lynn hela tre föremål att sälja. En groda, (som inte fick vara med på bild för dess förvaring är inte lämplig för tidsåldern) den gyllene stenen och en av Kynastons fiskar!

Hur gick då försäljningen? Intressant, kan man säga. Lynn glömde först och främst helt bort att dom var bland simmar nu och valde att sniffa ordentligt på den första simmen som kom på besök innan presenterade sig. Det är INTE så som simmar beter sig. Tack och lov insåg hon det ganska snabbt och gjorde inte om det.

Därefter visste varken jag eller Lynn hur man hanterar försäljningsbordet och råkade göra ett 100 % prispåslag på allt. Innan vi hann inse misstag och rätta till det så hann en person köpa grodan för dubbla den var värd, så 20 simdaler! Vi klagar inte. 😅

Därefter justerade vi priset och både fisken och stenen såldes. Lynn har tjänat ihop hushållets första simdaler och bäst av allt? 😍

Lynn tog simdalerna hon tjänat in till en av dom närliggande gårdarna och lyckades köpa loss lite nybörjargrödor från en vänligt inställd grannfamilj som visade lite empati för det unga paret. 😄

Äntligen kommer Månskensfarmen få lite grödor växande på sig efter alla långa år den varit övergiven och legat i dvala! Låt oss hoppas att jorden fortfarande är bra här. 😀

Lynn skyndar sig hemåt med grödor och frön och spenderar seneftermiddagen med att plantera allt hon har. Det är tidig vår och hon är inte speciellt erfaren, men förhoppningsvis så tar sig allt även om det kanske inte blommar eller ger skörd förrän senare på året.

Under tiden så jobbar Kynaston för fullt med andra viktiga saker. Han har noga valt ut en plats där dom ska bygga sitt uthus lite senare. Med tanke på hur mycket annat dom behöver fixa på gården så har det inte högsta prioritet, men det vore helt klart att föredra framför deras nuvarande lösning.

Ovanpå det så bär han in vatten i huset så att han och Lynn ska kunna ta varsitt bad sen efter dagens hårda arbete. Det var svettigt ett tag, men jag skulle säga att deras första dag på gården blivit rätt så lyckad. 😄

När Lynn är klar med skötseln av deras lilla fält så kommer Kynaston för att se vad hon har gjort och berömmer henne för hennes arbete. Med tanke på hur dåligt det gick för honom med fisket är han glatt överraskad över hur mycket Lynn lyckats plantera. 😄

Mitt i allt arbete och kämpande får dom inte glömma bort att spendera lite tid med varandra ändå. Dom är trots allt bara ett år ifrån att bli äkta makar och dom är all familj som båda har kvar.

Nu är dock dags för Lynn att visa vilken fantastisk festmåltid hon kan göra av fisken som Kynaston fångat. 😀

Medan Lynn tar itu med det så passar Kynaston på att ta sig ett bad i deras lilla.. ja, badrumshörna kanske man kan kalla den för? Det är inget eget rum, utan den har bara en avdelare i trä för att ge lite avskildhet till den som badar. Något som båda två uppskattar då dom inte är vana vid det.

Förr var dom alltid i sina varulvsformer och putsade sig rena vid behov. Det här är nytt och konstigt och dom behöver lite tid på sig för att vänja sig vid sina simkroppar.

Jag var så rädd för att den här idén och designen jag hade skulle leda till en katastrofal eldsvåda, men till min förvåning och glädje gick det alldeles utmärkt! 😄

Jag kan inte visa själva tillagningsprocessen av måltiden då den var.. ja, lite konstig för tiden, men det gick alldeles utmärkt och Lynn har en fiskfestmåltid åt henne och Kynaston att avnjuta. Och bäst av allt: ingen brand! 😀

Under tiden det tog att laga klart maten har Kynaston badat färdigt och bytt vattnet i badkaret, men nu har han börjat klaga och gnälla lite. Det här är jobbigt ju, han börjar få värk i armarna och axlarna och hans ben gör ont efter att ha stått och fiskat hela dagen. Så här slitsamt var det inte att vara varulv ute i skogen.

