Låter som början på något spännande!

#1: Tack för din omtänksamhet! Jag mår inte så bra så varje snällt ord är välkommet.

Jag har under varje vaken minut gått runt i varenda stad och knackat på för att leta efter lilla Caitlynn. Men tyvärr hittade jag bara ett hushåll med en liten bebis i Caitlynns storlek. När jag hade inspekterat bebisen så visade det sig att det var en pojke som tillhörde familjen som bodde där. Så jag fick gå hem tomhänt.

Nu sitter jag här hemma på min kammare och kedjeröker medan jag försöker tänka igenom alla mina möjligheter. Jag sörjer Rita, som flickans mamma hette, otroligt mycket för hon var en fin människa. Jag känner att jag har misslyckats gentemot Rita. Hur ska jag kunna göra rätt för mig nu?

Med vänliga hälsningar, Caspian som bor i Ciudad Enamorada.

#0: underbar efterlysning! Som skriker Sims lång väg. 😁

Nu önskar jag att faktiskt att barnet återfinns så att det kan bli en fortsättning på denna spännande historia.

#3: Jag har försökt söka med lykta efter Caitlynn men tyvärr verkar hon vara helt försvunnen vilket smärtar mig stort. Jag hade velat se om hon var lik mig på något sätt.

Så om jag inte hittar Caitlynn så måste jag hitta ett annat sätt att hedra Ritas minne på. Började funderade på vart hon kan ha dött - hemma, ute eller hos någon annan.

Men då uppstår ännu ett problem - som om inte det räcker med att Caitlynn är borta… Jag har ingen aning om i vilken stad eller hus Rita bodde i. Jag har ingen aning om vart jag ska börja.

Det kommer ta en evighet att hitta Ritas urna eller grav. Men den kanske jag ändå kan hitta, till skillnad från hennes barn.

Med vänliga hälsningar, Caspian som bor i Ciudad Enamorada

#4 har du provat ringa adoptionsbyrån? De kanske har henne. Om inte socialtjänsten tagit henne för att ingen matade eller bytte hennes blöjor.

#5: Troligtvis tog socialtjänsten henne, jag har för mig att dom gör det direkt om det inte finns något vuxen i hushållet.

Å nej, hoppas du hittar Caitlynn!
Precis som Signur säger, socialtjänsten hat nog tagit henne.

Jag har legat vaken hela natten och funderat hur jag ska gå vidare. Jag har nog insett att jag aldrig mer kommer få se min dotter.

Jag har ringt till adoptionsbyrån men där fanns ingen flicka vid namn Caitlynn. Jag har kollat runt i alla hushåll en andra omgång men ingen har henne. Jag har funderat på om jag ska ringa polisen för att kolla deras hittegodsavdelning men kan de verkligen ha bebisar där?

Så jag funderade på hur jag skulle gå tillväga när det gäller Rita. Hon är död det vet jag men jag har ingenstans att sörja henne, ingenstans att hedra hennes minne. Jag träffade henne bara en gång men den enda gången kommer jag aldrig att glömma.

Jag började fråga runt om någon kände Rita och kunde komma med mer information kring henne så jag åtminstone visste vart jag skulle kunna börja mitt letande. Jag fick då veta att Rita är lärare på High School men verkade tyvärr inte ha något hem. Jag åkte direkt till skolan och letade efter henne där men ingenstans fanns några tecken på att hon dött där. Inte ens på toaletterna i källaren. Jag kollade i aulan, ingenting där heller. Borde jag kolla alla hus och tomter i Copperdale för att hitta henne? Eller ja, inte henne men hennes gravsten eller urna.

Jag har dock börjat tänka på lite mörkare idéer. Jag har på sistone fått en hyfsat nära kontakt med Liemannen. Kanske han kan hjälpa mig att få tillbaka Rita i människoform? Jag kommer inte ge upp förrän jag har gjort allt vad jag kan för Rita.

Förlåt Rita. Jag är väldigt ledsen för att det skulle bli såhär.

Med vänliga hälsningar, Caspian som bor i Ciudad Enamorada.

Jag testade en ny svamp idag. Nu ser jag henne överallt. Kanske har sorgen och skulden stigit mig åt huvudet? Jag vill bara att hon ska få vila i frid.

Med vänliga hälsningar, Caspian som bor i Ciudad Enamorada.

Har du testat att tittat i fliken Hantera hushåll för att hitta dem där?

#10: Jag har gått igenom varenda hushåll, bebisen finns inte där och Rita är död.

#11: Även övriga hushåll?

Jag hittade inte Ritas gravsten och jag gav upp rätt så fort. Men det har kommit en uppdatering på hela historien.

Rita har nu sin gravsten i sin katalog. Så nu äntligen kanske hon kan få lite ro och jag kan sova gott om nätterna.
Om jag inte får för mig att be Liemannen om hjälp ändå…

Tyvärr fick inte historien om Caitlynn något lyckligt slut. Hon finns på mitt släktträd som ett fint minne i alla fall och jag kommer aldrig glömma den dottern som jag aldrig fick träffa.

/Caspian

Så nu har jag fixat en liten minnesplats för lilla Caitlynn. Blev rätt nöjd över det då jag inte alls har den dekorativa ådran.

Hon kommer alltid finnas i mitt hjärta.

/Caspian

Efter att ha bjudit hem Katrina Caliente - som jag haft en crush på länge då jag tycker att hon är otroligt snygg, så blir hon gravid. Jag blir otroligt glad - jag får en andra chans till att bli en pappa på riktigt. Jag ber henne flytta in för att kunna ta hand om henne och se till att ingenting händer bebisen som med Caitlynn. Jag fixade till sovrummet och började planera bebisens rum direkt.

