GAMLA TRÅDEN

Följer igen, kan inte slitas från din legacy följt ända sen Lala var aktuell :)

Följer, igen! :D ;)

#2 vad kul :) Jag kan inte heller slita mig från den här familjen, höhö. Jag har blivit så fäst vid alla simmarna :D

#3 vad kul :)

Hazzlenut tror fortfarande inte att det är sant.

Varje kväll tror hon att Vincent kommer vara vid hennes sida när hon vaknar.

Hon struntar fullständigt i jobbet, det enda hon gör är att umgås med Ginger, Ärtis och George.

Samma visa varje dag.

Byta blöja på Ginger, ge mat åt Ginger, gosa med Ginger.

Leka med Ärtis, vattna Ärtis, prata med Ärtis.

Mata George, leka med George, klappa George.

Äta mat, gå på toa, sova.

Alla i familjen oroar sig.

Hur kunde det bli såhär?

Allt hade varit som vanligt om inte den där utomjordingen hade tappat meteoren…

Följer såklart den här också! :)

#7 vad kul :)

Ma vill självklart veta hur det går i fortsättningem också! :) En bra och spännande legacy det här! :3

#9 tack så mycket :)

Fortsätter att följa! :-D

#11 vad kul :)

Istället för att strunta i jobbet, dränker hon nu sina sorger i hårt arbete.

Hon sjunger hela tiden.

Vad hon än gör så sjunger hon, men bara sorgliga sånger.

En dag kommer Carson fram till henne.

- Jag ska vara uppriktig fröken, säger han.

- Du är ung, du har ett liv att leva! Lev det!

- Det hade han velat.

Sen gick han igen.

Hazzlenut stod kvar och smälte orden.

" Han hade inte velat att jag skulle vara så här " tänkte hon och tittade ut mot Vincents grav.

Hon började göra det hon brukade igen.

Hon höll på med sina växter, men inte på samma sätt som förut, utan med glädje.

Hon umgicks med Ginger.

De gjorde om i Gingers rum, satte in en massa godisprylar.

För varje gång Ginger såg godis, blev hon glad.

Och när Ginger var glad, då var Hazzlenut glad.

Varje natt sov hon tillsammans med Ginger i godisrummet.

De ska lägga in en färgglad heltäckningsmatta, och tappetsera om.

Var han än är, är jag säker på att han tittar på de, och tar del av deras lycka…

- BAAHAABADDARRA!!! Ginger skrek för fullt.

- Vad är det gumman? frågade Hazzlenut.

- Vill du ut?

Hazzlenut lyfte upp sin dotter ur spjälsängen och satte ner henne på golvet.

- Just ja! Det är ju din födelsedag idag! utbrast Hazzlenut.

- Kom så går vi ner till de andra.

Det blev inget stort firande, faktiskt bara fyra människor som stod och skrek.

- Hurra! skrek de.

Sen sjöng de för henne.

Trots att två av de jobbar med att sjunga lät det falskt.

Det var antagligen för att de andra två, de gamla, sjöng så högt de kunde, och de var inte särskilt duktiga.

I vilket fall så har de nu ett litet småbarn i huset…

Följer igen:)

#15 vad kul :)

Följer! (igen..) :)

#17 vad kul :)

följer igen :)

#19 vad kul :)

Ett småbarn innebär mycket jobb.

Ibland behöver man ta en paus, och då är det bra att man har familjemedlemmar som mer än gärna ställer upp.

Hazzlenut gick på en liten promenad runt i Moonlight Falls för att få en liten timeout.

Men när hon kom tillbaka blev hon rejält överraskad.

- Mick!

- Japp, sa han med ett skratt.

Hazzlenut skyndade fram till honom.

- Vilka roliga husdjur du har, sa han.

- Den ena försökte bita av min arm och den andra sköt stora ärtor på mig, sa han med ett leende.

- Förlåt, sa Hazzlenut.

De stod och pratade en stund och hade jättetrevligt, tills…

Han började flörta med henne.

Hon kunde inte hålla tillbaka tårarna.

Hon sprang tillbaka in, men Mick förstod inte vad han hade gjort för fel.

Hazzlenut satt inne på sitt rum och tårarna droppade ner på kudden.

Det var inget fel på Mick, inget alls, men hon kan aldrig någonsin älska igen, aldrig!