Hur ska dom orka och framför allt hinna med att lattja och ha roligt ovanpå alla sysslorna som verkar växa och bli fler och fler? Jag tror att någon kan ha underskattat vilket jobb det faktiskt är att driva en gård och leva som en sim.

Lynn, som haft ännu mindre tid till sig själv eller att göra roliga saker idag än vad Kynaston haft, (hennes Kul-mätare är nästan nere på rött medan Kynastons fortfarande är grön) är inte alls på humör för att lyssna på hans gnäll.

Hon räcker honom hans middag och säger att han kan vackert äta den utanför huset och se om änderna i dammen är mer sugna på att höra hans klagosång. Irriterat så tar han sin mat och sätter sig på stolen utanför för att äta och låta maten tysta mun.

Både Lynn och Kynaston gör ett litet försök att äta mer simligt och mindre vargaktigt, men…

… det håller inte länge. Dom är hungriga som vargar efter den här dagen och har inte tålamodet eller styrkan att hålla tillbaka hungern. Dom har fortfarande en lång väg att gå, men det är en bra.. det är en början åtminstone! 😅

Skymningen faller över Hönsevad och deras första långa, kämpiga dag på Månskensfarmen är nu över. Paret får vila över natten, men deras kamp för överlevnad har bara börjat.

#18: Båda två använde gaffel, det måste väl räknas som en vinst?

#19: Jag antar det, men sättet som dom åt med gafflarna på såg allt annat än "naturligt" ut.. Det var verkligen bara en spade för att skyffla in allt i munnen så fort som möjligt. 😂

Nu när jag har uppdaterat ikapp så mycket som jag hunnit spela så tänkte jag lägga in en extra justering av utmaningen i tråden och det är ett extra åldringsstadie och en chans för dom att leva till högre ålder och bli gamla.

Jag lägger med andra ord till "Adult Part 2" från längre fram i utmaningen redan här, men med lägre odds:

• Om jag får en sim som lyckas bli så gammal som 40 år så blir det ett tärningskast med D20. Om tärningen visar 13-20 så kommer simmen gå vidare till nästa åldringsstadie, vilket är 40-50 år. Det är 40 % chans att överleva åldrandet och 60 % chans att dö.
• Fertiliteten i "Adult Part 2" under 1300-talet sänks till 5 % och vid Åldring är den 0 %.
• Om simmen blir 50 år så åldras den upp till Åldring och ett tärningskast med D20 avgör hur många år som simmen har kvar i livet. Absoluta maxåldern möjligt blir då i såna fall 70 år.

Med tanke på hur brutal och dödlig utmaningen har varit hittills för PennyTrollet och Namiko så tvivlar jag starkt på att vi kommer få se några åldringar i min familj oavsett, men jag vill ge dom möjligheten om någon krake skulle lyckas trotsa oddsen! 😀

Namiko gjorde den här hjälpsamma bilden åt mig för att göra det lättare för min förvirrade hjärna att ha koll på det hela. 😄

#21: Ja oturen kommer och går känner jag. Usch vad hemskt det är när alla dör till höger och vänster.

#22: Ja, det är så hemskt och jag är så nervös för det är inte långt kvar nu förrän jag ska börja med mina första "dödskast" med tärningarna.. 😨

Jag hade helt glömt bort det här… men ja, det fanns en väldigt bra anledning till att varulvarnas ledare parade ihop Kynaston med Lynn. Även om Kynaston och Lynn själva kanske inte riktigt har insett det än.. 😄

Denna kyliga vårmorgon är Kynaston uppe före tuppen och tar självmant initiativet att tvätta deras kläder. Titta bara vad stolt han är över sig själv och sitt beslut. Vilken duktig blivande make han tycker att han är som hjälper till att tvätta helt på eget bevåg! Lynn kommer garanterat att bli imponerad av honom!

Han tänkte göra det för att försöka gottgöra sitt dåliga humör och gnällande på sistone och överraska Lynn, men direkt efter att han faktiskt satte igång med skrubbandet så drog klagosången igång igen. 😅

Nåja, Lynn var åtminstone inte vaken för att höra honom den här gången.

