Legacy Allen
McKenzie Allen har alltid varit populär i Twinbrook, hennes naturligt barbie blonda hår, hennes moderna stil och hennes fina ögon. Men när hon fyllde 20 år tog hon chansen att flytta hemifrån snabbt. Hon har alltid vetat att hennes ''vänner'' bara hängt med henne pga av hennes popularitet.
BridgePort väntar på henne, en ny stad, en ny start.
McKenzie Allen.
- God
- Lyhörd
- Soffpotatis
- Tursam
- Virtous
Hennes livsönskan är att bemästra alla instrument.
Höstsallad - Soul - Svart.
ALLT ÄR FRAMLOTTAT.
- Once you see it, you can never forget. Once it sees you, you can never escape.
Hon bodde på vandrarhem dom första dagarna i BridgePort.
Hennes lägenhet var inte helt tom än, eller dom som bodde där innan hade inte tagit allt dom ville ha med sig än.
''Ni får gärna lämna kvar det ni inte vill ha längre!'' Hade McKenzie sagt.
När hon väl kom in i lägenheten blir hon glad. Hon trodde dom skulle ta med sig allt, men det hon behövde fanns där utan extra kostnad!
Hon släppte sovsäcken hon hade under armen och gick runt och kollade.
Hon gick ner till taxin och hämtade en tung låda. En plast stol, ett litet litet bord och hennes gamla dator.
Turen från Bridgeport's flygplats till själva city var dyr, och inte om att tala om flygbiljetten.
Där stod hon helt pank, bara ett kvitto i plånboken. Ändå log hon som ett fån. ''Här kommer jag trivas'', sa hon och började sätta igång den lilla placeringen av hennes ynka möbler.
- Once you see it, you can never forget. Once it sees you, you can never escape.
Efter att ha skaffat jobb inom musik och gjort en profil på en onlinedejt sida så fick hon tanken ''Vad ska man göra idag?''.
Hon gick fram till fönstret och tittade ut, hon såg två äldre damer i sina tränings stavar på trottoaren.
''Jag ska kolla in gymmet!'', sa hon snabbt för sig själv och for till närmsta tunnelbana.
Hon tränade tills hon knappt kunde stå.
- Once you see it, you can never forget. Once it sees you, you can never escape.
Efter det tuffa tränings passet drog hon till en bar med hopp om att det skulle finnas instrument, hennes gamla fiende från Twinbrook skröt om att hon spelat piano på en bar i Bridgeport när hon var där. McKenzie hade inte tror på henne. Förens nu!
Hon mötte en trevlig man, barens pianist. Han erbjöd henne att få spela på den fina keyboarden, hon kunde bara inte tacka nej.
Dom skrattade hela kvällen, eller tja.. tills McKenzie såg vad klockan var och ursäktade sig snabbt och sprang hem i dom extremt höga klackskorna.
- Once you see it, you can never forget. Once it sees you, you can never escape.
Följer :-)
Hon fick ett sms från okänt nummer ''Kom till Neptunus och dansa i 3 timmar så får du en summa pengar.''
''Jag är ju ledig ikväll.. och jag är helt pank..'' tänkte McKenzie.
Hon svarade ''Okej'' på smset och återgick till arbetet.
Hon dansade och pratade samtidigt med mixologen, efter 3 timmar kom en man fram med en tusenlapp!
Hon jublade och gick sedan hem. Hon hade sina 115 kr från jobbet också och ville spara alla pengar så hon struntade i att det regnade och skyddade den lilla lappen som var hennes räddning.
Hon såg att second hand butiken hade öppet och klev in, mitt framför hennes ögon såg hon en nästan sprillans ny gitarr för bara 600 kr.
Hon tog den snabbt och betalade, hon fick ett fodral på köpet, så den inte skulle bli blöt.
Sen gick hon hem med nöjda steg, mindre nöjd när hon såg att hon hade en räkning på 100 kr men hon hade fortfarande en hel del kvar.
Slappar dagen är i övermorgon, då tänkte hon bjuda över Ebenezer, pianisten från baren.
Hon var väldigt väldigt kär i honom.
- Once you see it, you can never forget. Once it sees you, you can never escape.
Medans McKenzie spelade på sin gitarr hela natten tänkte hon bara på en sak, Ebenezer.
''Jag måste ringa'', sa hon högt och satte ner gitarren och tog upp mobilen.
''Hej det är McKenzie, ja hej vill du komma över en stund?''
4 minuter senare såg hon sin kärlek komma gående.
Dom stod ute och pratade, dom pratade så länge. Om henne och honom. Till slut blev dom tillsammans, på två sätt.
Kärleks vis är dom ett par, och i musik väg är dom ett band!
På moln skutta McKenzie in i samåkningsbilen som kom en 1 timme efter han gått hem. Dagen kunde inte bli bättre, trodde hon då..
17.55 började hon ta på sig jackan, precis när hon skulle börja knäppa den rusade en chefen in i rummet.
''Det finns massor kvar att göra, snälla gör klart denna bunt med mig!'' Sa chefen och höll fram ett berg av papper.
Först tvekade hon, hellre skulle hon överraska Ebenezer på jobbet men detta kanske ger henne större chans i musik världen..
''Okej'', sa hon och tog av sig jackan.
20.00 gick hon ut helt utmattad men nöjd, hon blev befordrad på jobbet tack vare att hon hjälpte chefen!
Hon tjänar 30 kr i timmen nu och ska ringa Ebenezer och berätta.
Sen plinga det till i mobilen, ett sms från sin kära pojkvän.
''Hej, ska vi ses på slappardagen? Jag jobbar imorgon.''
''Självklart!'', smsade hon tillbaka och klev in i taxin.
- Once you see it, you can never forget. Once it sees you, you can never escape.
Slappardagen är här!
Ebenezer kom inrusande in i McKenzies lägenhet på morgonen, panik slagen och gråtfärdig.
McKenzie undrade såklart vad som stod på.
''Jag får inte bo kvar i min lägenhet, dom har rivit kontraktet för jag missat att betala. Men jag får min lön varannan månad så jag kan inte betala!'' sa han upprört.
Då fick McKenzie en toppen idé, även fast detta var den mest onödiga. Eller onödvändig..
''Vi gifter oss.''
Sagt och gjort..
- Once you see it, you can never forget. Once it sees you, you can never escape.