Allting var så tyst, så öde…

Det måste betyda…

Ja, där kom han, på sin vita häst.

- Vincent! Vincent! ropade hon.

Han kom närmare.

Hon skulle äntligen få träffa honom igen.

Hon skulle få träffa sin prins igen.

Hästen travade fram i lugn takt.

Hazzlenut greps plötsligt av panik.

" Vad ska jag säga till honom!? "

För henne kändes det som om han bara stod stilla på stället, utan att komma någon vart, så hon sprang mot honom istället.

- Vincent! Det är jag! Hazzlenut!

Men när hon kom fram till honom, var det inte Vincents ansikte hon såg, det var Micks…

Spännande

Hazzlenut vaknade med ett ryck.

Hon var alldeles kallsvettig.

- Huuuh..

Hon gick ner till köket.

Där satt någon som hon hade velat träffa länge, Vincent.

Eller iallafall hans spöke.

- Vincent!

- Hazzlenut! sa han glatt.

- Du är tillbaka! sa Hazzlenut.

- Njae… jag är egentligen här för att säga åt dig att gå vidare.

- Gå vidare? Vad menar du?

- Du vet, leva livet, ha roligt, hitta kärleken.

- Jag kommer aldrig älska någon igen!

- Snälla, försök.

Hazzlenut var tyst.

- För min skull, sa Vincent.

När han inte fick något svar, återvände han till underjorden.

" För min skull ".

Orden ekade i huvudet på Hazzlenut.

- Jag ska försöka, sa Hazzlenut för sig själv…

" Kommer han inte snart "

Hazzlenut hade stått och väntat i en kvart på Mick.

" Äntligen! " tänkte hon när hon såg honom.

- Hejsan! sa han glatt.

- Heej.

Hon gick fram till honom.

- Förlåt för igår, sa Hazzlenut.

Hon tittade på Mick.

Skulle hon kunna gilla honom som mer än en vän?

Ja, det skulle hon absolut kunna.

- Vill du följa med och åka skridskor? frågade Hazzlenut för att bryta tystnaden.

- Javisst, vad kul, svarade Mick.

De gick ner till den frusna sjön.

De satte på sina skridskor och åkte lite grann.

Det dröjde inte länge innan grannarna också kom.

När Hazzlenut och Mick hade åkt ett tag, vard de alldeles slut, så de gick tillbaks igen.

- Du Hazzlenut…

- Jag kanske går för fort fram, men du är den sötaste, vänligaste, roligaste person jag nånsin träffat, och jag undrar om du vill bli min flickvän.

Hazzlenut tänkte på Vincents ord.

" För min skull… "

- Ja, ja det vill jag gärna, sa Hazzlenut…

Följer självklart den här också! :D

#26 vad kul :)

- Hej vill du komma hit en stund i eftremiddag?

Hazzlenut hade ringt till Mick för att höra om han ville komma över en stund.

- Javisst, jättegärna, hade han svarat.

Sen gick Hazzlenut till nästa person, med nästa fråga.

- Karanga, kan du passa Ginger en stund i eftermiddag?

- Visst, vad ska du göra?

- Jag ska träffa Mick.

- Okej, sa Karanga och gick in till lilla Ginger.

Hazzlenut gick för att vänta på Mick.

- Kom Ginger, jag ska lära dig gå på toa.

- Gujdtojja!! skrek Ginger glatt när hon såg den guldfärgade toaletten i badrummet.

Hon gick fram till den, och försökte sätta sig på den, så som hon sett mamma göra.

- Nej Ginger, din toa är här, sa Karanga och pekade på pottan bredvid.

- Vitt tojja, sa Ginger mindre glatt.

- När du blir större kan du gå på guldtoan, sa Karanga.

Ginger sken upp.

- Snatt stoj!

- Ja, du är snart stor, kom nu så får du testa pottan.

Medan Ginger och Karanga varit i badrummet, hade Mick anlänt, och Hazzlenut hade berättat om Vincent för honom.

- Men varför berättar du det här nu? frågade han.

- Därför att jag har insett att jag verkligen gillar dig, och jag vill att du ska få veta sanningen.

Resten av eftermiddagen spenderade de som om inget hade hänt…

Hela familjen satt och åt hamburgare när Hazzlenut plötsligt började må illa.

Hon sprang upp till badrummet och kräkte i toaletten.