Solen hinner gå upp innan Kynaston är klar med allt skrubbande. Han är inte snabb, men han är inte van vid att tvätta heller och var noga med alla kläderna skulle bli ordentligt rena och fina. Ovanpå det så tar han steget längre och hänger upp tvätten för att torka på linan! Nu jädrar ska han minsann showa och visa upp sig för Lynn. 😀

Fast det finns faktiskt en annan, mindre självisk, anledning till varför han försöker underlätta vardagen för Lynn genom att göra lite av hennes sysslor. Hon har haft det lite tufft på sistone.

Vilket nu Kynaston anser att han också haft efter tvättmardrömmen för han går raka vägen in i huset och lägger sig igen för vad han anser är en ordentligt välförtjänt tupplur. Du är vår hjälte, Kynaston.

Lite senare på dagen blir Lynn glatt överraskad över att upptäcka att tvätten hänger torr och ren och bara väntar på att hon ska plocka ner den, så Kynastons plan fungerade! 😄

Även om hon uppskattar gesten så har hon för mycket annat i tankarna för att kunna lägga någon större vikt i det just nu. Till skillnad från Kynaston, som blev varulv i tonåren, så föddes Lynn som varulv och har levt som det hela livet fram tills nu. Det här är första gången som hon har försökt trycka undan sina djuriska instinkter helt och hållet så pass länge och det går inte så enkelt och smärtfritt som hon hoppades.

Hennes varglika sidor börjar lysa igenom allt mer och hennes aggressiva natur, orsakad av uppbyggd frustration och instinkter hon aldrig får leva ut ordentligt börjar bli alltmer svårhanterlig.

Än så länge lyckas hon hålla tillbaka det så att hon bara tappar kontrollen lite inomhus där ingen annan än Kynaston ser, men hon vet inte hur hållbart det verkligen är. Vargen inom henne skriker efter att få komma ut och verkar bara bli starkare och starkare för varje dag som går.

För all del, Kynaston, låt inte Lynns raserisammanbrott förstöra din skönhetssömn. Det märks att han är van vid att leva bland varulvar. Han känner också av sin försummade inre varg, bara inte lika intensivt som Lynn.

Trots Lynns dåliga mående och Kynastons önskan att sova bort dagen så lyckas paret ta sig samman även denna dag och ta itu med sitt arbete!

Jag bryter mot min egen regel och lägger upp en bild på grodorna som Lynn så duktigt sålde idag för att få in lite pengar. Det är allt dom har att sälja nu då dom inte har några djur än, grödorna har inte växt klart och Kynaston skippade morgonfisket för att ta tvätten istället.

Drömmen är att få pengar till ett par hönor och en tupp, men paret är realistiska och vet att dom kostar en himla massa simdaler. Några kycklingar vore mer än gott nog åt dom i dagsläget. 😀

När Kynaston ger sig iväg ut för att fiska framåt kvällen upptäcker Lynn att han inte har bytt vatten i tvättbaljan. Nåja, inget är perfekt, hon bestämmer sig för att ta itu med det. Det är fantastiskt hur snabbt smutstvättshögarna växer i det här spelet. Fortsätter det så här kommer dom behöva tvätta en gång om dagen. 😵

Fiske i solnedgången är verkligen något som Kynaston njuter av. Trots att han vet att det handlar om liv och död (fångar han inget så får han och Lynn gå hungriga) så är det både mysigt och harmoniskt att stå där vid vattnet med ett fiskespö i handen. Som bonus så fångar han upp något intressant och spännande som han genast går hem med för att visa Lynn.

Det är ett frö, men inte ett vanligt frö. Det är vitt med svarta fläckar och det ihop med formen påminner dom båda om en ko. Mer specifikt en kos huvud. Ingen av dom vet vad det kan vara, men det djurlika utseendet tar dom som ett gott omen för framtiden och Lynn planterar det bredvid resten av deras grödor och hoppas det ska föra med sig en massa tur! 😄

En sak jag verkligen gillar med Kynaston är att han är så lättimponerad och enkel att göra nöjd. Minsta lilla bedrift och han tar det som den största segern i sitt liv hittills. Även när det bara rör sig om en pytteliten fisk. 😅

På vägen hem från sin långa fisketur vid midnatt börjar Kynaston känna av vargen inombords allt mer, men han tar det hela med ro och glädje. Åtminstone tills han kommer hem och möts av en rasande Lynn. Hon har det verkligen inte lätt nu och även om Kynaston verkligen behöver sova så känner han sig för orolig för henne för att göra det.