Men lyckan varade inte speciellt länge. Katrina hade precis flyttat in och var precis på gång att ringa barnmorskan för att kunna ta prover och kolla att bebisen mådde bra när olyckan var framme.

Katrina fick ont i magen och vi två rusade till sjukhuset. Ett par timmar senare åker vi hem igen med beskedet att bebisen inte lever längre. Katrina hade fått missfall. Jag är nu otroligt ledsen - ännu ett barn har tagits ifrån mig. Kommer jag aldrig att få bli pappa?

Så nu har Caitlynn fått sällskap av sin lillebror Austin…

/En förkrossad Caspian.

Hej dagboken!
Jag är lycklig igen - så mycket har hänt sen sist.

En vacker dag fick jag ett samtal från Judith Ward. Hon hade precis fött en son. Jag blev först livrädd för jag trodde att hela historien med Caitlynn skulle upprepa sig. Så jag flyttade in henne och bebisen. Pojken fick namnet Noah. Jag var överlycklig att ha fått ett barn tillslut. Ett barn jag kunde hålla i. Men Judith verkade inte bry sig om honom alls och tog inte hand om honom överhuvudtaget. Hon flyttade ut strax efter - hon hade bättre saker att göra än att ta hand om en skrikig bebis och bajsblöjor, och jag var kvar med Noah. Men jag brydde mig inte - jag är den bästa för Noah.

Bara ett par dagar senare - när Noah fortfarande var väldigt liten, kom Morgan Fyres över för att hälsa på. Det har hänt att hon och jag hamnat i säng ett par gånger så jag borde egentligen inte ha blivit förvånad när hon berättar för mig att hon är gravid. Men jag blev ändå chockad och kunde inte riktigt lita på att bebisen var min. Jag och Morgan gick och tog ett faderskapstest - bebisen i hennes mage var på riktigt min. Men jag blev ändå chockad och ville inte ta till mig sanningen. Jag skulle ju ta hand om Noah då han bara hade mig - hur skulle jag klara detta?

Morgan flyttade in, hon var bara i första trimestern men gick snart in i andra. Vi åkte och kollade ultraljud och tog prover för att kolla att allt var bra. Allting såg bra ut. I magen låg det en liten flicka. Noah skulle få en liten syster. Det kändes som att jag skulle få tillbaka Caitlynn och Austin på något sätt.
Tiden gick och förlossningen närmade sig. Morgan hade bestämt sig för att föda hemma. Vi förberedde för det. Jag var nervös och orolig - jag skulle få vara med vid förlossningen för första gången.
Förlossningen satte igång - Morgan kämpade och kämpade, hon hade det rätt svårt. Jag försökte finnas där samtidigt som Noah behövde mig - han hade precis växt upp till ett spädbarn.
Men mot slutet så stannade värkarna av, Morgan fick problem. Det blev ingen mysig hemmaförlossning för oss. Det blev en tur till sjukhuset och akut kejsarsnitt. Men allting gick bra tillslut. Morgan mådde bra, trots allt, och ut kom en liten frisk flicka. Hon heter Grace. Jag var otroligt glad över att få hålla i henne och se att hon fanns.

Morgan bodde kvar hos mig den första tiden medan Grace var bebis. Jag tog hand om Noah och hon tog hand om Grace - vi var som en liten familj. Till skillnad från Judith så brydde sig Morgan om sitt barn. I alla fall till en början.
Jag och Morgan hade en bra vänskap, och har fortfarande, men vi har absolut inga romantiska känslor alls för varann. Så när Grace växt upp till ett spädbarn gick vi varann på nerverna. Morgan var inte lycklig hos mig. Hon ville iväg. Jag hindrade henne inte men jag tänkte inte lämna ifrån mig Grace. Så Morgan flyttade ut och jag stod ensam med två spädbarn. Men jag var så lycklig. Deras mammor får hälsa på så ofta de vill - jag kommer inte hindra dem.

Judith har varit och hälsat på nån gång efter Noah flyttade in hos mig men inte heller den gången brydde hon sig om honom. Hon gick en sväng i min lägenhet men hälsade inte på Noah, frågade ingenting om Noah utan gick hem igen.
Och bara häromdagen fick jag ett samtal om att Judith inte finns mer. Så nu har Noah bara mig på riktigt, och hans lillasyster såklart.
Morgan har inte varit och hälsat på sen hon flyttade. Får se om hon kommer nån gång eller om hon njuter av livet utan barn.

Jag njuter i alla fall av livet med barn. Jag njuter av att se dem växa och utvecklas. Noah har nyligen lärt sig att dra sig upp till stående och vi tränar hårt på krypningen. Grace som ändå är något yngre har precis påbörjat sin fysiska utveckling - hålla upp huvudet och nå leksaker är det senaste hon lärt sig.

Och vem är de mest lik?
Noah är mer lik Judith än mig tror jag - hennes ansiktsform- och drag, hennes blonda hår och blå ögon. Det enda jag ser från mig är hans mun. För Grace har exakt likadan mun.
Grace däremot är mer lik mig - min ansiktsform- och drag, mina bruna ögon. Men hon har fått Morgans hårfärg.
Mina små älsklingar.

Undrar vad framtiden har att ge…

Kära dagbok!

Mina småttingar har blivit lite större nu. De går på pottan, leker och utforskar världen. Jag njuter verkligen av att vara pappa till dessa två små. De ger mig glädje i livet.

Samtidigt som jag försöker vara den bästa pappan till Noah och Grace håller jag på med ett hemligt projekt vid sidan av. Jag har jobbat hårt med det länge och nu äntligen börjar jag se slutet. Snart får jag skörda frukten. Jag hoppas att jag kommer lyckas. Jag hoppas att mitt liv kommer bli ännu rikare än vad det redan är, och då menar jag inte i pengar eller prylar.

Fortsättning följer…