- Vi ska nog inte äta de här, sa Karanga och sköt bort sin tallrik.

- De verkar inte så färska.

De tog varsin macka istället.

- Du får nog ta en dusch, sa Karanga till Hazzlenut.

- Ja, jag gör det efter maten.

- Du borde göra det nu, för du har kräk i håret.

Hazzlenut sprang upp och tvättade bort det.

- Hörni! Jag tar en dusch innan maten! hördes Hazzlenuts röst från badrummet.

Alla började skratta.

Nu är de där äckliga hamburgarna bara sopor…

- Kraaaaa..

- Håll klaffen! skrek Karanga till fågeln som satt och väsnades.

- Krraaaaaa!!

Hazzlenut gick ut och kollade varför fågeln lät så mycket.

- Äntligen! sa fågeln lättat.

- Det är ju du! sa Hazzlenut glatt.

- Jepp, sa fågeln.

Hazzlenut kände hur hon var på väg att spy.

Hon lutade sig framåt, men det kom inget.

- Vad är det? frågade fågeln.

- Har inte den där människobarnet kommit än?

- Jo jo, jag åt bara en dålig hamburgare igår.

- Följ med in så ska du få se Ginger.

Fågeln följde med in.

Den såg hamburgarna i soptunnan och flög fram till den.

- Nej, ät de inte! De är dåliga! sa Hazzlenut.

- Det är inget fel på de här, sa fågeln.

- Är du säker på att du inte ska gå till läkaren?

- Jaja, vi går väl dit då.

Hos läkaren fick hon beskedet att hon var gravid, igen.

Och när hon såg ner på sin mage, såg hon att den faktiskt hade växt lite.

- Får jag se den där ungen nu då? frågade fågeln.

- Ja självklart, svarade Hazzlenut.

Hon var djupt försjunken i sina tankar.

En bebis…

Bronze och Hazzlenut satt och kollade på tv när Hazzlenut kände att det var dags.

Hazzlenut reste sig bara upp och sa:

- Mamma, nu ska du få ett barnbarn.

- Jag måste hämta Joe!

- Ska du verkligen det? Du vet hur det blev sist.

- Jag tror att han vill vara med vid förlossningen gumman.

Sagt och gjort, Bronze hämtade Joe, och sa till Carson att se efter Ginger.

Hazzlenut började skrika för allt hon var värd när de var på väg mot taxin, men väl inne på sjukhuset, gick allt bra igen.

Carson höll ett öga på Ginger, de kom riktigt bra överrens.

Och efter ett tag kom familjen hem med inte en, utan två, små barn.

Bambi och Flame…

Ginger älskar sina syskon.

Hon älskar att titta på när de sover.

Nu när hon är ett barn, kan hon leka med de när de är vakna också.

Juset det! Grattis Ginger!

Hon har fyllt år och blivit barn.

Efter en massa grattisar, kommer hon på något som ingen tänkt på än.

- Mamma, du måste ju berätta för Mick att du har fött barn!

Även om hon inte gillar Mick, har han ju faktiskt gett henne två syskon, och alla borde väl få träffa sina barn.

- Ja just det! Jag bjuder över honom på middag ikväll, så kan han vara med och fira din födelsedag också, det blir väl kul!

- Ja, vad kul! sa Ginger och försökte dölja hur besviken hon blev.

Hon gick upp till sitt rum.

- Jättekul, muttrade hon…

följer åter igen~

#33 vad kul :)

- Hej vill du komma över en stund? Jag har stora nyheter! sa Hazzlenut till Mick genom telefonen.

- Okej, jag kommer på direkten, sa Mick.

När han hade kommit berättade Hazzlenutnyheten för honom.

- Det är ju fantastiskt! sa Mick glatt, och kysste sin flickvän.

- Ja visst är det! sa Hazzlenut.

- Vill du stanna på middag? frågade hon sen.

- Det är ju Gingers födelsedag och allt.

- Gärna det, sa Mick.

- Jag ska se till att skaffa en present åt henne imorgon, vad gillar hon?

- Jo, hon är väldigt förtjust i det där pokamen, sa Hazzlenut frånvarande.

- Pokemon? frågade Mick.

- Mmm, sa Hazzlenut.

- Du, det är en sak jag vill fråga dig, sa hon.

Hon gick ner på knä.

