Eftersom det strular med familjen Larchada just nu, så gör jag det här lite vid sidan av, eftersom jag är så grymt uttråkad.

- Robo…

Robo Tee, en helt vanlig robotmutant, stod på laddning.

- Robo…

Hon drömde, drömde om tekniktiden.

" Haha, att det kallas tekniktiden, de har ju inte ens svävare som drivs på solroskraft ".

Människornas okunskap roade Robo.

- ROBO!!!

Hon vaknade med ett ryck.

Det var mäster Åland.

- Det var väldigt var du sov djupt idag, Robo, sa han.

- Jag drömde om tekniktiden, sa Robo samtidigt som hon putsade bort en fläck från armen.

- Igen?

- Mhm.

- Märkligt… mumlade mäster Åland för sig själv.

- Väldigt märkligt…

- Varför väckte du mig mäster?

- Just det! Du måste gå och skaffa lite mer Kacleonkött.

Hon gick ut i hallen.

- Ljust eller mörkt? ropade hon när hon var på väg ut genom dörren.

- Mörkt!

" Vilken överraskning " Robo himlade med ögonen över hur förutsägbar mäster Åland var.

Hon stängde dörren noga efter sig, så att inte Auroz skulle kunna komma in.

Auroz är en liten insekt, dödlig.

Den sätter sig på ditt öra och efter en stund kryper den in.

Den letar reda på din hjärna och sätter sin gadd där.

Då styr den allt du gör, och du får aldrig ut den igen.

Hon gick till marknaden för att hitta lite Kacleonkött.

" Raimoo brukar alltid ha sånt " tänkte hon.

Men det hade han inte.

- Staten har förbjudit vanligt folk att sälja Kacleonkött, sa han.

- Du måste åka in till huvudstaden för att få tag i det.

Besviken gick Robo hem igen.

- Man måste åka till huvudstaden för att få tag i Kacleonkött, sa hon till mäster Åland.

- Men gör det då! Jag måste ha mat om jag ska kunna arbeta!

- Men det tar ju flera dagar att gå dit.

- Ta svävaren då.

Hon tog nyckeln och gick ut till garaget.

Efter tre timmar var hon framme.

Hon frågade första personen hon såg var man kunde hitta Kacleonkött.

- Följ med mig så ska jag visa dig, sa kvinnan hon hade frågat.

Hon följde med kvinnan in i ett litet Quatyrfärgat hus.

- I skåpet där, sa kvinnan.

Robo gick fram till skåpet.

Det var stort som en garderob och gjort av metall.

- Uhh!

Hon tog i allt vad hon kunde för att få upp den tunga dörren.

Men istället för Kacleonkött, var där ett starkt lila sken inuti skåpet.

Det drog till sig henne.

Hon kunde inte springa iväg.

Kvinnan stod och skrattade.

Nu kände Robo igen henne, det var Due La Fei, en kriminell kvinna som förde bort folk till dåtiden.

Robo sögs in i skåpet och dörrarna stängdes.

Efter något som kändes som ingen tid alls, öppnades dörrarna.

Hon befann sig nu i ett kolsvart rum, utan någon väg ut…