Om Lynn skulle tappa kontrollen och börja härja och sen springer in till byn eller till en av granngårdarna, vad kommer hända med henne då? Vad kan simmarna tänkas göra vid synen av en vildsint varulv?

Som Kynaston misstänkte så var Lynn bara sekunder ifrån att helt och hållet tappa kontrollen. Han hoppar upp ur sängen och rusar mot ytterdörren. Han hinner i tid då transformeringen från sim till varulv tar lite extra lång tid när det sker ofrivilligt som nu.

Väl ute så både låser och barrikaderar han dörren för att se till att Lynn inte kan ta sig ut därifrån. Han tror inte att hon är stark nog att bryta sönder den där starka, solida trädörren och fönstren är för små och högt upp för att hon enkelt ska kunna klämma sig ut genom dom.

Därinne här hon säker. Hon kan härja runt, vråla och ställa till med kaos så mycket hon vill, men hon kan inte komma till skada åtminstone.

Problemet är bara att Kynaston inte är säkert inlåst någonstans och Lynns transformering och vildsinta vargrytande triggar vargen inuti honom också…

Det enda Kynaston kan komma på nu är den tomma ladan. Dom har varken kor eller något annat djur, så om han bara kan ta sig in dit och barrikadera sig där så borde det hålla.

Han hinner ta några staplande steg åt det håller innan vargen övermannar honom och han förvandlas mitt ute på gården vid deras grödor. Rasande, vildsint, okontrollerad och ostoppbar. 😱

Nåja, bättre honom än Lynn åtminstone. Det är vad Kynaston resonerar med det sista av sin tankekraft innan vargen tar över helt och kasta sig ut i vildmarken för en efterlängtad härjning.

Den här natten var helt klart olik övriga nätter. Lynn spenderade den med att klösa, riva och förstöra allt i deras hem medan Kynaston sprang runt i vildmarken som en galning och ylade.

Det skrämde absolut vettet ur byborna och folket i dom grannliggande gårdarna, men ingen vågade bege sig ut för att se vad det var som härjade runt i mörkret. Vilket jag inte förebrår dom för alls. 😨

När morgonen gryr så återfår Lynn äntligen kontrollen över vargen inombords och kan förvandlas tillbaka till sim igen. Det där var något av det obehagligaste hon varit med om. Vargen har aldrig tagit över på det där viset innan, men det kanske är en sidoeffekt av att försöka trycka undan den istället för att leva i harmoni med den?

Hon behöver ta ett snack med Kynaston om det hela och komma fram till en bra lösning, men han är inte därinne. Hon märker snabbt att ytterdörren är både låst och barrikaderad och lägger ihop vad som måste ha hänt.

Instängd och slutkörd efter nattens eskapader så har Lynn inte så mycket val. Hon tar en bit fisk från gårdagens middag som inte hunnit bli dåligt än och slår sig ner på sängen för att äta medan hon innerligt hoppas att Kynaston kommer tillbaka och släpper ut henne snart.

När man talar om trollen så… Kynastons intensiva härjning når äntligen sitt slut och till vår enorma lättnad så verkar inga simmar finnas i närheten och ha bevittnat hans transformering. Trots att det är så ljust.

Underbart, det gick så bra som det kunnat gå. 😄
Kynaston höll sig till vildmarkerna och sprang inte in i byn eller till granngården och käkade upp en höna eller två.

Nu är bara frågan, vart är han någonstans?

Åh. Smidigt! 😀

Kynaston tar det hela mycket bättre än Lynn åtminstone. Han verkar vara väldigt svår att skaka om ordentligt, han har tagit det mesta med ro hittills. Och gnäll naturligtvis, vi får inte glömma gnället.