- Vill du gifta dig med mig? frågade hon.

- Självklart vill jag det! svarade han.

Så nu är de förlovade…

- Va!?

Ginger fick ett totalt utbrott på sitt rum när hon fick reda på nyheten nästa dag.

- Det får inte vara sant!
När hon samlat sig gick hon ner till sin mamma.

- Hej, sa hon och försökte dölja sin ilska.

- Du Ginger, Mick ska flytta in! sa Hazzlenut glatt.

En vulkan exploderade inuti Ginger.

Lavan spred sig i hela kroppen, och hon började koka av ilska.

- Mamma, får jag färga håret? frågade hon med honungslen röst.

- Självklart får du det, men jag kan inte följa med dig idag.

Ginger var så fruktansvärt arg, hon ville bara bort därifrån.

- Jag kan följa med henne, sa Karanga, som satt i andra sidan köket.

- Tack Karanga, sa Ginger och gav sin moster en kram.

De åkte till frisören tillsammans.

De kom väldigt bra överrens, och när de kom hem igen, fick hela familjen sig en chock.

Ginger hade färgat sitt hår rosa…

Det kommer förkodligen inte komma mer uppdatering (någonsin), eftersom familjen inte funkar.

Jag kommer ha kvar familjen i hopp om att jag ska hitta en lösning, men det kommer jag antagligen inte att göra.

Jag kommer nog aldrig skapa en ny legacy, eftersom jag blir så fäst vid sådana familjer, och då kommer jag bli lika ledsen om den går bort som jag är nu.

Jag tyckte att ni skulle få veta varför det inte kommer uppdatering.

Snälla ta inte bort tråden, dels för att jag kanske hittar en lösning (förmodligen inte), och dels för att jag vill kunna se tillbaka och minnas familjen.

#37 Neeej! Den är ju så bra! 

#37 Gud vad tråkigt men jag förstår dig . Har du testat att kontakta EA kundsupport? När jag hade ungefär samma problem som dig så berodde det på att min dator inte klarade av sims 3. Men de berättade att man typ kunde spara spelandet i origin och sen spela via origin på vilken dator som helst (som klarar av spelet). Är inte säker men du kan ju ringa och fråga om både ditt problem och om man kan fortsätta spela på samma familj trots byte av dator. Vill ju så gärna att du ska fortsätta men funkar det inte så förstår jag dig .

Okej, jag kommer skapa en ny legacy, men jag ska göra mitt allra bästa för att inte bli fäst vid familjen.

Jag gör det eftersom jag inte har något annat att göra…

Neeeeeej! :(

Jag tänker inte radera familjen förrän jag hittat en lösning, vilket kan innebära att jag inte raderar familjen någonsin, men tills dess ska jag spela på en annan legacy 

Om du kan göra en ny legacy så kan du väl försöka återskapa Larchada familjen? 

Åh, den här nya legacyn känns inte bra :( Men ingen legacy kommer någonsin kännas lika bra som denna :(

Neeeej! 

Neeej vad synd!  Hoppas verkligen du hittar en lösning :c

Har du provat att kopiera sparfilen i huvudmenyn?! :O

*Desperat försök att få familjen att fungera igen*

#47 hur menar du?

#48 Såhär!

Det kommer säkert inte funka men du kan ju alltid prova!

#49 värt ett försök!

Tyvärr så funkade inte det heller… 

Aww :(

Jag vill tacka alla som följt, för att ni gav mig inspiration, och gjorde att jag orkade sätta igång spelet och skriva ner vad som hände. Jag vill också tacka familjen för alla underbara minnen. För det är så, att det är för sent om någon skulle komma med en lösning på problemet. När jag köper en ny dator kommer familjen försvinna. Men de kommer ändå leva kvar i våra minnen. Kanske får vi se mer av de. De kanske också får en andra chans, precis som Lala. 

Jag skulle bli jätteglad om trådarna fick vara kvar, ni får gärna låsa de och så, men jag vill jättegärna att de finns kvar. Både för att jag ska kunna titta tillbaka, och för att man ska kunna förstå saker i min nya legacy. Om ni vill ta bort den kan ni snälla säga till mig först så att jag kan kopiera all text och spara?

Tack till alla följare, alla familjemedlemmar, EA, och sajten. För utan sajten hade jag aldrig testat legacy, och inget av det här hade funnits.